The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!

Straight 4291 / What is it like to be a dog? ;)

Funderar på det här ibland! Om att vara hund alltså! Att våra sinnen transformerar omvärlden är en av människans insikter. Vi har helt enkelt fått de sinnesförmågor vi som art har mest nytta av. Och det här måste ju även gälla hundar, dom har också fått de sinnen som dom som art har och har haft mest nytta av. Men visst skulle det vara intressant att få uppleva hundvärlden inifrån liksom! :)
Men då måste jag såklart lämna människovärlden och sannolikt inte kunna fullfölja mina funderingar på människors vis inne i hundhuvudet! För man kan nog inte vara människa i en hund! För e jag i en hund, då har jag en hunds tankar och sinnesförnimmelser!

Men jag kan undra om inte Roffe också ibland tänker, "What is it like to be a human?"
Och han kanske också ställer sig resten av frågan, vad är själva meningen med livet! ;)

Nu skall Roffe å jag ut och fundera vidare på det här! Jag tror absolut han förstår när jag går och pratar högt med honom! För annars skulle han väl inte fråga, "jag hänger inte med riktigt, ta det en gång till!" Fast visst tittar folk som vi passerar! ;)

Annars rätt lugnt i Gnesta!
I morgon första fotofikat på Tårtan på höstterminen!
Väl mött där!
/Bengan

Ps. Mer att läsa i ämnet, men här gäller det inte hundar!

Inlagt 2018-08-21 08:36 | Läst 1809 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Det är nog så vettigt att fundera över. På äldre dar får man vara lite eller för all del mycket tokig, det gör inget. Einstein lär ha talat högt med sig själv, ett tecken på strålande intelligens sägs det.
😁
gorred 2018-08-21 13:10
Ja var det inte nån som sa att: -Jag pratar hellre med mig själv, för det är då jag får de bästa svaren...
//GöranR
präntare 2018-08-21 16:34
Precis så, jag för ofta långa monologer med mig själv.
Att prata med sin hund är helt naturligt. Det är bara de som har aldrig ägt en hund som tycker det är konstigt.

Det lustiga är väl att hundar när de uppnått mogen ålder ofta börjar ta del av det hela så det blir en dialog.
Med små gläfs och gnyenden och ett tydligt kroppsspråk tar de del i dialogen.

Villkoren för att a det bra som hund är nog som för oss människor. Det beror påvar man är född.
I Sverige har de flesta hundar ett bra liv. Däremot skulle jag som exempel inte vilja vara hund i Kroatien. Efter att under flera månader sett hur de flesta behandlar sina hundar där förstår jag varför de flesta hundar är aggressiva.
Hundar har ju anpassats till att förstå oss riktigt bra, och många ord kan dom efter ett tag. Sinnena är som du säger olika, dom litar ju mest till luktsinnet. Men smaken måste vara usel, hjortlort kan inte vara en höjdare men Amba käkar gärna om tillfälle ges och husse är ouppmärksam... Fin bild på Roffe! När dom tittar på en på det sättet och sedan skakar på huvudet, då får man se upp!
Vi har två hundar och de är verkligen två olika individer när det gäller kommunikation. Vår stora pudel har förstått att det är rak kommunikation som gäller, vill hon smaka av osten då säger hon till, vill hon leka så hämtar hon leksaken. Vår lilla kines han är mer subtil, här får man gissa vad han vill, och inte förstår han när jag vill att han ska komma heller.

Jag gillar bilden på Roffe. Det blir nästan 3D, nosen sticker ut ur bildskärmen.

//Anders
Har också funderat i de här banorna, fast ur ett annat perspektiv så att säga; de här trollkarlarna i sagorna som kan förvandla sig till vad som helst, bland annat alltså olika djur - jag fascineras av själva grejen, och vem skulle inte vilja vara exempelvis en örn som flyger högt, rider på uppströmmarna och betraktar världen från ovan... Men; vad vet man sedan som örn ? Som örn lär man ju ha örnens medvetande. Kan man då medvetet förvandla sig tillbaka till vad man var igen? Och det är där jag fastnar...
Men visst är det intressant att fundera över hur egentligen djuren "tänker" och förnimmer omvärlden. Och de här transitionstankarna finns ju i många olika sagor och litteratur i övrigt.
Visst pratar man med sina djur. Minns katten Boris, som förde långa samtal och häftiga resonemang med mig, på ett fullkomligt självklart sätt.
Trevlig bild på Roffe också!
Med sikte på Tårtan i morgon//GöranR
Ja visst skulle det vara spännande att få uppleva hundens liv ett litet tag, fast man skulle nog inte förstå så mycket.
Att de inte kan planera tror jag är en myt, i morse t.ex. puttade vår Russe Freja på mig till dess att vaknade, därefter sträckte hon på sig och ruskade sig. Jag slängd benen över sängkanten och steg upp, Freja däremot traskade resolut upp och lade sig på mina huvudkuddar.
Så var man överlistad igen.
Ha en bra kväll.
Själva funderar jag inte på livets mening utan koncentrerar mig på livets värde.

(Har katt/numera katter. Våran första katt stack fram sin stora stadiga tass, tittade uppfordrande på oss och ville vara med då hela familjen satt i samma säng och spelade Bondespelet.)
Tack för alla intressanta kommentarer!
/Bengan