Återbesök på försök

Soluppgång från min altan 7:40 den 20 februari 2016

Den morgonen försjönk jag väl lite i mina tankar och undrade varför jag inte  skriver ner dessa tankar i min för tillfället sovande blogg, men det tog några veckor innan jag kom till skott.

Man skall aldrig säga aldrig heter ett gammalt talesätt, och nu gör jag ett återbesök på Bloggen igen. I höstas skrev jag att det saknades motivation i foto och skrivlust för att fortsätta mitt medlemskap, när det skulle upphöra om några månader, men jag ändrade mig när jag fick ett erbjudande på "The Black Friday" från Fotosidan om reducerad medlemsavgift och det nappade jag på. Så nu är jag tillbaka igen.

Mitt hus i Lindesberg den 18 januari 2016

Under det gångna halvåret så har jag läst i stort allt som bloggats här och ibland har jag kommenterat när det funnits något jag berörts av, eller att det funnits reportage som varit intressanta, som till ex. Maggans fantastiska bildreportage från San Fransisco och Rio de Janeiro, och Bengans många tester av antika objektiv på en modern digitalkamera är lite fascinerande.  

Hösten har inte gått spårlöst förbi här i Lindesberg, i början av november så upptäckte jag att det droppade vatten från taket i tvättstugan, och den ligger rakt under mitt dusch-och toalettrum så det var ganska klart att det var därifrån som vattnet kom. Efter kontakt med mitt försäkringsbolag så kom en skadereglerare hem till mig och mätte upp fukten i duschrum och tvättstuga, och det gav ordentligt utslag

Det hände inte så mycket mer än så fram till efter nyår då tog jag kontakt med försäkringsbolaget igen och där vi hade en dialog om ersättningen och det konstaterades att golv-och vägmaterial var så gammalt att ersättningen skulle bara bli 25% på grund av åldersavdrag. Då bestämde jag mig för att begära s.k. kontant reglering och sköta reparationen på egen hand. 

Nu har min son Peter varit här och hjälpt mig att riva ned taket i tvättstugan och all fuktig isolering sedan rev vi bort golvmattan i duschrummet därefter så har vi ställt in varmluftfläktar som skall torka bort fukten.

Vår lokala rörfirma har varit här och demonterat tvättställ, toastol, duschblandare och element, så nu är det tomt i duschrummet, och där står bara en värmefläkt som skall torka upp fukten från betongbotten. 

Bilderna ovan och nedan har jag tagit med min nya fotoapparat Panasonic Lumix GX7 som jag köpte för två månader sedan och det var ett erbjudande på Cyber Photo som jag inte kunde motstå. Sedan tidigare så har jag en liknande Panasonic GF1, som jag köpte i januari 2010,  det är 6 år sedan, nu kändes det att det var dags att skaffa något nytt som lite tröst tyckte jag, i all bedrövelse med vattenläckan. Den nya kameran är mer utvecklad än min tidigare med många nya finesser, bl.a. så har den bildstabilisering i kamerahuset vilket öppnade en möjlighet att med en adapter så kunde jag använda mina Nikonobjektiv. Men då blir det manuell fokusering och lite långsammare fotografering.  

Så här ser den ut med min normalzoom.

Nu skall jag bara skaffa mig lite vassare optik också men det får vänta ett tag, jag har ett par objektiv en s.k. normalzoom på  14-42 mm. f/3,5-5,6 och den duger tills vidare, den levererar ganska bra bilder tycker jag. Med min GF1 levererades ett 20 mm. f/1,7 det har jag inte använt många gånger. På önskelistan finns det en annan zoom 12-35 mm. f/2,8, men den kostar ganska mycket.

Livet i Lindesberg är inte bara elände utan det finns glädjeämnen också, och en av dem är naturligtvis Dennis som nu har blivit 11 månader och om en månad blir han ett år. Nu har jag tagit med mig den nya kameran på våra promenader och då blir det bland annat lite bilder på Dennis.

Min andra glädjespridare är Margaret, med henne har mitt liv fått lite mening igen.

Vintern kommer och går här i Lindesberg, den 18 januari var det flera grader kallt, men nu är det mest slask med några plusgrader på dagarna 

En annan nyhet är att vi i bostadsbristens tid fått två åttavåningars höghus i Lindesberg. 

 Bottenåns utlopp i Lindesjön i februari 2016

Dennis spanar från skogen ovanför vårt bostadsområde i Lindesberg februari 2016

Första Snödropparna med två Nässelfjärilar i min trädgård 15 mars 2016

Det var allt för tillfället men jag skall försöka återkomma lite oftare hädanefter.

Ha det gott

Stig

Sorti

Ibland känns det som det är dags att göra sorti från Fotosidan, jag har varit medlem här sedan 2007, och började blogga på hösten 2008, nu har jag några månader kvar på mitt medlemskap. Under de senaste tre åren jag bott här i Lindesberg så har det känts som att mina sporadiska inhopp på bloggsidan inte har givit så mycket. Det har blivit svårare och svårare att skriva ihop några meningsfulla rader, och nu känns det som jag är färdig här.

Och mitt fotograferande går ständigt på sparlåga, jag har sällan med mig någon annan kamera än min mobil när jag går ut, sedan har jag inte haft så mycket inspiration heller. Det blir mest "vykortsbilder" som knappast gläder någon annan än mig själv, just nu tar jag lite bilder på min hund Dennis,  det blir ju liksom familjebilder, som inte är något av intresse att visa upp på Fotosidan.

Dennis juli 2015  Nikon D90

Dennis på skogspromenad Lumix LX3

Dennis och möte med en kossa Sony Experia LT25i 

Som jag berättat i min förra blogg så har jag träffat en kvinna som heter Margaret,  vi träffades under tiden min förra hund Doglas fortfarande levde, och nu träffas vi ganska ofta framför allt under veckosluten.

Margaret Lumix DMC GF1

I våras åkte jag och Margaret på en rundresa i Turkiet, och jag tog väl ett par hundra bilder, men det blev som jag nämnde tidigare mest "vykortsbilder", och det är inte många som jag tycker är värda att visa upp.

Margaret och Stig på Arlanda Sony Experia LT25i

Under sommaren köpte jag en ny dator och samtidigt passade jag på att uppgradera till Windows 10, det blev ju ett extra lyft för datorn, även om det var mycket nytt att lära in. Många av mina bilder finns fortfarande kvar i den gamla datorn bland annat bilderna från Turkiet. Nu har jag laddat över en del bilder och jag kan visa några av dem.

Av de bilder jag publicerat så har jag använt allt från min mobilkamera till min Nikon D90, och det har jag nämnt under varje bild.(Det pågår ju en intressant diskussion här om mobil kontra "riktig kamera")

Blå Moskén i Istanbul Lumix GF1

En gatubild från Istanbul Lumix GF1

Efter ett par dagar i ett regnigt och kallt Istanbul så åkte vi vidare mot Ankara och Kapadokien som är ett landskap i Turkiet.

På väg mot Ankara Lumix GF1

Stadsporten i Ankara Lumix GF1

Utsikt-från-en-restaurang-i-Ankara Lumix GF1

Duvor i Pigeon Valley Lumix DMC GF1

Vy över Pigeon Valley i Kapadokien Lumix GF1

Försäljning av dockor utanför den underjordiska staden i Kapadokien Nikon D90

Den så kallade kamelen Nikon D90

Panoramavy från Kapadokien i Turkiet Nikon D90

Gatubild från Antalya Lumix GF1

Tidigare i år så tog Margaret med mig till sjön Tysslingen, och där tittade vi på några tusen sångsvanar och jag hade min Nikon D90 med ett 300 mm. obj. med mig, där lyckades jag ta ett par någorlunda bra bilder men det är nog det bästa hittills i år. Margaret fick prova att fota med en Nikon D80 och ett 18-200mm. zoomobjektiv och det tyckte hon var roligt jämfört med hennes lilla kompaktkamera. 

Margaret fotograferar Sångsvanar vid Tysslingen Nikon D90

Sångsvanar vid Tysslingen 2015 Nikon D90

Anslagstavlan vid Tysslingen Nikon D90

Sångsvanar på Tysslingen 2015 Nikon D90

Blommor brukar vara snälla objekt för de sitter oftast stilla och i höstas så fick jag hjälp med att göra om några rabatter i trädgården och det skulle vara lättskött var min önskan men det har nog kommit en del ogräs  in bland mina "ädlare" växter.

En kvarvarande Prästkrage med en liten pollinerare. Nikon D90

Röd Rudbeckia Nikon D90

Härom dagen stötte jag på en Leopardsnigel som sniglade sig fram i sakta mak, jag hade aldrig sett en sådan snigel förut så jag googlade på sniglar och hittade svar på min undran.

Pantersnigel eller Leopardsnigel Sony Experia LT25i

Någon dag innan vi skulle hämta hem Dennis så hälsade vi på Agneta och Hans i Lidköping, där vi fick stanna över natten. På eftermiddagen skjutsade Hans oss till Kinnekulle som var en intressant bekantskap bland annat ett besök i Husaby kyrka en medeltidskyrka.

Husaby kyrka Nikon D90

Vi gjorde en rejäl rundresa på Kinnekulle och besökte Råbäcks stenhuggeri där det även gjordes konst i kalksten. När vi var där så arbetade en stenhuggare med något som så småningom skulle bli ett konstverk.

 Konstnären/Stenhuggaren Stig Lönnerud Nikon D90

Här beundrar Agneta Hans och Margaret konstnären Stig Lönnerud Nikon D90

Den 21 juli blev jag farfar igen, min son Peters fru Trine nedkom med en pojke som skall heta Lars August och vi är bjudna på barndop i Täby Kyrka den 19 september.

Lars-August ett par dagar gammal                                                             Fotograf Peter Cannermo

För en vecka sedan visade Margaret mig ett ställe som heter "Uskavi Siggebohyttans Kalkbrott" det är ett nedlagt kalkbrott som är vattenfyllt och ett utflyktsmål för sportdykare bland annat. Jag tog några "vykortsbilder" därifrån och sydde ihop dem till ett panorama.

Kalkbrottet 2015 panorama med Lumix GF1

Skickade in en blogg för ett par timmar sedan och drygt hundra har tittat på den men den har blivit obesvarad så det är väl jag som har en ärthjärna då, som inte fattar hur det är med bildstorleken på bildfilerna här på bloggsidan. Bildstorlek?

Eftersom ingen kunde eller ville svara på min förfrågan om varför jag inte kan ladda upp fler bilder i den här bloggen, så avslutar jag min blogg här och det är väl inte säkert att jag återkommer med någon mer blogg. Det har varit en trevlig tid som har resulterat i många vänliga kommentarer både här på bloggsidan och i de olika grupper som jag deltagit i.

Syrenhortensia Nikon D90

Men allt har en ände och även min tid här på Fotosidan, om några månader så går mitt medlemskap ut och då blir det tack och adjö. Jag kommer säkert att läsa era bloggposter även i framtiden för det finns mycket som är intressant och många fantastiska bilder. Slutligen ett speciellt tack till dig Ernst-Göran som en gång lockade in mig i denna bloggssfärens förlorade(förlovade) land och ett stort tack till alla övriga som stöttat mig i mina svåra stunder.

Ha det gott/Stig

Ps. Nu har jag lagt in de återstående bilderna så nu är bloggen komplett och därmed så är det slut.

Bildbegränsningar?

Min undran är om det finns begränsningar om hur stora bildfilerna får vara. Håller på med en blogg och det går inte längre att ladda upp fler bilder.

Denna bildfilen är 5,7 MB

Denna bildfilen är 94,1 kB

Båda exemplen skalas ju ned till 640 x 428. Så har det någon betydelse hur stor originalbilden är? Det går att radera bilden från blogginlägget men inte från uppladdningssidan vad beror det på? Som det är nu så kommer jag inte vidare, det är för närvarade 22 bildfiler uppladdade.

Ha det gott/Stig

Hej jag heter Dennis

Som sagt jag heter Dennis men mitt Kennelnamn är "Manticorns Dynamo", men det blev lite omständigt att heta så, husse tyckte att Dennis var mer passande. Här ovan är jag bara fem veckor, då gjorde husse ett besök hos mig och min uppfödare som heter Bodil Andersson,  hon har en kennel och bedriver uppfödning av sådana hundar som jag och den rasen heter Griffon Bruxellois.

Jag har tre syskon till och det är tjejer, det blev inte bestämt vilken valp som husse skulle få då, för Bodil ville se om det var någon som hon ville behålla själv. Men husse sa att han ville helst ha en kille och Bodil skulle höra av sig när hon bestämt sig.

Här går jag på upptäcksfärd bland prästkragarna på Midsommardagen

Efter en tid så hörde Bodil av sig och sade att husse fick ta mig och det var väldigt roligt tyckte både husse och jag. Fyra veckor senare så kom husse och min favoritmatte Margaret och hämtade mig och det blev en lång bilresa hem till Lindesberg där jag nu skall bo.

Här har det bott en hund förut som hette Doglas, och han efterlämnade en massa leksaker, matskålar, koppel lite kläder(som kan vara bra till vintern) och fyra bäddar som jag får överta, och det är ju OK att det kommer till användning igen.

Full fart med med Doglas nalle

 Här serveras det  frukost

Apropå andra hundar så kommer det en hund på besök ibland och hon heter Nelly en Tibetansk Spaniel, det är favoritmatte Margarets hund. Hon är väldigt snäll och tålmodig för jag klänger på och kramar henne  så fort hon kommer. 

Här poserar Nelly och jag på altanen

Nu har jag bott här i en månad och det känns bara bra, fast dagarna i förra veckan var lite väl varma för min smak, och husse gillar inte heller när det är närmare 30 grader varmt så han sitter mest i skuggan och suckar. Men jag och Nelly vi håller igång lite grand i alla fall.

Här tar vi en paus i skuggan

Här kopplar jag och Margaret av på gräsmattan

Nu har jag berättat en del om mig själv så nu tycker jag att husse får berätta hur det gick till att jag hamnade här i Lindesberg.

Tack Dennis och det är en historia som började innan Doglas bortgång.

Tidigare under våren och försommaren 2014, blev jag och Doglas bekant med  Margaret och hennes hund  Nelly, vi sågs då och då på mina och Doglas promenader där vi gjorde sällskap. En dag tog jag mod till mig att bjuda hem Margaret på en kopp te så vi kunde bli lite mer bekanta. Därefter så träffades vi oftare och vi gick på bio och bekantskapen utvecklades till vänskap.

När Doglas gick bort så ställde Margaret upp och tröstade mig i min sorg och ensamhet, och det kändes bra att ha en vän som hjälpte mig igenom den första tiden. Efter ett par dagar så skrev jag mitt farväl till Doglas i en blogg här på Fotosidan, sedan följde en längre blogg om Doglas "En stor hund i en liten kropp". I den bloggen som fick många fina kommentarer undrade någon "Har du funderat på en ny vovve? ", men då var tiden inte mogen för det beslutet.

Efter att jag publicerat bloggarna så började jag göra en minnes-och fotobok om Doglas och den fick namnet "Doglas en stor hund i en liten kropp"  Boken blev klar den 21 november och den kom hem till mig ett par veckor senare. Innehållet bygger i stort på de två bloggarna men med fler bilder och lite mer text. Att göra den här boken var liksom boken om min bortgångna hustru Lena ett sätt att bearbeta sorgen.

Efter en tid så började tankarna komma om att skaffa en ny hund, och runt årsskiftet tog jag kontakt med en valpförmedlare som tipsade mig att titta på Kennelkubbens hemsida om uppfödare. Där hittade jag ett flertal uppfödare som planerade valpar till våren/ sommaren 2015, och jag skickade in intresseanmälningar till några som så småningom hörde av sig. Bland annat den här annonsen som jag svarade på, och svar kom ganska omgående.

Den första som svarade på min förfrågan var Bodil Andersson som har en kennel i Älvängen en bit norr om Göteborg, och meddelade att hon planerade att para en tik någon gång i januari.  

Hej och Gott Nytt År.
Läser att ni tänker skaffa en kull valpar till våren och jag är i så fall intresserad.
I drygt tio år har jag haft en Griffon Bruxellois som hette Doglas, men han gick bort i september och skulle fyllt elva år i november.
2004 köpte jag och min hustru honom av Britta Strandberg på Griffiadens Kennel i Borlänge. Det skulle vara trevligt om jag skulle få köpa en valp till våren av er, för det känns väldigt tomt här hemma.
Med vänlig hälsning.
Stig Cannermo

Från: Bodil Andersson 
Skickat: den 1 januari 2015 16:13
Till: 'Stig Cannermo'
Ämne: SV: Meddelande från din hemsida

Hej!

Ja det stämmer, jag ska para lilla Lisa( som vi kallar henne till vardags) i januari, och hoppas då ha leveransklara valpar i maj. Jag kommer att para henne med en svart hane , och det kan då bli både rött och svart. Är det bara rött som gäller för er eller kan ni tänka er en svart?

 God fortsättning önskar jag er!

Hälsningar Bodil Andersson

Till: 'Stig Cannermo'
Ämne: SV: Valpköp

 Hej!

Lite information Lisa är dräktig!

Hälsningar Bodil

Till: 'Stig Cannermo'
Ämne: SV: Valpköp

 Hej Stig!

Lisa har nedkommit med tre tikar och en hane.

Hälsningar Bodil

Lisas valpar  2015 05 04                                                                                              Foto Bodil Andersson

Till: 'Stig Cannermo'
Ämne: SV: Valpköp

Hej

På söndag är valparna 5 veckor och du kan väl se vad som passar dig i tid ,vi är ju pensionärer så oss passar det alltid, givetvis med undantag. Fösta dagen valparna är ur sin valplåda för att få större utrymme!

Hälsningar Bodil

Det var en del av vår mailkorrespondens.

På Kristihimmelsfärdsdagen den 14 maj åkte jag och Margaret till Älvängen för att titta på valparna och eventuellt få besked om vilken valp jag skulle få köpa. Där träffade vi Bodil och hennes man Ulf  och ett antal små hundar som hälsade oss välkomna. Bodil och Ulf var som sagt pensionärer och vi fick kaffe och sedan tittade vi på valparna och jag passade på att ta några bilder.

Lisa och hennes valpar

Dennis 5 veckor

Bodil förhörde sig om mig och ville veta allt om hur jag trodde att det skulle gå att ta hand om en liten valp igen. Jag förklarade att det var inte några problem för detta hade jag varit med om tidigare. Nu kunde inte Bodil säga om jag fick välja valp för hon hade tänkt behålla en själv. Men hon skulle meddela senare vad det blir.

Till: 'Stig Cannermo'
Ämne: SV: Valpköp

Hej!

En liten hälsning från Manticorns Dynamo som kommer att flytta med dig torsdag nästa vecka!

Hälsningar Bodil

                              Manticorns Dynamo                                                 Foto Bodil Andersson

Till: 'Bodil Andersson'

Ämne: SV: E-post: WP_20150527_005

Hej Bodil och tack för bilden på Dynamo.

Vad roligt att det blev en kille i alla fall, för det var ju vad jag önskade mig, men som jag sade så var jag inte främmande för att ta en tik.

Jag har funderat på ett namn och det lutar åt Dennis. Vi ses nästa vecka.

Hälsningar Stig

Den 3 juni åkte vi till Älvängen igen för att hämta hem Dennis som nu var 8 veckor det är en dryg resa så vi övernattade hos goda vänner i Lidköping sedan fortsatte vi resan den 4 juni. Efter ankomsten till Bodil och Ulf  så fick vi kaffe och sedan läste jag igenom och undertecknade en del papper bland annat registreringsansökan.

Dennis 5 juni 2015

När alla formaliteter var avklarade så började hemfärden till Lindesberg och det gick fantastiskt bra Dennis sov i stort sätt hela resan. Dagen därpå var det dags att prova gräsmattan i Lindesberg.

Nu har Dennis bott här i en månad och han har funnit sig väl till rätta, han har mer och mer utvidgat sitt revir så jag blev tvungen att sätta upp ett mindre stängsel utanför altanen för Dennis upptäckte snart att man kan springa in till grannarna.

Stig och Dennis Midsommarafton 2015

Det var allt för den här gången och kanske hör vi av oss igen.

Ha det gott

Stig och Dennis

Doglas en stor hund i en liten kropp

 En liten varning det kommer att bli många bilder på en älskad hund

  DON´T MISS ME....

När jag dör är jag alls inte borta, fast min kropp blivit aska min vän.
Ty med alltting som susar och sjunger
ska jag komma tillbaka igen.

Genom fåglarnas kvitter i träden,
genom fjärilars fladdrande slag,
genom flingornas dans på din ruta,
ska jag ge dig en hälsning var dag.

Och när björklöven spricker om våren
och du känner en varmare vind,
ska du ana min själs odödlighet
När jag dunlätt kysser din kind.

Och då vet du jag är inte borta,
nej, mer nära än du kan förstå.
Genom allting som susar och sjunger
ska min hälsning med kärlek dig nå...

                                                         //okänd 

För tio år och tio månader sedan,  föddes Doglas på Kenneln Griffiaden i Borlänge hos Britta och Sven Strandberg och Johanna Gustavsen, och den 26 januari 2004 kom han till mig och Lena, och då började ett nytt liv med allt vad det innbär att uppfostra en liten valp och det var förstås ett stort äventyr för Doglas att komma till en ny miljö.

Lena och Doglas den 26 januari 2004

Snömannen Doglas i februari, nu har Doglas testat snön i Täby och det var roligt.

Snart var det dags för Doglas, matte och husse att börja i skolan det vill säga vi anmälde oss till en valpkurs, och den var säkert mycket nyttig speciellt för matte och husse. 

Lena och Doglas på Valpkursen våren 2004

Doglas blev ett trevligt sällskap för mig som hade gått i pension, för matte jobbade fortfarande och skulle göra det i ytterligare något år, och vi fick ta korta promenader för det var kallt på vintern, men Doglas var så liten att jag kunde stoppa in honom under min jacka.

Doglas var en liten hund av rasen Griffon Bruxellois och vikten på en vuxen hund ligger på 4 - 6 kg. Veckorna gick och det blev vår och vi kunde vara ute på gräsmattan, det blev en ny upplevelse för Doglas, där kunde man ha mycket skoj och vi lekte apport med ett litet gosedjur som husse kastade och Doglas sprang och hämtade, det kunde vi hålla på med länge.

Här är det full fart på Doglas. 

När det blev sommar då vistades vi mycket på gräsmattan och här pratar Lena och Doglas om något.

I bland fick vi besök av Lenas syster Ulla och hon var matte till taxen Max som Doglas brottas med.

På sommaren hölls en valpträff i Borlänge hos Britta och Sven Strandberg som kallades för Griffiaden 2004. Där fick Doglas träffa många kompisar och sina bröder från samma kull.

Här brottas Doglas med brorsan Troy

Här sitter bröderna Doglas, Elvis och Troy här är de ungefär 7 månader

Det första året var naturligtvis roligt och spännande för både Doglas, som utvecklades från valp till vuxenhund, och för matte och husse, som var nyblivna hundägare. Men jag tycker att vi klarade av detta bra. Hösten kom och i november fyllde Doglas ett år

Doglas på 1 årsdagen

Sedan har åren gått och Doglas har varit en glädjekälla som vi har glatt oss åt och han har genom sin person väckt uppmärksamhet med sina stora klara ögon och det lilla skägget.

Nu kommer det ett axplock av alla bilder jag tagit under de gångna åren.

På våren 2005 var vi på besök hos min son Peter och hans sambo Jacqueline på deras sommarställe i Dannemora, och de hade en Rottweiler, som hette Kasper och här leker Doglas och Kasper.  Kasper gick bort våren 2014 och blev 9 år.

Vi besökte Britta och Sven i Borlänge ett par gånger om året för att trimma Doglas och här träffar Doglas släkten i Borlänge-29-30-april-2006. Vem som är Doglas syns säkert, det är i alla fall han som sitter på nedre trappsteget.  

Senare på våren  åkte vi på en semesterresa till Gullholmen som ligger på en ö som heter Herrmanö och ligger straxt utanför Orust.

Här promenerar Lena och Doglas på klipporna vid Gullholmen, där fanns inte några bilar så Doglas kunde springa lös, och det var ju en frihet som Doglas uppskattade.

Doglas hade en liten flickvän som hette Signe i Täby, och här träffades de på gräsmattan på sommaren , Signe var en liten tik av rasen Petit Branbacon, som är en släthårig variant av Griffon Bruxellois.

Doglas hade också en annan flickvän, som heter Julia och här är de hemma hos oss på gräsmattan, Julia är Lenas barnbarn och hon var nog något av Doglas favorit och han blev överlycklig när hon kom på besök, de lekte ofta något som Julia döpte till buskleken vilket betydde att Julia kastade en pinne in bland buskarna och Doglas försökte hitta pinnen. Det var en lek som alla utom Doglas tröttnade på.

Vi gick dagligen ut på promenader bland annat i skogen alldeles i närheten där vi bodde, och där kunde Doglas springa lös, här är vi på en sommarpromenad i Hagbyskogen.

Doglas var som synes mycket livlig och här är han  på språng. Här hade vi bytt ut pinnen mot kopplet som matte kastade iväg och Doglas sprang och hämtade, och det var lika roligt.

Men promenader och mycket lek tog förstås på krafterna, så efter leken vilar sig Doglas på soffan.

Doglas på promenad i februari 2008, det var för tillfället snöfritt men ändå lite kyligt, Doglas matte Lena hade stickat pullovern och han hade många stickade tröjor med både två och fyra ben, så Doglas var en välklädd liten herre.

På sommaren 2008 blev vi bjudna till Henrik och Eva, som har ett sommarställe i Bråviken, och här  badar Lena och Doglas , men Doglas gjorde det inte frivilligt fast det var nog lite skönt ändå.

Det finns inget dåligt väder sägs det, bara dåliga kläder, och Doglas hade som synes en varm tröja med bakben på sig. Här är Lena och Doglas på vinterpromenad den 12  mars 2009 

Hemma i den goa värmen så försökte jag att ta ett porträtt på Doglas efter ett skönt bad.

Britt, en väninna till Lena har en liten hund som heter Kaj, och är en blandras med mycket Shitso i sig och han var jämnstor med Doglas. Här leker de på vår gräsmatta på sommaren. 

Matte var förstås en betydelsefull person för Doglas och han var mycket fäst vid Lena som synes.

På sensommaren 2009 hittade vi ett blåbärsställe i skogen där Lena plockar bär och Doglas tittar på. 

Att hoppa upp på stenar under promenaderna blev lite av en sport för Doglas , och här är ett sådant tillfälle och då bjuder Matte på godis, som belöning efter att Doglas hoppat upp på en hög sten.

Lena var utbildad att sköta naglar på människor, men här klipper hon klorna på Doglas och han tyckte inte illa om det, men han var kittlig när det var mycket päls mellan trampdynorna så då kunde det bli lite ryckigt.

 På sommaren 2009 skaffade vi en hund till, en Petit Branbacon som fick namnet Vanja, men det var inte utan protester både av Doglas och av mig. Jag tyckte att det var tillräckligt med en hund, men Lena och hennes dotter Christin övertalade mig att det var bra för Doglas att få lite sällskap.

Hur som helst så for vi iväg till Borlänge och hämtade lilla Vanja som inte blev vår hund på riktigt, vi skulle få ha henne på "foder" vilket innebar att först efter fem år skulle hon bli vår hund, jag tyckte att det var ett dåligt avtal, för jag ville köpa hunden, men det fick vi inte så jag lät mig övertalas igen.

 Första mötet mellan Doglas och Vanja i Borlänge sommaren 2009 och Doglas tyckte nog att det var en bråkig valp som senare kom att dominera hans hem, hon tog över hans liggplatser och leksaker, men Doglas var snäll och lät henne hållas för hon var ju bara en valp.

Vintern 2010 var en snörik vinter och vår lilla tomt hade nog ett snödjup på en halvmeter men det hindrade inte Doglas att leka i snön i Vallatorp 2010.

En kort tid efter att den här bilden togs så avled Doglas matte. Lena blev sjuk under hösten 2008 och under 2009 behandlades hon med cellgifter som tyvärr inte hjälpte. Det var ju en stor förlust för mig, men jag vet inte hur Doglas upplevde förlusten och saknaden efter sin matte, så Doglas och jag hade nu bara varandra, och det blev en innerlig vänskap mellan oss. 

Doglas och Vanja i Täby 2010

Vanja stannade hos oss i knappt ett år. Efter att Vanja blivit sjuk av att hon troligen grävt upp och tuggat i sig en tulpanlök, så för säkerhets skull sökte jag veterinär för att veta om det var farligt. Men de  ville göra en mer omfattande undersökning av henne,  jag tog då kontakt med Britta Strandberg som var Vanjas ägare, för att få bekräftat om det var ok. med en större undersökning, men hon tyckte att vi skulle upphäva fodervärdsavtalet, och då tog de hem Vanja, och det var nog ett beslut som jag och Doglas inte hade något emot.

Vid ett senare veterinärbesök så hörde man att Doglas hade ett blåsljud på hjärtat, och vi remiterades till en hjärtspecialist, som med ultraljud upptäckte ett litet hål på en hjärtklaff. Men det var då ganska litet men vi borde kolla det om ett par år igen.

Efter att Vanja flyttat så tog vi promenader med Britt (Lenas väninna) och Kaj, och här är Doglas och Kaj på en ridväg i området hösten 2010.

Lenas bortgång innebar stora  förändringar i min och Doglas tillvaro, jag blev tvungen att sälja vårt hus  på grund av att Lenas barn ville ha ut sin arvedel efter sin mor. Efter lite sökande hittade jag en ny bostad i Lindesberg. Dit flyttade vi i början av november 2010, och det blev Doglas och mitt hem under de närmaste åren. Visst var det lite ovant med ett nytt hem och nya miljöer, men för Doglas blev det spännande med nya dofter och nya hundkompisar. 

På vår första promenad i Lindesberg hälsade Doglas på en ny kompis och det blev en trevlig början.

Samma dag träffar Doglas Saga, som var en Bichon frisé, men hon har också lämnat detta jordelivet, och det hände för ett år sedan.

Vintern kom tidigt bara en vecka efter vi flyttat in och med sträng kyla så i början blev det korta promenader, trots Doglas fina tröjor, för det blev kallt om hans fötter. Men i början av februari 2011 så blev temperaturen så dräglig att vi kunde ta lite längre vinterpromenader ofta på vägen efter Lindesjön.

Men efter den långa vintern så kom äntligen våren, och vi vågade oss ut i trädgården och där satte sig Doglas bland vårblommorna. Det var en mycket större trädgård än den vi hade i Täby, det fanns mycket att upptäcka många buskar och träd att markera, så här kunde vi ha mycket skoj. Buskleken kunde vi leka för här fanns det stora ytor att springa på. Husse fick kasta en pinne så fick Doglas apportera och då var allt som vanligt igen, nästan.

Här visar Doglas sina vårkänslor med hopp och språng.

Efter våren kom sommaren och det kom en inbjudan från Britt (Lenas väninna) att åka till Hedemora där Britt har ett sommarställe. Det tackade vi naturligtvis ja till, och det är inte långt mellan Lindesberg och Hedemora så det avverkade vi på en och en halv timme.Här är Britt, Kaj och Doglas vid badplatsen i närheten av hennes sommarhus, det blev inte så mycket bad men det släckte i alla fall törsten. Efter ett par trevliga dagar hos Britt och Kaj så var det dags för Doglas och mig att  återvända till Lindesberg igen.

Ett självporträtt av mig och Doglas sommaren 2011, jag började märka att Doglas hade problem med synen, för han började gå emot saker och ting. Efter ett besök hos veterinären så konstaterade de att Doglas hade en kraftigt utvecklad gråstarr, och han var praktiskt taget blind. Det var ju inte så roligt men Doglas klarade sig ganska bra ändå trots sitt handicap. Han lärde sig snart var han skulle gå för att inte stöta emot. Han hade ändå luktsinne och hörsel och med det så klarade han sig fint.

  Efter sommaren så blev det höst och till en början snöfattig vinter. Doglas och jag tar en promenad på Nyårsafton 2011. Vintern kom så småningom men det blev inte lika mycket snö som föregående år.

Men här fanns det i alla fall så mycket snö att Doglas kunde leka i snön vintern 2012  Efter vintern så väntade vi på våren och vi gick ibland promenader i skogen där det finns en liten skogsdamm.

På våra promenader så märkte jag att Doglas ibland blev trött, så jag tog kontakt med en veterinär som remitterade oss till Djursjukhuset Analysen i Örebro. Där undersöktes Doglas grundligt också med röntgen, och hans hjärta hade blivit förstorat så vi fick börja med en hjärtmedicin och en vätskedrivande tablett. Med de tabletterna så blev Doglas lite piggare, men promenaderna gick i ett lugnare tempo. Vi gick våra vanliga promenadvägar och i bland tog vi vägen genom skogen.

På våra skogspromenader så passerade vi en liten damm och där brukade vi stanna till och vila en stund. Här är Doglas vid den lilla skogsdammen, tyvärr så syns inte dammen så tydligt men den finns bakom björkstammen.

Här visar Doglas entrén till vårt hus på Villagatan. 

En minnesbild av Doglas året 2012 12 12 12 12 som ju var ett speciellt datum.

Doglas den 1 jan 2013 Nytt år och nya förhoppningar.

Under våra första år Lindesberg lärde vi känna några nya hundkompisar, och här är Doglas med kompisen Ville på vår altan, Ville var ungefär lika gammal som Doglas, men han har också lämnat det jordiska livet.

 Doglas och husse tar en liten solpaus på altantrappan i augusti.

Doglas fyllde 10 år den 14 november och det firades med en smaskig oxbiff som var till belåtenhet.

 God morgon Doglas det är 12 grader kallt ute så det blir kanske en kort promenad i dag. Nytt år det är den 14 januari 2014.

Efter den korta promenaden var det definitivt skönare att sola på husses säng.

 Våren kommer tillbaka och Doglas njuter av vårsolen på altanen.

Vi sitter i skuggan av ett äppelträd under den varma tiden i juli och det var den svalaste platsen.

I början av juli så tog jag kontakt med Doglas veterinär för han hade fått hosta och veterinären förslog att jag skulle öka dosen av vätskedrivande tabletter för det samlades antagligen vätska i Doglas lungor därav hostan. Det blev kanske något bättre men den försvann inte helt.

 Sommaren 2014 var mycket jobbig för Doglas och jag började ana att det kanske var hans sista sommar, men jag hoppades att bara det blev lite drägligare temperatur så skulle han nog repa sig. Men det var ett önsketänkande som tyvärr inte infriades. Det blev en period av svalare väder och vi kunde gå lite kortare promenader och det gick bra.

Det här är den sista bilden jag tog på Doglas den 9 september på gräsmattan vid Hemsjön. 

Som ni förstår så blev det inte så bra som jag hoppades, månaden augusti gick, och vi tog det ganska lugnt med promenaderna. Vi hade under sommaren träffat en trevlig dam som heter Margaret och hon har en liten hund som heter Nelly och är en Tibetansk Spaniel, och Doglas tyckte mycket om Nelly och Margaret, och med dem gjorde vi kortare eller lägre promenader.  

Vi har träffats ganska mycket under en tid och en dag så åkte vi till Margarets f.d. sommarställe som numera tillhör hennes dotter. Platsen där sommarstället ligger på heter Hemsjön och Doglas följde med fast han hade säkert tyckt att det var lika skönt hemma.

På natten mellan söndag och måndag den 15 september, vaknade jag av att Doglas hade svårt att andas och vid halv åtta så ringde jag till Djursjukhuset Analysen i Örebro och vi fick tid halv tolv. Men Doglas orkade inte vänta så länge utan hans hjärta stannade halv elva.

Han lade sig sakta ned på köksgolvet och hans husse kunde ingenting göra annat än att stryka handen över hans mjuka päls. Det gick så lugnt och fint och jag tror och hoppas att det var en smärtfri död. Kanske tyckte Doglas att det var skönt att få sluta sina dagar här hemma det hoppas jag i alla fall.  

Doglas träd en Rosenapel

Nu är det slut på berättelsen om Doglas, som nu bara är stoft och jag har beställt separat kremering av hans lilla kropp, nu skall han få en viloplats här på den gräsmatta, som han tyckte så mycket om att vara på, jag har planterat ett litet träd där jag skall gräva ned urnan.

 Dikten i början av berättelsen har jag lånat av Heléne Alklid med hennes medgivande.

Ha det gott

Stig