Monokroma naturbilder 3/4 - humlor 1 av 2

Humlor har jag väldigt mycket bilder av, det kan bero på att det är så avkopplande att bara gå några meter utanför dörren och ta bilder på det som intresserar mig, att stå där och se, lyssna, känna och fundera. 

Detta är ju någon slags föreställande fotografering i svartvitt, och helst skall det ju vara BÅDE föreställande OCH konstnärligt. Men det är ju inte så himla lätt att få till. 

Här kommer 7 humlor (eller är det samma? de var inte så många ) på raken.

Nya svartvitförsök

Jaha, då har jag en ny feberepisod, men inte värre än jag kan fixa lite bilder inne. Och ligga en stund i hängmattan ute, den är uppspänd mellan två mullbärsträd och digert lövverk ovanför. Trädgården är en välsignelse. Känns det ledsamt kan jag gå ut och ta en bild, sen är det bättre. Och att jag fann Fotosidan betyder mycket. Nog gnällt, jag har det bra.

Har gjort i ordning en ny bildhög, och tog mig tid att göra om en del i svartvitt. Det är alltid spännande, utgången är aldrig given. 

Den första bilden är en gråskala. Den dök överraskande upp när jag plockade bilder ur mobilen. Måste ha tagit en bild samtidigt som jag slog igen locket. Men jag gillade den. Nästa är en kort skur solregn. På något sätt alltid lite spännande med regnfoto, något som lätt glöms bortTriftTistelVallmon blev jag nöjd medOch liljan, också i solregn med följande kraftiga färger och ljusblänkSedan kommer frågan: Vilken variant blev bäst, vilken skall jag ta med? Ja, ibland vet jag inte. Bläddrar fram - tillbaka - fram - tillbaka. Men blir inte klokare. Den här under är ganska mjuk, som jag ville. Men inte direkt spännande.Nästa variant framhäver rosen tydligare, men väl mycket kanskeHär två vallmovarianter. Den första mer tydlig, beskrivandeden andra med mer ljus, känsla. Ja vad tycker Ni? 

Lite växter och insekter runt huset, samt funderingar hit och dit.

Som sagt, bilderna ligger två veckor bak i tiden. 

Det har varit ett annorlunda år i trädgården, ja runt byn också. Det mest utmärkande är nog att insekterna har varit oerhört få jämfört med de sista 30 åren minst. Just nu ute idag såg jag ingen alls under några rundor. Normalt sett i Augusti finns det mängder med spindlar, bin, o.s.v. Det jag haft mest av är svartmyror, humlor och några kålfjärilar. Men inga mängder inte. Nu ligger sommaräpplena på marken, och de sötaste plommonen på gräsmattan. Vanliga år slåss stararna vilt bland äpplena. Nu - inte en stare. Bland plommonen har det kommit många färggranna fjärilar, mängder av vispor, och andra gäster. Nu - ingenting, absolut inget. Inte en enda bladlus i träden ser jag. Är det inte märkligt?

Sedan har jag en undran om moderna kameror och objektiv. Fint glas, metall, snyggt att se på. Men elektroniken? Krånglar den är man hjälplös. Det är trevligt med snabbhet och automatik, men hur länge håller det? Kanske har jag haft otur, men min EOS 12oo fick hjärnsläpp efter 12500 exponeringar, och kunde inte fokusera. Canonverkstaden omprogrammerade och vips! - som ny. Som en modern bil. Min 7D mkII fick också förvirring för ett par dagar sedan. Gick till på samma sätt: Lägger ifrån mig en perfekt kamera på kvällen och tar upp en icke fungerande på morgonen. Min 7D tog fina bilder, men i sökaren var det mörkt, som ett kraftigt NDfilter. Tog lite bilder med 10mm optik, då går det ju fint att sikta ungefär. Jag tog bort batteriet, satte i det. Återställde alla inställningar. Glodde in i kamerahuset. Inget hjälpte. Ett dygn senare fungerade allt som vanligt igen, när jag tog upp den på morgonen. Vad som hänt har jag ingen aning om. 

Nog med gnäll, jag har det ju bra. Här kommer bilderna.

Först den trogna humlan allt i naturligt ljus  pollenkorn flygerKålfjärilen på fjärilsbusken, som knappt haft några fjärilsbesökEn aprikos mogen, som ett riktigt stort plommon. Solmogen och god på ett sätt som inte går att jämföra med det de saluför på torget, och kallas aprikoserMin godaste aprikossort, större än många persikor. Knall orange i köttet, vilket är som aromatiskt mjukt smör. Höstanemonen Bolltistel, innan den blir blåDen gula aklejanOch bollhortentian, trivs hemmaDagliljorna, en favorit att inspektera och se på En del har väldigt kraftig färg 

Några fåglar runt huset

Så fortsätter mina vandringar runt huset med kameran i hand, en härlig sysselsättning. Denna gång är temat fåglar. Och som oftast är bilderna några veckor gamla, eftersom jag hellre går ut till naturen eller hängmattan än sitter framför datorn. 

Först en törnsångare i ett träd med omogna plommon. Den hackar på det ruttna bredvid.Och så kanske den sista tornseglarbilden för i år. Som alltid lite suddig. Blåmesungen letar insekter i ett gult aprikosplommonträd. Ja, det heter så, en ursprungligen vild plommonsort från Mälardalen.Och så gladan som tittar nyfiket under sin dagliga patrullMycket ljus, men lite knepiga ljusförhållandenSolen lyser genom fjäderdräktenStarunge i grannens äppelträd, Transparent Blanche skulle jag tro.Nästa år är de ännu stiligareHär stör jag i måltiden En grönfink, möjligen från i årMånga gäster i plommonträdenKoltrasthonan solartar ett frö från någon blomma. Hur vet de vilka som är giftiga?Hoppas den stannar och får ungar. Brukar spara äpplen så de får vitaminer om vintern.

Närmiljö

Alla bilderna i denna blogg är tagna ett par meter från huset. 

Först en lite lätt fuktig törnsångare. Törnsångarna har haft ett bra år hemmavid, många häckningar har lyckats. Det är bra att ha små buskiga täta områden i trädgården som man inte besöker så ofta, då trivs småfåglarna bättre. Denna sitter i ett gammalt Reine Claude (gula söta aromatiska plommon) träd.En liten ljusglimtÄven ekorrar gillar plommon till dessert. En ung ekorre som mött något hemskt, tror att någon betat råttfällan med en hasselnöt, om det var riktat mot gnagare i allmänhet vet jag ej, men alla gillar inte ekorrar. Här har vä framben blivit avhuggit, benpipan sticker ut. Skadan är minst en vecka gammal. Hos människor skulle ju en öppen fraktur som denna leda till döden, bakterierna går rakt in. Men denna ekorre skuttade till synes helt obesvärat runt, åt, klättrade m.m. i veckor efteråt. Sedan har jag inte sett den, men å andra sidan kan de försvinna i månader för att sedan dyka upp igen. En ekorre har många möjligheter och många faror i ett villakvarter.Den Canonfientliga Montbretian "Lucifer". Så vacker, men så svår för sensorn. Här har jag ansträngt mig, och lyckats bättre, men bra är det inte. Antingen blir den röda färgen lite blek och de andra o.k. eller så blir den röda som den ska (ungerfär Ferrarirött) och de andra färgerna grällt vansinniga.Se där! En höstanemon i lätt romantiserat ljus. Härstammar från Mittens rike, en ranunkelväxt.Dagliljor är fina, har några kvadratmeter. Denna i bakljus som omväxling.Här ser ni varför jag gillar dem.Också lite romantiskt stuk.Och så 3 humlebilder, med lavendel. Den vanligaste insekten hemma i år. Lite suddig, de kräver kortare slutartider