Fotografera flygande fågel i mulet väder

Jag hade tänkt lägga ut 10 bilder på flygande rovfågel här, men när jag såg hur de såg ut, begränsade jag mig till två. Hur jag än fibblar med inställningar, så har tekniken begränsningar. Kameran ska, även i mulet väder som detta var, med långa röret och lite ljus, kort slutartid, och aps-c sensor, mäta och beräkna avstånd, utföra vibrationskompensation samtidigt som fågeln försöker ta sig utanför den lilla lilla bildvinkeln och rör sig i alla riktningar. Den darrige gubbe som håller i kameran riskerar att falla om han siktar för högt, eller står ojämnt. Så egentligen är nog tekniken inte så illa. 

Här glimtade solen plötsligt till på tornfalken.Den ringmärkta kärrhöken på sin ordinarie patrullrunda över vassarna. Den är väldigt duktig på att hålla avstånd, ett klok egenskap när den ska flytta söderut. 

Tema: Vadare, snäppor

En serie bilder på snäppor, troligen myrsnäppa, men en och annan kärrsnäppa kan ha insmugit sig. Är inte helt säker. Alla tagna vid en liten strandpromenad vid Åhus, i våtmark just vid havskanten. Och så finns där en ung fiskmås också, den bara hoppade in. Denna dagen hade jag tur, fåglarna var lite närmare än vanligt, och inte så rädda för min annars skräckinjagande gestalt (åtminstone för fåglar).

De blandade svartvita korten - andra delen av två.

Först ut är denna fågel, en möjlig myrsnäppa, eller? Jag är nog på mer djupt vatten där än fågeln.En av mina favoritstigar, där jag på försommaren tar mina näktergalsbilder.Där är snårigt och sankt, perfekt för näktergalen. Min egen jungel. Men ibland, med tålamod, skicklighet och tur (inte minst!) sitter plötsligt en i en lucka långt in där någonstans. Men nu är hösten på gång, alla näktergalar har dragit sig söderut. De snår där först allt brakat ner, och sedan nytt växt långt över, de platserna gillar de bäst. Och ibland måste de upp i sin sångarposition, visa sig lite. Rakt upp lyckas solen stråla genom lövverket. En oräknelig mängd grenar och löv. Det hade varit väldigt svårt att se de små grågröna spolformade sångarna bland löven i Maj, om det nu inte hade varit att de låter så vackert. Bara att pejla med öronen och styra in blicken. Observant på minst lilla rörelse. Som en katt på jakt. Men fördelen med kamerajakt är, att hur många skott jag än skjuter, finns fågeln kvar. Och sjunger för omgivningen. Se här. Konsten att observera stillsamheten. Stå och se på den. Utan stress eller krav. Den bara finns där. Och väntar på dig. Antalet tranor hemomkring ökar hela tiden, år för år. Jag menar, förr flög alla över, nu rastar de också, en del häckar t.o.m. om sommaren. När jag kom på elcykeln såg jag några landa på en äng en bit bort, andra sidan en skogsdunge. Så jag gjorde en kringgående för tranorna osynlig manöver med elcykeln, och tog mig genom dungen, ålade sista metrarna. Det var väl mycket som skymde, så när jag blottade min närvaro, lyfte de. Och kärrhöken är ännu här, Afrika väntar. Till sist en riktigt stadig bit till blomfluga, fastnar nog inte så lätt i spindelnät. 

Nya svartvitförsök

Jaha, då har jag en ny feberepisod, men inte värre än jag kan fixa lite bilder inne. Och ligga en stund i hängmattan ute, den är uppspänd mellan två mullbärsträd och digert lövverk ovanför. Trädgården är en välsignelse. Känns det ledsamt kan jag gå ut och ta en bild, sen är det bättre. Och att jag fann Fotosidan betyder mycket. Nog gnällt, jag har det bra.

Har gjort i ordning en ny bildhög, och tog mig tid att göra om en del i svartvitt. Det är alltid spännande, utgången är aldrig given. 

Den första bilden är en gråskala. Den dök överraskande upp när jag plockade bilder ur mobilen. Måste ha tagit en bild samtidigt som jag slog igen locket. Men jag gillade den. Nästa är en kort skur solregn. På något sätt alltid lite spännande med regnfoto, något som lätt glöms bortTriftTistelVallmon blev jag nöjd medOch liljan, också i solregn med följande kraftiga färger och ljusblänkSedan kommer frågan: Vilken variant blev bäst, vilken skall jag ta med? Ja, ibland vet jag inte. Bläddrar fram - tillbaka - fram - tillbaka. Men blir inte klokare. Den här under är ganska mjuk, som jag ville. Men inte direkt spännande.Nästa variant framhäver rosen tydligare, men väl mycket kanskeHär två vallmovarianter. Den första mer tydlig, beskrivandeden andra med mer ljus, känsla. Ja vad tycker Ni? 

Lite växter och insekter runt huset, samt funderingar hit och dit.

Som sagt, bilderna ligger två veckor bak i tiden. 

Det har varit ett annorlunda år i trädgården, ja runt byn också. Det mest utmärkande är nog att insekterna har varit oerhört få jämfört med de sista 30 åren minst. Just nu ute idag såg jag ingen alls under några rundor. Normalt sett i Augusti finns det mängder med spindlar, bin, o.s.v. Det jag haft mest av är svartmyror, humlor och några kålfjärilar. Men inga mängder inte. Nu ligger sommaräpplena på marken, och de sötaste plommonen på gräsmattan. Vanliga år slåss stararna vilt bland äpplena. Nu - inte en stare. Bland plommonen har det kommit många färggranna fjärilar, mängder av vispor, och andra gäster. Nu - ingenting, absolut inget. Inte en enda bladlus i träden ser jag. Är det inte märkligt?

Sedan har jag en undran om moderna kameror och objektiv. Fint glas, metall, snyggt att se på. Men elektroniken? Krånglar den är man hjälplös. Det är trevligt med snabbhet och automatik, men hur länge håller det? Kanske har jag haft otur, men min EOS 12oo fick hjärnsläpp efter 12500 exponeringar, och kunde inte fokusera. Canonverkstaden omprogrammerade och vips! - som ny. Som en modern bil. Min 7D mkII fick också förvirring för ett par dagar sedan. Gick till på samma sätt: Lägger ifrån mig en perfekt kamera på kvällen och tar upp en icke fungerande på morgonen. Min 7D tog fina bilder, men i sökaren var det mörkt, som ett kraftigt NDfilter. Tog lite bilder med 10mm optik, då går det ju fint att sikta ungefär. Jag tog bort batteriet, satte i det. Återställde alla inställningar. Glodde in i kamerahuset. Inget hjälpte. Ett dygn senare fungerade allt som vanligt igen, när jag tog upp den på morgonen. Vad som hänt har jag ingen aning om. 

Nog med gnäll, jag har det ju bra. Här kommer bilderna.

Först den trogna humlan allt i naturligt ljus  pollenkorn flygerKålfjärilen på fjärilsbusken, som knappt haft några fjärilsbesökEn aprikos mogen, som ett riktigt stort plommon. Solmogen och god på ett sätt som inte går att jämföra med det de saluför på torget, och kallas aprikoserMin godaste aprikossort, större än många persikor. Knall orange i köttet, vilket är som aromatiskt mjukt smör. Höstanemonen Bolltistel, innan den blir blåDen gula aklejanOch bollhortentian, trivs hemmaDagliljorna, en favorit att inspektera och se på En del har väldigt kraftig färg