Kaamoskänslor. Men vad hände på FS.....suck.....ett nytt försök...

Hann du läsa mitt inlägg i går? Om ja, vilket av dem…? Det färdiga med bilder och en briljant text? Det halvfärdiga utan bilder? 

Hade publicerat mitt inlägg och vet att ett antal av er hann läsa eller åtminstone titta i det. Parallellt hade jag förberett ett annat inlägg som jag sparade precis innan jag loggade ut. Efter att jag hade loggat ut gjorde jag en snabbkoll och upptäckte till min fasa att det halvfärdiga inlägget hade ”skrivit över” mitt helfärdiga och redan publicerade inlägget, dvs. det briljanta inlägget. (Alla inlägg man har lagt ner jobb på förvandlas i minnet till ett mästerverk, bara för att allting är borta och det mästerliga inte längre går att bevisa längre…)

I all hast raderade jag det halvfärdiga inlägget utan att hinna kopiera texten, hoppas ingen hann läsa det! Och så satt jag där utan några texter alls fast de var två från början… Suck…

Det går inte att rekonstruera ett blogginlägg helt och hållet, men bilderna här är i alla fall samma som igår. Håll till godo, har inte ork att lägga ner min själ i detta ännu en gång…

Något lite hitåt skulle det varit i alla fall… Bilderna kan vi kalla för mina kaamosbilder fast Uleåborg är ju inte något äkta kaamosområde egentligen. 

 ---------------------------------------------

Igår (= i förrgår) kom jag hem från några dagars besök norröver, visiten gick till Oulu/Uleåborg som ligger ungefärligen i höjd med Luleå. Vintern har varit sen dit upp, men jag anlände med snöstormen i hasorna och därför blev det en riktig vinterkänsla att uppleva under några dagar.

 

 Soligt och blött på väg till Arlanda...

 

 

Mulet och blött på Arlanda...

 

Soligt och vackert ovan Åland, fast där nere blåste det stormvindar….

 

Mulet och grått i Helsingfors… Blåser som bara den.

 

Snöstormen är i antågande.

 

Kliver in på ett plan med ett så lovande namn.

 

Löftena om våren infrias inte. Klockan är inte mycket men det är rena skymningen.

 

Väntan…

 

…tills man rullar iväg…

 

Mer väntan. Kolonner av fordon ute på start- och landningsbanan för att hålla den i ett användningsbart skick.

 

Avisningsproceduren pågår. En självklarhet överallt sedan olyckan i Gottröra.

 

Följande dag strax efter kl 12 i Uleåborg. Snön från ovan smälter på vindrutan. Det är inte särskilt kallt.

 

På kvällen. Liknar småspik?

 

Ytterligare en dag och klockan är 12. Ljusare än så här blir det inte.

 

Samma dag på eftermiddagen. Knappt att det snöar.

 

Men det blir mer av den varan.

 

När man närmar sig hemmatrakter igen ser landskapet så vackert och grönt ut. Det är dock bara en synvilla. Väl på marken upptäcker man att allt är ju bara svart och grått och trist.

 

Uppsala har just nu klart fler ”soltimmar” (6 h), räknat från när solen går upp och till när den går ner, än Uleåborg (3 h 44 min). Ändå är känslan av ”kaamos” svårare att uthärda här, framförallt de dagar när det är mulet. Det beror helt enkelt på bristen av snö. Längtar verkligen efter snö nu, kan det inte få komma något lite ändå…?!

 

Och så infann sig första adventkänslan...

...tack vare en flytt..

Först skulle ett släp hämtas. Nix. Bokats men inte tillgänglig. Ett par samtal senare står det klart att vi får klara oss med två personbilar och utan ett släp, men det ska inte vara någon katastrof då det mesta av bohaget har redan flyttats. Under veckan blir det några extra turer i stället för de flyttande (inte vi själva).

Himlen har öppnat sig. Obs! Bilden här ovan är en färgbild, tagen sittandes i bilen, väntandes på släpet som inte fanns.

 

Himlen fortsätter att stå öppen, fast det är inte så farligt... Härifrån går flytten. Själv går jag över till svartvitt, lika bra det.

 

Vakthunden bevakar trafiken ut och in i porten.

 

Vad händer, vart tog matte vägen...? Snart iväg.

 

På väg. Stannar i ett halvstort samhälle för att inhandla något lämpligt tilltugg till adventsfikat. Full kommers och juliga aktiviteter pågår. Musikanter spelar julmusik. En förälder dansar med sitt barn. En julgran har inhandlats. Den beundras.

 

Ett flertal fyrhjulingar avsedda för yngre och äldre medborgare är ute i vimlet. Jesus är med på ett hörn, lämpligt nog. Stjärnan visar var han föddes.

 

Inne i butiken överraskas man av apelsinglögg, pepparkakor med ädelost och ris à la Malta. Allt gratis och utan köptvång. Apelsinglöggen var så god att den ville jag köpa, men det gick inte för den hade den fruktansvarige rört ihop alldeles själv. Fick receptet!

Fler överraskningar: tävlingsdags - konstfärdiga pepparkaksbyggnader, rösta på din favorit!

 

Väl ute fortsätter musikanterna att spela, men nu har man lämnat de juliga sångerna och gått över till "Rulla in en boll och låt den rulla...."

 

Vi rullar ut på småvägar. Ett annalkande oväder når oss. Nu regnar det på riktigt.

 

Väl framme sitter vi kvar i bilen, ingen mening med att kliva ut meddetsamma när regnet forsar ner.

Slutligen ger regnet upp, kartonger och påsar bärs in. Glöggen värms. Det är första advent.

 

PS. Precis efter att jag publicerade inlägget ett par minuter sedan kom ett meddelande att det SNÖAR där ute, i den lilla uppländska byn. Så lägligt, på första advent! DS.

 

 

Tidig morgon och sen eftermiddag

Vaknade igen väldigt tidigt i går, gissningsvis någon gång kring 03.30-04.00. Mörkt var det. Hjärnan i töcken, men kunde inte somna om. Så småningom tittade jag på klockan som visade 04.30, gick upp och åt frukost, det var för mörkt för att gå ut och fotografera, det regnade lite lätt. Klockan var strax före 05.30 när solen försökte titta fram, jag fick bråttom ut, telezoom på kameran för kanske skulle jag få syn på någon ekorre eller annat trevligt smådjur som man kunde plåta. All annan optik fick hänga med också i en väska i fall i fall.  

Någon dimma är det i alla fall inte tal om att fotografera. Blåser bra från sydväst över havet. Cyklar sakteliga mot en annan fiskeby, kanske händer det något där i den lilla hamnen för denna by är ju fortfarande ett levande fiskesamhälle. Telezoomen är verkligen otymplig hängandes runt halsen när man cyklar.Tur att kameran är Pentax och tål stötar, så är även objektivet av den tåliga sorten . En skogmus eller liknande springer över vägen. Massor med vildkaniner här och där. Tänker inte fota dem. Till slut ger jag upp och fotar en på relativt nära håll ändå. Himlen visar sig i sedvanlig dramatik såsom det nu har varit ett par dagar. Dramatiken resulterar naturligtvis i att det återigen börjar regna.

Tidiga morgonbilder från Hällevik.

Jag vänder tillbaka mot Hällevik, det slutar regna, beslutar mig för att cykla i vår by i stället. Träffar på den första människan, byoriginalet, samlandes  på tomburkar. Känner mig som ett original också. Hur många fotointresserade blir byoriginal i slutändan? Beslutar mig för att fotografera dörrar på gamla hus eftersom denna typ av aktivitet passar fint vid den här tiden på dygnet när knappt någon är uppe ännu. 

Resten av dagen blir lika omväxlande vädermässigt som de tidiga morgontimmarna. Bilderna nedan är tagna under den sena eftermiddagen.

Den svarta känslan ihop med svartvitt

Det har varit omöjligt att frigöra sig från den konstiga känsla som har övermannat en sedan i fredags när beskedet om terrorn i Norge nådde oss. Amy Winehouses röst har malt runt i huvudet hela dagen också. Vädrets makter har visat sina krafter med starka vindar hela natten och hela dagen och så verkar det fortsätta även denna natt . Naturen visar sitt missnöje med sakernas tillstånd, känns det som.

Att fotografera ett upprört hav är inte så lätt. Vågorna som bryter låter sig inte fångas utan vidare. En viktig ingrediens, ljudet,  saknas i bilderna. Att prova med svartvitt känns helt rätt, kanske för den sparsmakade färgskalan in något som annars saknas?

 

 

 

 

 

Sett på sjön...

Allt möjligt överraskande kan hända när man kombinerar vatten och vind. Det behöver nödvändigtvis inte blåsa särskilt mycket, det kan hända ett och annat ändå. Somliga farkostar är dock mer ranka än andra och konsekvenserna kan bli därefter.

Lungt och stilla, en och annan vindby hör förstås till på Mälaren så fort det blåser någon sekundmeter.

  

 Aj aj...

  

 Ingen fara visst, man har ju varit med förr....

 

Vad har hänt här då? - Elproblem ombord.

 

Nedan några äldre bilder från min gamla kamera. 

Spännande segling i friska vindar med tvåkronor....En fock utöver storseglet skulle höra till i vanliga fall, men i starka vindar får man nog med problem även utan en sådan. 

Spännande segling kan hastigt omvandlas till en kamp mot naturens krafter i det lilla formatet.

Tjejerna längst fram har koll eller så är instinkterna starka nog. Killarna i tvåkronan längre bort har det inte lätt heller.

Puh, allt gick vägen!

En sekund senare....

 

Tjejerna har problem igen....

... men det är killarna som går omkull.

 

Hjälpen är snabbt på plats.

Men kompisen då?

Hans huvud guppar precis intill aktern på tvåkronan.

Det är svårt för två stycken att komma upp i tvåkronan när vindarna friskar på, tur för kompisen att följebåten finns. Han dras upp där. 

Allt väl, men nu får det vara nog!

Tvåkronorna är inte speciellt ranka, men blåser det upp till närmare kulingstyrkan är inget säkert längre. Ungefärligen samma händelseförlopp som ovan har jag upplevt själv på en kurs med dessa tvåkronor.  Själv var jag rorsman en del av tiden vilket var mycket nöjsamt; rolig segling! Min seglarkompis och jag var dock yttrest nära att gå omkull vid ett flertal tillfällen i byar på minst 14-15 m/s. Ingen av oss två ombord tillhörde den unga generationen, men vi var förvånansvärt viga och snabba i reaktionerna när nöden krävde det! En av tvåkronorna gick omkull precis i det skede när kursledningen bestämde att vindbyarna hade blivit lite väl starka och oberäkneliga. Besättningen ombord på båten som gick omkull bestod av två herrar, en av dessa var hjälplärare (enda tvåkronan som hade en lärare ombord). Detta var visst ingen trygghetsgaranti! Skador av det inträffade? Japp, ett par borttappade glasögon.

 

Och han här kämpar på. Nu för att komma ur. Hur gick det med elproblemen? - Olösta fast någon typ av magi löste alltsammans ett par dagar senare!