Tack och Farväl Doglas

I måndags lämnade min lille vän Doglas detta jordiska, och finns nu i en annan värld, men han finns fortfarande kvar i mitt hjärta.

Doglas kom att betyda mycket för mig efter min hustrus bortgång för fyra år sedan, med honom kunde jag prata om allt och vi gjorde många långa eller kortare promenader, allt efter humör och väderlek. Under våra promenader lärde vi känna en del nya människor med eller utan hund och det var trevligt både för Doglas och mig.

Det känns mycket tomt här i det som varit vårt hem i snart fyra år och Doglas har naturligtvis satt sin prägel på hemmet med sovplatser, matplats och alla leksaker. Nu hörs inga ljud när han gick omkring och inget krafsande på natten när han ville komma upp i min säng. Men om jag anstränger mig så kan jag fortfarande se och höra honom, det är förstås inbillning fast nästan på riktigt. 

Doglas hade ett blåsljud på en hjärtklaff som från början inte var så alvarligt men för ett par år sedan så började han bli allt tröttare under våra promenader så jag lät undersöka honom på ett djursjukhus i Örebro, och då såg de att hjärtat var förstorat.  Då fick Doglas börja med en hjärtmedicin och en vätskedrivande medicin, och efter det blev han lite piggare, men tiden hann ifatt oss och hans hjärta orkade inte med längre. Doglas skulle fyllt elva år i november

 Det finns mycket mer att berätta om Doglas och det skall jag återkomma till i en annan blogg.

Just nu så sörjer jag bara en liten go vän, hoppas att han har det gott där han nu är.

Ha det Gott

Stig

Några livstecken från Lindesberg

 En lite konstig rubrik kanske, men jag kom inte på något bättre. Någon gång har jag skrivit att det blir  glesare mellan bloggarna nu, och så är det tyvärr, för jag kan inte ta mig för att skriva om mina banaliteter så ofta.  Men vi lever och mår ganska bra, det är nu tre år sedan vi flyttade hit till det vackra Lindesberg, och jag upptäcker det allt som oftast när vi tar våra dagliga promenader. Men tyvärr så har jag varit dålig på att fotografera(med en riktig kamera), fast det blir några bilder då och då, med min mobilkamera.

 Stilstudie av författaren i skrivarlyan som är lika med mitt sovrum.

Vintervy

Det blev vinter i år också med ganska mycket snö och jag har låtit Lindesbergs kommun ta hand om snöskottningen hemma hos mig i år också för att spara min dåliga rygg.

Doglas den 1 jan 2013

Efter Nyårsfirandet med raketer och smällare, som Doglas inte uppskattade, tillbringade vi resten av helgen i lugn och ro. Våra dagar är som jag tidigare berättat om ganska inrutade med promenader och måltider och det passar väl oss ganska bra. När jag inte håller på med något bokprojekt så läser jag en del och lyssnar mycket på musik, jag har köpt några böcker som jag sökt i bland från antikvarit, och bland annat  "Den vita staden Hammarbyhöjden under 50 år", men den hittade jag på Tradera för en överkomlig slant, men en dyrgrip för mig som är uppväxt där. Ett par andra böcker är "Paradiset under Globen" av Ingemar Unge, som skildrar "Ödledammarna" vid Slakthusområdet, det var ett spännande ställe att gå eller cykla till i slutet av 40-talet.  Två andra böcker är "Stockholm Staden som försvann" och "Stockholmspärlor", trevliga böcker med många bilder från 50 och 60-talets Stockholm, minnen från en svunnen tid då jag var ung.

Annars så är det två bokprojekt som jag har hållit på med under året, men i somras  så försvann inspirationen och då lade jag det åt sidan tillsvidare. Den första boken handlar om min "resa" efter Lenas bortgång och det är en sammanställning av bloggar som jag har skrivit här på Fotosidan under 2010-2013. Det har väl varit en sorts terapi att samla allt i en bok.

 Den andra boken handlar om en brevväxling som tog sin början på "Stay Friends" där jag träffade en vän från Hammarbyhöjdens Folkskola. Vi har aldrig träffats varken då under skoltiden eller nu, men det har kommit att betyda mycket för mig att ha en vän där jag kan berätta om vad som händer i min värld här i Lindesberg, och jag får lite berättelser tillbaka om hennes tillvaro i Stockholmstrakten.

Det hela tog sin början 2008, alltså ett par år innan Lena dog, men det blev ett uppehåll under nästan ett och ett halvt år just på grund av Lenas sjukdom, jag tog upp vårt brevväxlande igen 2011, men nu genom mail som har fungerat väldigt bra. 

Ingen av böckerna är helt färdiga så jag har inte lagt in någon beställning ännu, men nu har jag tagit itu med att färdigställa dem, och min ambition är att de skall bli färdiga före nyår.

 I början av året så fick jag kontakt med Gunilla Svärd, en konstnär som är en vän till min bror Lasse och jag beställde en tavla av ett foto jag tog i Täby för några år sedan som jag tyckte skulle passa bra på matsalsväggen.

 Gunillas tolkning av mitt foto från trakten av Hagby "Ovädersmoln över Hagby"

När jag ändå hade spenderbyxorna på mig så köpte jag en tavla till av Gunilla som var ett Skagenmotiv och den hänger också i min matsal.

Acrylmålning av Gunilla Swärd som heter "Möten mellan två hav"

När tavlorna kom så skulle dom ramas in också och de som gör sådana jobb i Lindesberg är ett glasmästeri, och jag räknade ihop att jag hade fem stycken "konstverk" som skulle få varsin snygg ram så jag bad om ett pris hos glasmästaren och det blev nog litet av en chock för snittpriset låg på 1500 kr. per styck, så det skulle väl landa på c:a 7500 kr.

Då tog jag mig en funderare och sökte på nätet, där hittade jag en ramtillverkare som fixade samtliga ramar till c:a 1500 kr. för alla fem och firman heter Crimoram.se. När jag funderat klart så gjorde jag en beställning och alla ramarna levererades fraktfritt och felfritt, så jag är nöjd.

Under åren så har jag printat ut ganska många bilder i både A4,  A3 och A3+ format, och nu ligger de i en byrålåda, som ingen inklusive mig själv ser, så jag har ett nytt litet projekt, att rama in de också. Det blir nog fem sex  bilder som jag funderar på. Sedan gäller det att hitta lämplig plats att hänga dem på.

Efter en lång vinter så kom våren men den var kall och sen, Doglas och jag brukar ofta gå på skogspromenader och då passérar vi förbi en liten damm som forfarande var isbelagd, och jag tittade länge efter de första blåsipporna, men det dröjde länge innan de första visade sig.

 Vår lilla damm i skogen vårvintern 2013 taget med Sony-Ericsson Cyber-Shot.

Under våren så köpte jag en ny mobiltelefon en Sony-Experia en s.k. smartphone, som är lite mångsidigare än min förra trotjänare, som är en Sony-Ericsson. Det är bland annat en avsevärt större display som synes, och jag undrar om den inte är större än den på min Nikon D90. Mobilkameran är väl inte lika vass som mina andra kameror, men mobilen är ju ständigt med på våra promenader och en del bilder duger gott som repotagebilder som jag kommer att visa här.

Min nya och gamla mobil.

Vårens Förstamajblommor 2013 tittar försiktigt upp genom fjolårsgräset här taget med Sony-Experia.

Vår skogsväg i frodig försommargrönska i maj 2013 taget med Sony-Experia.

Min följeslagare Doglas har till och från haft återkommande diaréer, och för att råda bot på detta så sökte vi en veterinärmottagning och de gjorde en s.k. utredning, som resulterade i en remiss till en annan veterinärklinik, i Örebro som har en mer avancerad röntgenutrustning.

Där upptäckte de att Doglas hade ett förstorat hjärta och även en del vätska i hjärtsäcken, så nu får han liksom husse äta hjärtmedicin samt en vätskedrivande tablett, och nu mår han mycket bättre. Det kan kanske funnits ett samband med hans dåliga hjärtfunktion och diaréerna. Den 14 november fyller han tio år och det skall vi nog fira på något sätt.

 Doglas på vår gräsmatta på försommaren 2013

 En dag i juli tog några vänner  med mig på en utflykt till Svalbo, som är en liten ort som ligger mellan Lindesberg och Nora, där ligger en gammal bruksort som heter Järle där finns en gammal vattendriven kvarn och en keramikverkstad  samt ett café där vi sedan drack kaffe. Keramikverkstaden var tyvärr stängd, men det blir säkert fler tillfällen att åka dit.

Järlekvarn i Svalbo i skön sommargrönska 2013

Här rinner Järleån fram under en gammal stenbro, men på grund av den ganska torra sommaren så var det ganska lite vatten i ån.

 Järleån och en del av de gamla bruksbyggnaderna

 Som lite kuriosa kan nämnas att Järle Stad fick stadsprivilegier 1642 och är Sveriges minsta stad med ett trettiotal innevånare.

Sommaren i Lindesberg var nog en bra sommar för de som älskar sol och värme, men jag hör inte till den kategorin, så det blev att sitta i skuggan under ett äppelträd, sämre kan man ha det och där trivdes också Doglas. Bästa tiden för promenader var tidigt på morgonen innan solen stigit så högt.

Här sitter vi dock i solen på trappan till altanen sommaren 2013

 Ett fång av Rudbeckia sommaren 2013

Här är ett fång av Solhatt som är en annan typ av Rudbäckia.

I början av året så beslöt jag mig för att skaffa städhjälp och det var genom ett mail jag fick från företaget Offerta, som undrade om jag behövde hjälp med något. Så jag svarade att städhjälp vore något jag skulle behöva. Efter en tid så fick jag några olika förslag och jag fastnade för ett lokalt företag som heter Kixon. Det kom hem en dam som gick igenom mitt hem och vi kom överens om att jag får städat två gånger i månaden, och det har pågått i c:a tio månader nu och jag är nöjd med resultatet så här långt.

 Kixonflickorna Camilla och Sandra 2013

 Det här är Isabella, den senaste i släkten, så nu har jag blivit uppgraderad till Gammelfarfar, eller är det kanske Gammelmorfar. Den lyckliga tilldragelsen inträffade på ett sjukhus i London i slutet av augusti.  Mamman heter Giovanna och Morfar är min son Peter.

Utsnitt av en för tillfället folktom Kungsgata i Lindesberg 2013, men det är nog ganska tidigt på morgonen.

 Morgondimma över Lindesjön i september 2013

En brygga vid Lindesjön den har byggts om på senare tid, jag tror att den heter kyrkbryggan.

Höstfärger vid Lindesbergsån 2013

 Höstvy över Lindesjön 2013

I början av september ringde Pernilla från Plantmarknaden, som är det lokala trädgårdsföretaget i Lindesberg, och undrade om jag ville ha hjälp med att beskära mina fruktträd i år också, och det ville jag förståss för det blev ju bra det de gjorde förra året. Så vi bestämde dag och då kom Pernilla och Margareta och klippte mina fruktträd.

 Pernilla och Margareta beskär fruktträden 2013

I våras klippte jag ner mina Björnbärsbuskar och i år blev det inte några bär men det blev ganska vackra höstfärger på bladen i stället.

Björnbärsblad 2013

Trädgården den 6 nov 2013

Att det är november råder det inget tvivel om för det är det gråaste grått ute i trädgården som nu har gått till vila inför vintern när den nu kommer, men för tre år sedan såg det ut så här. Då sken solen och det var ett par grader kallt, och en vecka senare kom snön.

Trädgården den 6 nov 2010

Vy mot kyrkan 6 november 2010

 "Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar att följa. Följa, följa, följa, följa, följa, följa, följa, följa". Svensk text Gösta Rydbrant.

En Humla på en röd Rudbeckia i september 2013.

Söndagen den 10 november åkte jag och min dotter Susanne till Stockholm för att få träffa mitt barnbarnsbarn Isabella, nu var hon drygt två månader så hon hade vuxit en del, här i famnen på mamma Giovanna.

Giovanna och Isabella

Grattis Doglas på tioårsdagen

 Det var allt jag hade att berätta för denna gången, men vem vet jag kanske återkommer.

Ha det gott

Stig

Några rader från Lindesberg

Utsikt från Carlssons udde över Lindesjön våren 2012

Det kommer inte så många bloggar från min del av världen nu för tiden, men jag tänkte att det kanske är dags att ge ett livstecken från oss i Lindesberg. Livet går i ett lite lugnare tempo numera, dagarna är liksom inrutade i olika rutiner, d.v.s. Doglas och jag, vi går våra dagliga promenader, och jag veckohandlar på ICA på tisdagar. Detta låter väl ganska enformigt, och det är det också, men ibland får kameran följa med så blir det lite avbrott i tristessen.

Vi har bott här i Lindesberg i två år nu och har väl börjat vänja oss och kommit till insikt om att det blir inte bättre än så här. Bor man i ett litet hus så finns det ju alltid något att göra, men jag har av någon orsak blivit lite bekväm, så jag lejer bort mycket som t.ex. gräsklippning och snöskottning det är kommunen som har skött detta åt mig. Men gräsklippningen skötte de så illa så det fick en skolgrabb överta så fick han tjäna lite pengar under sommarlovet. I höstas så fick den lokala trädgårdsfirman beskära mina fruktträd.

Men utanför vår värld så händer det både trevliga och tråkiga saker. Men jag tar det trevliga först. En annan rutin jag har, är att varje dag läsa bloggarna på Fotosidan och det ger lite nyheter från framför allt Stockholm, men jag läser många andra bloggar också, fast jag är väldigt dålig på att kommentera.

Under våren så läste jag i en blogg, att en medlem hade börjat göra fotoböcker på "Blurb" och det lät intressant, så jag tänkte, kan han så kanske jag också kan. Sagt och gjort jag laddade ner programvaran till min dator och satte i gång. Men det var inte så lätt att fatta alla finesser med en gång så det blev mycket testande i början, och efter någon månad så var jag klar med min första bok som fick titeln "Landskap". Den 26 april så beställde jag boken och den 7 maj levererades den. Det blev 192 sidor med c:a 170 bilder och några textsidor, många av bilderna finns här på Fotosidan.

Det var ju spännade dagar innan jag hade boken i min hand och det blev en possitiv överaskning att den blev så pass bra så jag började på ett nytt projekt som fick titeln " Lena" och det blev en historia i ord och bilder som jag tagit på henne under våra 32 år tillsammans. För något år sedan så började jag på en blogg som skulle handla om en del bilder jag tagit, men jag lade ned det projektet. Men efter ytterligre ett års betänketid så blev det en bok i stället.  

När boken "Lena" kom så var den skadad och jag reklamerade felen som bestod av klämskador på pärmen  och jag bifogade foton på skadorna. Blurb ersatte omgående med en ny bok som var helt utan fel.

Den egentliga orsaken till mitt bokskapande var att jag läste en kommentar till den medlemens blogg att det vore förnuftigt att bevara sina bilder i bokform i stället för att samla bilder på hårddiskar eller CD-skivor som ingen kan läsa om en inte alltför avlägsen framtid. Så det triggade igång mitt skapande. Valet av "Blurb" fick jag dels av den bloggen och av en artikel i en fototidning där man hade testat ett antal bokprogram, jag tror det var 14 0lika bokförlag, och "Blurb" var ett av de program som fick mest gillande.

I dag så har jag gjort fem böcker och en sjätte är under arbete. Av de övriga tre är en bok med min bloggserie som heter Återblick och var i nio delar, och den har jag valt att kalla "Återblickar", det var ett väldigt pusslande att få till text och bilder på varje sida, men det gick med mycket tålamod. Bok fyra heter "Stadsbilder" och är en samling Stockholmsbilder, och den femte boken kallar jag för "Naturbilder", och innehåller lite om natur och en del miljöbilder.

Mina senaste böcker

Det här är ju inte något "Snabb Fix", för jag har hållit på från någon gång i april till nu, så det har tagit lite tid att förverkliga mina projekt. En del bilder fanns redan i min dator, men det som tar mycket tid är att leta fram andra bilder och sedan välja, för det spänner över femtio år av fotograferande. Ett annat moment är att jag måste scanna en del bilder och det tar ju också sin tid innan jag kan lägga upp dem i Blurb. Men det är fantastiskt roligt när jag ser till resultatet,

Mitt pågående projekt kallar jag rätt och slätt för "Svartvita Bilder" där jag har letat fram bilder på mig och min familj från min tidigaste barndom och där är det andra fotografer som har tagit bilderna, och det är från trettio och fyrtiotalet. Det var när mina föräldrar gick bort 1994 som jag hittade en massa bilder som jag nu använder i det här bokprojektet. När jag började jobba 1951 så kunde jag köpa en egen kamera och de första rullarna blev svartvitt. Kanske inte alltid så bra men lite roligt att visa ändå.

 Ja detta är vad som jag hållit på med de senaste månaderna, men det har hänt annat också, som jag skrev i början så har det hänt en del tråkiga saker. I januari så ringde en god vän och berättade att även hon drabbats av cancer, men det upptäcktes tyvärr  för sent så hon avled en månad senare. Vi hade ända sedan jag flyttade haft telefonkontakt med varandra, och i september 2011 träffades vi när jag var på besök i Täby, och då verkade hon så frisk.

 Agneta och Cilla i Vallatorp 2009

Under vårvintern så blev min hund Doglas sjuk, hans ögon var väldigt inflammerade, så vi uppsökte veterinärer som så småningom konstaterade att han var på väg att bli blind och det är han nu, men i somras hade han lite ledsyn d.v.s. att han såg ljus och mörker men inte så mycket mer. Redan för två år sedan så märkte jag att det var något fel, för han gick ibland emot saker och en veterinär sa att han hade gråstarr. Men för övrigt så är han pigg och glad och trivs med tillvaron, han har ju lukt och hörsel kvar, och han har lärt sig att hitta här hemma.

Doglas på språng i trädgården 2012

I augusti så fick jag ett mail från dottern till min gode vän Jan, att han hade avlidit också efter en cancersjukdom. För ungefär tio år sedan fick han prostatacancer och då opererade man bort prostatan, sedan levde han som vanligt igen och vi spelade mycket golf under några år, vi reste också på en del golfresor tillsammans bland annat en resa till Spanien, men för ett par år sedan så fick han en del metastaser som man försökte behandla med en  cytostatika. Men det gick tyvärr inte så bra och till slut orkade kroppen inte med längre.

Här är Janne på vårt hotellrum i Spanien 2004.

I våras så fick jag en kallelse till ögonkliniken på Örebro Universitets Sjukhus där man gjorde en undersökning på mitt vänstra öga som skulle ligga till grund för en ny lins. Senare i maj blev jag kallad till operation på Lindesbergs Sjukhus och det gick snabbt och bra hela besöket tog väl lite över en timme men själva operationen gick på en kvart. Det var en fantastisk upplevelse att få vara med om. 

På hösten 2010 så gick min Epsonskrivare sönder, och det var en A+3 skrivare som jag var jättenöjd med, men den hade väl några år på nacken så till slut sa den upp sig och det skulle dröja ända till i år som jag tog mig råd att köpa en ny, och det blev en Epson Stylus Photo R3000. Valet stod mellan den något mindre R2000 och R3000, men jag bestämde mig för den senare. Nu har jag inte skrivit ut några A3 bilder ännu men det kommer så småning om.

Som sagt har man ett hus så finns det alltid något att göra, och i somras så byggde jag om alltanen, för den befintliga var nog inte så välbyggd för det var för långt mellan reglarna som trallvirket låg på så vi det vill säga min son Peter och min svärson Thomas rev bort den gamla och byggde en ny med tätare regelverk och kraftigare trallvieke. Men jag fick stå för marktjänsten att laga mat under två dagar och det är också ett jobb.

Thomas och Peter bygger en alltan 2012

Thomas skruvar i trallskruv

Peter kapar till trallvirke.

Det har väl blivit lite annan fotografering under året och det har nog blvit i trädgården för det mesta några gånger så har jag tagit med kameran och tagit några bilder utanför trädgården.

En Trollslända i rabatten 2012

Älskande Trollsländor på en utblommad ros

Påfågelsfjäril på en Rudbeckia 2012

Min bror Lasse och dottern Jenny med sambon Kalle kom och hälsade på oss i Augusti.

Lasse-Jenny och Kalle på besök 2012

Del av vandringsslinganrunt Lindesjön 2012

Höstbild av Lindesjön 2012

Det var väl allt för tillfället som jag sa i början så är det inte så tätt med bloggarna, men man vet aldrig när andan faller på nästa gång.

Ha det gott.

Stig

Fortsättning på "Det skall vi fira kanske"

En händelse som jag glömde i mitt förra blogginlägg var min vän och bardomskamrat Ralf:s bortgång. Vi var som sagt barndomsvänner och även skolkamrater. Efter skolan så började vi jobba och på fritiden höll vi ihop och gick på jazzkonserer och bio det var väl de nöjen som var populärast. Så var det fram till 1955 när vi ryckte in i "lumpen", Ralf i flottan och jag hamnade på I:1 i Sörentorp. 

 När vi efter "lumpen" åter sågs så började vi jobba tillsammans på Folkans Teater på kvällarna, och någon gång i början av 60-talet gifte sig  Ralf  och ett år senare blev det min tur, därmed så förlorade vi sporadiskt  kontakten, kanske berodde det delvis på att Ralf flyttade till Linköping. Men jag och min dåvarande fru hälsade på några gånger men det blev mer och mer sällan vi sågs.

För ungefär tre år sedan så såg jag en annons på en internetsida att man kan söka sina skolkamrater på en site som heter Stay Friends och där såg jag Ralfs namn. Efter en tid så fick vi kontakt med varandra på telefon och den kontakten varade till kort före Ralf´s bortgång. Han berättade för mig om sitt stora intresse för sjön och han hade en stor motorbåt som vi skulle ha åkt ut med, men det kom sjukdommar som satte stopp för de planerna.

Ralf kom att betyda mycket för mig under Lenas sjukdomstid, han gav tröst och hopp, för han visste av egen erfarenhet hur det var, genom att han själv fick  en svår cancersjukdom och lyckades  med läkarnas hjälp på Radiumhemmet med tuffa cellgiftsbehandlingar leva ytterligare tio år. Men i början av 2011 så blev Ralf sjuk igen och låg inlaggd på Radiumhemmet för behandling och fick även genomgå en svår operation som dessvärre inte hjälpte.

Saknaden efter Ralf är förståss stor för han blev en sorts livlina för mig som jag kunde prata med om det mesta.

Ralfs aska ströddes ut i Stockholms skärgård.

Sommaren gör sitt intåg i Lindesberg och Doglas och husse har bytt till sommarkostym

Stig-och-Doglas-sommaren-2011

Massor av Prästkragar växer som ogräs, men ett vackert ogräs tycker jag. 

I början av juni så fick vi besök av goda vänner från Täby som stöttat mig under tiden efter Lenas bortgång. De bjöd mig bland annat på en golfrunda under våren 2010 och jag ville förståss gärna bjuda tillbaka, och så blev det i juni i år.

Vi träffades på Lindesbergs Golfbana där jag blev bjuden på Lunch och sedan spelade vi en golfrond.

Efter golfrundan så åkte vi hem till mig och efter en läskande öl på altanen så installerade mina gäster sig.

Sedan blev det dags för mat och jag hade bestämt att det skulle bli grillat, men jag har aldrig varit bra på att grilla så Bernt erbjöd sig att både fixa marinad och sköta grillen.

På menyn var det grillad entrecõte med pomes frittes och bernaisesås och en grönsallad, till detta drack vi "Marquès de Arienzo" en hyfsad Rioja.

 Bernt  grillar och Saga tittar på

Här sitter  Annki-Bernt-Sandra-och-Saga -och avnjuter resultatet. det kanske skall tilläggas att jag fick också äta men för tillfället så var jag bakom kameran.

Doglas trivdes naturligtvis också med Sagas sällskap och Saga är en Dvärgsnaucher som är jämngammal med Doglas.

Doglas i sommar kostym, vi har hittat en "frissa" här i Lindesberg som kan trimma Doglas

Någon vecka efter midsommr så fick vi besök av Lenas dotter Christin och en väninna till henne Marina och de stannade ett dygn. Doglas blev överlycklig att åter få träffa Christin. Bilderna har jag koverterat till svartvita på grund av dålig färgkvalitet.

Christin 2011

Här en bild på en mycket glad  Marina efter middagen, som åter igen blev grillad entrecôte , och den här gången så var Martina grillmästare.

Min son Peter kom och hjälpte mig att demontera ett skärmtak ovanför alltanen för att vi skulle komma åt att måla takfoten som antagligen inte hade målats på många år.

Peter skruvar fast skärmtaket juli 2011

  Stilstudie av Peter på skärmtaket luli 2011.

Någon månad senare så kom det en hagelskur som formligen perforerade det nymonterade skärmtaket så det var bara att riva ned igen köpa ett nytt och montera till baka. Men detta finns inte några bilder på.

Överraskningen på mogonen den 9 sep massor av hagel både på altanen och på gräsmattan, 

Lite senare under sommaren  så blev jag bjuden till en vän i Hedemora och det blev ett trevligt avbrott, så Doglas och jag packade och for i väg.

Det är inte så långt till Hedemora härifrån c:a 13 mil så det tar knappa 2 timmar att köra.

Stugan i Hedemora ligger vackert inbäddad i grönskan ett stycke från allfarvägen inte så långt från Stjärnsund, en gammal bruksort i Dalarna. Till Stjärnsund åkte vi ibland för att handla eller också till Långshyttan.

Brandstation på Stjärnsunds Bruk

Vi gick promenader med hundarna i de vackra omgivingarna och här har vi kommit till en badplats  som ligger vid en å som sammanbinder två sjöar. Här är min vän Britt med Kaj och Doglas.

En dag så åker vi Högbo Bruk som ligger strax norr om Sandviken. Under hela resan dit så blir himlen allt svartare och lagom när vi når Sandviken så brakar det loss med ett riktigt åskoväder. Vi stannar till ett tag tills ovädret upphör och fortsätter sedan till Högbo.

Blåsvarta moln över Högbo när vi vandrar runt ett tag och dricker en kopp kaffe, men det pågår inte några aktiviteter där det och det är ganska folktomt så vi återvänder till Hedemora igen.

En damm bland annat i Högbo

 I augusti fyllde min son Peter 50 år och då uppvaktade vi honom med pengar, en kratta och en gräsväxt som skulle symboliskt vara starten till en framtida gräsmatta. Peter med sambo Jaquline och fem hundar bor i ett nybyggt hus i närheten av Nykvarn.

Här lagas varmrätten till  

Här börjar gästerna förse sig av bufèn 

Här  öppnar Peter presenter

Senare under hösten så bestämde Britt och jag att ha en liten kräftsupè hos Britt i Hedemora och det blev en trevlig tillställning med alla tillbehör.

Dukat och klart med alla tillbehör som hör till.

Här är det glada miner som synes, men vi hade nog tjuvstartat i köket med någon drink före maten.

Det här var i början av september och vi har nu bestämt att ta en "time out" för ett tag. Det känns lite deprimerande men om vi inte är på samma våglängd så är det kanske det bästa för stunden.

I slutet av september så fiade jag min sjuttiofemte födelsedag tillsammans med Susanne och Annika med kaffe och äppelpaj som Susanne hade med sig. Det blev en stillsam tillställning för födelsedagen inföll på en måndag.

Men i oktober så samlades mina barn här Peter, Susanne och Heléne och då  kunde jag  bjuda på middag som inte blev grillat den här gången. Det blev istället en Porterstek med sås och potatis, svartvinbärsgelé och en god sallad. Tråkigt nog så togs inga bilder av kalaset.

Första året här i Lindesberg är nu till ända och trädgården och naturen har börjat varva ned för att ta igen sig. Men för mig och Doglas går livet vidare, och firandet skedde ganska stillsamt med en god middag och ett par glas vin.

Ett äppelträd i höstgul prakt, det finns ytterligare ett äppelträd och ett plommonträd, och alla har burit massor av frukt i år.

Loppholmsbron den 3 nov 2011 i  16 9 format.

Gryningsljus från vardagsrummet den 9 nov 2011

Ja då är det dags att runda av den här bildkavalkaden. Det har varit ett axplock av det som hänt  under vårt första år här, och som alltid så kan man inte få med allt. Bristen på bilder har inte gjort saken bättre, så därför har urvalet blivit något begränsat. Glömska är ett annat bekymmer, som jag redan skrev om i början, så finns det säkert en del som har fallit i glömska. Men det får jag i så fall kanske leva med.

Ha det gott.

Stig

Det skall vi fira kanske. Del Ett

 Det är inte så ofta som jag hör av mig numera, mitt bloggande har mer eller mindre upphört, och det beror nog mer på  oförmåga än lust. För det saknas ju inte händelser i vardagen, det händer saker varje dag, även här i Lindesberg. Men jag kommer aldrig till skott med att skriva, fast jag kommer ändå att hålla kontakten med FS även om det inte blir så ofta.

Sedan så har jag väl inte varit så flitig med kameran på sista tiden heller.  I början så hängde kameran runt halsen varje dag som Doglas och jag gick på våra promenader. Men senare så "glömde" jag att ta med den mer eller mindre avsiktligt. Fast det har nog tagits en del bilder ändå under året och dem skall jag försöka att visa här.

Gubbarna med vindrufs

 Nu i november så har Doglas och jag bott här i ett år. Är det något som är värt att fira? Ja kanske det. Det har väl varit ett ganska händelserikt år med nytt hus, nya miljöer, nya intryck och nya grannar.

Men jag längtar trots allt tillbaka till Täby, fortfarande. Att flytta tillbaka är förståss inte möjligt att genomföra, så vi får nog vackert stanna här till dödagar. Hur lång tid tar det innan man acklimatiserar sig? Det kanske tar ett år till, men vi har det väl ganska bra här ändå, vi bor bra och pensionen kommer regelbundet. Så vad klagar jag för?

Under det gångna året så har vi sett en smått fantastsk trädgård växa upp, och det har väl kanske inte alltid varit av godo, för är man som jag inte särskildt trädgårdsintresserad så växer den bokstavligt talat över huvudet på mig.

Men Doglas trivs för här finns det utrymme för spring och lek.

Men innan våren som synns på bilderna ovan så genomled vi en låååång vinter med massor av snö. Det blev massor av snöskottning och min rygg värkte i flera dagar efteråt.

Men visst var det vackert att se på genom vardagsrumsfönstret.

Doglas och jag trotsade vinterkylan  och gick på kortare och längre promenader beroende på hur kallt det var, och ibland så dök det upp något trevligt fotomotiv, för i början så tog jag faktiskt med kameran varje dag.

Vinterpromenad efter Lindesjön 

Om man fortsätter promenaden så hamnar man vi den lilla ån som rinner genom Lindesberg och den erbjuder ocksä några fina motiv.

Baksidan av Lindesbergs kyrka

 Men efter den långa snörika vintern så kom äntligen våren. Då tog Doglas och jag en promenad för att besiktiga tomten och det började knoppas lite över allt med Snödroppar och Scilla och andra vårblommor.

Snödroppar  

Sedan började fruktträden att blomma och det var mycket vackert.

Plomonblommor

Ett annat vårtecken var att det kom en cirkus till stan.

Cirkus Viktoria på besök i Lindesberg.

Bakluckeloppis i Lindesberg blev ett trevligt lördagsnöje där man säkert kan göra fina fynd.

Rådhuset i Lindesberg.

Bron till Lopphomen i försommargrönska

En lördag morgon upptäckte vi på vår promenad att det kom mycket gamla "jänkare" till stan och det visades att det skulle bli en bilutställning och senare s.k. "crusing" genom stan.

 En Impala kanske.

Här en mycket välvårdad Cadilac från Californien.

En av de snyggaste bilarna, kanske en Ford 34:a tror jag, och många passerade förbi hemma hos mig så vi hade "parkettplats" kan man säga.

Sommaren kom och när min dotter Susanne hade semester så tog hon med mig på ett par utflykter bland annat till Nora som inte ligger så långt härifrån.

Där besökte vi en antikmarknad som tydligen turnerar runt i Sverige på somrarna.

Antikmarknaden i Nora

Sablar va mycke gammalt det finns.

Vårt-hus-i-Lindesberg i juni-2011

Det blev mer att berätta än vad jag trodde, så det får bli ett avsnitt till för det var fler händelser som inträffade under sommaren och hösten så jag återkommer med del två av"Det skall vi fira kanske" så småningom.

Ha det gott

Stig