Jag har nu blivit en sån där mittfårefotograf och skaffat mig en typiskt tråkig och närmast perfekt 35:a. De jag redan hade var speciella, en stor och ljusstark klump med besynnerligt mjuk bokeh och en extremt liten med märkliga bildfältsegenskaper (typ som Sonnar kan ha). Den nya sticker inte ut åt något håll utan är lite mittemellan, i storlek inte för stor och inte för liten och den uppför sig exemplariskt (närmast perfekt) i de flesta situationer. Det är såna saker man ska ha, så att man kan koncentrera sig helt på det man gör, bilder alltså. Min nya 50mm är också en sån där perfekt sak med raka fina kurvor på alla bländare, och utan märkliga optiska fenomen. Har även hittat en film som passar fint in i mittfåran, Fomapan 200 Creative, med ett korn som inte sticker ut år något håll. Inte för fint eller strukturlöst, men heller inte för grovt utan ganska återhållsamt (så att inte kornstrukturen tar överhanden i bilden). Det är såna filmer som ger fotografen full frihet att skapa bilder, utan tanke på att materialet kan sätta käppar i hjulet. Bara att fota på och framkalla precis likadant varje gång. Resultatet är garanterat likformigt och mittfåreaktigt på varje ruta. Även kamerahuset ger garanterat likformigt resultat, iom tidsautomatiken och exponeringslåsmöjligheten. Jämna fina (tråkiga) exponeringar till 100% med dessa prylar. Saker som uppför sig lite för "personligt" ska man nog akta sig för......eller?

http://gelatin-silver.blogspot.com

Dåligt sällskap är inte det sämsta...
En del är ju sen fina på att föra det dåliga inflytandet vidare. ;-)