Ännu en gång...hoppa över om du är trött på ljusfestivalbilder...

De tar aldrig slut, foton tagna under ljusfestivalen Allt ljus på Uppsala.... (beklagar, kanske tycker några att det blir lite tjatigt med ljus...). Nu är turen kommen till den andra omgången vilket inträffade i november år 2010. Vid det laget hade jag övergett min Olympus E-500 och gått över till Pentax K-7. Huttrade ett par kvällar på borggården vid Uppsala slott inför det makalösa ljusspel som ackompanjerades av spännande musik. Huttrade; minns tydligt hur jag egentligen blev stelfrusen för det var rejält kallt, med väldigt många minusgrader. I mitt förra inlägg i går framförde jag anmärkningar på de mörkerfotoegenskaper som Olympus E-500 har; Pentax K-7 är inte heller idealiskt i detta avseende tyvärr. Den här gången var jag dock klok nog att ta med stativet så nog blev fotona tillräckligt skarpa för den som är lite petigare med det. Alla ser kanske inte skarpa ut i förstune, men -  titta på dörren. 

Ingen av bilderna visar slottets naturliga fasad även om kanske denna ovan är den som kommer närmast. Denna tegelvägg i installationen "rasade ihop" till slut, ungefär likt som Roger Waters The Wall gjorde på scenen, rätt verklighetstroget. Effektfullt (båda)!

Slottet brinner. I verkligheten har det brunnit i slottet i alla fall två gånger, åren 1572 och 1702.

Moderniteter på fasaden. Visst fanns det något TV-spel med dessa figurer, har något svagt minne av det i alla fall.

Geometri. Var lite förargad över det lysande fönstret högt upp denna kväll, men egentligen passar det nog bra att det lyste där.

Mer geometri. Inget stod still i denna ljusinstallation som pågick under 12 minuter (om jag nu minns rätt) och som startade om gång efter gång. Hade det inte varit så kallt så hade man kunnat fastna där för timmar, så fascinerande var alltsammans.

Lite vårkänslor spirade fram där...

... för att gå över till en prunkande sommar, mitt i den stränga novemberkylan.

Fortsättning på det som påbörjades igår

Skådade snöovädret i går tryggt bakom fönsterglas (se förra inläggets bilder), mestadels. En rask promenad t/r till Ackis gav dock några bilder också. Huggskott kan de väl kallas för, inget större engagemang kunde ägnas åt bildkompositioner och andra fotografiska trix i lugn och ro för både det ena eller det andra lyste med sin frånvaro. Man behövde skydda sig mot ymnigt snöfall, kraftiga vindbyar, snöyra. Hade inte tid heller. Snabbt upp med kameran, knäppa av en bild, snabbt ner i väskan igen, en torkningsprocedur med en handduk medans man stretade vidare. Förinställd bländarprioritet och ISO. Automatskärpa. Voilà!

Dagens färgklick, snösvängen ute på apostlahästar.

Cyklister har det inte lätt. Någon som hade det?

Det berömda psykiatrins hus med sina vassa hörn kurar där borta bakom det äldsta hus som tillhör Akademiska sjukhuset. Det nya huset har blivit en favorit bland några stockholmsbaserade FS-medlemmar... Inga namn nämnda...

Många stretar på tålmodigt i detta väder. Senare på kvällen ovanligt många. Det visade sig att alla stadsbussar drogs in kl 17... Inte ofta det händer något sådant.

Men ännu går bussarna. Skymningen faller snabbt över oss så här dags på året.

Ett litet självporträtt får bli en avslutning för den vintriga bildserien.

Ett par stämningsbilder...

Först var det si...

...och sen var det så...

 ... och allra sist sisådär...

Dagnysar och hobbits har synts till i vimlet

Så är årets sista fotofika avklarat för Dagnys gäng, denna gång sammanföll evenemanget med saffransbullepremiären, inte dumt. En liten men entusiastisk skara samlades på Broströms kafé och både nya kameror, vår förmåga till bildseendet, samhälleliga ämnen och annat för stunden viktigt avhandlades i allehanda röra.

En stram början på dagen. En vacker vinterdag fångad i form av järnvägsstängslet i den bleka solen, intill Broströms.

En så kallad dagnys - Affe. Fikats första foto togs av Torbjörn med min nya kamera (medans jag hämtade min lussekatt).

Tog förstås några bilder jag med; fler dagnysar fångades upp - Torbjörn, Ewa och Anna. Är inte riktigt van vid autofokusen* i D600 - vad hände med skärpan här? Torbjörns vänsterhandsfingrar verkar ha blivit det icke helt genomtänkta målet. I den andra handen håller han sin alldeles nya kamera av märket... vad det nu var...

*Just nu gillar jag autofokusen i Pentax K7 mer... Förhoppningsvis lär jag mig att hantera Nikons autofokus med tiden...

Senare på kvällen: Hobbits?! Nej, men hobbitsentusister som väntar på biljettsläppet till filmpremiären.

Småbistert att tälta natten som var, på kvällen var det - 8 grader och det blev värre framemot natten.

En av de mindre märkvärdiga av årets ljusinstallationer.

För varje gång jag har passerat här har jag gillat installationen mer och mer. Effekter skapas av folk i rörelse under "husbron".

Tycker att genompasserande figurer blir hobbitliknande på något vis.

Och så en klassisk stadsvy vid Fyrisån.

Den utslängda handsken... sommarchock

Får väl hänga på temat för stunden här på FS - sommar och sommarkänslor - inför den stundande vintern. Snön ska ju börja falla vilken sekund som helst även på dessa breddgrader, har det lovats/varnats för i väderprognoserna. Efterlängtat fast ändå inte. Denna känsla "inte" har smugit sig in i mitt liv ett par år sedan, lite lite, sakta sakta.  Men när väl snön är där, vet jag att allt blir så mycket trevligare. Uppväxten med riktiga vintrar gör sig då påmind, vilka härliga vintrar!  

Livet är fullt av kontraster och därför får det nu bli en riktigt sommarchock med bilder norrifrån.

Vid sjön Pöyliöjärvi, Kemijärvi, finska Lappland. Där finns de härliga vintrarna! Och just här har jag skidat över sjön många gånger, särskilt minns jag de fina soliga marsdagarna.

Det finns playor även vid polcirkeln. Stadens badstrand ligger intill centrum, helt osannolikt lik hur den såg ut redan under min barndom. Vad annat...? Det regnade överallt i Norden i juli i år, men inte just dessa dagar och här (inte heller i svenska Lappland hörde vi). Sol och värme (23 grader) var man ju inte bortskämd med annars denna sommar. 

En traditionell undangömd stuga vid sjön Kitka i Posio kommun, den sydligaste delen av Lappland. Lokal kulinarisk upplevelse är muikku. Det handlar om småfisk som äts hela, med hull och hår, allra bäst blir de om man kan steka dem i en panna över en öppen eld, på plats förstås. Egentligen är fisken den vanliga sorten siklöja (= mujka på finlandssvenska), men i Kitkasjön blir de inte stora. Ju mindre desto godare (och dyrare)! Köp en burk muikkuja om du hamnar i Finland, finns i välsorterade butiker och även på flygplatsen i Helsingfors.

Hittar ingen info på svenska så det får bli engelska; Vendace is a small fish related to salmon, found in the countries surrounding the Baltic Sea. The fishermen usually aim to catch large fish, but the smaller the vendace the better. The small 5-7cm vendace are called “needle vendace”. The most famous of them – the “Wise Fish of Kitka” (“kitkanviisas”) – lives in the big, clean Lake Kitkajärvi in Kuusamo. Why is it so wise? It faithfully stays in its home lake, even though it could freely go off to Russia for a holiday. Best deep-fried or fried on a pan. - Obs! En del av Kitka ligger i Posio, en del i Kuusamo kommun.