Monokrom natur - är det något?

Nu är ju inte naturen i en monokrom färgskala, åtminstone för människor. Hur andra varelser ser den försöker vi förstå, men inte ser de den exakt som vi inte. En del ser andra saker, som förskjutet färgspektrum, ibland med mer än ögonen t.o.m. Det finns ju olika elektromagnetiska våglängder. Åtminstone tänker vi så. 

Här går jag loss med Lightrooms svartvita möjligheter, som visade sig fungera väldigt väl. Visar naturen i hela gråskalan, från svart till vitt. 

Startar vid stranden i Åhus.  Väldigt fin sand, men lite kallt i vattnet ibland. Här står jag vid fågelskyddsområdets gräns och ser söderut......och norrut. Tomt, men det skall vara så. Tillträde förbjudet sommarhalvåret, fågelskyddsområdet är 500 meter framöver, före hamnen.Sedan ner till Maglehem, Blåherremölla. Numera privatägt. Här gick jag förbi ett fönster i kvarnhuset.Sedan på en stig längs med Verkaån, som jag tycker så mycket om. Ja, överhuvudtaget är alla Skånes åraviner vackra. Här har jag mjukat till bilden för att inte överbelasta betraktaren med alla tusentals detaljer en superskarp bild ger. Det kan bli lite jobbigt. Och varit nödd att då acceptera två urfrätta stenar nedtill i bilden. Får läsa på en annan gång om markering - lager. Lågvatten i kröken efter sommartorkan. Mjukgjord bild. Lite mer fart här, också mjukgjort. Praktiskt att promenera med tåliga sandaler och uppkavlade byxor, bara att gå ut i ån och fyra av kameran. Trädet närmast har ett intressant hål i stammen, sett rakt framifrån är det helt rektangulärt. Funderar över tomtar, vättar och älvor som kan bo där, och som vi inte kan se längre, moderna människor. Här är det mer stillsamt, en rogivande promenadstig. Den har den där känslan. Vilken tid på året det än är, känns det fint att gå här. Och till sist - ni ser varför jag gillar att vara vid Verkaån. 

Get i färg

Så slutligen bilder på rågeten, nu i färg. Och kidet förstås. 

    Här gick jag över från Elements 14 till Lightroom. Skillnaden förvånade mig.     

Ungt och lekfullt

Otvivelaktigt är kid söta. Lite bilder i färg nu, begränsat till kidet, och dess lekfullhet. 

Betar med mammaFår lite spring i benenFull fart Kollar mamma så hon är kvarMer skutt Och kolla läget igenMitt i alltsammans satt haren och filosoferade

Av fjädern blev det ingen höna

Nu blir det färgbilder ett tag, startar med fjädertema. 

Buteo buteo heter ju ormvråk på det nästan utdöda språket. Vilket översatt blir vråk vråk. Lite oskarpt på de första bildernaNågot bättre. Den är inte ringmärkt, lite ovanligt tycker jag. Så flög några tranor förbi bakom mig när jag såg efter ormvråken. Vändning 180 grader, och några snabba bilder. Vad jakttornen i trakten är till för vet jag inte. De är många, och viltet nästan inget. Här fanns faktiskt ett litet älgbestånd för 20 år sedan, men det sköts bort. Någon påstod att det var av trafiksäkerhetsskäl. Som tur är skjuter ingen på tranorna. Ännu. Har själv varit jägare, och har inget emot jakt. Men jakten ska kombineras med vett, vilket bevisligen inte alltid sker. Har varit med om otäcka saker häromkring. Så samma fjäder som innan, nu i färg. Gillar den lite varma nyansen. Den blå pricken går bra att fantisera över. Har ingen aning vilken fågel fjädern kommer ifrån.

En promenad där det är ömsom svart, ömsom vitt

Efter att ha sett rådjuren gick jag in i skogen, en aleskog där den stora svarta boskapen (black angus) går. Det har sina stigar där, jag följde en. 

Visst ser den lockande ut, boskapsstigen in i skogen. Vackert sommarväder, lite spännande. Med visst mod i barmen går jag framåt.Ovanför skiner solen, och jag börjar tänka på en dikt av Tranströmer. Det finns mitt i skogen en glänta - som bara kan hittas av den som gått vilse. Det är ett underbart visdomsord. Jag fortsätter framåt på stigen, njuter av skuggspel och solOch det blir snårigareOch snårigare. Vackert skuggspel och förvirrande mycket detaljer. I kaoset finns mest information, så är det ju. Kanske vi upplever det som kaos då våra hjärnor är så väldigt begränsade.Och där långt inne, vilar gåtan. Om ett räd faller i skogen och ingen hör det - gör det då något ljud? Detta filosofiska tvistemål är denna dag för mig helt solklart: Visst tusan gör det ljud! "ingen hör det" o.k. med ingen menas nog ingen filosoferande människa i närheten. Men här finns kor, insekter, fåglar och annat som hör. Och ljudvågen fortplantas ändå, en ljudvåg behöver filosofer lika mycket som en fågel behöver ornitologer. I viss mån, men egentligen lite. Nöjd med detta går jag hemåt igen. 

Tillägg: alla bilder redigerade i Elements 14 och Silver Efex, före jag köpte Lightroom.