Bloggar

Uganda 1986 - bilder från ett folkmord - Nakaseke och Luweero efter "The Bush War" 1981-85

Det marxist-leninistiska Etiopien 1986 - ett politiskt, kulturellt och militärt våldtaget land

Kashmir Indien 1978 - Kungariket Ladakh - ett av världens centrum för buddistisk lamaism

Kashmir Indien 1978 - Srinagar, Pahalgam och Guptu Ganga

Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen

Afghanistan 1972 - människor och miljöer - innan "Katastrofen" 1978

Afghanistan 1978 - Saur (April)-revolutionen - och vägen till Kashmir

Postat 2021-07-08 01:01 | Läst 3032 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Zen och konsten att bärga en sjunken motorbåt

Translate into Google English:

Zen and the art of salvaging a sunken motorboat - Photo page (www-fotosidan-se.translate.goog)

Bakgrund

Ni som eventuellt tittat in på min blogg tidigare har kunnat läsa hur jag 2018 köpte och renoverade en gammal Crescent-båt med en femtio år gammal Johnsson 20 Hk utombordare efter att jag tidigare fått min lilla HR-styrpulpetbåt med en lite nyare Johnsson 20 Hk stulen från sin plats på Skogsö, utanför Vaxholm i Stockholms Skärgård. Jag har även beskrivit i den bloggen hur jag reparerade den ruttna akterspegeln, som sprack 20 cm på båda sidor om motorn när jag var mitt ute på Solöfjärden!

Sten-Åke Sändh - Stenis Fotoblogg - Fotosidan

Bloggen handlade även rent filosofiskt om hur man kan närma sig en sådan uppgift med hjälp av både lite japansk Zen, gammal grekisk filosofisk visdom och lite varsam guidning av den rätt galne professor Robert M Pirsig. För er som inte tidigare vet, så är det mannen som en gång skrev den rätt osannolika boken "Zen och konsten att sköta en motorcykel", som inte bara inspirerat en hel ung generation över hela världen på -70 och 80-talen utan dessutom inspirerat mig till benämningen av denna blogg. Mer om detta nedan efter bakgrunden.

Denna gång ska det dessvärre handla om hur man bärgar samma båt efter att den sjunkit efter regnen mellan tisdag 25 maj och onsdag 26 maj, som var exempellösa.

Min fru frågade mig om jag inte måste åka ut (vi var i Vaxholm dessa dagar ) och ta hand om båten. Jag viftade bort det korkat nog och så gick det som det gick. Ibland borde jag nog lyssna mer på min fru antar jag. På onsdagsmorgonen ringde en av mina grannar och meddelade att min båt hade sjunkit. Jag tog första Vaxholmsbåt ut på torsdags morgonen. Nedan ser ni synen som mötte mig. Durkarna satt fast under årorna turligt nog så de bärgade jag så fort jag kunde. Årorna hade jag satt fast med ett band veckan innan! Annars hade nog de legat i vassen eller flutit iväg över Torsbyfjärden.

Jag ringde Waxholm Watertaxi och frågade om de kunde hjälpa mig bärga men de hade inte tid denna dagen, så jag ringde min granne Stefan som ställde upp direkt. Jag plockade med mig en sänkpump och kablar han kom med sitt elverk.

Samtliga bilder nedan är tagna med min rätt billiga Samsung A42 5G (pris ca 3600:- men som jag med Telenors inbyteserbjudande fick för ca halva priset kontant). Den har en 48 MP kamera som är förvånansvärt bra och en kvadruppeluppsättning objektiv som är riktigt skarpa. Jag som faktiskt tidigare haft en massa Ricoh-kompakter känner inte alls att jag saknar dessa. Att ta dokumentationsbilder ad hoc funkar i allmänhet riktigt bra.

Båten hängde i brygga och Y-bommar med motorn under vattnet men det senare bekymrade mig faktiskt inte särskilt, för det finns inte mycket som kan ta skada på en gammal tvåtaktsutombordare som en gammal Johnsson. Tanken låg och flöt upp och ned och det var ett bra tecken för då var åtminstone den tät och bensinen oskadad av vatten.

Först försökte vi att lyfta aktern med hjälp av plankor från Stefans båt men det var för tungt. Vi lyckades inte få upp aktern och motorbrunnsskottet över vattenytan medan pumpen gick tyvärr.

Istället fick vi lossa båten och dra in den parallellt med bryggan och där lyfta den med ett litet mekaniskt vajerspel, så pumpen kunde jobba ordentligt. När vi gjorde det hamnade båten ett tag på botten med motor och allt.

Min granne Damon som är stor och stark balanserade aktern så att det bakre skottet låg i våg med vattenytan en bit över vattenytan

I fören ser ni ett par åror. De använde min andra granne att trycka ner fören med men olyckligtvis var förtoften hal av regn så årorna slant och Stefan tappade balansen och åkte i sjön med mobil och allt men lyckligtvis klarade den sig då hans Helly Hansen jacka faktiskt hade täta fickor. Av detta skäl är sagde Stefan inte med på bilderna då han var tvungen att åka hem och värma sig och byta kläder. Det hade kunnat gå riktigt illa men han lyckades på något sätt undgå att ramla ner i båten.

Damian signalerar att det gått bra och att vi snart är färdiga.

Äntligen flyter det gamla öket igen och jag har lärt mig så pass mycket att jag måste lyssna mer på min fru och ösa medan tid är. Jag har även insett att flyttankar och den frigolit som finns under sätena inte klarar att hålla relingen över vattnet när båten är vattenfylld. De måste jag byta i sommar. Möjligen måste jag skaffa en självläns även om en sådan knappast hade räddat båten i dessa dygnsregn.

Motorn lämnade jag full med vatten över natten för jag hade inte energi att ta mig an den i regnet.

Fördelen med gamla tvåtaktsutombordare

Tvåtaktare är populära av ett antal skäl:

Dels är de betydligt mindre stöldbegärliga än nya fyrtaktare. Dels är de mycket lättare att underhålla då tvåtaktsmotorerna är väldigt enkla och driftsäkra. Det finns också betydligt färre delar som rör sig i en sådan motor och kan gå sönder. Dessa motorer kan de flesta som vill lära sig sköta och underhålla själva, utan inblandning av dyra verkstäder. Det är särskilt viktigt då många i Skärgården har långt till dessa.

Konsten att rädda en dränkt tvåtaktsmotor

OBS! Det är egentligen inte nödvändigt att ta upp båten på trailer och skruva av motorn m.m. Det gör man bara om man skulle misslyckas med "räddningsoperationen".

1. Man börjar med att ta bort tändstiften och att blåsa och torka rent dessa från vatten.

2. Sedan drar man motorn torr. Man fortsätter dra tills det inte sprutar ut något som helst vatten eller vattendimma från tändstiftshålen.

3. Sedan skruvar man bort insugningsljuddämparen i svart plast (de tre skruvarna nedtill)

4. Efter det tar man sig an bränslesystemet som måste spolas igenom med bensin så att allt vatten försvinner. Det gör man bäst genom att ta bort bottenpluggen ur förgasaren (bakom insugningsljuddämparen) och "Rich and Lean"- justeringsskruven. Man ansluter bensinslangen och pumpar bara, tills allt vatten kommit ut ur förgasaren.

När detta är klart så skruvar man ihop motorn igen.

OBS! Det är normalt inte nödvändigt att särskilt skruva isär bränslepumpen!

Notera den lilla tratten som sitter monterad i undre motorkåpans vänstra del och den ledade slangen som förbinder tratten med Insugningsljuddämparen och förgasaren. Det är min egen konstruktion som gör det möjligt att snabbt och smidigt kunna spruta in startgas (utan att ta bort motorkåpan) om motorn mot förmodan skulle vägra starta på första draget. Detta är särskilt användbart sent på de kalla och fuktiga höstarna.

Så när allt var klart för startförsöket så sprutade jag in ordentligt med startgas och drog ut choken fullt - OCH DEN STARTADE PÅ FÖRSTA DRAGET!!!

Ja det är faktiskt helt sant! Gör om det med en fyrtaktare som legat på botten och fått vatten i oljan och möjligen även i några sofistikerade moderna styrkretsar.

Jag har efter bärgningen hunnit köra både fram och tillbaka till Vaxholms Brädgård, fram och tillbaka till Rindö samt hem från Skogsö till Vaxholm och motorn går jämnt och fint utan minsta hackning hittills. Jag uppskattar det till ca 10 distans totalt. Den känns helt tillförlitlig så här långt.

Om ni är intresserad av flera av mina historiska bildberätelser i min "bruna serie" med reprofotade gamla diabilder så har ni länkarna nedan:

INGOL / TOLERANS AB - ett litet exportföretag i den grafiska industrin från 1970-talet till idag - Fotosidan

DN/Expressen - Datorisering och stenhård facklig kamp från 70-tal till nutid - Fotosidan

Uganda 1986 - bilder från ett folkmord - Nakaseke och Luweero efter "The Bush War" 1981-85

Det marxist-leninistiska Etiopien 1986 - ett politiskt, kulturellt och militärt våldtaget land

Kashmir Indien 1978 - Kungariket Ladakh - ett av världens centrum för buddistisk lamaism

Kashmir Indien 1978 - Srinagar, Pahalgam och Guptu Ganga

Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen

Afghanistan 1972 - människor och miljöer - innan "Katastrofen" 1978

Afghanistan 1978 - Saur (April)-revolutionen - och vägen till Kashmir

Postat 2021-06-02 01:16 | Läst 3359 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Stockholm Noir

Translate into Google English:

Stockholm Noir - Photo page (www-fotosidan-se.translate.goog)

Bakgrund

Jag har länge tänkt att göra något på detta tema men inte kommit mig för, då jag fram till nyligen haft så dålig ordning på mina ca 70 000 bilder. Numera kör jag dock Photo Mechanic Plus. Det har i grunden ändrat förutsättningarna och givit mig en helt annan överblick och sökbarhet än jag haft tidigare. Detta gör också att jag kan se mer tematiskt på mina bilder än förr. Så denna bildsvit som jag kallat "Stockholm Noir" har som bas en uppsättning bilder som jag tog kring en lunch när jag jobbade på Stadsmuseet och hade nära till både Djurgårdsfärja, Djurgården och min favoritö Beckholmen, där det fortfarande finns varv som reparerar båtar. Just denna januaridag 2010 så var det ett helt förunderligt ljus. Det var mörkt och ljust på samma gång och staden var nästan magisk. Det fanns lite snö men framförallt mycket rimfrost.

De första bilderna i denna serie är alltså från denna dag.

1. Stockolmsbriggen Tre Kronor under vinterkapell mot Södermalm, Stadsgården och Katarina kyrka

2. Ett tyst Gröna Lund i vinterdvala. Inga panikslagna skräckblandade barnröster från någon åkattraktion, utan bara dunkel, tystnad och skuggor

3. En björk vit av rimfrost och en gammal färja med det det passande namnet Bore en sådan här vinterdag, när kung Bore verkligen regerade. Bore var ju annars ett namn som även en hel rad finlandsbåtar hade på 60- och 70-talen. Bilden tagen på Djurgården vid bron till Bäckholmen

4. Räkbåten Vindhem i väntan på en ny sommar, nya turister och nya turer från Slussen till öarna kring Vaxholm

5. Världens största giraff? En av våra ursprungligen två giraffkranar som en gång flyttades från Hammarbyhamnen till Beckholmen när Hammarbyhamnen lades ner och blev bostadsområdet Hammarby Sjöstad istället. Konstnären som borde hedras för att han både köpte kranarna Tor och Freja från Bröderna Edstrand (stålproduktgrossist), målade dem och såg till att de fick en fristad på Beckholmen heter Tor Svae. Jag träffade honom av en händelse under hans förberedelser av ett kulturevenemang på Svartsö ute i Skärgården och hade förmånen att kunna tacka honom för den glädje girafferna givit mig många år när jag åkt förbi dem på väg till jobbet

6. Beckholmen från Djurgårdssidan mot Slussen. Det här är en av Stockholms dolda pärlor som jag tror väldigt många missar som kommer på besök. Ett tag pratades om att göra en marin stadspark med Kastellholmen, Skeppsholmen med alla dess gamla båtar, över Nybroviken via Standvägen ut på Djurgården med Gröna Lund och till sist Beckholmen

7. Stockholmsbriggen och Kastellholmen mot Söder och Katarinabergen. En ensam mås njuter av den vackra utsikten

8. Från Slussen mot Skeppsholmen, Kastellholmen och Katarinabergen mot Danvikstull.

Följande bilder är tagna i andra sammanhang och på andra platser i Stockholms län

9. Ibland var det fantastiskt vackert under de tidiga mornarna på den tiden jag fortfarande jobbpendlade in till Skeppsbron med Waxholmsbåten varje dag. Denna bild är tagen mot Södra Waxholmsfjärden, Rindö och Tynningö efter att vi lämnat Fredriksbergs brygga och stävade mot Stockholm

10. Kastellholmen och Gröna Lund tagen direkt efter jag kommit in med båten till Skeppsbron

11. En grupp frusna duvor kurar i regnet på Stadsmuseets tak sett från mitt fönster på museet. Jag tyckte mycket om detta gamla palats från 1600-talet, när jag hade förmånen att få jobba där. Jag var ju där i nära sju år för att bygga Stockhoms Digitala Stadsmuseeum. Det gamla palatset har använts till mycket genom åren och mitt rum eller om det möjligen var min chefs hade man en gång använt som bårhus för stadens döda

12 Dimma - bild tagen vid Ekensbergs brygga mot Essingeleden

13. Några kanotister paddlar förbi Stora Essingen till vänster och Gröndal

14. Vaxholmsbolagets fulaste båt Solöga i vacker och men lite dyster soluppgång

15. Även under årets ljusaste tider kan en känsla av "noir" smyga sig på. Här min dåvarande båt Alietta som vi ankrat för natten vid en klippa på Gällnö i Stockholms Mellan Skärgård. Gällnö är en av få öar som fortfarande har aktivt jordbruk och det finns en verkligt trevlig by att besöka som t.o.m. har butik och sommarservering

16. Jag har alltid tyckt det är lite sorgligt med gamla träbåtar som aldrig kommer tas ut på vattnet igen och som bara ligger och ruttnar. Den här ligger alldeles vid Waxholms Hembyggdsgård och används rent ovärdigt som kompost numera.

17. Mycket av Skärgården är glesbyggd och många är de gamla trähus och sjöbodar som bara står och ruttnar. Jag brukar skämta ibland om att alla talar om den fantastiska Skärgården, men inga är där - den största delen av året. Notera det absolut sista försöket att hindra boden från att kollapsa på högra gaveln. Någon månad senare hade den rasat. Den stod i slutet av Tynningösundet mot Södra Vaxholmsfjärden

18. Här Stora Höggarn, en ö som ligger i själva inloppet till Stockholm. Försvaret har en gång i tiden använt ön men har nu helt tappat intresset för sina gamla försvarsinstallationer. Så är det även på Rindö efter att KA1 lades ned 2005. Numera är Stora Höggarn mest bara ett sorgligt upplag av gamla båtar, allmänt gammalt varvsskrot och cisterner som bara står och rostar. Notera det stora båtliket som ligger uppe på land vid cisternerna

19. ... men ibland kan det vara väldigt vackert och rofyllt också, särskilt när turisterna inte hunnit ta över helt som här i Vaxholm vid Hembyggdsgården. Denna är numera öppen efter att den renoverats efter att den delvis förstördes vid en sprängning för något år sedan. Jaa, det finns faktiskt folk som spränger Hembyggdsgårdar också, även om det kan vara lite svårt att ta in.

20. Samma motiv i "Landscape"

21. En del i Stockholm tänker uppenbart mörka tankar ibland av helt andra skäl än den bristen på ljus ibland kan skapa

Om ni är intresserad av flera av mina historiska bildberätelser i min "bruna serie" med reprofotade gamla diabilder så har ni länkarna nedan:

INGOL / TOLERANS AB - ett litet exportföretag i den grafiska industrin från 1970-talet till idag - Fotosidan

DN/Expressen - Datorisering och stenhård facklig kamp från 70-tal till nutid - Fotosidan

Uganda 1986 - bilder från ett folkmord - Nakaseke och Luweero efter "The Bush War" 1981-85

Det marxist-leninistiska Etiopien 1986 - ett politiskt, kulturellt och militärt våldtaget land

Kashmir Indien 1978 - Kungariket Ladakh - ett av världens centrum för buddistisk lamaism

Kashmir Indien 1978 - Srinagar, Pahalgam och Guptu Ganga

Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen

Afghanistan 1972 - människor och miljöer - innan "Katastrofen" 1978

Afghanistan 1978 - Saur (April)-revolutionen - och vägen till Kashmir

Postat 2021-05-20 03:21 | Läst 2833 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Tvåtaktsmotorer och gamla plastbåtar - rostar aldrig till mångas förtret

En gammal båt och en gammal motor som vägrar dö!

Translate into Google English:

Two-stroke engines and old plastic boats - never rust to the chagrin of many - Photo page (www-fotosidan-se.translate.goog)

I år hade Vaxholms Kommun "plastbåtsamnesti" och då skrotade Skogsö Uddes förening ca 10 gamla platsbåtar som ingen längre kändes vid och bara lämnat upp och ned på öns olika strandnära allmänningar. Jag gjorde tvärtom och renoverade min 50 år gamla båt med dess lika gamla motor istället. Nedan kan ni läsa om varför.

Båt och motor innan renovering

(Växelhusdreven var som nya fast motorn såg för jäklig ut med all korrosion efter ca 50 år utan åtgärd. Däremot läckte det in vatten och behövde nya tätringar och packningar. Många gamla tvåtaktsbåtmotorer går ofta inte mer än 10 timmar per säsong så det är svårt att köra slut på dem.

Med nytt bränslepumpsmembran och en förgasarrenovering samt lite nytt korrosionsskydd, blev motorn ånyo i verkligt toppskick!)

Båt under renovering

(Med en ordentlig förstärkning av akterspegeln blir den starkare än den någonsin varit! Den nya skulle säkert utan problem hålla för en 30-hästare. Notera den nya lastupptagande lådan som byggts mellan akterspegel och motorbrunnsskottet)

Båt efter renovering

(Om en plastbåt som denna 50 år gamla Crescent-båt får lite kärlek, så kan den säkert hålla i 50 år till och fira 100! - om man vill. Med lite rubbing och vax, så blir inte sällan de fula ankungarna riktiga svanar på några timmar!)

Min nu renoverade gamla Crescent-båt för drygt 10 000 spänn med sin renoverade 20 Hk Johnsson är som "ny" och går nu som ett spjut och gör 23 knop, vilket inte skäms för sig ens i jämförelse med vilken ny 20 HK fyrtaktare som helst. Men vi borde åtminstone skämmas för att vi skitar ner i vattnet eller hur?

BAKGRUND

Som någon kanske kommer ihåg så fick jag en båt stulen hösten 2018 och jag köpte då ett gammalt vrak i form av en gammal roddbåt i plast med en 20 HK Johnsson från 70-talet. Jag fick bra fart på motorn och fixade båten men så sprack akterspegel 20 cm på var sida om motorn mitt ute på Solöfjärden (akterspegelns inbakade plywood hade ruttnat) med min son och hans små tjejer på 5 och sju i båten. Jag höll bokstavligen på att tappa motorn och sjunka.

Efter det lagade jag båten (då jag verkligen alltid gillat dessa båtar) och det beskrev jag här i en blogg som heter: "ZEN och konsten att laga en mototbåt"

https://www.fotosidan.se/blogs/stenisfotoblogg/index.htm?tag=Zen+och+konsten+att+laga+en+motorb%C3%A5t

Alldeles nyligen (4 maj?) så gick Transportstyrelsen ut med ett hot om att förbjuda äldre tvåtaktsmotorer. Då skrev jag en insändare till Dagens Nyheter som till min förvåning blev publicerad, trots att den var ca 7000 tecken lång. Jag har klistrat in texten nedan så att även de som inte prenumererar på DN kan läsa den. Skälet till att jag skrev den var att jag tycker myndigheterna missat en del saker och att denna fråga är mer komplicerad och har fler bottnar än både myndigheter och miljöfolk i allmänhet förstått - åtminstone de som inte bor i Skärgården.

INSÄNDARE: ”Sänk priset på miljövänligt bränsle till motorbåtar"

Motorstarka båtar är det största hotet mot skärgårdsmiljön, inte gamla tvåtaktsmotorer. Om Transportstyrelsen vill främja renare tvåtaktare så behöver priset på miljövänliga bränslen sänkas, skriver skärgårdsbon Sten-Åke Sändh.

”Gamla smutsiga motorer ska bort.” ”Det kan bli tal om förbud.” ”Transportstyrelsen uppskattar att det finns cirka 170.000 gamla tvåtaktsmotorer med förgasare som används i Sverige. Problemet med dessa motorer är att de släpper ut en stor del, 20-30 procent, av bensinen oförbränd i luft och vatten.”

Med jämna mellanrum kommer denna fråga upp, och nu pratar man återigen i klartext om att det kan bli ett förbud om folk inte självmant ser till att det händer något. Transportstyrelsen som är avsändaren citeras i tv på bästa sändningstid och pressen, miljöintressena hakar på även bland båtfolket själva.

Låt mig som mångårig skärgårdsbo ge några synpunkter och vinklingar på problemet som många av oss ser det, för som vi ser det är frågan inte riktigt så enkel som den kanske kan verka vid ett flyktigt påseende.

Det är stor skillnad på nyttotrafik och nöjesåkning

Jag bor mitt i centrala Vaxholm, men under pandemin har jag som många andra pensionärer varit mer ute på öarna än i stan. En stor del av året på vår, höst och vinter (så länge isen inte ligger kompakt) är våra egna båtar helt livsnödvändiga eftersom Vaxholmsbolaget i bästa fall trafikerar en del öar enbart på helgerna. Det går över huvud taget inte att åka kollektivt mellan de flesta öarna i Stockholms skärgård någon gång under året, inte ens med Waxholmsbolaget. Vi behöver även våra båtar för att åka in till Vaxholm eller andra större öar med mer utbyggd service och handla samt att exempelvis hämta virke och annat. De flesta av dessa tvåtaktare är små motorer som har mellan 5 och 20-30 hästkrafter. De sitter ofta på äldre oömma mindre ”skrotbåtar” i plåt och plast som man inte är alltför rädda om finishen på. De används inte sällan även för iskörning när isen inte helt lagt sig. I många fall går dessa inte mer än 10 timmar per säsong även om min gör det. Det innebär att man kanske gör av med 100 till 200 liter per säsong max i snitt. Ni skulle bli förvånade om ni visste hur lite genomsnittsbåten används.

Trenden – motorerna blir bara större och större (på nöjesbåtarna)

De senaste åren har många bilåkare upptäckt sjön. Mycket kan nog tillskrivas pandemin. De har tagit med sig mycket av bilisters beteenden till sjön. Har man 300-400 hästkrafter i bilen vill man ha det i båten också, och det ska helst gå lika fort på sjön som på vägarna. Förra sommaren tankade jag 10 liter vid ett tillfälle i min lilla Crescent 4,3-metersbåt med min 20 hästkrafters Johnsson från 70-talet. På andra sidan mackbryggan låg en ribbåt med två 350 hästkrafters Mercury Verado, som då var Mercurys största och väldigt populära motorstorlek. I fjol hade detta näst intill blivit en typbåt i Vaxholm. En sådan båt har ofta en tank på minst 250-300 liter. Med två sådana sexcylindriga motorer räcker 300 liter ungefär en timme på full gas.

Till säsongen 2021 har Mercury dessutom tagit fram en dubbelt så stor motor på 600 hästkrafter med tolv cylindrar. I Mercurys reklam kan man se fyra sådana monterade på en amerikansk sportfiskebåt. Totala motorstyrkan på den båten var 2400 hästkrafter. Vad en sådan båt drar på fullgas i timmen vågar jag knappt tänka på och inte heller på vad den släpper ut. När ser vi dessa i Sverige? Som ni säkert förstått är min poäng att man hänger upp sig på att så mycket som 20-30 procent av bränslet från exempelvis min 20-hästare går ut i vattnet (vilket vi alla är helt på det klara med inte är bra) och det kommer i mitt fall med en mycket lättdriven båt som min som gör 23 knop (efter att jag renoverade den när jag köpte den för ett par år sedan) innebära att 3 till 5 liter bränsle skulle gå ut oförbränt om vi uppskattar att den drar 15 liter per timme på min lilla lätta och mycket lättdrivna båt. Är det verkligen det som är det stora problemet i dag?

https://robbreport.com/motors/marine/mercury-marine-v-12-verado-engine-1234596311/

Ett typfall – Anytec 747 med Mercury 350 Verado

Båttillverkaren Anytec har tagit fram en så kallad ”performance chart” där man mätt bränsleförbrukning per timme och i relation till effektuttag. Där kan man läsa att med just en Mercury Verado 350 Hk på en Anytec 747 drar ekipaget 33 liter per timme vid 26 knop, men hela 143 liter (!) vid full gas på dubbla hastigheten. Vad är det då som händer vid fullt gas? Jo, precis som i alla bensinmotorer används en del av bränslet för att kyla motorn vid maximalt effektuttag. Det är samma princip som användes i de stjärnmotorer som satt i Linjeflygs propellerflygplan Convair 340/440 på 60-talet. Den enda skillnaden är att man i dessa sprutade in metanol i stället för bensin på full gas vid starterna, just för att kyla. Hur mycket av dessa 143 liter per timme tror vi går ut relativt oförbränt i vattnet när vi vet att förbrukningen på full gas på marginalen kostar ungefär tre gånger så mycket i förbrukning som på halv gas? Tre eller fem liter?

https://www.anytec.se/storage/library/KGlCXfInQZSRwO8SJNvewA9CUKFfnROXdE1rIWtX.pdf

Varför skrotar då dessa korkade skärgårdsbor inte bara sina gamla båtmotorer?

Alla vet att det finns renare motorer, men de vet också att just nya små motorer är det som stjäls allra mest. I oktober 2018 stals min förra båt – en liten nyrenoverad styrpulpetbåt med en 20 hästkrafters Evinrude från 80-talet med elstart. Ingen fullt frisk tjuv stjäl väl något sådant, var min första tanke men den baltiska eller om det nu var den ryska begåvningsreserven visste bättre. Förklaringen var dock att en större och helt ny walkaboutbåt stulits i Aspvik på Värmdö. Tjuvarna fick problem utanför Skogsö Södra och lämnade båten där knuten i ett träd. Där slogs den sönder och samman av Finlandsbåternas vågor och sjönk. Sedan försökte de stjäla två andra båtar på Södra, men misslyckades med allt utom att förstöra båtarnas elsystem.

Så de gick vidare till Skogsö Uddes småbåtsbrygga och där fanns bara en jolle och min dåvarande båt. Jollen låg övergiven i vassen med en bruten åra när jag kom ut. Jag hittade aldrig igen min gamla båt, trots flera dagars letande. Veckan efter köpte jag den båt jag har nu för drygt 10.000 kronor med en defekt motor. Men det var inget problem, för tvåtaktsutombordare är verkligt enkla att serva och renovera. Det är också ett stort skäl till att vi föredrar dessa motorer framför fyrtaktarna ute på öarna med långt till verkstad. Min familj har haft tvåtakts utombordsmotorer i 60 år. Under dessa år har vi aldrig hittills lämnat in en enda motor på verkstad.

Denna gång var jag glad för att motorn som är från tidigt 70-tal var ännu äldre än min tidigare och dessutom saknade elstart. Det minskar stöldbegärligheten ytterligare och ska de ändå sno den så kommer de i alla fall i bästa fall få svettas lite. Den motorn kommer jag fortsätta ha kvar tills polisen och tullverket gör sitt jobb och neutraliserar dessa öststatsligor som plågat oss i säkert 20 år nu med sina vitvaru-, verktygs-, båt- och motorstölder. Om Transportstyrelsen vill att vi ska få ”renare tvåtaktare” innan vi självmant byter dem får de nog allt lägga lite kraft på att se till att priset på alkylatbensin hamnar på en sådan nivå att det används av alla - inklusive de som kör fyrtaktare. Vi är en bra bit från det nu på sjömackarna. Men det kanske man inte har råd med nu när man subventionerat elbilar med många tiotusentals kronor per bil - innan de exporteras till Norge. Det går nog betydligt snabbare att se till att vi kan åka på mer miljövänliga bränslen på sjön än att försöka tvångsskrota 100 000-tals motorer och fordon över hela landet.

2021-05-07 Insändare: ”Sänk priset på miljövänligt bränsle till motorbåtar” - DN.SE https://www.dn.se/insandare/sank-priset-pa-miljovanligt-bransle-till-motorbatar/

(Kräver prenumeration)

Om ni är intresserad av flera av mina historiska bildberätelser i min "bruna serie" med reprofotade gamla diabilder så har ni länkarna nedan:

INGOL / TOLERANS AB - ett litet exportföretag i den grafiska industrin från 1970-talet till idag - Fotosidan

DN/Expressen - Datorisering och stenhård facklig kamp från 70-tal till nutid - Fotosidan

Uganda 1986 - bilder från ett folkmord - Nakaseke och Luweero efter "The Bush War" 1981-85

Det marxist-leninistiska Etiopien 1986 - ett politiskt, kulturellt och militärt våldtaget land

Kashmir Indien 1978 - Kungariket Ladakh - ett av världens centrum för buddistisk lamaism

Kashmir Indien 1978 - Srinagar, Pahalgam och Guptu Ganga

Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen

Afghanistan 1972 - människor och miljöer - innan "Katastrofen" 1978

Afghanistan 1978 - Saur (April)-revolutionen - och vägen till Kashmir

Postat 2021-05-15 02:18 | Läst 3357 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

De sista entusiasterna - de som trotsar isvintern i skärgården med sina småbåtar

I Skärgården talar man om sju och ibland om åtta olika årstider

Translate into Google English:

De sista entusiasterna - de som trotsar isvintern i skärgården med sina småbåtar - Fotosidan (www-fotosidan-se.translate.goog)

Citat från : Sju årstider i bok om skärgården | SvD

"Boken, Skärgårdsväder, beskriver skärgårdens alla sju årstider. Förutom vår, höst och vinter har meteorologen lagt till vårvinter, försommar, högsommar och sensommar. Lage Larsson menar att skärgårdsvädret blir lättare att förstå om man tänker sig sju årstider. Var och en brukar präglas av några typiska väderlägen.

Lage Larsson har levt med och i skärgården nästan hela sitt yrkesliv. Han var till i våras meteorolog vid marinbasen i Berga och har seglat mycket i skärgården.

– Skärgårdsborna har alltid varit väderberoende och tvingats lära sig tyda vädersignalerna. De som vistas nära havet året om är beroende av vädret och lever med det på ett annat sätt än vi andra."

Det finns faktiskt de som talar om åtta årstider här ute i skärgården. Det finns även den årstid som råder nu då "isvintern" börjar och isen lägger sig. Det är en tid som ändrar allt för en hel del människor som bor ute på öarna. Jag bor på två ställen, dels på Vaxön där själva staden ligger och dels på Skogsön under årets bättre delar. Ja Vaxholm eller Rackarboda som en del sade för länge sedan, är en stad men en stad med bara knappt 5000 invånare under turismens lågsäsong. Själv brukar jag flytta hem till Hamngatan mitt i stan, när det är som värst ute på öarna och det är det nu. Vaxholm Stad består egentligen av sex större och medelstora öar såsom Vaxön, Rindö, Skarpö, Ramsö, Tynningö och Skogsö.

Det är bara Skogsö som officiellt inte betraktas som permanentbebodd, men det har länge varit en sanning med modifikation. Under rätt många år bodde åtminstone profilen och en av mina barndomsvänner Hasse på Skogsö Södra där året runt tillsammans med sin lätt aggressiva lilla hund Terror. Han har dock flyttat upp till Hälsningland och fastlandet vid mogen ålder. Det kan vara ett härligt men hårt liv att bo ute på de små öarna under vintern och det kräver åtminstone att man är hyfsat frisk ett sånt här år med mycket snö.

Men nu under Corona-tider har allt fler flyttat ut även till Skogsö, även om bara en enda är skriven där permanent vad jag vet och det är en annan av mina ökompisar Stefan på Skogsö Udde. Det har gått alldeles utmärkt att bo på ön har jag hört, åtminstone fram till nu då isarna börjat lägga sig på allvar och isvintern tar vid. Isen har lagt sig nu bara för något dygn sedan i hela Tynningö- och Ramsösunden även om delar av Vaxholmsfjärden fortfarande var farbar med små båtar idag, nu första veckan i februari. Men Stefans båt är nu infrusen i Södra Skogsöviken så nu kommer Waxholmsbolaget gälla till isläget stänger den vägen också. Fram till nu har nog åtminstone 3-4 familjer stadigt bott på Skogsö Udde i dessa Corona-tider och flera har hittills utan större problem kunnat sköta sina jobb därifrån.

Nu drar det dock ihop sig istäcket och det blir nu mycket besvärligare att både sköta jobben för de som även behöver pendla med egen båt till Vaxholm och Stockholm, även om de flesta har fantastiskt fin trådlös kommunikation via masten på Tynningö. Det finns ingen affär på de flesta av öarna utom på Rindö så mat måste man skaffa från Vaxholm. Hasse på Södra hade hydrokopter ett tag och körde ofta när isen varken bar eller brast men efter ett motorhaveri ute i isen mellan Skogsö och Rindö då det höll på att gå riktigt illa en vinter för ett antal år sedan, fick även han hjälp med några helikopterresor när det var som värst. Helikoptrarna är den sista tryggheten och den servicen har fungerat fantastiskt bra genom åren i situationer som dessa och när sjuktransporter behövts.

Nedan ser ni några bilder från idag 7 februari när en av de sista småbåtsentusiasterna passade på att fylla på förråden inför isbelägringen som nu står för dörren

Isen ligger redan ogenomtränglig för småbåtarna i både Ramsö- och Tynningösundet och nu även på stora delar av fjärdarna. Än så länge går åtminstone de isgående Waxholmsbåtarna ett tag till innan isen hindrar även dem. Då får öborna förlita sig på helikoptrarna istället. Vi tänker kanske inte på det så ofta men även den Stockholms-nära skärgården är en verklig glesbygd med liknande problem som många andra glesbygder

Många av dessa småbåtar som många använt till att pendla in till Vaxholm ligger nu infrusna i vikarna eller blir i värsta fall kvar på gästplatserna i Vaxholms Hamn om man inte ser upp. När isen väl lägger sig kan det gå fort och hela sund som exv. Tynningösundet kan frysa över en natt ibland

Skärgårdslivet så här års är inget för sköra bortklemade "snöflingor". Det är obekvämt, kallt och bökigt och plastbåtar på vintern kan vara dödligt farliga då snö ovanpå plast kan vara förrädiskt hal. De sista entusiasterna bunkrar bensin och mat inför isbelägringen. Hoppas ni hinner hem innan ni blir fast där ute i isen. Lyckligtvis var det en mycket lugn dag idag. Annars kan isförhållandena skifta mycket fort när isen driver med vindarna.

Det blev ganska precis tre veckor med isvinter i år då isen försvann som genom ett trolkslag nästan runt den 24 februari. De två hushåll som numera finns skrivna permanent på Skogsö Udde hann få några helikopterturer för att bunkra innan båtarna börjat gå igen och de äntligen har börjat kunna åka med sina egna båtar igen.

Om ni är intresserad av flera av mina historiska bildberätelser i min "bruna serie" med reprofotade gamla diabilder så har ni länkarna nedan:

INGOL / TOLERANS AB - ett litet exportföretag i den grafiska industrin från 1970-talet till idag - Fotosidan

DN/Expressen - Datorisering och stenhård facklig kamp från 70-tal till nutid - Fotosidan

Uganda 1986 - bilder från ett folkmord - Nakaseke och Luweero efter "The Bush War" 1981-85

Det marxist-leninistiska Etiopien 1986 - ett politiskt, kulturellt och militärt våldtaget land

Kashmir Indien 1978 - Kungariket Ladakh - ett av världens centrum för buddistisk lamaism

Kashmir Indien 1978 - Srinagar, Pahalgam och Guptu Ganga

Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen