Ett veckoslut i stan

En mörk kväll i stan.

Inget folk ska befolka mina bilder, men han brydde sig inte om mina avsikter (det blev en bild till, utan honom, men den bilden saknade liv).

Resterande delen av ljusinstallationen vid Vaksalaskolan (den andra halvan fanns med i förra inlägget).

Rådhuset är numera ett centrum för mammon. Annat var det förr i tiden när bl.a. föredömlig konsertverksamhet huserade här. 

Den mörka kvällen och natten gick över till en grådissig dag med moll. Här vid Gustavianum.

Domkyrkan skymtar också fram bakom grenverket med sina tegelprydda fasader och torn.

Gluggen ner till ett välkänt sällskap.

Om det mesta i bildserien har gått i moll så får jag väl avsluta med riktig dur - färger i överflöd!

Några ljusinstallationer i novembermörkret

Den underbara novembermånaden inträffar vartannat år i Uppsala - staden lyser upp av konstnärliga ljusinstallationer i kvällsmörkret. Uppskattat! Man möter under sin vandring glada stadsbor som är ute och flanerar i mörkret. Lite ovant att träffa glada människor i november...

En del av installationerna ackompanjeras av ljudslingor, tyvärr får jag inte med sådant till fotona här.

Vid Vaksalaskolan.

Klosterparken, pelare med färger som tonar fram i olika skalor, fågelkvitter och andra naturljud.

Över Islandsfallet.

Fyrisån, i vanliga fall en installation med häftig musik som följer verkets färgförändringar. Ingen musik denna gång; grannarna har klagat? Eller så var klockan slagen så mycket att ljudet hade stängts av.

Titta gärna på Sven Tegelmos vackra dimmiga foton på några av verken - här.

Ingen färgchock men väl färgklickar - välkommen november!

Den mörka hösten är här. Färgklickar får man leta efter, men de finns.

Rosa i bokskogen i november! Någon som vet vad detta är för en växt?

Höstlig bokskog har en sådan charm!

Asfalten utanför bokskogen kommer inte undan hösten.

Havet finns bara en bit bort. Solen försöker kämpa sig fram genom de tunga novembermolnen.

Ett ögonblick i mörkret.

Minnena från sommaren gifter sig med det spektakel som hör hösten till.

Tips för Dagnys fotofikagäng!

Både "magistern" Otten samt "fröknarna" Ewa och Lena P har annonserat om morgondagens fotofika. En liten repetition: lördag den 3 novemberg kl 10.30, Broströms kafé, Uppsala.

Man kan alltid passa på att göra något annat en fotofikadag också när man nu ändå är i gång. För den som känner för mer än bara snack om foto eller för en egen fototur i vår vackra Uppsala föreslår jag en sväng förbi Uppsala Fotografiska Sällskap. Där är det just i morgon en vernissage med utställningen med temat "Med fokus på oskärpa". Sex fotografer ställer ut tillsammans.

Tyvärr finns den mycket sevärda utställningen om övergivna hus inte längre kvar i lokalerna (sista dagen i onsdags). Sven Tegelmo och Urban Thorsell visade fascinerande bilder som många borde ha sett! HDR-bilder (vad jag förstod) i lugna avmätta färger, vackra bilder ur fula miljöer. Här nedan något av det de visade. Bilderna är bara en blek "kopia" av originalen, jag har dels förvandlat allt till sepia (många av bilderna var svartvita eller sepiatonade, några även med en aning färg), dels ger inte bildkvaliteten inte originalen rättvisa (Nokia N8 utan blixt). Och redigeringsverktyget är också det enklaste tänkbara här...

Hoppas att deras bilder dyker upp i något annat sammanhang också, för fler till glädje!

Från Sala.

Från ett mentalsjukhus i Dalarna.

Ett sågverk eller dylikt, någonstans.

Hade ingen aning om att jag gick över ån efter vatten

Reste bort och missade glöggpremiären. I vårt hushåll infinner sig nämligen glöggpremiären varje år när första snön kommer. Då firar vi vinterns ankomst eller så firar vi i alla fall att nu är det hopp om ljuset. Snön gör ju denna mörka dystra årstid så mycket ljusare.  I år kom den första lilla snön väldigt tidigt, enligt rapporterna inträffade detta här i Uppsala någon dag sedan. Då var vi alltså bortresta och missade hela härligheten. I stället upplevde vi en vanlig svensk sommar. Typ den vi hade häromsistens, i somras. Över ån efter vatten således fast det var inte meningen heller.

En dam som har rustat sig väl för den lynniga väderleken. 

Gatorna är rätt tomma, de flesta kurar under ordentliga tak, trots att de flesta bär på ett paraply. Ett paraply är inte mycket till hjälp när det vräker ner som värst, ibland kommer regnet dessutom i horisontell riktning i  vindbyarna...

Alla har inte tid att vänta, man kan börja sicksacka sig från det ena skyddet till det andra.

När slutar detta?

Nu lättar det lite. Men varför sitter inte stövlarna på fötterna?

Nog blir det bättre. Man måste våga sig ut.

Man kan ju inte vänta hela dagen...

Somliga har all världens tid.

Rätt som det är öser det ner igen. Man kan bli sur för mindre och fotografen får en bläng av det sura (han var inte sur på riktigt!).