Rolleiflex, Vårkänslor och analog eufori.
Foto: Yasmine Andreasson, Rolleiflex Kentmere 100
Lite så är det faktiskt. jag känner en lätt eufori då påskhelgen är slut och jag har en vecka framför mig med lediga dagar och vackert väder utlovat.
Jag har planer för lite olika mål runt om Stockholm och flera olika kameror och film jag vill prova. mest är jag sugen på mina Mellanformats kameror då jag nu har möjligheten att skanna dessa filmer hemma nu. Riktigt skönt, och sparsamt.
Närmare bestämt min Rolleiflex och min Konica Pearl 4. Två kameror som är ren och skär fotoglädje at använda, och jag tycker mycket om resultatet från båda.
Men jag har även varit sugen på min Olympus OM-4 Ti och de nya gluggarna jag införskaffade för den. kameran är så smidig och resultatet från de små Zuiko objektiven överpresterar tycker jag för dess storlek.
Jag ska också erkänna att OM-4 fick en kompis i en OM-2 som damp ned på posten föregående vecka. Den har jag endast hunnit bekanta mig med tillfälligt, och blev genast klokare efter att ha gjort misstaget att "låsa" kameran så spegeln blev låst då jag testade utan batterier. Snabbt googlande konstaterade jag att jag gjort en "nybörjare" blunder och fick tips om hur jag kunde återställa den och hur det skulle förekommas nästa gång jag använde den. Live and Learn...
I begynnelsen av veckan hade jag också ett möte men en mycket trevlig man för att köpa hans Pentax LX, en historia som blev en påminnelse om hur det kan bli då man handlar med äldre kameror. Ofta har det gått bra och jag har haft turen att för det mesta få tag på objektiv och kameror som stämmer med beskrivningen, och som fungerat om än inte felfritt iaf ungefär vad som utlovats.
Det blev en dråplig episod då jag först betalat för kameran då allt såg helt ok ut vid första anblicken, men visade sig ha fel på skärpan vid "oändligt", något som efter lite snabbt googlande kunde bero på ett vanligt förekommande fel på spegeln. Ett snabbt samtal innan för lång tid hade förflutit sedan mötet för att beklaga mig över den trasiga kameran. Han visade sig vara en pålitlig och ärligt okunnig person när det gällde det tekniska och erbjöd mig att följa med upp till honom för att försöka lösa det. Det hela kändes lite märkligt då jag satt i hans lägenhet med en sovande flickvän i bakgrunden och jag såg framför mig hur hon vaknade och fann denna vilt främmande "gubbe" i hennes kök pillandes på pojkvännens kamera.
Efter att ha konstaterat att det inte skulle gå att lösa blev det ett återköp och några timmars slöseri med tid. Men säljaren var trots allt en ärlig människa och han hade sålt den i god tro om att allt hade fungerat och gjort ett försök att verkligen försöka hjälpa till efter.
Ut i det vackra vädret för att fotografera som plåster på såren. Runt halsen hade jag min Rolleiflex och efter att ha slängt in några rullar på Team Framkallning beslöt jag mig för att avsluta rullen i kameran och lämna in den med.
Jag hade aldrig riktigt använt min Rolleiflex för gatufotografering och inte så mycket inne i stan överlag, då jag ofta föredrog mindre kameror för detta. Men efter att ha struttat runt gatorna på söder i någon timme insåg jag tjusningen och fördelen som kanske Vivian Meier och andra flitiga och framgångsrika Rolleiflexare åtnjutit under dne tid de plåtat med denna fantastiska kamera.
Rolleiflex, Kentmere 100, Hammarbysjöstad
Jag inser att tiden de fotograferade i inte går att jämföra med dagens klimat. Visst väckte säkert en dam med sin fina Rolleiflex uppseende och speciellt i de områden hon ofta fotograferade i. Men förmodligen på ett annat sätt. Jag upplever att de flesta på den tiden såg det som en ynnest eller iaf blev smickrade av att ha fått sin bild tagen. Medan vi idag snarare betraktas som hungriga hyenor som vill hänga ut den som upptäcker att de blir fotograferade på största möjliga social media med tillhörande kränkande text, eller något i den stilen, ni vet vad jag menar.
Men med en Rolleiflex i denna tidsålder blev den där uppmärksamheten i värsta fall att folk märkte kameran för dess antika utseende men iaf inte blev arga eller misstänksamma. Lägg till sökaren som man tittar ned i istället för igenom mot det man fotar, och man blir lite mer "ninja" än hungrig hyena då man hittat sitt byte.
Och ofta märktes man inte alls innan man hade tryckt på avtryckaren. Väldigt trevlig upplevelse, och som sagt i de fall jag blev "upptäckt" blev det snarare en kul kommentar om hur fin kameran var eller liknande. Det ända man ibland fick tänka på var att stoppa undan kameran i de lite ruffigare partierna av söders gränder.
Även med min Konica Pearl upplever jag lite samma känsla. Det gamla antika utseendet på kameran är avväpnande och det är dessutom väldigt kul taktila upplevelser att använda båda kamerorna.
Hammarbybacken, Rolleiflex 75T och Kentmere 100
Gamla Stan, Konica Pearl 4 och Kentmere 100 film
Denna veckan var också första gången jag testade kentmere 100 med 120 film. Jag hade läst goda recensioner innan detta och hade väntat på lite soliga dagar för att pröva den både på stan och för några porträtt på dottern då vi hängde lite runt karlbergs slott.
Jag tycker om den faktiskt. Vet inte om den är bättre eller sämre än HP5 som jag annars ofta använder. Men är det soligt och lite mer ljus är det definitivt en film jag kommer plåta med igen då den är billigare än många andra svartvita filmer just nu.
Rolleiflex, kentmere 100
Undertecknad fick även sitt anlete förevigat av dottern( se första bilden i inlägget ) efter en genomgång och lite coaching, har inte många bilder på mig själv så jag inser att det kan ha ett visst värde för barnen i framtiden så det var trevligt att jag fastnade och inte fick mig att skrika av fasa.
Vad mer fanns på de rullar jag fick iväg till framkallning den här trevliga påskveckan. Jo det blev lite mer svartvitt med stadstema framjobbat med hjälp av en Nikon Fm3a och ett 20mm f3,5 objektiv.
En kul medelväg har jag insett då jag inte får till gatufotandet utan också tycker det är kul att dokumentera stan med alla de roliga miljöerna i Stockholm och kanske extra mycket med en extremare vidvinkel.
Nikon FM3a Nikkor 20mm f3,5 och Ilford Hp5 film
Som alltid hinner man också med lite foton på familjen även om sonen är svårfångad och för det mesta rätt ovillig, men stundtals ber ha till och med om att få sitt ansikte porträtterat av sin far. Och då sliter man fram det man har tillgängligt de 5 sekunder man har på sig innan han ändrat sig...
Nikon F2 Nikkor 35mm f2,0, Kodak Ultramax 400
Ja, det här inlägget börjar bli långt, och i vår snabba värld med lite tålamod blir det nog svårt att hänga med hela vägen, så vi rundar av här med några sista bilder från de icke analoga kamerorna jag plåtade med resten av den här fantastiska veckan som förutom vackert väder och fotoglädje och trevliga möten med andra fotografer även bjöd på besök till en uppsjö av fina fik, ett måste då man är ute på de här promenaderna.
Skansen, Leica M240 och Voigtlander 35mm f1,4 Classic SC
Vasaparken, Karlbergs Slott Leica M240 och Voigtlander 35mm f1,4 Classic
/Over and out...
//Stephen
Mvh Martin.
Du verkar ha kul med dina analoga kameror. När du skrev om ditt försök att få en fungerande LX så triggade det hos mig en tanke att kanske vädra mina två filmkameror från den tillverkaren – en Super-ME och en MZ-5n. Bägge inköpta begagnade innan film hade nåt sin fulla renässans. Det sistnämnda har jag inte ens testat med en rulle. Vi får se.
Den absolut bästa bilden som du visar i bloggen är den med båten med skorstenen reflekterad i vattenpölen. En höjdare!
Mvh
Fredrik
Har fortfarande inte fått tag på någon LX eller MX som jag tänkte då, men det blir nog någon i framtiden om jag säljer av lite annat, just nu har det blivit för många olika hus så blir inga fler system eller andra märken nu om jag inte råkar komma över någon riktig raritet.
Tack Fredrik! för att du läste och gillade bilderna :)
Mvh Martin.
Jag har själv en Rolleiflex T som är servad och jag har bytt till en ljus mattskiva som jag har köpt från USA.
Kul att läsa att Du också gillar Din Rolleiflex!
En fråga: I texten under Hammarbybacken skrev Du "Rolleiflex 75T".
75T ???
Mvh Wolfgang
Härligt :) Det är en fantastisk liten Mellanformats kamera måste jag säga. Hur är den mattskivan i för övrigt och skillnaden ? Lättare att sätta fokus?
Ja jag syftar på brännvidden 75mm :) Har bara sett att folk ibland skriver med det så jag gjorde det också. Finns ju dessutom 3 eller 4 olika T versioner också från olika samtal och helt ärligt har jag inte super koll på skillnaden på dom.
Ha det gott!
Mvh Martin.
Fördelen med den mot tidigare modeller är att jag kan lätt ta bort schacksökaren ifall jag vill byta till en prismasökare, men den största fördelen är att jag själv på ett enkelt sätt kan byta mattskivan.
Rolleis mattskiva i den här modellen är rätt ljus, men i USA kan man köpa en ännu ljusare, vilket jag har gjort.
Den bästa från Maxwell kostar kring kr 4000,- men jag har köpt från Oleson och den kostar kr 1000,- och är fantastisk ljus ut till alla 4 hörn. Det är vacker att titta på den i schaktsökaren, man behöver egentligen inte ta bilden :-).
Det finns 3 olika skivor att välja för T.
Snittbild, mikroprisma och helt utan någonting.
Oleson rekommenderade den med en mikroprismaring i mitten, som jag har valt. Om man har bra syn kan man ställa skärpan utan lupp. Men jag använder lupp, dock behöver jag inte lyfta den mot ögat.
Snittbild lämpar sig inte för schaktsökare, tyckte de.
Med frakt och tull gick det hela på kr 1500,-. De skickade med UPS vilket tog 4 dagar, men tullproceduren tog 1 vecka och UPS's leverans till dörren blev fördröjd på grund av att man måste vara hemma och de aviserade inte besöket. Dessutom skulle tullavgiften var betalt antingen i förskott via Swish eller direkt till budet.
Men jag är i alla fall mycket glad för den nya skivan!
Här är länken till Oleson: https://rickoleson-brightscreen.com
Mvh Wolfgang