social osocial...
För ett antal år sen betraktade jag mig som en vanlig, som alla andra, social varelse. Jag gillade människor, gillade träffa andra, prata med andra, byta åsikter, lära mig något och även dela med mig det jag kunde…
Med internet kom nya möjligheter och det kändes att vi kunde utveckla vår sociala förmåga till något större… mer spännande och givande!
Jag vet inte hur det blev för er, men jag blev vilse…
Det verkar som att sociala plattformar i alla möjliga skepnader gjorde mig rakt av osocial.
Är det så att det blev för mycket av det goda?
Eller det blev tydligare med åsikter, syften och förväntningar? Vem styr, bestämmer och vem ska bara följa…
Det bildas grupper och klungor, det vill säga olika sällskap och föreningar, som förr, men jag upplever mer mobbning, trakasserier, oenigheter, otrevligheter och rent av något slags våld ibland…
Det känns mer skrämmande nu för tiden att vara på sociala medier än det var på en mörk gata i gamla Warszawa på 80-90-talet… Där kunde jag stöta på någon förvirrad alkoholist eller tjuv på vägen från eller till jobbet på redaktionen. På sociala medier kan jag inte förutspå vad som kan hända om jag vågar ha en åsikt eller publicerar någon bild…
Människor som brukade vara snälla vid kaffebordet i någon förening/klubb lokal förvandlas till rovdjur på nätet… bygger falanger, mobbar och är mycket mer otrevliga än de kunde vara i verkligheten det vill säga öga mot öga.
Ensam är inte stark men tillsammans får man kraxa bara som de andra…
Hälsningar Halina
Jag datoriserade här hemma år 1999. Förväntningarna var då stora på vår sköna nya värld. Strax förvandlades sociala medier till (a)sociala medier. Nu har vi efter hand kommit så långt att man nog kan plocka bort den parentesen – medieformen uppmuntrar till rent asocialt beteende.
Saken beror till stor del på att det är frågan om amputerade samtal, samtal som saknar viktig information som ett samtal skall ha. Tonfall, miner, gester finns inte med i den här formen. Underlaget för missförstånd och förvirring är betydande. Så går det som det går. Saker och ting springer lätt iväg till nivåer och uttryck som inte var meningen från början – och som inte skulle kommit ifråga om man hade suttit i vekligheten och samtalat.
Jag bekantade mig med datorer och digitala möjligheter också på 90-talet och föll för det direkt. Vad det underlättade mitt dåvarande jobb! Och vilka möjligheter man såg då. Jag upplevde samtidigt att det hände något i mediebranschen redan då, det som du beskriver förträffligt ” Underlaget för missförstånd och förvirring”, sen blev Internet allmänt uppnåeligt och allt gick lavinartat… Även om jag är tacksamt för digitala möjligheter för att det hjälpte mig enormt att etablera sig i Sverige och få ett bra och fritt liv, ser jag samtidigt allt det otrevliga…
Fina bilder, särskilt de två från fjällvärlden
Mycket glad att du gillar mina gamla bilder från Innerdalen. De fick nytt liv tack vore dina tips ;-)
Jag tror generellt att de som uppträder olämpligast och skriver mest nedlåtande och elakt själva mår dåligt inombords - att det blir ett sätt att avreagera sig på, och ofta anonymt.
Låt oss därför fortsätta att trivas med varann och utbyta bilder och sansade åsikter här på Fs-bloggen!
/B
Jag håller med att Fotosidan utvecklades fantastiskt och det är bra sajt att träffa likasinnade och utvecklas som fotograf, även om man syssla med fotografi bara på hobby nivå.
Ja, jag hoppas verkligen att den trevliga tonen och bildskatt bara kan bli bättre!
Mycket fina bilder för övrigt och sista är sagolikt vacker!
Hälsningar, Bjarne