Lite förvånad

Visst blev man det i morse, lite förvånad, när man gick upp och fick se vad som hade hänt under natten. Inte mig emot, det är ju fortfarande bara mars.

Efter ett par timmar var det ett faktum att naturen skötte det hela såsom i Vintern rasat: "...drivans blommor smälta ned och dö."

Snötäckets tjocklek minskade i snabb takt och det var återigen nästintill vår i luften - "...solen kysser liv i skog och sjö." Nästan sant alltså om det inte hade varit för den bistra nordanvinden. 

Mobil årstidstrots

Det är kanske ingen som vill se sådana här bilder just nu? Visserligen ska det bli kyligare till helgen, men det behöver väl inte förstärkas med vintriga bilder... säger en vän av ordning. Jag har dock kommit ordentligt in i vårvinterstämningar; i mars ska det vara vårvinter, anser jag, med betoningen på det sistnämnda delen av ordet - VINTER....

Trotsar ert eventuella motstånd mot vinter- och snöbilder genom att publicera några mobilbilder från Vemdalsfjällen. Alla är fixade i N8. Somliga lite i överkant, men sådant är roligt...! Ni vet, efter en dag med skidåkning har man inga direkta plikter eftersom man är ledig och hemifrån och då kan man ägna sig åt vad man vill. Ett antal av bilderna har jag lagt ut på FB som illustrationer till min realtidsvinterrapportering.

Min svaghet för lomo passar bra i stadsbilder tycker jag, men här...?

Att tolka efter en vessla när man ska uppåt på fjället sparar både tid och krafter...

Lätt dimma hindrar sikten, hoppas att den lättar (sic!).

Hmm, vartåt ska vi...? Hotellet ligger ju ganska nära. Fast vi bor inte där.

Grunnandet passar fint för att få ett tillfälle att lyssna på tystnaden en stund.

Det bar visst uppför... Fast det var nog egentligen en annan dag.

Solen tittade fram en aning medans vi fortfarande stod still och grunnade. 

Ja, det gjorde den! Detta var dock en annan dag också, denna gång vid Storhogna. 

Än mer sol! Och Vemdalen helt klart.

Vilken underbar tillvaro!

Kvällen med det nästan totala mörkret, ljusen från husen och backen, tystnaden.

 Nedan min version av Jupiter och Venus i närkontakt med varandra.

Bastubad på kvällen, levande ljus, varm dryck... vilka fina dagar och kvällar man får uppleva!

Här några av bilderna ovan i lite konstigare utformning - samt en "bonusbild" - eller så kan alla betecknas som bonusbilder: 

Mer mer mer... bandyfest...!

Någon som var på plats vid bandyfinalen?! Ingen har publicerat några spel- eller publikbilder ännu i vart fall så jag fortsätter väl med några glada bilder från stan, timmarna före matchen. Villa Lidköpings supportrar hamnade i skottgluggen för mig.

Angående mitt förra inlägg - Bert-Ola påpekade att mina bilder borde ha varit svartvita med tanke på resultatet. Sandviken vann ju. OK då, här blir det mesta i svartvitt för att spegla verkligheten lite bättre...

 Kolla fönstrena och balkongerna både ovan och nedan....

Bandykravaller i Uppsala - vårtecken staplas på varandra...

Så var vi där igen. Sista gången. Bandy i Uppsala. Sandviken och Villa Lidköping spelar mot varandra denna gång. På stan såg det ut som kravaller skulle ha brutit ut, med ordningsmakten på plats som sig bör vid viktiga sporttillställningar. Tittar man närmare så ser allt fredligare ut än vid riktiga kravaller.

Bandyfinalen är väl det ultimata vårtecknet för somliga?

Obs! Detta inlägg är inget ställningstagande för något av lagen! Jag fotade helt enkelt det som råkade komma i min väg.

Hur kommer det gå för lagen? Matchen har inte börjat ännu, men är i gång om en kvart ungefärligen. Några bandyfans tillhöriga den fotografiska kretsen kommer säkerligen rapportera från plats senare i dag/i morgon även här i bloggen.

Vattenburet vårtecken!

En vacker morgonvy vid Karlbergskanalen i Stockholm.

Vår i luften, den första kajakisten siktad!

Men men, ett nästan osynligt hinder har han att tampas med.

Från min position såg jag tydligt att ingen ränna fanns vidare till öppet vatten bara några tiotal meter längre fram. För en kajakist är det inte lätt att se detta så han letade ett tag och provade även att knacka på isen; ingen ränna ut och isen var stenhård. Det var bara att vända tillbaka.

Och så var friden återställd. Måsen kunde fortsätta att betrakta världen från sin plats utan att störas av människosläktet. Någon har placerat räddningskransen i sitt (nästan) rätta element - på isen... Tråkigt nog är den därmed knappast tillgänglig om den skulle behövas på riktigt...