Civil olydnad kan förändra världen!

Detta om något är väl civil olydnad som heter duga... Frågan är vilken förändring som blir följden...

Se även Lenas inlägg där ett liknande uttryck för civil olydnad finns att skåda.

För den som hungrar efter mer kunskap i ämnet kan en oväntad förespråkare av civil olydnad vara ett intressant bekantskap.

Dylanmän, Dylanlivemän, dylanologer samt halvsportiga bonusbilder

Dagens långläsning av allt finstilt i dagens blaska resulterade också i dagens höjdpunkt (så vitt jag vet ännu så länge, dagen är ju inte slut än...) - två artiklar om Dylanfantaster. Artiklarnas kopplingar till fotovärlden bättrar på nöjet.

Den ena artikeln i DN handlar om s.k. Dylanmän i olika åldrar, besatta av Bob Dylan på olika sätt. Den andra artikeln handlar om en dylanolog, på jakt efter en Dylanbilds ursprung och historia.  

Hanna Fahl skriver i den första underhållande artikeln om den märkliga värld som hon har kommit i kontakt med. Detta har skett via en Dylanman i hennes egen kompiskrets. Dylanmän är män i olika åldrar, uppslukade av Dylan på olika sätt och varav åtminstone somliga menar att de som är utanför denna värld aldrig kan förstå vad deras passion går ut på. Här har vi bland annat Dylanlivemannen som har sett 113 konserter med Bob Dylan. Han försöker fotografera på alla spelningar som han bevistar, trots att det oftast är kameraförbud. Han och hans likasinnade hjälps åt att hålla utkik efter vakter när man smygfotar. I augusti kommer hans bildsamling att visas i Göteborg.

Tyvärr finns inte artikeln på nätet (ännu?) och jag kan inte citera hela artikeln, synd för detta är verkligen underhållande! Men ett citat kan jag väl bjuda på:"Jag brukar stoppa kameran innanför byxorna, och så ser jag till att gå där det är en kvinnlig vakt. De brukar inte känna efter så noga där."

Min kommentar: användbart tips för alla som smygfotograferar vid olika evenemang...?

 OBS! Läs receptets ordination!

Den andra artikeln har Fredrik Wikingsson - känd från TV...:-) -  skrivit. (Han fick förresten en känga i den föregående artikeln av en Dylanman...) Fredrik W beskriver sig som en dylanolog som är frisk emellanåt, men kan insjukna när som helst när en bild eller en textrad drar ner honom i missbruket igen. Detta hände i vintras när han intet ont anande satt på en tandläkarmottagning, bläddrade i Sköna hem och fick i ett reportage syn på en Dylanbild i ett artisthem. Ding! Den Dylanbilden hade Fredrik aldrig sett förr. Jakten började för att få reda på när bilden var tagen (exakt!) och vad dess ursprung var för övrigt också.

Eftersom denna artikel inte ligger ute på nätet heller, åtminstone inte ännu, så får det bli en kort redovisning här:  Fredrik W:s jakt på bildens ursprung och när den var tagen landade via osannolika turer på husmorstidningen Året Runt. Mellanlandningar gjordes hos den Sköna hem-artisten samt hos Plura, vidare var en 80-årig amerikan den förlösande informationskällan genom sin kunskap om ett specifikt webbarkiv. Där hittade Fredrik W några bilder på Dylan i Woodstock i juni 1966; Dylan har samma kavaj på sig och ser lite utmärglad ut på dessa bilder, exakt som på fotot i Sköna hem. Bilderna i fråga hade publicerats i en portugisisk popmagasin och amerikansk undergroundpress. Någon hade scannat in den här aktuella bilden från svenska Året Runt och skickat in den till webbarkivet. Sommaren 1966 hade förresten varit ett mörkt hål i Dylans liv, han var då i princip försvunnen under ett par månader vilket gjorde bildens datering och ursprung extra spännande. 

Min undran; hur hade bilden i storformatet hamnat i det svenska artisthemmet...? Men nu ska vi inte vara småaktiga för historien är för bra för det!

Ett litet citat om Fredrik W:s jakt: "Jag mejlar till slut en 80-årig man i Miami. Vi nätbråkade för fem år sedan om låten "Tangled upp in Blue", och har inte hörts sedan jag i ett forum hävdade att Dylan sjunger ordet "blue" absolut bäst i refräng nummer fyra, och direkt blev kallad idiot av den här mannen som föredrog sättet Dylan sjunger "blue" i den tredje refrängen. Där skar det sig mellan oss och vi tappade kontakten."

Foto ovan i DN: Robert Henriksson. Min version har inte samma format som ursprungsfotot.

Allra sist - bonusbilder från ett sportsammanhang - när två gulsvarta lag möttes ett tag sedan:

Finns det något dåligt med fotofika?

En sak kan räknas vara en avigsida med fotofikaträffar, det upptäckte jag redan första gången jag var med på en sådan: joo, folk tar med sig kameror och fotar! Resultat: 1. Det bryter ut ett fotokrig förr eller senare. 2. Man kan inte längre dölja sig bakom anonymitet. Om man har tänkt sig ett hemligt liv som fotonörd bör man hålla sig undan fototräffar av det här slaget.... ;-)

Som traditionen numera påbjuder hade vi en trevlig fotofika i Uppsala idag. Denna gång hade vi inget tema att hålla oss till vilket medgav en del uppiggande sidospår vid sidan om fotosnacket, t.ex. motorcykelvärlden. 

Här i alla fall resultatet av mitt deltagande i fotokriget...

I god tid före träffen bokades lämpliga bord i lokalen; Fågelsången är nämligen ständigt välfylld och därför lite knepig som träffpunkt. Är det bra väder sitter många ute och det blir inte lika packat med folk inne, så var det idag. Den tidningsläsande herre som jag stötte på före träffenvisade sig hålla på med foto, naturfotografi främst. Fotosidan? Nej, det hade han inte hört talas om. Och nej, han hade inte tänkt ansluta till träffen...

Torbjörn ser bister ut, men så var inte hans humör. Han tuggar nog bara på en godsak och lyssnar uppmärksamt på de klokheter vi andra språkar om. Jan-Olof är inte heller surmulen utan mycket koncentrerad. Allvarsamheten hör de första minuterna till.

Nya ansikten dyker upp, här Jennie. Längst bort sitter Johan som är nygammal i sällskapet. Per motorcyklist i förgrunden.

Nikos är också ny här, men vi har gått fotokurs ihop en gång i tiden. Motorcyklist. Canonägare. De finns överallt, Canonfolket...

Aha, nu åker kamerorna fram. Johan är glad åt sin nya dyrgrip. Canon.

Jan-Olof är glad åt sin lille PEN (Olympus). Mäktar den med ett fotokrig? Den gamla kameran i Nikos hand är en tveksam konkurrent i ett fotokrig.

Oj, nu svor jag visst i kyrkan, hoppas ingen äldrekamerafantast läser detta...

Här laddas det... Sonysar (Torbjörn och Jennie) och Olympus (Jan-Olof) och Pentax (jag) mot Canongänget... Per tillhör ju Canongänget och känner sig väldigt säker.

Klara...

...färdiga...

...GÅ!!!

Ja men titta...

... det blev en bild!

Och så var det slut för denna gång. Ses i höst! Eller möjligen kanske redan i sommar på Arlanda i fall Per kallar.

Vill inte vara tjatig, men det är faktiskt så att...

... i morgon lördag 21/5 kl 11 blir det fotofika i Uppsala på Konditori Fågelsången. Den som passerar stationsområdet på väg till Fågelsången möts av dessa vyer, möjligen har ett vidare mognadsstadium gjort scenariot lite annorlunda.

I begynnelsen såg det ut så här, dvs när jag första gången fotade på platsen. Lite blekt och intetsägande eller hur?

Någon dag senare:

Ytterligare en dag har gått:

Ett par dagar till och fontägen är i gång. Börjar bli en riktig sommarkänsla.

Sporttillställningar på elitnivå - utan fotoförbud - finns det sådana?

Ja, det verkar så. Som samlare av fotoförbud har jag vikit av den breda vägen till en smalare stig, dvs nu är jag lite försiktig, i vissa lägen till och med mycket försiktig med fotograferingen, efter erfarenheten bland annat på Råsunda. Nogsamt läser jag det finstilta på biljetter samt den tillgängliga webbinformationen kring diverse evenemang.

Således var jag mycket välförberedd någon vecka sedan inför en allsvensk fotbollsmatch på Strandvallen i listerländska Hällevik  - Mjällby AIF (MAIF) >< GAIS. Biljetten skulle inhandlas vid matchstart, kameran skulle inte åka fram om det finstilta hytte om fotoförbud, kanske skulle jag inte ens gå in för att se matchen i så fall...Men si - man fick ingen biljett! Vad göra?

Det är svårt att fotografera sport. Som amatör sitter man ofta lite för långt borta med sin timida utrustning. Här blev det nog nästan mål.

Och här hettar det till på annat sätt...

Lättast var det att fota när det nästan inte hände någonting på planen, när det mesta stod still. Ordet "hända" har förstås flera dimensioner. Nr 22 tyckte säkert att det hände en hel del här.

Äntligen foto med fart och på lite närmare håll. Nästan en närbild!

Har bytt position, hänger vid sargen...

... och får ögonkontakt med en spelare.

Opps, har visst fotat med bländarprioritet hela tiden...

Byter till tidsstyrningen, kanske blir det lite bättre resultat.

Den här sporttillställningen fick man naturligtvis fotografera hur mycket som helst:

- Vad kostar ett VM-Guld idag?

- Det kostar bara TRE KRONOR!!!

Som ni förstår är jag väldigt mycket finne i dagarna, kanske sisådär 99%. I normalfallet känner jag mig som finne till 50% och som svenne till 50%. Det händer att jag är svenne till 95% av och till, men som sagt, just nu och några dagar framåt har vågskålen tippat kraftigt österut.