En fotokulturell lördag och annat smått på Söder

Det blev förstås ett besök i går på Galleri Kontrast, vernissagedagen för sommarutställningen. Som bonus belönade jag mig därtill med en visit på Fotografiska museet. Lite småaktiviteter på Söder tillkom dessutom. 

Till Galleri Kontrast anlände vi ett par timmar efter att portarna hade slagits upp och de mest ivriga hade hunnit avlägsna sig från platsen. De hade lämnat kvar sin värme i lokalerna vilket en ensam hårt vispande fläkt försökte skingra bort. En del folk kom och gick fortfarande, inga bekanta för mig dock. Kastade mig genast över de upphängda bilderna på väggarna. För att inte behöva stanna för länge i den jättevarma lokalen börja maken, strategiskt nog, att titta igenom bildspelen för att lokalisera min bild. Visserligen hade han ingen aning om vilka bilder jag hade skickat in, han hade inte sett dem överhuvudtaget heller, men jag gav en snabb beskrivning av alla tre.

Mitt huvudintryck av utställningen blev: en rätt "trevlig" utställning, bra blandning av olika typer av bilder med det angivna temat "Sverige - en idyll?". Hängningen fungerade trots det relativt snålt tilltagna utrymmet. Maken lokaliserade en av mina bilder så småningom och när jag såg den blev jag lite glad: den utvalda bilden var den jag själv gillade bäst av de inskickade. Men vad blek den var! Fel på skärmen i lokalen? Min skärm? Min bild har detaljer som behöver närstudier och dessvärre medger inte en bildvisning av det här slaget någon möjlighet till det. Men, kul ändå att den finns där!

Inga bekanta på plats som sagt (hade visst missat både Torbjörn och Jan-Olof), men kom snabbt i samspråk med ett par FS-medlemmar som också spanade efter sina bilder på bildskärmarna. En trevlig pratstund!

En matbit blev det sedan på uteserveringen vid korsningen Götgatan/Urvädersgränden. Vi hade spanat in stället redan någon vecka sedan.

Där satt vi och kollade miljön under tiden vi åt och drack. Vackert och stämningsfullt uppåt Urvädersgränd.

Spanade även på huset framför oss. Kontor? Bostäder? Verkade vara en blandning. Intressant placering för en luftkonditioneringsanläggning förresten. Inte direkt passande i miljön kanske.

Sedan vandrade vi neråt mot Slussen. Ett riktigt lämmeltåg av folk på väg från Galleri Kontrast till Fotografiska museet....?

Har inte sett att det skulle vara något fotoförbud på det Fotagrafiska museet och ingen information om ett sådant går att finna på deras nätplats heller. Säg till omedelbart bums om så är fallet ändå så plockar jag bort allt nedanstående taget där!

På Fotografiska museet möts man genast av Robert Mapplethorpes fotokonst. En del bilder ska ha chockerat folk på sin tid och lär fortfarande uppfattas som provocerande av somliga. Det är intressant att studera publiken när bilder kan uppfattas vara av det mer provocerande slaget; helt uppenbart hade folk lättare att ställa sig och titta på hans nakenstudier av kroppsbyggaren Lisa Lyon än motsvarande rätt närgångna studier av ett flertal män. Nakna eller nästintill nakna kvinnor är vardagsmat, annat är det på herrsidan. Man behöver inte ens studera denna uppdelning i bildvärlden utan det räcker att se sig om i stadsbilden, framförallt under sommartid.

Över till en annan visning: Jacqueline Hellmans bilder på skärmar med en tillhörande berättelse som den avbildade hade talat in. Gripande. Denna utställning var mer än en fotoutställning, ett slags installation egentligen i ett enkelt format.

Circle of Memory av Elianor Coppola och några medverkande till är en konstnärlig installation med ett starkt fotografiskt inslag. Installationer är en konstform som tilltalar mig mycket, kanske på grund av att de ofta utgår från fantasifulla utvidgningar av begreppet konst och ger starka minnesbilder. 

Missa inte gången in i det "okända" mörkret i installationen! Många går miste om den faktiskt, noterade jag...Väl framme väntar en meditativ upplevelse, föga med foto att göra med. Allt här i livet behöver väl inte handla om foto?

Sedan är turen kommen till Edward Burtynsky och hans "oljiga" värld... Delstudie här nedan...

... och efter det Jacob Fällenders analoga tolkningar från flera världstäder som flyter samman.

Efter museibesöket blev det en liten titt hos det unga par vars flytthjälp vi var någon vecka sedan. Det var inte lika många kartonger framme nu som då. Bilden från flyttdagen någon vecka sedan.

Flyttbestyren är alltid bökiga, att packa logiskt håller ett tag, men sedan kan det bli huller om buller. Sprit + skor? Kanske hör de ihop ändå på något outgrundligt sätt?  

"Vad gör hon?" tycks någon där bakom tänka... När man hjälper till med en flytt har man varken sin bästa eller näst bästa kamera med, men väl N8, turligt nog....

I slutet av flyttdagen blev det den en runda på Söder. Stockholm har så många sidor att visa upp! Och lika fint var det igår, kan jag intyga!

I Shoot RAW

Fast varken denna eller någon av de efterföljande. Undrar om han hör hemma här på FS?

Mer av denna miljö, olika stilar, olika ordningssinnen.

Dagen till ära...

... har jag också grävt fram några studentbilder. De flesta härstammar från min fotografiskt något omedvetna period, de sista är från den numera mer medvetna tiden, dock tagna med min N8.

Solen sken 2008.

Solen sken för det mesta även 2010.

Och visst sken solen nästan hela tiden även 2011.

Där någonstans försvinner de in i den förhoppningsvis ljusa framtiden...

Att solen alltid skiner på studentdagen stämmer ju naturligtivs inte. 2005 sken inte solen, tvärtom öppnade himlen sina portar lagom till att studenterna skulle springa ut. De ville inte springa ut, de ville stanna inne för att vänta ut regnet. Vi mottagare fick snällt stå i ösregnet...

Det kan vara roligt att bli gammal

Min far fyllde 80 år ett litet tag sedan. En anledning att fira alltså.

Glansdagar. En konstnärlig tolkning av maraton i New York ett antal år sedan när far var kring 50. Bra tid hade han vilket han förstås minns väl och gärna berättar om!

Bilden på mor och far, den längst ner förstås, tog jag när mor fyllde 70 år fem år sedan.

Gäster på väg. Men de hittar ju inte... fast de har varit här förr. De är också gamla. Men inte så gamla att de inte skulle kunna hantera mobiltelefoner och få instruktioner den vägen (alla finska gamlingar kan hantera mobiltelefoner).

En bild att ta med för färgernas skull.

Här pustas det ut dagen efter... Skönt att vara tillbaka i de vanliga rutinerna igen.

Plats nr 5 - var finns rättvisan?

Har precis noterat att ett av mina blogginlägg har hamnat i "toppstriden" om platsen i solen bland de mest kommenterade inläggen. Härmed vill jag lägga in en protest. 

Sättet hur antalet kommentarer räknas är inte speciellt rättvist; om en kommentar utvecklar sig till ett "bloggtråd" där samma kommentator och eventuellt även blogginnehavaren återkommer så borde väl inte allt detta räknas som nya kommentarer? I mitt fall har jag dessutom lagt in en egen separat "kommentar" eftersom Roger hade hunnit svara till Tomas och min möjlighet att svara Tomas enbart spärrades för tekniken är upplagd så (Obs! Roger har inte gjort fel!). Därför valde jag i stället att svara till båda med en egen "ny kommentar". Vilken alltså kom också att räknas in i statistiken. Noterar att inte bara jag, utan även nr 2 (Bengt B) och nr 3 (Lena P) har gynnats av det märkliga räknesättet.

Har något dåligt utvecklat tävlingssinne - därför blev jag väl varken sprinter eller någon annan idrottsutövare av rang. Här på FS kommer bristen på tävlingssinne till uttryck genom att jag försöker hålla mig undan lite; vid ett tillfälle såg jag att ett flitigt bloggande hade lett till att jag var sexa (om jag minns rätt) bland de mest lästa bloggarna. Det kändes ytterst obehagligt...så synlig ville jag ju inte vara... Så taktiken blev att ligga lågt ett tag för att få sjunka undan i lugn och ro... Den taktiken tycker jag fortfarande är ganska skön även om man börjar vänja sig vid tanken att anonymitet inte hör ihop med bloggandet. 

Mitt tävlingssinne kommer bäst till sin rätta i mina egna privata tävlingar mot mig själv. Det kan handla om väldigt banala saker, typ att under sommarsemestern läsa så många böcker som möjligt, gärna av typen "svåra" (det är då man har tid att läsa knepiga tjocka böcker). Har fått förståelse för alla som fastnar för den löjliga sporten golf eftersom den har ett starkt inslag av tävlan mot sig själv och de egna tidigare resultaten.  

Just nu har jag en privat tävling som går ut på att gå minst 10.000 steg varje dag. En vanlig arbetsdag kombinerat med hemmakväll duger inte. En lunchpromenad kan bättra på statistiken tillräckligt.

Idag har jag jobbat hemifrån, ätit ute visserligen, men stegantalet ligger på blygsamma 3360 steg. Måste nog gå en sväng... Det får bli utan kamera, trots den ljusa kvällen, för LADDAREN till Pentax är fortfarande borta. Har ju andra kameror också, men jag har slutat gilla dem. Utom N8.

Några FS-medlemmar tror förresten att mina laddare har blivit HEMKALLAD, till sin SKAPARE...! Har ni hört på maken!

För den som undrar över bilderna; en typ av gåta döljer sig i dem. Eller man kanske skulle kunna säga att de inkluderar ett slags skyddsbehov.