Jag brinner för svartvitt och för tidlösa bilder. Men också "riktig" fotografi där fotografen tänker till och utrycket är det viktiga och inte tekniken och skärpan.

Hösten är här, Gustav Vasa, nästa Leica glugg?

Leica M240, Summicron 50mm.

Hösten är här, eller den har nog egentligen varit här nästan hela September har det känns som.

Grått och tråkigt. Det kan ju iof vara en bra bas för dramatiska fotografier med ett ljus som i många fall är roligare än strålande solsken. Men själen skulle samtidigt må bra av några veckor till av ljus innan väggen av mörker slås upp och inte kommer ned fören till våren igen.

Leica M240, Summicron 50mm.

Den här helgen bjöd dock på strålande solsken. Och det var verkligen välkommet. Dessutom har nu de där riktigt trevliga höstfärgerna börjat träda fram som stjärten på en påfågel och man kan inget annat göra än att släpa med sig kameran ut för att försöka få till lite bilder innan träden tappar de vackra löven.

Jag har varit inne i en test period för min Spotmatic med de 2 takumar gluggarna jag nu har till den, och de här sista veckorna har jag testat det senaste 28mm objektivet.

Rullen från det får jag inte på ett tag, men det känns lika trevligt som det 55 mm jag fick med till kameran.

Förutom den tog jag med mig M240 och ett summi 50mm ut idag i det vackra vädret. Jag och sonen Julius styrde kosan mot Ubbesjön i vallentuna, och det blev en sådan där dag man bara vill stuva undan i hjärtats arkiv och minnas de där dystra dagar senare i livet( när de då och då dyker upp). Underbart.

Leica M240, Summicron 50mm.

En aspekt av höst skogen jag verklige älskar är när björkarna får sina höstfärger. den där kontrasten en solig dag med den blå himlen , de gula löven och de vita stammarna känns nästan som att gå in i en annan värld. Och Julius verkade tycka likadant där han skuttade fram och tillbaka mellan stammarna på stigen.

Leica M240, Summicron 50mm.

Veckan innan var något bistare, och då hade jag dottern som istället fick följa med på en vandring i historiens tecken. Förbi Lindholmens gård och "Gustav Vasa" eken ute i vallentuna och på en längre runda til ett Hökeri och en ganska spännande Lada full med gamla pinaler.

Gustav Vasa eken och yasmine fotad med Leica M240, och Summicron 50mm.

Vägen dit är kantad av en fauna som nästan är hämtad ur en murrig skräckfilm vid ett "mangroveträsk" men samtidigt väldigt vacker bitvis.

Här hade de första höstlöven börjat falla ned runt i den våta undervegetationen.

Yasmine fick med sig 3 ex av den gamla populära tidskriften "Fia" från 1975. Här fotad med M240 och Summicron 50mm.

Avslutade vid Vallentuna kyrka där löven också nu kantade gångarna runt gravarna,

Nu väntar en period av en del fotande i form av extra påhugg med allt ifrån porträtt sessioner till skolfoto( inget jag normalt gör, men en tjänst till den skola jag jobbar för som inte har någon annan fotograf nu ) och förhoppningsvis lite gatutfoto denna kommande helg. 

Funderingen i rubriken angående en alternativ glugg till min 50 Summicron är aktuell också, jag har en Voigtländer 35, men går alltså i tankarna på att skaffa antingen kanske en Summarit 35 eller någon annan. Har ni några tips på något med trevlig karaktär så låt mig få ta del av det.

Delar med mig av lite blandat på slutet av inlägget med analogt från sommaren och lite annat skrot och korn med familjen..

Leica M240, Summicron 50 mm

Spotmatic 55 mm takumar, Trix.

Rivning av gamla Polisstationen , vallentuna, Konica autoS3, Lomo Berlin.

Konica Auto S3, Lomo Berlin.

Leica M240, Voigtländer 58 Nokton SL II för Nikon med adapter.

Ha en riktigt fin vecka!

/Fridens, over and out...

Inlagt 2021-09-26 22:31 | Läst 1027 ggr. | Permalink

"Fin serie, särskilt bild 3 med den fina höstinramningen. Man blev lite rädd när killen går med händerna på ryggen i skogen, bild 2, men han ser ut att klarar sig från att ramla"


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Fin serie, särskilt bild 3 med den fina höstinramningen. Man blev lite rädd när killen går med händerna på ryggen i skogen, bild 2, men han ser ut att klarar sig från att ramla
Svar från rikitikitavi 2021-09-27 22:06
Tackar Peter :) Hehe jo tack det var jag med, dock gick det bättre då han vandrade med händerna på ryggen för då verkade det som han var tvungen att sakta ned frö att utföra den rörelsen samtidigt. Men när han istället sprang runt upp och ned längs stigen som vanligt föll han på allt möjligt ...så fick ständigt påminna honom att titta ned efter rätter eller stenar. Men i den åldern bara händer det :) Fort ska det gå hehe.