En fågeltur med cykeln

Som vanligt ett par veckor bak i tiden.

Ovanför huset cirklade tranorna, en bra start på dagen. Jag tog elcykeln ett par km utanför byn. Närmade mig en undanskymd äng försiktigt till fots.Där stod tranorna som jag hoppats. I det ögonblick de får se mig bak buskarna lyfter de. Sedan såg jag in bland träden. Men vad är det? Liknar en trädpiplärka, men jag vet inte riktigt.Ställde mig en bit in i en träddunge, väntade i tystnaden. Plötsligt hördes välbekanta diskreta ljud längre upp i löven, som när löv faller, men inte vid marken. Sen hörde jag tydligare, och såg dem. Det var ett meståg. Eller vad jag ska kalla det för. Det verkar som om när häckningen är över, så samlas alla möjliga småfåglar och drar tillsammans i matsök genom skogen. Ger väl bättre säkerhet. Men hade jag tur nu?Jodå! Två eller tre stjärtmesar såg jag också. Denna i typisk fågelposition, med stjärten mot mig. Sedan drog de snabbt vidare. Underbart är kort. Tog cykeln hemåt.På ett fält i byn hade storkarna sin årliga höstkonferans. Det har de ett par veckor varje år, kommer från olika håll, och står på något fält ett par timmar tillsammans under dagen. Undrar om de kommunicerar på något sätt. Tog några bilder, så ni får se. De håller ett avstånd på 30 meter, om de ska vara obesvärade. Här en i profil. En större ringmärkning på ett ben, en mindre på det andra. Den här har trampat djupt i leran. På håll såg det ut som ett illa läkt benbrott, men det var bara lera. Sen var jag hemma någon minut senare. 

Mer eller mindre föreställande bilder

Här är lite som blivit över, samlade dem i en särskild hög.

Först en råget, lite långt håll kanskeoch kidet, också långt bortSedan en jag tyckte om att göra, hämtade motivet djupt inne i skogen, tyckte jag fick en lysande ide´.och här i svartvit. Denna gillar jag själv, är glad över bilden.En liten svamp fick hänga med när jag ändå var där. Lade mig platt i den mjuka mossan och vände mig mot ljuset. Där stod den, så tydligt i ljuset, fin att se på.Här får skogen sköta sig själv. Inte promenadvänlig, men spännande. Vet inte om någon hörde när träden föll här en gång, men jag är glad att jag inte stod under. Det mörka hålet rakt fram ser ut som ett björnide, men det finns ju inga björnar i Skåne. Här har jag stått och sett så länge på gammelskogen, att den börjar titta tillbaka med sina ihåliga ögon. 

Bilder tagna en dag, natur, inget tema.

Ur lagret, några veckor gamla bilder. Tagna under en dag.

Jag gick utanför huset och fann en före detta ros, och tillika ett blivande nypon. Andra fina ord är därjämte eller ävenledes.Sen såg jag en mygga, de är ovanliga hemmavid, åtminstone detta år med stor torka. Eftersom de är så små, blev bilden inte jätteskarp. Jag avstod skakreducering i bildbehandlingen.Och där, på ett blad, satt en locke, eller lockespindel. Om de är riktiga spindlar, tja, kanske. Benen kan bli tjugo gånger längre än kroppen, och tappas lätt, så de kan fly. Det kan de behöva, för efter en sökning verkar de flesta internetartiklar handla om att ta död på dem. Vad jag kan förstå kan de bara skada människors fantasi. Och mindre insekter, som mygg.Sen satt Amiralen troget på vinbärsbusken.Den här var inte folkskygg minsann. Närmare än så här kommer inte ett 90mm 1:1 objektiv. Snyggt mönster på ögonen, men de är lite håriga. Välvårdat skägg. 70-tals polisonger. Och snabeln inrullad mitt i mustaschen.Ett spindelnät. Där jag gjorde ett utsnitt jag visat innan. Och denna spindeln har visat sig i svartvitt, här är den kraftigt gulnad. Det är husväggens färg. Satt mitt i solen. Så vackert ryggparti. Ett mönster som kan användas som dekoration. Eller i kraftfull symbolik.Sen tog jag bilen till havets närhet, det är en halvmil bort. Där alldeles intill den nyss parkerade bilen, satt en annan korsspindel. Tålamodskrävande att få bild på i havsbrisen, men jag hade stol med mig. Lättade upp med blixten.Sen gick jag några steg mot havet, och fick syn på en fjäril jag inte brukar se. Slog upp det. Så vitt jag kan förstå, är det en tistelfjäril. Se de blå prickarna längst bak på vingarna. I denna vinkel syns inte prickarna, det är samma fjäril några sekunder efter den första bilden. Om det beror på ljusbrytningen i vingarnas yta (det är ju det som gör färgen, inget annat) eller något kameratekniskt, det vet jag inte. Sen gick jag lite till, nära havet var det sankt och vass. Jordstammen är ätlig, rå eller tillagad. Men jag har inte provat. Ännu. Här har solen lättat upp, ingen blixt. Och så, 100 meter från havet, vände jag. På håll stod en häger i våtmarken. För långt håll, närapå. Man kan säga. att bilden fått digital förstärkning för att framstå som skarp.Eftersom hägrar normalt ogillar mitt sällskap, så lyfte den snabbt, när jag lyft kameran. 

Amiralen kommer vid samma tid varje år

Amiralen, Vanessa atalanta, kommer till trädgården varje sensommar. Det är ingen tillfällighet, det sammanfaller exakt med när de sötaste plommonen börjar falla till marken. De suger i sig det godaste, och trivs väldigt. Har i år varit ovanligt många. På morgonen flyger de upp på de vita vindskivorna och får värme, sedan är de i gång. Avslutar på kvällen med vindskivorna åt väster. 

De flesta är nog födda i närheten, deras föräldrar lade ägg på nässlor. Men många har kommit flygande söderifrån också. Klarar endast frostfria vintrar. 

Här vilar en på plommonträdets stam. Väldigt vackert mönster på hopfällda vingar, väl överensstämmande med stammen. Bra kamouflage. Här passar jag på när den klipper med vingarna ett ögonblick.Samma i svartvit, även här ser man att strukturen på mönstret i vingarnas undersida går väl ihop med underlaget. Solar sig, hämtar kraft och energi.Hallon går också fint att vila sig på. En färgrik bild i svartvitt.PausLiknar visset löv också i viss mån.Sitter mätt på ett vinbärsblad under plommonträdet.Och samma på närmare håll. Vingen veckad som en solfjäder. Antennen varannan svart, varannan vit. Tycker namnet på bokmål, sommerfugl, egentligen är bättre än fjäril. Men det var det om det. Gå ut och förundras. 

Fåglar dyker upp plötsligt

Var ute i trädgården och försökte ta bilder på amiralfjärilar med mitt 90mm makro.

Plötsligt, när jag tittar upp, sitter där en liten sångare tvärs över rabatten. Blir ju ingen närbild med 90mm direkt. Men lika bra att ta en bild.och se, det gick fint att förstora.Riktigt skarpt, tycker jag. Fast optik är bäst. Kan vara törnsångare. De har häckat i en buske intill, där jag låtit naturen ha sin gång i sommar. Sen ville jag ha en ännu närmare bild, och går in och byter till 150-600mm. Men då är pippin borta, så klart. När jag ändå har objektivet på, ser jag mig om. Rakt upp flyger tranor, lätta att spana in. De är ju stora och låter mycket. Lite soldis, gjorde om bilden till svartvit, för det var det ju närapå ändå. Skärpte upp så gott det nu gick. Sedan ser jag på marken, där sitter en unge till sädesärla. Den behöver äta upp sig. Låter en del äpplen ligga så fåglar och insekter får sitt. Och sedan, längst uppe i min 8 meter höga jasmin, hör jag en grönfink. Den spanar en kort stund. Det går ju i svartvitt också, men inte lika bra.