Bildens själ kommer fram bättre utan färger, tycker jag.

Det är nog så att göra en bild i svart/vit dä ä konst!
/Bob

Det är många som påpekar att det är lättare att fota i svartvitt än i färg. Jag tycker tvärtom, färg är lätt men det är desto svårare att få till bilderna i svartvitt. Svartvitt är den rätta färgen för mig när jag fotar. Men när jag målar så målar jag med starka, intensiva och ibland explosiva färger, framförallt kan jag enkelt styra vilka färger som jag vill bygga mina tavlor med.
//Mikael Good

På något vis är detta den eviga icke-diskussionen inom foto. Den genererar ingenting.

Är man en färgstark person så kan man lugnt och fint ha svartvit i sin kamera.

Färgbilden visar kläderna. Svartvitt visar själen. För min del har jag övergett färgfoto och fotar nu enbart med vartvit film, enklast då man slipper att välja och tonskalan faller på plast direkt. I många färgbilder man ser, har ju fotografen inte ens tänkt i färg utan bara fotat på, som om färgen inte var något man behövde tänka på vid fotografi. Såna bilder är inte kul att titta på. Man ser när fotografen tänkt i färg, och tyvärr är det allt för sällan. Man ser också om fotogafen tänkt i svartvitt, istället för att bara ta en färgbild och konvertera den till svartvitt. Tonskalan blir ofta platt (allt för rak) och gråtråkig med uselt resultat. I svartvitt måste man tänka i ljus och skugga och i kontraster. Den digitale svartvitfotografen har en längre och svårare väg att gå eftersom det oftast krävs stora efterjusteringar i tonskalornna. Svartvit film ger mig direkt det jag vill ha.

http://gelatin-silver.blogspot.com

Visst kan det för en fotograf som är ovan att tänka i svartvitt, vara svårt att göra det när man också ser färgtoner i sökaren. Men det är sånt som sker per automatik om man alltid fotar svartvitt. Men kan man se en svartvit bild på kameraskärmen i en digitalkamera (min gamla Minolta-kompakt från 2003 kan det) är det givetvis ingen nackdel.

Sen i jämförelsen med digitalt svartvitt är det nog inte riktigt rätt att jämföra med mörkrummet. Ta istället scanning av negativen, med efterföljande datorredigering, då blir det mera rättvisande. Jag framkallar en film färdigt på en halvtimme, sköljer och torkar gör den själv. När jag sen scannar är det bara att ställa svart, vit och gråpunkt efter histogrammet (och lite personlig justering), så har du en nästan klar bild direkt efter scanningen. Jag efterbearbetar mina scannade negativ väldigt lite i ps, tonseparationen ser bra ut direkt och oftast räcker det med lite finjetsering av kontrasten. Behövs varken ACR eller Silver Exef Pro. Sen kan man vinjettera och mixtra om man vill, precis som med vilken digitalt fotad fil som helst.

Sen att det skulle kräva flera timmars kämpande arbete i mörkrummet för att få det rätt kan jag nog inte hålla med om. Däremot krävs speciell noggrannhet vid exponering och filmframkallning (för att slippa de där extra timmarna i mörkrummet). Gör man rätt från början krävs minimalt med skuggning och efterbelysning och man slipper experimentera med extremt hårda eller mjuka gradationer/filter för att få en acceptabel bild. T.ex behövde Ansel Adams åtskilliga timmar både med negativförstärkning och mörkrumsarbete för bilden "Moonrise Hernandez". Negativet blev felexponerat då han inte hann mäta ljuset för att hinna ta bilden med sin storformatare innan det mystiska ljuset försvann. Denna nogrannhet är inte lika viktig i det digitala mörkrummet har jag märkt. Här kan man rädda ganska mycket felexponerade och felframkallade negativ, och ändå få väldigt bra digitala slutfiler från dessa i mörkrummet i princip omöjliga negativ.

http://gelatin-silver.blogspot.com