Helgbesök

I helgen fick jag besök av min son Peter och hans son August som fyllde 1 år för några veckor sedan, och Peter hjälpte mig att måla utsidan av ett balkongräcke. För 15-20 år sedan skulle jag gjort det själv, men nu är jag lite ostadig och har svårt med balansen så därför bad jag Peter hjälpa mig.

Här målar Peter efter att han tvättat med såpa och slipat av balkongräcket, några spjälor hade lossnat så dem har Peter satt fast med nya skruv också. Nu skall jag ta insidan så småningom.

Här står Peter på stegen och målar balkongen och för honom så var inte höjden något problem, men för mig har det blivit lite bekymmersamt med åren att klättra på stegar, för det blir gärna lite vingligt då.

Här serveras det förmiddagskaffe i skuggan av äppelträdet

och här leker August, Margaret och Dennis på altanen

Medan Peter jobbade med balkongräcket så skötte jag marktjänsten d.v.s. lagade mat och bidrog med annan uppbackning samt fotografering. Margaret och Dennis tog hand om August, och de hade väldigt trevligt tillsammans, vilket jag har dokumenterat på bild.

En glad August

Bilderna är tagna med dels Panasonic GX7 och Nikon D7200 med ett gammalt Nikkor 35.70 mm. 1:2,8 och det fungerade kanske är det inbillning men jag tyckte att den mekaniska autofokusen jobbade lite snabbare än med mina andra Nikon-kameror. 

Efter några dagars användning så tycker jag att bilderna från Nikon D7200 är ganska snygga och färgåtergivningen verkar vara ok. men det är på min o-kalibrerade Asus-skärm.

För en tid sedan försökte jag kalibrera skärmen med en äldre version av Spyder 3 pro, men jag tyckte inte att det blev någon märkbar skillnad så jag återställde skärmen igen. Det kanske skulle bli bättre med den senaste versionen av Spyder 5, men den kostar ju inte gratis precis, och även en uppgradering är ganska dyr så det får nog vara tills vidare.

Det var allt för denna gången, men jag kanske drabbar er igen inom kort.

Ha det gott

Stig

Lek med moln

För en del år sedan var det populärt med HDR-bilder och jag roade mig med att leka lite med den nya flugan. Sedan har det fallit glömska mer eller mindre, men nu finns det inbyggt i en del kameror så nu behöver man inte ha något speciellt program för att skapa fantasibilder.

Det var allt för nu

Ha det gott

Stig

Makro i Lindesberg

Har sett att det ofta publiceras makrobilder här, och jag vill inte vara sämre. Har nyligen uppgraderat mig med en ny Nikon D7200 och jag har inte tagit så många bilder ännu, men här kommer ett par nytagna med ett gammalt Micro-Nikkor 60 mm. 1:2,8. Det objektivet saknar VR så det får kanske bli en framtida investering, men jag lyckades ändå att inte skaka så mycket att det märks.

 En Blomfluga ryttlar framför en Pelargon på altanen 

En Blomfluga ryttlar framför en Pelargon på altanen

Har även haft besök av några fjärilar så varför inte visa dem också.

En Pärlemorfjäril suger nektar från en Rudbeckia denna bilden är dock tagen med ett Nikkor 70-300 mm. Det går att ta "makro" med ett 70-300 mm. objektiv också inställt på 300 mm. 

Här har jag använt ett 18-200 mm. på en Nässelfjäril som har landat på en Rudbeckia i rabatten. Bilden är kraftigt beskuren det är ändå hyfsad skärpa men den kan inte mäta sig med ett riktigt makro förstås.

En utslagen Rudbeckia, Röd 'Starlight'- Echinacea purpurea tagen med Micro-Nikkor 60 mm.

Det gick bra att ta ett porträtt på Dennis med Micro-Nikkor också.

Det var några bilder tagna med min nya Nikon D7200 som jag hittills är mycket nöjd med, men den skiljer sig en del mot min gamla D90 som jag haft i 8 år nu, den är mycket snabbare, den har lite större bildskärm, en del knappar och reglage har ändrats, så det har tagit lite tid att hitta men med tiden så lär jag mig nog det också.

Det var allt för den här gången.

Ha det gott

Stig

Sista resan till Kebne

Sex år efter min första resa till Kebnekaise så blev det dags igen och denna gången med min svärson Thomas som är gift med min yngsta dotter Heléne.

Under våren var Thomas, Heléne och deras son Martin på besök hos mig och Lena, efter middagen så visade jag bilder från första resan till Kebne och Thomas blev intresserad och undrade om jag kunde tänka mig att resa igen till Kebne med honom. Det kunde jag naturligtvis, för Kebnekaises sydtopp och jag hade ett ouppklarat möte, så jag svarade ja. 

Eftersom det snart blir fulltecknat på Kebnekaises fjällstation så ringde jag och bokade in oss i början av juli. Sedan var det dags att se över utrustningen igen, och med tanke på mina ömtåliga fötter så tänkte jag investera i ett par kängor i stället, och Thomas hade en kompis som jobbade i en sportaffär på Kungsgatan i Stockholm så dit åkte vi och inhandlade ett par Salomon. Från början hade jag tänkt mig ett par Lundhags Kängor, men efter en diskussion med försäljaren så blev det Salomon, och kängorna kändes sköna i affären och jag provgick hemma med dem så det var nog OK.

     Salomon Känga                          Micro Nikkor 60 mm. 1: 2 8 

            Kodachrome 200                         Haglöv-ryggsäck 60 liter

För övrigt så blev det samma utrustning som resan 1991 med ett undantag jag hade skaffat mig ett  Makroobjektiv, Micro-Nikkor 60 mm. 1:2,8, några rullar Kodachrome, och min Haglöv-ryggsäck. Men kameran var laddad med Negativ film Fuji 24x36 HG 400 ASA så bilderna i början är skannade från Fujinegativ. En del är kanske inte vad jag hade hoppats på, men efter att ha suttit i en negativpärm i 19 år så får jag vara nöjd. Vad Kodachromefilmen beträffar så är jag inte säker på om det är 200 eller 400 ASA.

Den sista juni åkte vi igen från Stockholm till Kiruna med tåg och det var en lika trevlig resa som 1991.

Thomas som är en glad och utåtriktad kille var ett trevligt resesällskap, här sitter han i vår tågkupé på väg till Kiruna som på natten blev sovkupé. Men vi tillbringade större delen av kvällen och en bit in på natten i restaurangvagnen. Vi kom att dela kupé med en kille som skulle vandra i Sarek och han hade naturligtvis en del att berätta om sina tidigare besök i Sarek.

Thomas står framför Stadshuset i Kiruna som snart kanske är ett minne blott, jag vet inte vad som kommer att hända med byggnaden, kanske monterar man ned klocktornet för att återmontera det vid ett nytt Stadshus.

Thomas i busskön till Nikkaluokta

Framme i Nikkaluokta Thomas justerar remmarna på ryggsäcken

Nu så är vi på väg till Båtlänningen där skall vi åka med en båt på sjön Ladtjojaure c:a 6 km. så det sparar en del steg

Thomas går på bron över Tjeurajokka

Väntan på båten vid Ladtjojaure

 Här är båten som förde oss över Ladtjojaure och turen tog ungefär en halvtimme.

Leden till Kebnekaise Fjällstation och den var bitvis ganska stenig att gå.

Väl framme på Kebnekaise Fjällstation  så installerade vi oss på vårt rum, och efter middag på restaurangen så blev det dags att sova.

Efter en god nattsömn och frukost i restaurangen,  så blev det dags för lite rekognosering och vi laddade ryggsäckarna med  lunchmat och gav oss iväg i ett dimmigt landskap och man såg inte skymten av några fjälltoppar som vi gjorde dagen innan.

På förmiddagen så var det ett dimmigt landskap som mötte oss i Kebnekaise 

Thomas står på bron över Kittelbäcken och vi pratade med ett par som skulle vidare mot Singi

Vy över Ladtjovagge och molnen hängde lågt över dalen i Kebnekaise, vi fortsatte vår tur ned i dalen och hamnade nedanför Savotjåkka där en del stora stenblock hade rasat ned.

Här står Thomas i sprickan på ett jätteblock i Ladtjovagge som någon gång i det förflutna lossnat från bergväggen på fjället Savotjåkka.

Utsikt mot Savotjåkka från Kebnekaise fjällstation, och nu börjar man se topparna på bergen, man kan också se rasbranten med klippblock, och det pågår en ständig erosion genom vatten och kyla.

Nästa dag valde vi att ta en tur till Tarfala, och här har vi kommit fram till  Tarfalajåkka som brusar mäktigt på grund av mycket smältvatten. Kebnetjåkka lilltopp med sina 1531 m.ö.h  syns till vänster.

I början går vi genom ganska tät vide och här fanns det gott om mygg, men efter ett tag så blir vi av med både vide och mygg men möts av dimmorna som ligger lågt över Tarfaladalen.

Dimmorna börjar lätta i Tarfaladalen

Tarfalajaure är nästan täckt av is, för 6 år sedan så var sjön helt isfri,  vi träffade stugvärden på Tarfalastugan och han hade en annan uppfattning för han påstod att sjön aldrig var isfri någon gång. Det var inte lönt att diskutera med honom vidare, men bilderna jag tog 1991 visar att det inte fanns någon is på sjön. I bakgrunden syns Kaskasatjåkka 2076 m.ö.h. 

Det var dags för lite lunch vid Tarfalasjön och det blev något från Blå Bands delikatesser igen.

Isranunkel eller fjällsippa på Tarfala, jag tror att jag använde mitt makroobjektiv här för det blev en skaplig skärpa på blommorna, det har jag inte lyckats med tidigare.

Det var inte något stort utbud av djur och växter under vår vistelse på Kebnekaise men en liten fjäril av okänd art fångade jag på bild i alla fall. Efter lunchuppehållet så var det dags att vandra tillbaka till fjällstationen.

På väg ned från Tarfala

Plötsligt så var dimmor och moln borta och vi kunde se sydtoppen på Kebnekaise mot en knallblå himmel. Det är väl ganska typiskt hur vädret i fjällvärlden kan slå om från en minut till en annan.    

Av två bilder sammanfogade jag ett panorama över Kebnekaisemasivet som jag publicerade för 8 år sedan i mina landskapsbilder.

Efter att vi beundrat det vackra landskapet så fortsätter vi vår vandring nedför Tarfalavagge

Utsikten från vårt sovrumsfönster på Kebnekaise talade bara om att det var regnigt och disigt så vår planering att försöka ta oss upp på Kebnekaises sydtopp grusades, men om vi väntade ett tag så kanske  det blev bättre väder.

Tidsfördriv på Kebnekaise i väntan på bättre väder. Efter vår långa frukost så gjorde vi oss i ordning . Vi hade planerat att gå västra leden eftersom den östra inte var rekommenderad att gå utan ledare.

Men det går inte alltid som man planerar, vi gav oss iväg trots det dåliga vädret och det gick väl ganska bra till en början. Men vi måste ha läst kartan fel för vi klättrade upp för en rasbrant och jag insåg att vi hade hamnat totalt ur kurs, så vi stannade och kokade lite kaffe, och plötsligt försvann dimman och jag såg att vi befann oss rakt nedanför en glaciär, och där skulle vi inte vara

Då insåg jag att den här vägen var totalt fel så det var bara att retirera och ge upp försöket att nå sydtoppen den här gången, så vi började att gå tillbaka till fjällstationen, jag sade till Thomas att det blir fler tillfällen, men inte på den här resan för nästa dag skulle vi åka hem, och när vi kommit till baka så bokade jag en helikoptertransport till Nikkaluokta.

På kvällen åt vi middag på restaurangen och sedan var det dags för lite nattsömn. 

Efter frukost så var det dags att packa och göra oss klara för avfärd, här står Thomas utanför  "Gorni" som  vårt boende hette på Kebnekaise fjällstation 1997

En sista bild från vårt boende på Gorni mot Singi sedan promenad ner till helikoptern som flyger oss till Nikkaluokta  

Bilder från helikopterflygningen till Nikkaluokta 1997

Efter ankomst till Nikkaluokta så blev buss till Kiruna och där blev det en tids väntan på att tåget mot Stockholm skulle avgå så vi tog en tur på stan och nu kunde vi inte klaga på vädret.

 Annorlunda skyltar stöter man på ibland och här är en Parkeringsplats för sparkstöttingar i Kiruna. Så småningom blev det dags att kliva på tåget och det avgick säkert på utsatt tid och vi gick väl efter ett tag till restaurangvagnen när det var dags för middag, och vi gjorde kanske en liten sammanfattning av dagarna på Kebnekaise över ett par pilsner till sena natten.

Här står vi under ett strömavbrott på tågresan mot Stockholm 1997

När vi så småningom vaknade på morgonen så stod tåget stilla på en plats som heter Nyland i Ångermanland  och det hade det tydligen gjort en längre tid, för problemet var att det var strömlöst någonstans längre söder ut.

Men efter några timmar så fortsatte vi vår resa mot Stockholm. Thomas hade ringt sin far som har sommarställe i Hälsingland så Thomas klev av vid någon lämplig station så hans far kom och hämtade honom där.

Men jag fortsatte ensam mot Stockholm och Täby och var väl hemma några timmar senare än beräknat. Men vad gör det borta bra men det var skönt att komma hem igen.

Min Rubrik var "Sista resan till Kebne, och så blev det fast jag hade tankar på att göra någon mer resa till fjällvärlden t.ex. en vandring från Abisko till Kebnekaise eller något annat resmål. Men det kom annat emellan, min hustru ville att vi skulle börja spela golf igen, så småningom blev det så , då kom mina fjälldrömmar att hamna på undantag.

Utsikt över Golfbanan Parque de Floresta i Portugal från terrassen på mitt rum 

Det blev istället några golfresor till Portugal, Italien och Spanien, men de är dåligt bilddokumenterade, det är svårt att både spela och samtidigt ta bilder, jag har provat men det går inget vidare, så där har jag inte något att blogga om. 

Det var allt för den här gången

Ha det Gott

Stig

Kebnekaise den 10 till 15 juli 1991

Den här bloggen liksom mina tidigare har tagit lite tid att få till med bilder men en liten skillnad är det dock, de flesta bilderna finns redan på min dators hårddisk. Men för att komplettera så fanns resten av bildmaterialet på ett rundmagasin för diabilder och några på ett vanligt diamagasin.

Efter fotokursen i Kvikkjokk så dröjde det några år innan det blev aktuellt med någon ny fjällvistelse. Mina vänner Carl-Magnus och Gunvor erbjöd mig att få följa med på en tur som skulle gå från Riksgränsen - Unna Allaka - Alesjaure - Kebnekaise, men min far blev sjuk så jag fick tacka nej till erbjudandet. 

På väg mot Tarfala 1991

Under våren 1991 frågade min hustru Lenas son Henrik om vi kunde ta en tur till Kebnekaise under sommaren. Han ville först att vi skulle tälta, men jag föreslog att vi kunde bo på Kebnekaise fjällstation, och jag ringde Sv. Turistföreningen och bokade rum åt oss, och vi fick plats mellan den 10-15 juli, i ett fyrbäddsrum som vi efter ett par dagar fick dela med ett danskt par.

 Detta är Kebnekaise från Tarfalladalen. Bilden ovan har jag lånat från Kebnekaise resan 1997, som jämförelse av bilden ovanför denna, det var mer snö kvar 1997 

Det var dags att plocka ihop utrustningen igen och se över om något behövde kompletteras, jag tror att jag köpte mig en ny ryggsäck som var lite rymligare och nya stövlar sedan handlade vi Blå Bands frystorkade rätter som jag testat tidigare, en Fjällkarta över området och ett par bra böcker.

När det gällde kamerautrustningen så hade jag köpt en ny Nikon F801 tidigare och till den tog jag med mitt 35-135 mm. zoom, en Nikon Teleconverter TC-16A samt några rullar diafilm Kodak Ektachrome.

 Sagt och gjort den 9 juli åkte vi med tåg från Stockholm till Kiruna och sedan buss till Nikkaluokta. Att åka tåg är ganska skönt och avkopplande. Vi hade sovvagn så när man kände sig trött så var det bara att krypa i säng. Men vi satt uppe ganska länge i restaurangvagnen och pratade och ju längre norr upp i landet vi kom ju ljusare blev kvällen.

Efter några timmars sömn så återvände vi till restaurangvagnen för lite frukost och det åter stod några timmar till vi var i Kiruna, jag minns inte hur lång tid tågresan tog men det var kanske 17-18 timmar.

Väl framme i Kiruna så var det ett par timmars väntan innan bussen till Nikkaluokta skulle avgå så det blev lite sightseeing på stan och samtidig äta lunch, men till slut var det dags att ta plats vid busshållplatsen och här står Henrik i busskön till Nikkaluokta. Bussfärden tog väl ett par timmar kanske och väl framme så bytte vi till stövlar för det hade jag haft tidigare under mina fjällvistelser.

Efter ankomsten till Nikkaluokta så började en lång vandring, det är c:a 19 km. till Kebnekaise fjällstation. Vädret såg lovande ut och det blev ganska varmt om fötterna i solen, men vi hade ju ingen aning om hur gångleden såg ut. Bitvis var det som att gå på en trottoar, för det var ju spångad led, inte hela vägen men långa sträckor var det, och det var ju för att minska på slitaget, för med alla tusentals fjällvandrare så slits lederna. 

 Efter några kilometer så kom vi fram till en hängbro över Tjeurajokka.

 Henrik på bron över Tjeurajokka efter bron så kom vi till båtlänningen vid sjön Ladtjojaure

Vy över Kebnekaise och Tolpagorni från Ladtjojaure båtturen tog omkring en halv timme men sparade många steg, sedan var det apostlahästarna som gällde igen.

 Kebnekaise fjällstation i sikte,  Det är svårt att minnas när vi kom fram, och eftersom det var ljust långt in på  natten så kan det varit ganska sent. Men efter att vi fått vår rumsnyckel och installerat oss så blev det dags för lite mat, och fjällstationen har en utsökt restaurang så vi intog vår middag där. 

Dagen därpå gjorde vi en rekognosceringstur runt fjällstationen, och här går vandringsleden mot Singi. i bakgrunden syns Singitjåkka och Tolpagorni.

Vy över Ladtjovagge från foten av Tolpagorni

 En av många fjällbäckar som rinner ned till Ladtjojåkka som flyter fram genom Ladtjovagge till Ladjojaure  och i bakgrunden så tornar Singitjåkka upp sig 1702 m.ö.h.

Henrik betraktar deltagarna på en klätterkurs på Kaipak, som är det så kallade husberget. Efter middagen var vi på en genomgång av olika aktiviteter man kunde deltaga i under vår vecka. Det var bland annat bestigning av sydtoppen på Kebnekaise, klätterkurs och glaciärvandring för att ta några exempel.

Vi valde att vara med på bestigningen av Kebnekaise, och det skulle bli dagen efter med samling kl. 08.00 . med oss fick vi ett matpaket och en termos med varm dryck, övrig utrustning var regnkläder bland annat.

Det blev en skakig start på bestigningen av Kebnekaise beroende på att jag försökte fota samtidigt och att hålla takten i kön, tänk om VR vore uppfunnet då.

Henrik läskar sig med en kåsa fjällvatten på första rasten på vägen mot toppen.

Ny vätskepaus på Östra leden mot Sydtoppen och det syns att svetten lackar på flertalet deltagare.

Vandringen fortsätter sakta uppför branten, lite anmärkningsvärt att notera den smutsiga snön, det  kanske beror på någon form av nedfall, lite förvånad blev jag i alla fall. 

 Ny vilopaus efter en brant klättring vi var ganska svettiga och kylan kommer med moln och dimmor som omsveper Kebnekaise. Efter hand så får vi passera en glaciär och över ett område med stora klippblock som var ganska svåra att forcera. Men till slut så kommer vi fram till den så kallade väggen och där gör vi halt medan våra guider undersöker möjligheterna att klättra upp på väggen till toppstugan. Beskedet blev tyvärr negativt de ansåg att det var alltför riskabelt att klättra på den hala vägen upp, så vi fick avbryta c:a 200 m. från målet.

 Väntan på 2000 m. höjd nedanför Sydtoppen, och nu väntar vi bara att klättra ner igen och slicka såren efter besvikelsen att inte nått toppen

 Här har sällskapet samlats på kanten av Björlings Glaciär och meningen var att åka kana nedför, efter instruktioner av guiderna att ha ryggsäckarna på magen och ha regnkläderna på så var det bara att ge sig iväg.  Det gick väldigt fort och för att bromsa skulle man vända sig och bromsa med fötter och händer.

Här får man en uppfattning om lutningen på Björlings Glaciär på Kebnekaise, och den är nog nära 45 grader

Alla kom ner välbehållna men det återstod många meter innan vi var nere och mina fötter ömmade ganska mycket, speciellt mina stortår var väldigt inflammerade med blånaglar. 

 Vy från Östra leden på Kebnekaise

Under kvällen så pratade vi om att försöka en bestigning igen nästa dag, men mina fötter var alltför inflammerade så jag avstod, men Henrik ville försöka igen och det tyckte jag var ok. Så följande dag gav sig Henrik iväg och det såg ut som det skulle bli fint väder. 

Medan Henrik besteg Kebnekaise så rörde jag mig på lite mer plan mark under dagen och här har jag fotat Tolpagorni från Östra leden. Solen grinade mig rakt i ansiktet och varför var inte den på min sida dagen innan. Nu passade jag på att fota några växter och en Bastaedsvärmare

 Utslagen vide i Kebnekaise

                                               Fjällgröna                                                     Svarthö

Bastardsvärmare

Henrik och övriga i sällskapet återvände ganska sent på kvällen och de hade haft en lyckad dag med fint väder på toppen, så han hade kunnat ta många fina bilder, men de bilderna har jag aldrig fått se .

Dagen efter så föreslog jag en tur upp till Tarfalladalen och det var också en vandring som gick mycket uppför. men det var inte fullt lika påfrestande som bestigningen av Kebnekaise.

 Vandring uppför Tarfallavagge från Kebnekaise fjällstation var det 8 km.

Smältvatten från Kebnetjåkka blir till ett litet vattenfall

                                                  Fjällglim och Isranunkel på  vägen till Tarfala

 Fjälltrav och Fjällvedel på vägen till Tarfalla

Molnen hängde ganska lågt över Vetenskapsstationen och Tarfalastugan

 Tarfalla stationen och Isfallsglaciären

Med 135 mm så kom jag ganska nära Isfallsglaciären, som var ganska mäktig att se.

 Tarfalajaure och Kebnepakteglaciären, sjön är ganska stor avståndet från vår sida  till Glaciären är det drygt 1000 m.

Solen bröt igenom ett kort ögonblick så jag fick en skaplig bild på Kebnepakteglaciären 

Här intogs dagens lunch vid Tarfalastugan som antagligen innehöll något "läckert" från Blå Band. Henrik ser inte alltför missbelåten ut, men det ser ut som det var ganska kyligt att sitta där, för solen kom bara fram korta stunder. 

 På väg nedför Tarfallavagge

 Nedför Tarfallavagge i bakgrunden Savotjåkka

Sedan var det en lätt vandring tillbaka mot fjällstationen och efter middagen så bokade jag helikopter för transport till Nikkaluokta av två själ, det ena var mina ömmande fötter och det andra, det kunde vara roligt att flyga helikopter också som avslutning på Kebnekaisevistelsen.

Helikoptern som flög oss till Nikkaluokta från Kebnekaise

Bilderna från flygturen är så dåliga att de är inte något att visa, men flygturen var kul och tog inte mer än 15 minuter, vandringen tog flera timmar. Efter en stunds väntan på bussen så kom vi tillbaka till Kiruna. Där blev det ett par timmars väntan också, och då passade vi på att besöka Kiruna kyrka som är lite unik i sin byggnadsstil.

Kiruna kyrka rödmålad och doftade tjära, kyrkan skall monteras ned och återuppföras på annan plats.

Interiör från Kiruna kyrka och Altartavlan tror jag har målats av prins Eugen

Gatufotobild från Kiruna kanske lite unik med tanke på att den delen av Kiruna inte kommer att finnas längre. Den kanske inte platsar i Gatufotogruppen men i min blogg får den plats.

Kiruna järnvägsstation 15 juli 1991, det blev sista bilden från resan till Kebnekaise, och nu började en lång resa till Stockholm, men det skall bli skönt att komma hem igen. Som tack från Henrik fick jag ett fint praktverk av Sven Hörnell, "Subarktiskt Land" en bok med fantastiskt bildmaterial från Kebnekaise bland annat.

Det har ändå varit en fin resa med många häftiga vyer från ett högalpint landskap även om jag missade toppen av Sverige. Nu blir det inte mer för denna gången men jag kanske återkommer.

Ha det gott

Stig