Ja, ja - de unga blir med tiden de gamla. Understundom händer det att Rosenlundare kallar "De unga" med efterföljare för "Bakgårdsromantiker".

Det jag menar är att jag i bland har lite svårt för det där med att att göra djup filosofi och religion av en sådan sak som att måla en tavla eller att fotografera. En avbildning kan vara vacker och/eller intressant - den kan beröra mig, eller inte.
Det blir alltså lite av en gäspning när jag konfronteras med indelningar och klassificeringar som: ”De unga, de gamla, de smala, de tjocka – gatufotograferna, naturfotograferna...”

Jag håller inte med riktigt allt du skriver och tänkte invända lite..

Ämnet, fotohistoria, är i sig intressant och lärorikt. Mycket av det vi diskuterar idag har sina motsvarigheter i historien och det tål att diskuteras och lära sig av. Det är alltid relevant och jag gillar att du ofta tar upp fotohistoria i din blogg.

Men jag tycker att du gör det lite för lätt för dig när du konstaterar att det finns en "världsomspännande Rosenlundsfotografi" Vad tänker du på då? Och vilka "få äldre" är det som kämpar emot denna konspiration bestående av banalfotografer och kapital?

Lite mer konkretion skulle hjälpa åtminstone mig att förstå vad du bygger dina slutsatser om det förlorade slaget på. Eller bygger dina slutsatser mer på en känsla du har?

För min del så tycker jag att flödet av bilder idag är så stort att det knappt går att urskilja någon riktning eller grupperingar, typ "rosenlundare" eller "unga", som håller på att vinna något "slag". Jag slås mest av att så många olika riktningar finns parallellt och utan friktion. Allt från banala semesterbilder till superexperimentella uttryck, våtplåtsteknik till datorrenderat. Allt och alla finns överallt och det är bara att ta för sig av det man gillar (eller invända mot det man ogillar).

Igår tittade jag till exempel på utbudet av fotoböcker på bokförlaget Kehrer (https://www.kehrerverlag.com/de/buecher/fotografie) och det slående hur stort utbudet av böcker inom smala fotografinischer är. Alla titlar föll mig inte i smaken men inga av dem skulle jag klassificera som "rosenlundare", om vi nu ska fortsätta använda ett 80 år gammalt begrepp. Och det är bara ett av många förlag, websiter, tidskrifter osv osv.

Är det ens meningsfullt att gruppera olika inriktningar och ställa dem emot varandra när utbudet är så brett, voluminöst och distribuerat som det är idag? På 1900-talet var det kanske meningsfullt att göra det eftersom kanalerna för att nå ut med sin fotografi var mycket färre än idag, men det är snart ett kvartssekel sedan nittonhundratalet tog slut och mycket har hänt sedan dess.

Vi kan som sagt lära oss av historien, men man får inte heller glömma sammanhanget som vi lever i idag.

Fortsatt tack för inhärdigt bloggande! (Och ursäkta att jag kidnappade din blogg med detta långa svar. Borde nog gjort ett eget blogginlägg om detta i stället)

/F

Tack för länken. Nu fylls blogginlägget på med fler läsare. Det är ändå långtifrån det mest lästa men det är i alla fall kul med fler.