mellan skurarna

Det finns inget dåligt väder... ja, ja... jag har regnkläder och gummistövlar, men jag gillar inte att gå ut i ovädret i onödan...

Satte en stund vid datorn och lekte med olika bilder. Testade roliga plugin, lekte med masker och konverteringar och lärde mig lite nytt.

Slutligen testade jag några konverteringar till svartvitt.

Det blev många nyanser av grått... grått och åter grått... som vädret idag.

det gyllene ljuset

När jag tog mitt första foto, kunde jag knappt svenska och fotografiska termer var rena rama svart magi oavsett språket.

Jag skrev tidigare att RAW-fil var främmande, men det var värre än så.

Det gick inte att koppla något till modersmål, för att de orden som slutartid, bländare, ISO och så vidare lät lika obegripligt på mitt språk.

Så det var bara att köra den hårdaste vägen. Testa, kolla på inställningarna, försöka förstå, fota, jämföra och om och om igen tills det blev någorlunda ordning i hjärncellerna och jag började fatta vad allt går ut på.

Fotosidan var inte dumt att vara med. Här snappade jag det ena och det andra från olika kommentarer och sen Google, böcker, tidningar och ordbok, som var för det mesta värdelös för mig. Vissa ord, de specifika för foto, fanns bara inte med…

En gång läste jag om det gyllene ljuset…

Jag förstod att det inte är någon gul lampa framför kameran, men ändå…

Det tog ett tag, men det har gått bra, tycker jag.

Tycker mycket om morgonljus, men som en kvällsmänniska är jag inte uppe så ofta med kameran vid soluppgången över sjö... Om det inte är vinter naturligtvis, men då är det kallt…

Kvällsljus hjälpte oftare. Men är svårare att hantera, tycker jag.

Som makronörd och blomentusiast behövde jag egentligen inte bry mig så mycket om tiden på dygnet. Starkt ljus dämpades med paraply eller ormbunksblad, brist på ljuset löstes med billampa och några reflexer. Allt går.  Det beror på vad man vill åstadkomma och till vad…

Gyllene ljuset… gyllene stund…

Vackra ord och inte bara ord…

Bilderna är från olika tider och olika kameror, utan någon logisk ordning. Vissa har några år på nacken, andra är tagna nyligen.

Ljuset liksom tiden är alltid på…

Mellan skärpa och oskärpa

Just det! Vad händer mellan det skarpa och oskarpa?

Det är svårt att hitta ”rätt” lösning. Mycket beror på stunden, känslan, ljuset och själva motivet. Kryper bland scillor i blå tillstånd och nynnar ”Song song blue”. Tar i olika vinklar med olika inställningar och tycker att det blir perfekt!

Det gick många timmar innan jag framkallade bilder. Tittar på de i ett annat tillstånd, inte så blå, och tycker att alla är oskarpa och fula…

Skulle formatera kortet, men glömmer det och tar en sväng till scillor en annan gång.

Det blev fler blommor som slog ut och det är som blå vågor på marken… Vinden tilltar och det verkar att väderomslag är på gång. Scillor darrar i vinden i morgonsol. Det blåa är så vackert, så skirt och så perfekt.

Det blev många olika bilder och jag är glad att jag inte slängde de som jag tog vid första tillfället.

Ibland behövs det distans, ”andra ögon”, ett annat sinnestillstånd eller mer oskärpa ;-)

Blå blå känslor tilltalar mig alltid…

Aprilväder och kort skärpedjup

Strosade idag runt i trädgården med makro på och funderade över hur fort allt ändrar sig. På gott och ont.

Vårens första blommor börjar vissna, ljuset är betydlig starkare och varar längre, men det är fortfarande ganska kyligt, även här i söder. Vi slipper frost, det tar havet hand om.

Fingrarna stelnar så fort jag tar av handskar. Svårt att hålla kameran med handskar.

 Makro är väldigt spännande. Det räcker bara öppna dörren och motiven dyker upp överallt oavsett väder, tiden på året och på dygnet. Växter, insekter och naturdetaljer fyller kortet snabbt. Ibland har jag en plan och vill fotografera konkret växt, som blåsippor till exempel, men håller mig sällan till planen. Det brukar vara att jag ser olika saker samtidigt och det är svårt att låta bli.

Som idag. Det skulle vara påskliljor, men blev allt annat. Lite som aprilväder. En dag sommarvärme och nästa snökaos. Fast aprilsnö bjöd på läckert ljus och jag fick några fina bilder på björkar utanför mitt fönster. Jag gillar väldigt mycket att fotografera med kort skärpedjup, få mina motiv omgivna av mjuka ”dimmor” av färger och ljusreflexer.  Särskilt växter. Det kan vara knivigt ibland att välja inställning, varje objektiv ger olika effekter och samma motiv kan se olika ut. Gillar att experimentera, leka med former och mönster. Den slutliga bilden är inte alltid just det jag tänkte mig från början och det är nervkittlande, stimulerande och roligt. Det är häftigt att fotografera med kort skärpedjup!

Blå blå känslor och sippor

Ibland tycker jag att Blåsippan blev under de senaste åren den mest eftertraktade fotomodell bland passionerade hobbyfotografer. Eller är det den första färgklicken på våren efter långa vintern, som gör att många fotograferar den lilla blålila växten. I alla fall föll även jag för sippan. Det blev många rundor till skogen. Hade lite tur för att det visade sig att sipporna växer i närheten i ett underbart naturreservat. Man måste ha ögonen med sig för att upptäcka de, men för mig var de ganska snälla och visade sig vid vägkanten! Helt otroligt!

Den lilla sippan jag publicerade i tidigare inlägg är en av de första. Hon är en liten kändis och fick flyga över Atlanten. Det var en fotograf på andra sidan klotet som såg min bild på en internationell fotosida och kontaktade mig. Han ville ha den i någon slags katalog, men det blev fiasko för att jag min lilla kossa hade ingen RAW fil, vid den tidpunkten, jag visste inte ens vad det är för något denna RAW-fil.

Idag kan man skratta. Då var det lite pinsamt och frustrerande! Men som ni förstår jag satte mig snabbt vid datorn och klurade ur varför ska jag fota i RAW. Det tog sen ett tag, innan jag kunde och förstod på riktigt.

Det var inte bara att fota i RAW, det var också ett trubbel för man måste även ha möjlighet att framkalla bilder och det är en annan historia.