Byter ämne från makabert till kyrkligt

I går var mitt ämne något makabert, idag den totala motsatsen. Visst är det vackert med eftermiddagssolen så här dags på året?!

Pentax var med, men inte minneskortet till den. N8 blev kvar också kvar hemma, så Olympus semikompakten räddade gårdagens promenad.

Under ytan

Under ytan = extremt naket. Anatomen/konstnären Gunther von Hagens = "Doktor Död" har skapat rubriker med sina verk, preparerade lik i konstnärliga posér och organ fläkta för påseende utan särskild försköning. Flera av hans utställningar pågår parallellt i världen, just nu kan man åka både till USA, Holland, Kanada, Mexiko och Turkiet för att se kropparna och kroppsdelarna. Själva snubblade vi, utan planering, över en av hans kringflackande utställningar i Istanbul. Vi hade tänkt se Istanbuls Moderna museum, men när vi närmade oss museet fick vi se detta - en stor skylt för Body Worlds:

Det här får man inte missa, tänkte jag, hade ju sedan tidigare läst om von Hagens och hans kontroversiella verk. Den äkta hälften var något tveksam, han tyckte tvärtom att just detta kunde man mycket väl missa. Själv är jag inte särskilt omtålig och så var det inga problem heller att se utställningen som är en utmärkt anatomisk lektion.  Totalt fick man se bl.a. ca 30 kroppar/lik i olika fantasifulla posér, med muskler, senor och blodkärl exponerade. Några med olika typer av implantat inopererade. Ett antal organ, t.ex. en frisk lunga, en rökarlunga, en lunga drabbad av tuberkulos och en med cancermetastaser.  Njure, lever, pancreas osv. En hel giraff. En häst med ryttaren på ryggen. Publiken verkade behålla sitt lugn, såg inga illamående människor. Kanske för att de mest känsliga avstår från att gå och se utställningen. Det enda som verkade skapa obehag  för somliga var en film där processen med preparering av liken visades.

Varför jag kom tänka på detta var ett blogginlägg nyligen som beskrev hur en tupp slaktades. Inga bilder var närgångna angående själva slakten, men en del reaktioner var rätt negativa till ämnet i sig, att fotografera ett dött djur. Minns också hur en bild från älgjakten publicerad i Bildkritik någon månad sedan skapade en hel del diskussion om hur rätt det var att visa en älg hängandes från en traktorskopa på det här sättet eller om det var rätt att visa en bild på en död älg överhuvudtaget.

Nog känns dessa fotograferade döda djur som en västanfläkt efter att ha sett Body Worlds eller efter att ha sett fotografier på döda människor drabbade av krig/inbördeskrig och våld i annan form. Den sistnämnda typen av bilder får man skåda vid Fotomässan årligen eller i massmedia lite då och då. Kände själv viss tveksamhet till rätten att fotografera i alla lägen efter att ha sett en del rätt otäcka foton på förra årets Fotomässa.

Vad gäller just Gunther von Hagens sätt att arbeta reser sig en mängd etiska frågeställningar om med vilken rätt han utnyttjar (döda) människor för sina syften. Visserligen har människorna donerat sig själva till hans verk, men vad vet vi om deras motiv eller om deras kunskap om vad deras kroppas kommer att användas till efter döden. Har anhöriga haft något att säga till om? Detta är inte minst viktigt i en tid när inte ens en organdonation i syftet att rädda liv är given för alla. 

Tog inga bilder på utställningen, det var förstås inte tillåtet heller, men det finns en hel del information att hämta på nätet om Gunther von Hagens. Här ett antal bilder på hans verk.

Roadmovie unplugged

Eller: så här kan också en arbetsdag se ut, som variation. Det saknas några bilder i början. När jag vaknade i går visste jag nämligen inte att det skulle bli en bildberättelse just denna dag. Det visste jag först strax efter att tåget mot Stockholm hade avgått kl 11.09. Därför fanns ingen kamera med heller, men N8 fungerar som ett hyggligt substitut.

Bilderna är helt naturella, bortsett från en bild. Varför fixa med en bild? Jo, fick en tillsägelse IGEN att inte fota och därför har jag retuscherat. Andra gången på kort tid. Första gången gällde det ju barn vid ett dagis, eller rättare sagt parkerade barnvagnar vid ett dagis. Såg roligt ut, tyckte jag, med dessa rader av liggvagnar. Totalt påbyltade ungar gömda inne i vagnarna. Men nej, fota barn = vagnar fick jag inte. Den här gången gällde det...

Så här börjar det: vackra vyer på väg från Uppsala till Stockholm, strax efter avfärden. Solen skiner. En fantastisk vinterdag med -8 grader.

Farten har ökat. 200 km/h?

Knivsta.

Vinterdimma mellan Knivsta och Märsta.

Märsta.

Reselitteratur: Lena Sundströms "Världens lyckligaste folk". Blev inget läst när vyerna utanför tåget fångade uppmärksamheten.

Stockholm är vackert, men sällan på vintern. Smutskänsla mest.

NK:s traditionella julskyltning i många fönster. En berättelse om Nissa och Nisse på en julresa världen över. Visste ni att ett nytt rekord har slagits med rentransport från Sahara till Svedala? Bara en timme tar det nu. Eller var det 1½ timme?

Locktoner från Nokialandet. Måste in på Marimekko när jag passerar butiken vid Norrmalmstorg. Handlar inget. Är ganska bra på att inte handla.

Lider av en svårartad hundabstinens. Måste få klappa en och annan hund för att få stilla den, ibland räcker det med att bara få titta. Fick beundra dessa två helt i fred eftersom husse stod i korvkön.

Oj, här var det burkar! Vistas några timmar med att grunna på dem. Hungrig. Borde ha stannat vid korvmojen jag med.

Vid en paus passar jag på att få en nypa frisk luft. Kungliga biblioteket är ett vackert hus. Under byggnaden finns förresten ett helt höghus, vill minnas att det är sju eller åtta våningar "högt" totalt. Har varit där och imponerats av gamla böcker och handskrifter. Några av dem försvann olovligen till den illegala marknaden i Tyskland ett antal år sedan.

In igen. Foajén. Den första julälg som jag har någonsin skådat. En linslus med här också.

Utsläppt på Stureplan. Hungrig fortfarande. En halvklen frukost och eftermiddagskaffe med godsaker räcker inte som energikälla för en hel dag.

Ner i underjorden.

Upp ovan jord igen, passerar ett lockande skyltfönster fast innehållet är falsk marknadsföring. Ingen mat här. En "privattaxi" väntar.

"Privattaxin" stannar till på sträckan Uppsala - Stockholm för en kulinarisk middag. Fiskburgare blir det i vanlig ordning. Gott! Fick tillsägelse om att inte fota PRISER! Har därför kamouflerat alla prisuppgifter som jag har kunnat lokalisera i bilden. Även personalen , för säkerhets skull.

Nu är det allvar

Lucköppningen är över för min del och det är dags ta itu med allvarliga ämnen. Det vill säga: vad är det som går snett med vissa av mina bilder? Har här ett färskt exempel från idag. Ljusförhållandena halvdana, men ville inte dra på ISO då jag inte gillar bruset som följer med. En av bilderna är rätt trevlig och jag har den både som raw (.dng - Pentax) och jpg.

Tar raw-filen -> in i UFRaw där den ser nästintill helsvart ut (brukar inte vara så, men har stött på fenomenet tidigare) -> bearbetar filen men får aldrig någon ordning på den -> skickar filen vidare till GIMP i förhoppning om att det fixar sig. Färgerna blir bättre, men problemen från UFRaw hänger med till viss del och resultatet blir inte som jag önskar.

Testar att ta jpg-filen till GIMP och nyttjar dess diverse funktioner, men nej... Bilden ser ju inte rolig ut alls, inget annat att vänta kanske då det ändå är bara jpg.

Raw-filen igen, men denna gång i PSE. Bilden ser helt annorlunda ut här redan vid första titten, dvs inte alls max underexponerad såsom man såg i UFRaw. Fixar och trixar lite lätt och  tycker att den slutliga bilden är möjligen ändå bäst av dessa tre.

Har läst på och noterar att någon annan har haft detta problem med kraftigt underexponerade bilder i just UFRaw. Verkar dock som problemet har med en inställning i kameran att göra med, nämligen D-Range. Den ska vara av normalt sett om jag förstod det hela rätt. Men vad är D-Range? Dessvärre ger den omfattande Pentax-manualen inte något svar på denna fråga och det är mycket i denna kamera som jag inte har hittat ännu, den är ju ganska ny för mig. Eller handlar problemet om något helt annat?

Saken är den att jag föredrar UFRaw/GIMP före PSE och därför skulle det vara underbart att få veta lite mer om fenomenet i fråga och därmed kanske kunna lösa problemet.

Lucka 5 på rätt dygn

Har överraskat mig själv genom att vakna tidigt. Sömnen tog slut, trots söndagsmorgon.

Dags således för en ny dag i almanackan och en baklängeshistoria, i motsats till nattens framlängesberättelse.