Ett år har gått

Tiden går och i dag den 21 mars har det gått ett år sedan livet tog slut för Lena, men hon lever vidare på något underligt vis, trots flytten till Lindesberg. Kanske är det inte så underlig ändå för hon finns ju med i mycket av vårt gemensamma bohag. Det går nog inte en dag utan att hon gör sig påmind på något vis. Men det är nog mindre smärtsamt nu än tidigare.

Här ett porträtt på en glad Lena i vårt kök, så som  jag vil minnas henne, för hon var oftast en glad person som hade nära till skratt. 

I ett och ett halvt år kämpade hon mot en övermäktig fiende, men trots alla försök med operation och cellgiftbehandling så kom sjukdomen ändå tillbaka.

Trots att det gått ett år så känns det fortfarande som det hände helt nyligen, men tiden har ju inte stått stilla, utan mycket har faktiskt hänt under året som gått.

Del av ån som flyter genom  Lindesberg

Våren har gjort några tappra försök, men vintern gjorde ett nytt besök i fredags igen med ett par decimeter snö. Nu kanske våren ändå är på väg , för i lördags  såg jag Sångsvanar, och det är väl kanske ett vårtecken.

Vägarna är för tillfället väldigt slaskiga och det är något som Doglas ogillar, han avskyr att bli blöt om fötterna, så promenaderna blir därför inte så långa. Men värmen tar ordentligt på snön nu så snart blir det säkert bättre promenadförhållanden. 

Kungsgatan i Lindesberg

För övrigt så forsätter jag med en del inredningsarbeten som att ställa iordning  sovrummen på övervåningen. I fredags så levererades två sängar, så nu kan jag snart ta emot gäster.

I källaren så har jag monterat hyllor och packat upp kartonger så att man kan röra sig där nere. Men ännu så återstår det en mängd kartonger att bestämma om jag skall låta vara tillsvidare.

Doglas och Stig poserar i soffan

Nu börjar den här dagen närma sig sitt slut, och i morgon kommer livet  att gå vidare ytterligare några år, och jag kommer säkert att ha mina tankar hos Lena som tidigare.

Ha det gott

Stig

Slutet gott allting gott kanske ?

År 2010

Vad minns jag av det? Snart är det slut på detta år, så fyllt av sorg och smärta, och om jag skulle försöka göra en sammanfattning av 2010, så blir det nog den här bilden, den sitter fortfarande på näthinnan, men den bleknar väl något ju längre tiden går

Men i allt mörker så fanns det en del ljusglimtar, det hände en del possitiva saker också, bl.a. så träffade jag Lenas vän Britt,  och hon har varit ett fantastiskt stöd under den här svåra tiden, och jag hoppas att  flytten till Lindesberg inte ändrar något på det, Andra goda vänner och grannar har ställt upp och stöttat mig under året. Tack Annki och Bernt, Gunilla och Karl-Anders, Birgitta och Hans, Ann-Charlotte och Alf,  Marianne och Birger, Margareta och Anders för ert stöd under det här året. Det har värmt mig enormt mycket.  Britt och jag håller ofta kontakt med varandra, så jag får lite färska nyheter från Täby.

Julen och i synnerhet julafton firade Doglas och jag i ensamhet, och det var skönt att få göra det den första julen i vårt nya hem. Detsamma gäller nyårsafton som vi kommer att fira för oss själva i år.

Nu står ett nytt år framför oss, ett helt oskrivet blad fullt av förhoppningar om att nu  kan det bara bli bättre . Kanske kommer framtidstron tillbaka, och lusten att börja fotografera igen, och kanske kommer jag att prova mitt nya mörkrum. För tyvärr så har alla projekt och planer fått stå tillbaka för allt annat som har tagit mycket tid och kraft.

Men vi börjar anpassa oss Doglas och jag till vårt nya hem, och jag har också börjat lugna ner tempot en smula, villket säkert är bra för både hjärtat och själen. Lindesberg är ju en liten stad, och utbudet av affärer är naturligtvis lite begränsat  också, men det som inte finns här finns i Örebro och det är bara några mil bort. Vi har redan varit i Örebro ett par gånger till en handelsplats som heter Marieberg, och gjort några inköp bl.a. nya stolar till mitt matbord och en TV-bänk.

Ett par veckor före jul beställde jag en förstoring av Lena  på canvas från Crimson, och jag måste säga att resultatet blev över förväntan. Det var ju lätt som en plätt att göra den beställningen från deras hemsida, så det kan jag verkligen rekomendera. Nu skulle jag baravilja ha en snygg ram också men det verkar inte finnas här i Lindesberg.

I dag på Nyårsafton så har solen titta fram och termometern visar bara -5 gr. så Doglas och jag skall ta en promenad nu. Vi får se hur långt det blir men jag tar med mig kameran ifall det dyker upp något spännande.

Det blev inte någon längre promenad så det här är vad som fastnade på minneskortet. Men det föreställer vårt hus på Villagatan i Lindesberg. 

Nu skall jag inte skriva något mer i år men jag lovar att återkomma nästa år, det får bli mitt nyårslöfte.

Därmed lägger vi det här året till handlingarna och jag önskar alla vänner här på Fotosidan ett riktigt GOTT NYTT ÅR

Ha det gott

Stig 

Kanske en återblick och framtidsutsikter

Nu på november månads sista dag så påminner jag mig om att det var för drygt ett år sedan, den 4 november,  jag började blogga här på Fotosidan, och den 4 november i år så flyttade jag till Lindesberg,

 Flyttningen gick utan några större problem, jag hade ju packat ganska mycket själv i flyttkartonger och på flyttdagen den 3 november så fick jag hjälp av flyttfirman att packa glas och porslin. Men det tog ändå hela dagen så flyttbilen var klar vid 18,00 och jag kom iväg kl. 19,00 och kom ner till Lindesberg ungefär kl. 22,00.

Flyttbilen klar för transport till Lindesberg den 3 november 2010

Den 4 november, flyttade jag alltså in här på Villagatan i Lindesberg, och nu har jag snart bott här i en månad bland flyttkartonger och en allmän röra.

Men nu börjar jag komma något så när i ordning, men det återstår många kartonger att packa upp, om jag nu kommer att packa upp alla.

Det var nog ett smart beslut att skaffa en laptop med mobilt bredband, för jag har efter en månad inte fått igång mitt fasta bredband ännu, som är anslutet till telefonlinjen, och det beror på att jag har inte fått min fasta telefon inkopplad. Orsaken till det är att den förra ägaren har ett annat telecombolag än Telia och det har komplicerat anslutningen av min telefon. 

Första tiden var det ganska drägligt väder med några plussgrader och Doglas och jag tog lite längre promenader i omgivningarna, och jag kunde snart konstatera att vi har ganska nära till både centrum av Lindesberg och till naturområden.

Lindesbergsån tror jag att den heter

Lindesberg-kyrka-från-Loppholmarna

 Nu är väderläget annorlunda med temperatur runt 15-17 minusgrader, och det inbjuder ju inte till några längre promenader. 

Men då får vi hålla på med uppackning istället, det blir ju lite långsamt i längden men det är ett nödvändigt ont.

En trevlig överraskning var att det finns ett färdigutrustat mörkrum i källaren det är nog inte använt på många år men när jag får tid så skall jag se vad jag kan använda. Av kvarlämnade filmer att dömma så har det nog inte använts på kanske 20 år. Men som sagt det återstår en massa annat jobb innan.

I någon av mina första bloggar "Återblick sjätte delen" så skrev jag att jag drömde om att få inreda ett mörkrum någon gång men av olika skäl så blev det aldrig av, och nu har jag fått ett på köpet lite märkligt kan man tycka, där ser man vad lite man vet om framtiden. 

Det har varit ett långt uppehåll med bloggandet av förklarliga skäl, och jag lovar inte att det blir oftare än på ett tag, men jag lovar att höra av mig när jag fått igång min andra dator. Till den har jag en betydligt bättre bildskärm också, den här ändrar sig fägerna på, beroende på  betraktningsvinkeln när jag ser på bilderna.

Nu börjar det bli natt och kvicksilvret har krupit ned till -18  nu, så det är dags för mig att krypa ner i sängen nu.

Ha det gott

Stig

Syns man inte så kanske man inte finns, eller..........................

En något krysstad rubrik kanhända. Var tog han vägen kanske någon undrar, för jag har inte synts till här på ett tag.                                                        

Men förklaringen är den att min dator gick sönder mycket självförvållat tyvärr. Historien i kortversion: det var svårt att komma ut på internet och jag kontaktar Telia-support som säger att det är bra signal till mitt modem. Men vad hjälper det när det inte fungerar  "Supportassistenten" som är ett tekniskt hjälpmedel kommer ständigt fram till att stänga av och sätta på modemet. Då fungerar det en  stund men ack  så lååååååååååååångsamt.  

Eller också så påstår "Supportassistenten"  att en nätverkskabel inte är ansluten. Så jag drar slutsattsen att det är något fel på anslutningen i moderkortet, och beställer ett nytt moderkort, som sedan monteras in. Sätter igång datorn igen och försöker starta i tron att allt skall fungera igen. Men ack vad jag bedrog mig, inte fungerade det som jag trodde, efter några fruktlösa försök med några olika startallternativ så kraschar datorn totalt.

        Mitt "defekta" moderkort

Men med hjälp av min goda granne Alf som är duktig på det mesta som handlar om datorer så löstes problemet, som troligtvis var modem och router, som eventuellt hade fått stryk av ett blixtnedslag.  

Nya nätverksenheter

Det blev en något längre kortversion, men nu är allt ordnat igen med ett nytt modem, en ny router och en ny hårddisk. Det kanske på något sätt visar hur beroende man (jag) blivit av att ha tillgång till en dator och internet, därav min rubrik. Nu har jag även skaffat mig en laptop, en Acer Aspire 7741 med 17,3" bildskärm, och med mobilt bredband, det beslutet tog jag när min stationära dator gick sönder, för jag vill inte hamna i samma situation igen.  

Så nu är jag tillbaka igen på bloggosfären, och när jag inte håller på med defekta datorer, så håller jag som bäst på med att packa och rensa bort allt onödigt som har lagrats här under 30 år.  I förra veckan körde jag ett lass skräp till Hagby sopstation, men jag lovar det finns mycket mer, så det blir säkert några vändor till. Nu har jag 4 veckor kvar till att flyttlasset går, och att sortera, packa och kasta allt gammalt som inte kanske kommer till andvändning tar tid.  

För ett par veckor sedan så beställde jag flytttransport efter lite koll på prisnivån hos olika flyttfirmor, och det varierade en hel del från 10-12-tusen kr. till 30-tusen kr., så det blev en flyttfirma som åtog sig jobbet för c:a 23-tusen kr.. Mycket pengar kanske men vad har jag för val, jag hoppas ändå att det kommer något gott ur allt det här till slut.

För en dryg vecka sedan var det ett halvt år sedan min Lena gick bort och det låter kanske som en lång tid, men för mig har väl tiden inte rört sig så fort, jag tycker att det inte var så länge sedan som hon fanns här hos mig. Kanske det kommer att bli annorlunda när jag har flyttat, det blir utan tvekan en ny miljö med många nya intryck som kommer att påverka mig.

Doglas vid mattes grav 22 september 2010

Lena klipper klorna på Doglas 3 oktober 2009 i dag för ett år sedan.

Nu blir det inte mer för denna gången, men jag kommer igen om inte förr så blir det från Lindesberg.

Ha det gott

Stig

Nu har jag sålt huset och köpt ett nytt.

I söndags för en vecka sedan, var det visning av mitt hus och det var ganska mycket folk som kom. Under måndagen så började buden komma in och det var spännande att följa. Varje gång det lades ett bud så fick jag ett SMS i min mobil. Sedan fortsatte budgivningen varje dag och på fredagmorgon kom det sista och slutliga budet. På eftermiddagen så skrev vi köpekontrakt med köparen, och nu har hon tio dagar på sig att med hjälp av en besiktningsman undersöka huset. 

Innan visningen så lät jag göra en besiktning, både en leveransbesiktning och så en energibesiktning som det numera är lag på. sedan kom det en fotograf som tog både interiörbilder och exteriörbilder, som dels lades ut på hemnet.se och som också trycktes upp i en brochyr som delades ut till spekulanter. Det var ganska intressant att följa med och se hur han arbetade.

Bilden ovan har mäklarfirmans fotograf tagit.

Den här bilden har jag tagit med min Nikon D 90 av Gökärtsvägen 66

För två veckor sedan var jag på besök hos min dotter Susanne i Lindesberg och vi tittade på tre hus och det som jag föll för blev det som är här nedan.  Innan jag åkte till Lindesberg hade jag tagit kontakt med en mäklare som ordnade med visning på lördagen och det är ett ungefär lika stort hus som jag har men i rött fasadtegel.

I torsdags var det allmän visning på huset, och jag var väldigt spänd på om jag kunde hänga med i budgivningen.  Efter helgen skulle jag få veta om det kommit in något bud men det hade det inte, så jag lade ett bud på måndagen som stod sig till kvällen, då  kom det en annan budgivare som höjde budet. På tisdagen fortsatte budgivningen, och senare på kvällen fick jag veta att jag hade vunnit. Så nu på  lördag skall jag åka till Lindesberg på födelsekalas och på söndag skall jag  skriva kontrakt.

 Här står Susanne och mäklaren Erik framför mitt nya hus i Lindesberg.

Nya skriver jag, men det är inte alldeles nytt, för det är byggt 1964, men det är mycket välvårdat och det passar mig bra. Det är c:a tio minuters promenad till Lindesbergs centrum och strövområden finns det nästan direkt utanför dörren.

Någon gång i början av november kan jag flytta in så nu har jag c:a två månader på mig att packa och framför allt slänga en massa saker som har samlats under många år.

Det var allt för den här gången, men det var ändå något att berätta om, att lyckas både sälja och köpa hus på lite drygt en vecka.

Ha det gott

Stig