The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 2483 / Om man skall snacka i klartext alltså, om en författare skulle göra som de flesta av oss fotografer...
Kom att tänka litet när jag läste några ord som Sune Jonsson sagt, och som jag citerade i förra bloggen, här är en del av det, "Det räcker egentligen inte med att fotografen har ämnen...."
Eller som Sune säger,
"Fotografin måste vara en vital funktion av den som utövar den. Det är ingen självklarhet inom detta exploateringsstyrda och komplextyngda medium, som regleras av tydlig opportunism både kommersiellt och konstnärligt. God fotografi blir alltid till i den enkla punkt, där man själv står som människa. Det betyder att objektiven endast är en förlängning och fördjupning av fotografens personliga sätt att se och skapa relationer till omvärlden. Det räcker egentligen inte med att han har ämnen. Ämnena måste vara en del av fotografen själv. Helst bör han röra sig vant och verserat som en gammal sockenbo inom sitt eget stoff, inom sina egna upplevelser"
Tror Sune har en viktig punkt här! Nu fotograferar kanske de flesta utan någon större mening, för det e så lätt att göra så numera, att fota utan nå'n större mening alltså, utan man delar mest med sig i stället! De e kanske det nya sättet att fotografera! Å vem gör inte det! Delar med sig alltså! Å det här att dela med sig räcker säkert för de flesta, och är ett trevligt sätt att umgås på! Att dela med sig låter generöst också! Och man får många vänner! :)
Men ett problem, om man nu tycker att det kan vara ett problem, kan kanske vara att man nog ändå blir otränad att "se på bilder", även om det e många bilder man ser hela tiden! För att lära sig vad en ev kvalitet e på en bild, då räcker det nog inte att bara titta på många bilder hela tiden...
Tror jag!
Och om man skall ta det från den andra sidan, den fotograf som grottar in sig i sitt ämne, lägger ned tid på ett fotoprojekt, och förväntar sig att tittarna också skall ta tid att begrunda ämnet eller bilderna, den har det nog svårt idag! Svårare än förr i alla fall!
Så här är vi nu! Alla är fotografer! Och alla är kritiker! Och alla e nog litet osäkra på vägen! Å inte många har någon "bildutbildning"! Å andra sidan det kanske inte behövs någon utbildning? De e kanske så det e! Men alla har bråttom i alla fall! Å det här "Less is More" e nog ganska fel numera! ;)
Och det som verkar ge mest eller imponerar mest, tyvärr, tycker jag i alla fall, det är nog en stor kameraväska och många, många bilder från semesterfotoresor! "Vilka fina resor du har varit på! Och vilka fina kameror du har!! ;) Så vi e inne i en ny tid! En modernare tid! Även om resor och kameror varit hyffsat säkra kort tidigare, så det som tillkommit e mängden och tempot! "De e mycke nu"! ;)
Men jag tror ändå att man skall forsöka ta det litet lugnare i fotandet, och fördjupa sig i ett ämne ett tag! Om man vill märkas litet extra i sitt fotande! Och fota i ett ämne man gillar och känner till! (Som Sune säger)
Och det här tangerar nog även frågan varför många tidningar gör sig av med fotografer, och i stället "hyr" in fotografer på sta'n! Det funkar bra numera, och det e mest yrkesfotograferna som reagerar, för kunderna tycker det e tillräckligt bra bilder ändå! Så varför klaga! ;)
/Bengan
Ps. Skyll på Sune Jonsson om det e nå't! :)
Det är ju ganska självklart, och det började bli synligt redan i slutat av förra århundradet, att när fotografin blir riktigt enkel att hantera rent tekniskt - så sker en förflackning och en trivialisering av densamma. Lättheten gör att en massa oseriösa personer kommer in i verksamheten, och det sänker nivån på hela ämnet.
Alla kan inte sjunga, och när alla försöker göra det - blir det en djäkla olåt.
Den enskilda bilden med genomtänkt innehåll är väl på väg ut?
Jag tolkar (väldigt förenklat, men dock) det som att fotografera företeelser i sitt liv, dokumentera, alltså, att bry sig om och känna vad man tar bilder på, dvs att inte bara fotografera/ta bilder.
Känns rimligt. Tycker att mina bästa bilder, dvs de jag känner för och går tillbaka till är just sådana bilder där jag är involverad eller känner starkt för situationen, oavsett vad andra tycker om bilderna. Också, de bilder jag tycker är bäst överhuvudtaget är när jag kan se eller skönja ett personligt engagemang. Många gånger står jag likgiltig inför bilder som "bara är vackra".
Det är inte bara fotografen som ska hitta bilden,
besökarna ska också göra det, eller betraktaren,
helst ska det se det som fotografen såg...