Tredje inlägget från bildhög nr 29.

En lockande titel? Nej. Inte romantisk, inte lovande, spännande, utan mer byråkratisk. Det gäller att omväxla sig, därför blev det så. Men, det är samma sorts bilder som innan, inte lätt att förändra gubbar inte. Även om just denne gubben är ganska modern, lyssnar mest på musik från 2000talet, och hanterar det digitala. 

Första halvan blir fåglar, som jag alltid spanar efter. Men ibland vet jag inte vad jag spanar speciellt efter, ser ibland upp, mitt i, eller ner mot insekter och blommor. Då är det lätt att missa ett och annat. Men å andra sidan har det ju ingen betydelse, huvudsaken är, att jag får vara ute och spana, känna solen, vinden. Se färger och former.

Här sätter mamma svan sina telningar i säkerhet när den hemska människan riktar det långa röret med onda ögat mot dem.Det blev bara enstaka doppingungar i år, och sent kom de.  Lite dålig bild, men de är svåra att få vinkel och avstånd på i all hög vegetation och sankmark.Törnsångaren tar ett skutt, fäller ut vingarna och försvinnerMen finner sedan lite godis uppe i klibbalenEn grönfink i typisk positionSommarhimlen, oemotståndlig.Och igelkotten gillar också plommon, den här sortens plommon heter Herman och kommer från Balsgård (nedlagt numera, överflyttat till Alnarp). I Hermanträdet växer Clematisen Georg, också från Balsgård. Georg och Herman trivs med varandra.Körsbär som jag försökt få i ett romantiskt frestande på bilden, lite mjukvarmt ljus. Sorten heter Stella, en köldtålig en från Kanada.En uppmaning till alla i Billeberga som passerar busshållplatsen vid kyrkan. Men varför är skylten randig? Något reflekterande lackskikt?Och här är Stella igen, färdig att avnjutas på kvällen framför TV:n.

Blandade bedårande blommor

Kan inte låta bli att se på blommor. I olika ljus, vinklar och med olika bakgrund. De finns ju till för att tilltala. Och så är det spännande att köra näsan i dem och känna doften (utom blommorna till Pyrus pyrifolia nashi, sandpäron, som luktar ren skit). 

Här är lite från hemområdet

Först en New Dawn ros. De år det inte frusit före jul hemma, har de blommat även på julafton. Tycker om att gå ut i morgonsol, morgondagg och leta efter en ros i fint ljus. Och så Montbretian, av sorten "Lucifer" tror jag. Som Erik sagt (tror jag?) är den röda färgen knepig att få till. En sorts Rudbeckia. Hemmavid kallad dassablomma, för de växer tacksamt och kan närapå dölja ett utedass, eller åtminstone pryda runt det.  Flox, närmare bestämt höstflox. Fick dem av min farmor, så de är en del av min barndom, dess skönhet och doft. Blad av mossrosOch så ut på ängarna, här gräs i något romantiserat ljus, liksom de andra som följer, för egentligen var det rätt så mulet. En kålfjäril på fackelblomstret, som ju är en karaktärsväxt för våtmarkerTill höger syns den lille flitige arbetaren.Och så ängssyran, lagom god, och piffar upp färgen på ängen om sensommaren. 

Körsbärsätarna

När stararna kommer norrifrån äter de upp sig i Skåne före de flyger till Jyllands vassbälten. Det innebär, att en icke föraktlig mängd passerar min trädgård. All frukt provas, attackeras, men körsbären är magneten. Mitt körsbärsträd är ett stort träd som sticker upp och lätt rymmer 100 fåglar. 

Först kommer spanarna, sitter en bit bort och kollar. Sen flyger en rote eller två in i trädet helt tyst på en noga planlagd smygväg. Därefter droppar gästerna in i större grupper. När stararna har nått en viss täthet, utbryter stort allmänt gräl i kalaset, och man blir medveten om vad som försigår. Det är som om det kokade i trädet, grenar rister och körsbär flyger. 

När äpplen ligger på marken kan jag se dessa gräl, men tyvärr blev det ingen bild i år. Det är annars fascinerande att se den öppna aggressiviteten i det frusna ögonblick en bild är. Att fåglar härstammar från raptorödlor kan jag ana i bilderna. 

Bilderna här är betydligt stillsammare. 

Först: ett typexempel på en körsbärsätareKom inte här och kom! Kalaset i gång     Ännu en som gillar körsbär. Först nötter ur nötlådan, sen efterrätt och slummer i körsbärsträdet, om inte stararna gör för mycket oväsen. Livet för en ekorre.

Humlor och lavendel

Här tar jag bilder av kombinationen humlor - lavendel, de passar för varandra, både biologiskt, färgmässigt, och komposition. Tagna i mulet väder (även om jag försökt piffa upp med lite gladare färg ibland) med Tamron 150-600 som makroobjektiv. Det gick faktiskt bättre än förväntat detta lilla experiment i trädgården. 

Lite mer från trädgården

Tar ganska många bilder i trädgården, den som letar han finner. 

Men nu har det mesta försvunnit. Naturen har lugnat ner sig, endast äpplen och plommon dråsar i backen, hoppas det lockar något, så det blir glädje av det. 

Bilderna är tagna under körsbärens och lavendelns härliga tid.

Först en av årets starungar i typisk position, spanar på körsbärNågot att ha?Jodå!Plötsligt fanns bland de andra stararna denna unge, som var markant mycket brunare. Klart mer avvikande än vad som kan ses på bilden. Troligen en av dessa naturliga variationer generna förser oss med. Här en normalfärgad, som kopplar av en stund efter maten när solen sticker framSparvar gillar också körsbär, ja de hackar på allt ätligt. Eller är det pilfink? Svårt se skillnad på ungar, de har inte fått vuxenfärgerna.Kålfjäril, ett urblekt exemplar tror jag, har varit vanlig hemma. Som så ofta jämför jag internetbilder och gissar.   Och till sist..........tornseglaren!