Hemma i virus i någon form, världen i gungning (igen).

Så är det, ännu en sak har hänt som fått världen i gungning och gör att den i någon form aldrig blir sig lik. Ni som också levt några generationer nu vet också att så är det ju. Med lite perspektiv( och då är jag ändå inte lastgammal ännu utan snarare medelålders) så händer det något varannan generation i stort sett som påverkar vårt dagliga liv både på ett personligt plan men också våra vardagliga liv när det kommer till ekonomi och andra saker vi bryr oss om.

Vi i Sverige är förskonande från mycket andra länder tar del av oftare och därför kanske vi "märker" av det på ett annat sätt även om det naturligtvis påverkar alla människor oavsett hur ofta det händer på samma sätt. Med det menar jag att vi är mer oförberedda och verkar vara lite mer chockade ibland när det gäller att agera och veta vad vi ska göra, men trots detta så sluter vi oss samman och blir ofta enade som nation på ett sätt som är fint att se på många plan när det väl händer.

För mig som är i medelåldern då( pratade med min bror som är några år äldre än mig om detta imorse) så är det några händelser jag tänker på som framförallt varit extra omvälvande både personligen och ur ett större perspektiv i samhället. Palme mordet och kalla kriget var en sådan sak, Tjernobyl till viss del, Estonia( framförallt för de länder som blev drabbade)9/11 och terrorn runt detta och alla år kommande efter, Tsunamin, finanskrisen( kanske inte lika omvälvande när det gällde rädslan för liv, men trots allt) i vissa former, och nu Corona. För varje katastrof så förändrades världen i någon form tror jag för alla som levde under dessa tider på både gott och ont.

Förstorat gånger hundra om man då också( som mina far eller morfäder) har levt igenom större krig etc...

Nu vill jag som en poäng av detta mest fokusera på det positiva som kom ur det. Och det är att man precis som när någon närstående går bort ser saker ur ett annat perspektiv och  man värdesätter saker annorlunda.

Planeten blir plötsligt väldigt liten, och man sätter saker man annars bråkar om som ras, nationalitet, kön och ålder åt sidan för att fokusera på det viktiga att överleva som ett folk, en ras, människor helt enkelt.

Och även om detta kommer påverka oss alla i någon form igen, kommer det också passera och man ser redan nu hur vi kommer samman på olika sätt och det över hela planeten vilket är härligt att se.

Jag är som sagt hemma denna veckan sjuk, och är först idag ur sängen och så pass pigg att jag orkar sitta här en stund för att inte bli galen av att bara titta på nyheterna om vad som händer i världen från sängkanten. Läste lite andra bloggar och kände att jag orkade göra ett snabbt inlägg här om läget och mina tankar men också såklart något om fotografi när man ändå skriver.

Som ensam förälder till 2 barn har jag situationen att de åker mellan oss föräldrar med diverse sjukdomar och pusslet att få allt att fungera nu i dessa tider, och det har inte varit lätt. Att vara frisk fram tills nu har varit en ynnest då båda barnens andra respektive familjer varit sjuka hela bunten. Inte helt självklart då de kommer både från dagis/skola och andra familje medlemmars sjukdomar och sedan åker mellan oss och sedan blir det lite som ett moment 22.

Men alla har vis samma pussel på olika sätt, och vi får ta vårt ansvar för att skydda de som har det ännu värre.

När jag har haft båda barnen hemma har det sett ut lite som i bilden ovan, humöret högt i tak och massor av kärlek för att kontra det som händer där ute. Tror det är den bästa medicinen just nu. Försöka leva som vanligt i den väldigt ovanliga världen utanför just nu, hur svårt det än är. Ta en dag i taget men ändå kunna prata om framtiden som inte bara kommer vara mörk uran faktiskt kommer blir bra igen.

En annan trevlig fördel är att vi förutom att få mer tid att fotografera våra nära och kära, också har mer tid att läsa, och kommentera bilder, och lära oss nya saker etc.

Kanske får vi se en ökning i detta här på fotosidan igen, något jag skulle välkomna.

Innan detta chaos hade jag precis haft en dialog om inköp av blixt( på fotosidan) och efter att jag skaffat det jag behövde, hann jag aldrig riktigt testa något ordentligt.

Men jag ser fram emot att få tid för det framöver, och kanske blir det mer tid till detta nu då och då när man är hemma mer.

Här hann jag bränna av några snabba bilder med den nya Godox blixten i en väldigt enkelt uppsättning och utan upplättning.

Det var under extrem tidspress och med en kinkig 1 åring så gickk det i stort sett endast med några snabba rutor innan tålamodet tröt. men jag är glad att jag fick testa att åtminstone sätta på den och slänga upp den och dra av några bilder bara för att få en känsla för vad den kunde göra innan nästa gång.

Denna Lördag har jag( eller hade) ett dop att fotografera, men frågan är om det blir av, och isåfall hur många som kan vara med på det.

Antar att alla sådana jobb kommer att försvinna nu tills sommaren i stort sett, och det är såklart trist. Men då får man träna och bli bättre på andra delar hemma och med folk man känner istället.

Annars är det alltid trevligt att få fotografera i kyrkan tycker jag, med allt det fina fönsterljuset och allt det historiska runt om.

Vi får även passa på att vara ute i naturen mer nu, och jag har redan sett prov på det då jag själv varit ute på tex Roslagsleden då jag mötte flera barnfamiljer som var ute för att trotsa det rådande klimatet. Härligt att se. Och nu med ljuset som blir mer och mer av så blir det till att ta med kameran ut så ofta vi kan.

Hoppas ni klarar er bra under dessa tider och att vi syns mer här. Ta hand om er och era nära och kära.

/Over and out..

2020-03-18 22:54   Khalad

Mycket trevlig, mycket läsvärd och inte minst mycket sevärd blogg! Och visst stämmer Corona till mkt eftertanke. En reflektion jag gjort i en annan kommentar för några dagar sen är att vi under de senaste 75 åren inte varit med om någon riktigt global katastrof, även om händelserna du tar upp varit nog så allvarliga, och på det sättet har vi nog varit förskonade, tom kanske lite bortskämda. Under de första 50 åren av 1900-talet inträffade två världskrig ( i 1:a världskriget dödades ca 9 milj soldater, sannolikt inte så många civila, i 2:a dödades över 50 miljoner människor och därav hög andel civila) med förödande effekter både på privata och företags ekonomier, därtill användes atomvapen i "verkligheten" och därtill Spanska sjukan som under åren 1918-1920 skördade mellan 50 och 100 miljoner människoliv, till stor del unga och barn. Kanske är det viktigt att förstå att världen inte kan förutsättas monotont utvecklas till det bättre utan uppoffringar? Många hälsningar/ Björn
Gillar verkligen alla dina barnbilder som ger både glädje och hopp!

Besvara

Svar från rikitikitavi 2020-03-19 10:49

Tack så mycket Björn! Jo men visst är det så, vi får nog helt enkelt vänja oss. Och jag tror att det är en av baksidorna( och ibland en stor fördel) av all denna social kommunikation som är så enkel idag också. Vi nås direkt av när det händer något oh vi blir direkt påverkade rent psykiskt även om vi inte känner av det fysiskt ett tag efter om det når oss till slut. och det är ju verkligheten nu vad det än är. Ibland tror jag verkligen inte det är bra för oss att ta in allt som händer på det sättet vi blir tvungna till nu.
Nog för att det är bra att vi blir medvetna, men bruset är så stort att det är svårt att sålla och vi är inte riktigt byggda för att ta in allt. det gör ibland också att vi inte riktigt vet vad vi ska reagera på utan mest sitter och försöker sålla utan att handla, något jag ser mycket runt om mig, men också hos mig själv. utbudet är så oerhört stort.
Vi lär nog inte bli förskonade från krig i framtiden heller, människor förändras tyvärr inte så pass mycket och vi har ju alla gott och ont i oss, så att även om samhället i övrigt skaffar "bättre" regler och normer för oss globalt så kommer det alltid finnas människor som är utsatta och handlar irrationellt och även människor som helt enkelt saknar empati och förståelse för varför regler ska följas. Människan helt enkelt. Allt är ständigt i förändring dessutom så vad som anses som en bra regel eller norm omvärderas några år senare;)
Man får försöka att bara hänga med och hålla huvudet över ytan och försöka se det positiva man har runt om sig och hjälpa de man kan längs vägen.
Kul att du gillar bloggen och bilderna. ha det gott nu och ta hand om dig och de dina under den här fasen.
Mvh Martin.

Svara

Khalad 2020-03-19 12:12

Just det där med att ta in respektive sålla tror jag är viktigt. Flödet av negativa nyheter är numera så stort att jag tror det påverkar många människors grundläggande glädje negativt, i varje fall min. Därför ransonerar jag just det negativa flödet en del, inte för att skärma av mig från hur tillståndet i världen är men för att behålla balansen i tillvaron.

Svara

Svar från rikitikitavi 2020-03-19 13:09

Exakt så försöker jag göra också Björn och det tror jag är ganska sunt. Och håller med om att många nog mår mycket sämre av att inte göra det faktiskt.
Det gäller även mitt dator användande( som är på tok för mycket ibland, är intresserad av FÖR mycket saker tyvärr) och mobil användande. Mår tom fysiskt dåligt efter att ha suttit för länge eller stirrat på mobilen så där försöker jag vara mer disciplinerad också. Finns liksom inget sunt att sitta med nacken böjd i några timmar och försöka göra andra saker samtidigt som ma ska försöka konversera eller göra annat med mobilen också. Där skulle nog 90% av befolkningen behöva en "avgiftning" i iallafall om man går ut en vanlig dag och bara ser hur folk är förtrollade, som zombier faktiskt. Men det kanske blir något lags backlash på det där också i framtiden, vi får sällan se :)

Svara