The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!

Straight 1415 / Is black and white the true color of photography?

 

 

 

 

 

Eriksdalshallen

 

Som jag sagt några gånger förut, jag tycker färg är svårt, och så tycker jag ofta att det inte blir bra! Inte i min fotografi i alla fall!  Vet inte vad det kan bero på, kanske e det bara en vana, jag har ju fotograferat ganska mycket i svartvitt under åren!

Men visst är färg fantastisk! Man kan nästan avbilda verkligheten som den ser ut! Och jag har fotat färg också, massor, alltsedan 1959, och mest dia, och det är mycket familjebilder och naturbilder, som nu ligger i flera banankartonger och väntar...
Väntar på vadå? 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Målare

 

 

 

 

 

Slussen

 

Men visst, den svartvita bilden blir aldrig riktigt vad vi kallar, "en riktigt bild" av verkligheten, utan den avbildar en annorlunda verklighet eller ger en annorlunda beskrivning av verkligheten genom sin avsaknad av färg. Men genom att använda svartvitt, så kan jag ofta konkretisera, och renodla ett bildinnehåll samtidigt som jag kan göra  innehållet litet overkligt, kanske otydligt, och kanske även mer mångtydigt, och förhoppningsvis blir det då mer spännande för åskådaren?

 

 

 

 

Hornsgatan

 

 

 

 

 

 

Ellens Bageri

 

 

Och nu är jag i alla fall tillbaka i det svartvita, i varje fall privat och mer medvetet, och upptäcker också att många fotograferande ungdomar gillar det svartvita, å det känns spännande!

Så det svartvita, det är färgen i min egen fotografi hädanefter! :)

/Bengan

 

 

 

 

Inlagt 2012-02-05 12:06 | Läst 3839 ggr. | Permalink

"Färgbilden visar kläderna. Svartvitt visar själen. För min del har jag övergett färgfoto och fotar nu enbart med vartvit film, enklast då man slipper att välja och tonskalan faller på plast direkt. I många färgbilder man ser, har ju fotografen inte ens tänkt i färg utan bara fotat på, som om färgen inte var något man behövde tänka på vid fotografi. Såna bilder är inte kul att titta på. Man ser när fotografen tänkt i färg, och tyvärr är det allt för sällan. Man ser också om fotogafen tänkt i svartvitt, istället för att bara ta en färgbild och konvertera den till svartvitt. Tonskalan blir ofta platt (allt för rak) och gråtråkig med uselt resultat. I svartvitt måste man tänka i ljus och skugga och i kontraster. Den digitale svartvitfotografen har en längre och svårare väg att gå eftersom det oftast krävs stora efterjusteringar i tonskalornna. Svartvit film ger mig direkt det jag vill ha. http://gelatin-silver.blogspot.com"


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Bildens själ kommer fram bättre utan färger, tycker jag.
Svartvitt kan vara hur snyggt som helst, men...
Förr i tiden, innan jag gick på jorden, var allt svartvitt? ;-)
Inga färger på tjejernas klänningar, bilarna var färglösa?
"Du kan få vilken färg som helst, bara du väljer svart", Henry Ford.
Eller var det så att filmtillverkarna inte kunde göra färgfilm?

Jag gillar färg, är det bara för att jag är för ung?
Jag gillar svartvitt, är det bara för att jag börjar bli gammal?

Färg eller inte beror på(för min del) på motiv och sinnesstämning.
Det viktigaste är att man har sett ljuset...

Ha en fortsatt trevlig helg!
Det är nog så att göra en bild i svart/vit dä ä konst!
/Bob
Intressanta tankar, Bengan. Men jag tycker faktiskt inte att färgfoto ligger mycket närmre "verkligheten" än svartvitt gör. Kanske t o m tvärtom?? Visst, vi uppfattar verkligheten i färg, men inte alls samma färger som filmen eller sensorn fångar. När jag fotar i färg, så blir jag mycket mer förvånad när jag tittar på skärmen och ser bilden (var det så här det såg ut?), än när jag fotar i svartvitt. Vad var det Strömholm sade? Det är Kodak som bestämt naturens färger, eller nåt i den stilen..
Det är många som påpekar att det är lättare att fota i svartvitt än i färg. Jag tycker tvärtom, färg är lätt men det är desto svårare att få till bilderna i svartvitt. Svartvitt är den rätta färgen för mig när jag fotar. Men när jag målar så målar jag med starka, intensiva och ibland explosiva färger, framförallt kan jag enkelt styra vilka färger som jag vill bygga mina tavlor med.
//Mikael Good
Jag tycker också att färg är svårt, det kräver ett annat tänk. Dessutom är det ofta svårkontrollerat, speciellt när det gäller spontanbilder av reportagekaraktär eller gatufot. Färgen är ett så starkt uttryck så den tar lätt över innehållet i bilden, en röd papperskorg i fjärran som man inte ens tänkte på vid exponeringen får lätt huvudrollen i bilden, och det är ju inte alltid vad man vill. ;)
-affe
På något vis är detta den eviga icke-diskussionen inom foto. Den genererar ingenting.
1932 släppte Disney historiens första färgfilm, Morgonstämning. Gabriel Lippmann fick Nobelpriset i fysik (1908) för den första färgfotoplåten. Mycket här hänt sedan dess. Vet inte riktigt varför men personligen upplever jag svart vitt som mer realistiskt. Färg tycker jag är okay om man söker begränsa antalet färger i bilden, däremot är det viktigt med valörer.
Är man en färgstark person så kan man lugnt och fint ha svartvit i sin kamera.
Sitter just och skannar in färgnegativ från 1965. Dom är alltså nästan femtio år gamla. Vissa är så dåliga i färgen att jag är tvungen att konvertera dem till svartvitt... ;-)
Svar från Benganbus 2012-02-06 06:44
Skall nog också göra så! ;) Bra tips vi fått tidigare! ;)
/B
2012-02-06 10:37   Nils Bergqvist
Färgbilden visar kläderna. Svartvitt visar själen. För min del har jag övergett färgfoto och fotar nu enbart med vartvit film, enklast då man slipper att välja och tonskalan faller på plast direkt. I många färgbilder man ser, har ju fotografen inte ens tänkt i färg utan bara fotat på, som om färgen inte var något man behövde tänka på vid fotografi. Såna bilder är inte kul att titta på. Man ser när fotografen tänkt i färg, och tyvärr är det allt för sällan. Man ser också om fotogafen tänkt i svartvitt, istället för att bara ta en färgbild och konvertera den till svartvitt. Tonskalan blir ofta platt (allt för rak) och gråtråkig med uselt resultat. I svartvitt måste man tänka i ljus och skugga och i kontraster. Den digitale svartvitfotografen har en längre och svårare väg att gå eftersom det oftast krävs stora efterjusteringar i tonskalornna. Svartvit film ger mig direkt det jag vill ha.

http://gelatin-silver.blogspot.com
Chasid 2012-02-06 12:10
Det stora problemet med att fota svartvitt med en analog kamera är att sökaren ser allt i färg och det kan ibland vara svårt att tänka svartvitt. De digitalkamerorna som jag använder mest idag har något som jag kallar för ett Robert Frank läge och det gör att jag ser världen i svartvitt genom sökaren. När jag framkallat bilderna i ACR:en kör jag dem genom Silver Efex Pro och på ett par minuter har jag de svartvita bilderna som jag vill ha med bra tonalitet. Tidigare fick jag kämpa i timmar i mörkrummet för att nå samma resultat. Men trots att jag har funnit ett mycket bra digitalt svartvitt flöde så kommer jag ändå att fortsätta att fota med film lite då och då.
//Mikael Good

http://www.chasid68.blogspot.com/
2012-02-06 12:00   Nils Bergqvist
Om man jämför Bengans svartvita bilder i efterkommande blogpost, fotade med digitalkameror (nu vet jag dock inte hur mycket han rdeigerat dom?)och hans svartvita bilder i denna tidigare post, så förstår du Anders kanske bättre vad jag menar? Det blir en mjukare gråskala i mellantonerna digitalt, än vad det blir med film. Film ger oftast mera kontrast i mellantonerna.

Sen fotar väl de flesta som gör svartvitt från digitalt i raw, och att bara konvertera över en sån kontrastlös och platt fil utan efterredigering av tonskalan ser säkert helt lamt ut?

http://gelatin-silver.blogspot.com
2012-02-06 13:08   Nils Bergqvist
Visst kan det för en fotograf som är ovan att tänka i svartvitt, vara svårt att göra det när man också ser färgtoner i sökaren. Men det är sånt som sker per automatik om man alltid fotar svartvitt. Men kan man se en svartvit bild på kameraskärmen i en digitalkamera (min gamla Minolta-kompakt från 2003 kan det) är det givetvis ingen nackdel.

Sen i jämförelsen med digitalt svartvitt är det nog inte riktigt rätt att jämföra med mörkrummet. Ta istället scanning av negativen, med efterföljande datorredigering, då blir det mera rättvisande. Jag framkallar en film färdigt på en halvtimme, sköljer och torkar gör den själv. När jag sen scannar är det bara att ställa svart, vit och gråpunkt efter histogrammet (och lite personlig justering), så har du en nästan klar bild direkt efter scanningen. Jag efterbearbetar mina scannade negativ väldigt lite i ps, tonseparationen ser bra ut direkt och oftast räcker det med lite finjetsering av kontrasten. Behövs varken ACR eller Silver Exef Pro. Sen kan man vinjettera och mixtra om man vill, precis som med vilken digitalt fotad fil som helst.

Sen att det skulle kräva flera timmars kämpande arbete i mörkrummet för att få det rätt kan jag nog inte hålla med om. Däremot krävs speciell noggrannhet vid exponering och filmframkallning (för att slippa de där extra timmarna i mörkrummet). Gör man rätt från början krävs minimalt med skuggning och efterbelysning och man slipper experimentera med extremt hårda eller mjuka gradationer/filter för att få en acceptabel bild. T.ex behövde Ansel Adams åtskilliga timmar både med negativförstärkning och mörkrumsarbete för bilden "Moonrise Hernandez". Negativet blev felexponerat då han inte hann mäta ljuset för att hinna ta bilden med sin storformatare innan det mystiska ljuset försvann. Denna nogrannhet är inte lika viktig i det digitala mörkrummet har jag märkt. Här kan man rädda ganska mycket felexponerade och felframkallade negativ, och ändå få väldigt bra digitala slutfiler från dessa i mörkrummet i princip omöjliga negativ.

http://gelatin-silver.blogspot.com