Ett mycket närgånget besök hos en fastboende, korsspindeln.

Sätter spindel i rubriken så den som vill kan hoppa över. 

Har i minst 30 år hemma haft en korsspindel boende just utanför altandörren. Nu kanske det inte är samma spindel, men den ser likadan ut. Den har ett krypin under ett fönsterfoder, trodde den skulle försvinna när jag renoverade fönstret, men jag var försiktig, och till min glädje stannade den. Varje sommar sitter den på samma plats i solen, ett litet sällskap på uteplatsen. I år såg den ovanligt välvuxen ut, tog en bildserie på den. Inställningar samma, f 18, 1/250, ISO 400, blixt om det behövs. I stark sol bara bländare 16-18. 

Först sedd från ena hållet, sitter på ett tomatblad. Vaktar nätet.Sen från andra hållet. Se hur benen fram och bak har små klor som håller i nätets fästtrådar. Känner efter fångad flugas vibrationer. Sen ett porträtt en face så klart. Som ni ser på bladet har jag vänt bilden, den gömmer sig under. Säkrast så i en fågelväns trädgård.Och så snett framifrån. Se hur litet huvudet är i jämförelse med bakkroppen. Huvudet med alla ögon som täcker mer synfält. Benet längst till vänster, klon fäst i bladet, håller lätt den stora kroppen uppåner. 2 leder upp en lite genomskinlig utbuktning, troligen muskel. Den svarta pinnen under mandiblerna är en gåta, kan ju vara skräp. Uppifrån (men egentligen underifrån). Så vacker teckning, sparsamt färgad. Tre andningsrör mynnar på varje sida om mittlinjen på kroppens ovansida. Och ett huvud blixtgenomlyst. Tror det svarta är synnerver som går mot hjärnans bakre delar. Precis som hos oss. Men om spindelns synnerver korsas också, det vet jag inte. 

Spindlar och funderingar

Jag läser de flesta bloggarna här, och de handlar om allt möjligt, samt innehåller närapå alla typer av bilder. Det är bra. Se andra människors världar, läsa tankarna. Landet är ju avlångt och ganska långt. En del tar bilder utrikes, andra under vatten, eller rakt fram bara. Bildbehandlingen är allt från fantasifull till ingen. 

Själv tar jag helt enkelt bilder, det blir bilder av det jag ser, det som intresserar mig för ögonblicket. Det kan bli en bildserie spindlar, en serie moln, eller ljusspel t.ex.. Färg eller svartvit, oftast med skärpa. Bildbehandling rudimentär till mer omfattande i flera steg. Jag tar bilder för att det är ett sätt att leva, en orsak att vara om dagarna, vara ute, pyssla inne. 

Var ute någon timme vid vattnet denna morgon, kallt men vackert. Dimmor, sol, fåglar, ljud. Lagrade bilderna. Småfebrig igen, ganska jobbigt att få ihop allt rätt, ord och bilder. Trött. Men man måste kämpa, försöka. Varje dag. Då blir det många bilder. 

Det blir nu en serie små spindlar, bilderna tagna utanför dörren. Tamron 90mm VC, bländare 18, 1/250 sek, ISO 400, Nissin blixt. Det är olika arter, vet ej namnen på dem.  Först denna art, som hade svårt att se skarp ut. Sen en annan artsamma i lite svagt blixtljusEn annan sort, har någon antenn med håriga klubbor.samma sort. Spinnvårtan längst bak. Utgången mitt under kroppen är väl analöppningen tror jag.Och en sista art, pyttig. Blixtljus har en tendens att genomlysa insekter. Kan se intressant ut. Porträtt och röntgen samtidigt. Påminner mig om visionen av framtidens vård. Vid entren passerar du något som liknar en larmbåge, blir scannad rakt genom samtidigt, alla parametrar mäts. Ett par steg senare är diagnosen klar, du åker en förarlös vagn till rätt läkare, ortopeden t.ex. 

Fluga, harkrank och en söt en

Det blir lite skåpmat, några veckor gamla bilder. Dagens promenad blev avkoppling, såg inget nog intressant att avbilda, tror jag kopplade av mer än sökte motiv. 

Först grön fluga med sugsnabeln utfälldSedan en guldfluga. Alla flugor har en speciell antenn bara flugor har, mitt i pannan sitter den. Jag har aldrig funnit någon information om den.Och en blomflugahär en enfärgad variant av bilden ovanHarkrankenTjusig färg på ögonen, gyllene svängkolv. Svängkolvar heter också halterer, är ett stabiliserande balansorgan av gyroskoptyp. I stället för bakre vingpar. Så nära det går med Tamron 90mm bländare 16. Ganska högt ISO.Får morfars hjärta att smälta. Ganska nedskuren bild, tagen med Nexus 5X (mobil) Lightroomappen. Ordentligt motljus.Tar in omvärlden. En kraftig beskärning av bild tagen med Sony RX100, ISO 250 tror jag. 

Sommarsymboler - bin och fjärilar

Nyttiga är de också, faktiskt nödvändiga för oss. Våra små vänner. Trevliga att lyssna på, fina att se på, och lärorika att studera. 

Först ett brunt bi, eller orange. Detta har ett ovanligt stort mittöga, som en blå boll till övervakningskamera. Ett bi kan komma upp i 40 hm/h med 200 vingslag/sek. Den som råkat störa jordbin vet det, de går inte att springa ifrån. Det främsta benparet är för munnen, det andra för rengöring, det tredje för pollen. På bakkroppens sidor sitter andningshålen, där luft kommer in i rör, och rören förgrenar sig i kroppen. Så här ungefär ser väl honungsbin ut. Ser ut som den har en tunga att slicka nektar med, kallas sugsnabel. Det äldsta bi som hittats, i en bärnsten, hade suttit i den i 100 miljoner år.Ett svart bi. Försökt se vad de heter, men det är för komplicerat.Så över till amiralfjärilen, som här smälter in bland löven. På närmare håll. Många färger, det stämmer med årstiden. Huvudet har lite formen av ett vilt gristryne. Riktigt nära. Antennerna är så fina. Brunröd päls. Och skaldjursknä. 

Mer svartvit

Lite från trädgården. Färgbilderna kommer sedan. Med mer ord.