Mitt jobb, min vardag!

Hej!

Är inne i en period där jag fotar och lägger ut bilder från min vardag, ffa från mitt jobb. Jag har allt som oftast en kamera med mig och tar lite bilder där det kan passa.

Jag jobbar inom ambulanssjukvården, nej det kommer inga patientnära bilder utan bara på mina kollegor. Lägger ut en del på instagram och fb men målet är en eller två böcker. Jag gör det mest för min egen skull men mina arbetskamrater uppmuntrar mig nu och vill att jag fortsätter.

Vi börjar alltid ett arbetspass med att kolla bilen.

En kollar utrymmen runt bilen och den andre börjar med allt inne i vårdarhytten, som t.ex akutväskan som Marcus här går igenom.

Allt för ofta hinner vi inte äta i lugn och ro, utan får göra som Uffe här. Äta medan kollegan kör, han spelade in detta denna gången, så jag har bara fotat av skärmen. 

Avlämning på akuten Jönköping.

Ulf på väg ut ur bilen, dags att lämna av ännu en patient, denna rätt intensiva dag.

När vi får våra körningar, vibrerar och tjuter det i våra enheter, våran Rakelenhet. Det kommer också upp ett textmeddelande på en display i vagnhallen.

Oh inte en passning till...

När något område är tomt på ambulanser får vi ofta "passa/täcka upp" i andra områden. Preem-macken i Månseryd, utanför Bankeryd är vanligast. Här kan man ibland bli sittande i 2 timmar, de är inte kul.

På passning i Månseryd.

Ha de gott tills vi möts igen.

Daniel

Ett möte längs vägen

Hej!

En familj på vandring...på väg någonstans. Vi mötte dem längs vägen, vi i våra jeepar, de gående. Det yngsta barnet fick "åka" på åsnan.

Vi hälsar på varann, vinkar och vi åker vidare. 

Ett kort möte längs en dammig varm grusväg i Sydsudan.

Daniel

Hur är era erfarenheter att visa bilder i fotoklubbar?

Hej!

Om 2 veckor skall jag visa bilder i Bankeryds fotoklubb, det är den klubb jag själv är medlem i. De ville se lite bilder från mina resor i Sydsudan. Jag är hedrad av att få frågan men också liite nervös...eller mycket egentligen.

Är inte direkt van att visa bilder mer än på nätet och då är man ju mer anonym. Nu skall jag stå framför folk, många många riktigt duktiga fotografer.

Har nu gjort tre resor på 1,5 år och har mycket bilder...kommer bli svårt att välja ut vilka som skall visas. Har så många minnen förknippade med vissa bilder och skulle vilja dela med mig av så mycket. 

Har samlat foton i en mapp, den är på över 400 bilder, en omöjlighet så nu börjar arbetet med att få till en röd tråd och att minska antalet bilder i mappen.

Här kommer några svartvita bilder från Lokichoggio, Kenya. En timmes färd från gränsen till Sydsudan, staden har varit vår samlingspunkt innan vi dragit in i Sydsudan.

Pastorns lilla dotter. Vi fick sova i en kyrka på golvet på våra madrasser.

Vi tog en promenad i byn och mötte en massa barn som ville vara med oss.

Daniel K med sin yngsta dotter, lite blyg. Daniel har rest med oss i alla omgångar. En underbar person med mycket glädje i sig. Han har bland annat tolkat mig när jag intervjuar patienterna jag mött i Sydsudan.

Hoppa hopprep är alltid roligt.

Lite spex framför kameran.

Frida, våran barnmorska.

Felix

Avslutar med ett annorlunda sätt att använda en skottkärra.

Hur gör ni era bildspel inför bildvisningar, använder ni något speciellt program?

Nu är det dags för lite gubbinnebandy!

Daniel

Hem till byn...Lotimor, Sydsudan

Hej!

Sitter uppe och ugglar, mitt i natten. Det är många bollar/tankar i luften just nu.

I morgon kväll är det planering för vår resa till Sydsudan. Om exakt 2 veckor bär det av igen. Målet är Lotimor, en liten by mitt ute i ingenstans i sydöstra Sydsudan, ett stenkast från Etiopien.

Vi har fyra nya i gruppen som inte varit där innan så vi har träffats några gånger nu för att lära känna varandra lite innan vi åker. Jag vet lite vad som väntar...

Tittar på lite foton, funderar lite på olika personer jag mött som jag hoppas få se igen, vilka sjukdomar vi skall möta, om det är mycket malaria fall mm.

Lite bilder.

Här sitter Magnus och ser ut över Lotimor med omnejd.

På väg ner till kliniken.

Senast var det Loriko, Josef och Anna samt Magnus och jag som jobbade på kliniken. Nu är vi några fler vilket känns bra.

Lorikos fru(glömt namnet).

Malaria test och behandling. I Lotimor hade 20% malaria, i Nanyangachor över 40%! Ett enormt gissel för befolkningen, ffa barnen.

Var det inte malaria så var övre luftvägsinflammationer vanliga te.x. lunginflammationer.

Akeno med sin dotter. Akeno var med i programmet som Korrespondenterna gjorde i höstas. Programmet heter "Att röja en väg".

Kolera en sjukdom som kan död på en människa på 2 timmar. Den här mannen hade klarat sig bra och var snart frisk igen.

Journalföring är viktigt, så även i Sydsudan. Här är den senaste...på en pinne. Pinnen fästs i taket inne i hyddan, så att journalen inte skall bli förstörd.

Vi fick vara med på ett möte med de ledande männen från alla byar runt omkring Lotimor. Lyssna och ta in deras tankar, önskningar mm. Han håller visst på mitt nya favoritlag i engelska ligan, Chelsea:)

Det här är en cool gubbe jag hoppas få träffa igen. Var har han hittat sina kläder?

Det som syns närmast är en sittpall, alla men bär på en. Kvinnorna hinner inte sitta och prata på sama sätt.

Det blev en lite spontan blogg ikväll, inte genomtänkt, blandade bilder. 

God natt!

Daniel

Ett ljus i mörkret

Hej!

Tänk vad lite ljus kan göra där det är mörkt!

Tänk om jag kunde lysa upp någons dag i morgon...

Daniel