Nu har hon lämnat oss, men livet måste gå vidare
Det är idag en månad sedan min älskade Lena gick bort, och nu har begravningen varit. Det blev en vacker och ljus stund i Kapellet "Stillheten" , på Täbys nya begravningsplats. Men vad händer sedan? Sätter vi kanske punkt där? Kanske inte men livet måste ändå gå vidare.
Jo visst måste livet gå vidare trots allt, även om det känns svårt, och tiden läker alla sår sägs det, och det gör den säkert, men det känns också svårt, för det kommer kanske att ta tid. Så jag undrar när har tiden läkt mina sår. Det kan nog ingen svara på. Efter en månad börjar jag ändå få lite distans till det som verkade så overkligt då.
Det börjar komma lite vårblommor i trädgården nu. Här är det Krokus som blommade i trädgården 1987 som rabatten såg ut då. Men ute i naturen så börjar våren också visa sig, och i dag såg jag de första Blåsipporna och stora knoppar fanns det även på Vitsippor. Men det är ju aprilväder för det har även snöat.
Blåsippor från 2003, det börjar nog bli dags att ha kameran med nu. Det har dessvärre varit lite dåligt med det på sista tiden, men jag lovar bättring.
Det jag nu saknar är våra promenader, särskilt nu om våren när allt slår ut. Det är bara en sak bland tusen ting som jag kommer att minnas när det grönskar. Lena föredrogvåren och försommaren framför hösten och vintern, just på grund av att våren ingav hopp om en bättre tid.
Lena och Doglas på vårpromenad den 4 april 2009
Skogspromenad på våren 2007, det var en fantastiskt fin vår det året, långt innan sjukdom och elände.
Dagarna går och den ena är den andra lik, inte riktigt kanske, för jag går upp en till en och en halv timme tidigare på mornarna, kanske beroende på att det ljusnar tidigare nu.
Vitsippor i Hagbyskogen 2008
För att få tiden att gå så försöker jag att aktivera mig med allt möjligt, i går så krattade jag fram en massa fjolårslöv och en massa sand som låg vid tomtgränsen. I nästa vecka kommer en sopbil för att sopa upp sanden, men den gillar inte alla dessa höstlöv som har blandat sig med sanden. Så jag har separerat löven från sanden och tömt löven på komposthögen.
Lena och jag kopplar av med ett glas vin på vår uteplats i vårsolen 2009
Ett annat litet projekt jag sysslar med är att leta fram bilder på Lena, och det finns ju en hel del, förutom alla analoga bilder så finns det ganska många digitala. Trots att jag bara haft digitalkamror sedan 2003 så undrar jag om det inte finns fler bilder på Lena de här 7 åren, än vad jag fotade under de första 25 åren.
Nu skall jag sluta för i dag, i morgon skall jag lämna blodprover för ett kommande läkarbesök den 29 april.
Ha det gott
Stig
Det har tagit lite tid att ta mig mod att skriva igen, men jag har gjort ett försök nu, och det skall säkert komma några fler bloggar med tiden.
Stig
Det hoppas jag också att det skall bli fler bloggar som handlar om min vardag och kanske lite nostalgi med både nya och gamla bilder.
Det gäller att hålla sig sysselsatt med något för att orka gå vidare, och då är bloggandet kanske en bra medicin.
Stig
tillbaka så småningom
Känner med dig
//Leffe
Att skriva om min sorg är ett sätt att försöka gå vidare och jag hoppas att jag så småningom kan skriva om annat också.
Stig
Det är riktigt som du skriver att mina minnen av Lena lever vidare och jag håller på att söka igenom mitt bildarkiv efter fler minnesbilder.
Stig
Våren hjälper förhoppningsvis till att få orken tillbaka.
Du är varmt välkommen.
Våren är ju på något vis en årstid fylld av förhoppningar, och jag hoppas verkligen att jag skall orka igenom detta.
Stig
Att förlora någon gör alltid ont, att göra det så definitivt är värre än något annat.
Det har varit en smärtsam tid men jag försöker bearbeta sorgen och saknaden så gott det går med bland annat att blogga igen. Men visst kommer det perioder när jag misströstar.
Stig
Det hoppas jag också för i dag så har det sannerligen inte varit särskilt vårlikt. Men det skall nog bli bättre både med mig själv och i naturen.
Stig
Kram Milla
Skickar dig en kram tillbaka.
Stig