En promenad där det är ömsom svart, ömsom vitt

Efter att ha sett rådjuren gick jag in i skogen, en aleskog där den stora svarta boskapen (black angus) går. Det har sina stigar där, jag följde en. 

Visst ser den lockande ut, boskapsstigen in i skogen. Vackert sommarväder, lite spännande. Med visst mod i barmen går jag framåt.Ovanför skiner solen, och jag börjar tänka på en dikt av Tranströmer. Det finns mitt i skogen en glänta - som bara kan hittas av den som gått vilse. Det är ett underbart visdomsord. Jag fortsätter framåt på stigen, njuter av skuggspel och solOch det blir snårigareOch snårigare. Vackert skuggspel och förvirrande mycket detaljer. I kaoset finns mest information, så är det ju. Kanske vi upplever det som kaos då våra hjärnor är så väldigt begränsade.Och där långt inne, vilar gåtan. Om ett räd faller i skogen och ingen hör det - gör det då något ljud? Detta filosofiska tvistemål är denna dag för mig helt solklart: Visst tusan gör det ljud! "ingen hör det" o.k. med ingen menas nog ingen filosoferande människa i närheten. Men här finns kor, insekter, fåglar och annat som hör. Och ljudvågen fortplantas ändå, en ljudvåg behöver filosofer lika mycket som en fågel behöver ornitologer. I viss mån, men egentligen lite. Nöjd med detta går jag hemåt igen. 

Tillägg: alla bilder redigerade i Elements 14 och Silver Efex, före jag köpte Lightroom. 

2016-09-04 10:04   gunte

Skön organiserad kaos med kraftiga kontraster...spetsat med lite tankevärda ord.
Mv/G

Svar från Vibybo 2016-09-04 10:58

Tack Gunte.