Gräs

Gräs går vi på, ser över det, korna trivs där. Det bara finns. Men någon gång ibland kan det vara läge att lägga sig ner och se på det, den lite mer livlige kan ju rulla runt också. Det finns mycket vackert i gräs, särskilt en tidig morgon i soluppgången. Det blöta torkar när du reser dig och går. Upplev dagen, upplev det nära, vardagliga. Se det, ta vara på det. 

På sensommaren kan det växa lite oordnat, lägger sig hit och dit. Men vad gör det?Gräs kan vara som ett stort träd för en liten spindel, där den kan konstruera sina fångstanordningar.Så sprött reser det sig i morgonljuset. På vintern ligger marken där frusen och död, men nästa vår sker undret igen, ur marken reser sig livet. Det är vackert livet.Helt vanligt gräs där betesdjuren går.Jag vet inte vad alla gräs heter, men det spelar ju ingen roll för gräset.Här ville bokehn samla sig runt strået när ljuset nådde sensorn.Gräs blir nog finast när det får växa fritt.Avslutar med det sällsynta elektriska gräset, som endast börjar lysa när det skånska blå norrskenet är som mest intensivt. Det är finurligt nog lite suddigt, så ingen ska se hur det fungerar. Ett helt sagolikt gräs, tro det eller ej. 

Samma promenad i färg 2 av 2

Så har ännu en riktigt varm, torr, vindstilla dag gått mot sin ända. Vad har jag gjort? Kyrkogårdsplantering kombinerat med promenad där jag tog några kort på löv. På eftermiddagen sömn i hängmattan och i kväll lite bildpyssel. Så går en dag.

Här är resten av färgbilderna från Verkaån. När det är färg, så är det färg för mig. Var likadant när jag målade, svårt med återhållsamheten. Men det är så jag vill ha det, jag blir gladare av det. 

Startar längst in i skogen, kom inte mycket längre. Bak stammen till vänster var det elstängsel, och klövar hade trampat upp jorden med källsprång i till en föga aptitlig lera att gå i. Mycket snårigt. Men fint att stå där, såg på en entita som åt från en fröställning. Blev ingen bra bild på fågeln, den gillade inte kameran.Men vackert var där, klev ut i ån. Vattnet nästan ljummet. Samma som den svartvita variantenTräden sträcker sig över hela, en lövsal. Det finns faktiskt fisk i vattnet, någon dm långa och skygga. En trevlig platsEndast de första 200 meterna efter möllan är stigen längs med ån underhållen, sedan förvärras framkomligheten. 100 meter till, och stammarna ligger som plockepinn. Även i ån. Tror det är bra för djurlivet. Närmare möllan har någon lagt en litet försök till fördämning.Här närmar jag mig möllan, det är rensat i å och stig.Sista biten. Mötte här 2 promenerande ungdomar, de ville nog vara i fred. Känns lite romantiskt i stillsamheten längs med vatten och lövtak med ljuset silande ned. Sen var jag framme, hälsade på möllaren och gick till bilen. 

Samma promenad i färg 1 av 2

Sitter med fönstret helt öppet så jag kan höra dessa tusen starar som sitter i en jättepoppel i kvarteret. Alla sjunger samtidigt, det är en av höstens bästa upplevelser, varje år. 

Här kommer nu färgversionen av promenaden jag lade ut igår som monokromt. 

Stranden i Åhus, fågelskyddsområdet. Eftersom jag just köpt 10-18mm objektivet så måste det ju användas. Bara att lägga sig på magen och fyra av. Stranden södrut igenSedan, i Blåherremölla, fanns där lite att se på. Kvarnen gick, malde mjöl till försäljning (förlustaffär), frun bakade och serverade. I uthuset kunde jag se en utställning av skånska gåramålningar. En intressant gren av konsten, nog den enda folkliga förr. Skildrade sin tid, fyllde ett syfte. Och vackert att se på. Jag åt några moreller från ett vilt träd, och betraktade en trädstam som låg där i skogen. Där är mycket information som jag inte kan tolka, men fint att se på. Verkaån i sin dalgång. Oerhört liten med norrländska mått, men mycket betydelsefull här nere. Vacker och avkopplande. Solen som silar genom löven. Kunde höra något som lät som en sommargylling, men träden är så höga och lövrika, att det är närapå omöjligt att se fåglarna. Inte mycket vatten och varmt i luften. Går fint att stå mitt i ån. Ganska igenvuxet, det gör inte så mycket.Och jag har hela skogen för mig själv.

En morgonpromenad. Del 1.

Nu är det så, att jag tar en väldig massa bilder, och spar endast en mindre del. 

Ut och plåta när jag kan, hemma och ordnar bilder i sängen när hälsa och ork är sämre. Det är väldigt praktiskt. 

Vaknade tidigt en dag, och det kändes som utflykt, det regnade inte. Iväg till Tosteberga ängar. Härligt att ha vägen för sig själv så tidigt. Solen hade börjat bryta över horisonten redan vid start. Ofta är mycket vilt ute.

Tosteberga, lite dimma och lagom solParkerar och börjar gå mot solen och havetÄngar och ljusFortsätter stigenRakt mot solenHavet där friden råderFörsta fågeln, stenskvättans unge värmer sig. Många fågelungar nu.Sädesärlans unge, alla värmer sig och är stillsammaVuxen bofink sjunger in dagen

Morgonen i gråskala

Nu har jag förvandlat de grant färgade morgonbilderna till monokroma. En del ville inte fungera alls i den klädseln , andra blev bättre. Det gick inte att se innan hur resultatet skulle bli upptäckte jag. Svartvitfoto kan bjuda på överraskningar. 

Bilderna får tala för sig själva, betraktaren avgör.