Projekt: Det gångna året - del 5. Extra: tips efterfrågas

Håller på och planerar min packning för en resa som går till en icke-exotisk lugn plats. Vad är det för huvudkamera som blir bäst att ta med? Min relativt nya Pentax K-7 eller den mindre nya Olympus E-500?

Bakgrunden är följande: Jag behöver fota mycket med min Pentax och särskilt nu när jag har köpt en telezoom till den också. Men kombinationen väger! Tillsammans blir kameran, normalobjektivet och telezoomen nästan 2 kg tung. Olympus med motsvarande utrustning väger bara hälften av detta, dvs ca 1 kg. Det är en skillnad som känns! För att komplicera det hela har ju Olympusen svikit mig vid ett par tillfällen (autofokus och inställningsfunktioner tillfälligt paj), men och andra sidan kommer jag att ha min Olympus semikompakt med som reserv.

Hur tänker ni när ni packar ner er fotoutrustning för en resa, bl.a. vad gäller just detta att släpa med tunga saker? Och hur tänker ni kring stöldrisker och annat, i det här fallet är det en ekonomisk skillnad mellan Pentax- respektive Olympus-kombinationen. Misstänker att jag måste lämna fotoutrustningen kvar på hotellrummet av och till (särskilt om det blir den tunga man släpar med), den får nog inte plats i någon safety box heller. Det är också möjligt att jag måste lämna den kvar på stranden en kortis vid dopp i havet.  Tacksam för alla tips!

Dags för bilder från MAJ 2010! Den var inte lika händelserik som den föregående månaden.

Skinande båtar på land, frisläppta från sina presenningsfängelsen.

Tillståndet på land varar dock inte länge, färden mot sommaren börjar.

Linköping igen, snudd på en hemstad för mig... Eller i alla fall en av de svenska städer jag vid det här laget känner lite bättre, räknat efter Uppsala och Stockholm. Här en vårvy från Gamla Linköping.

Utsikt över Hanöbukten i Blekinge. En vacker, men kanske lite menlös bild. Tog mig dock friheten att lägga den i ett av mina album; vackra menlösa bilder är svåra att döpa upptäckte jag! Det blev "Se horisonten".

Hanöbukten är känd för sitt kalla vatten. Inte ens på sommaren kan man ta för givet att det är hyggligt varmt. Mitt tidigare rekord vad gäller att bada här har varit +10 grader i vattentemperaturen, som synes slog jag det med några grader denna gång!

Bidlbeviset har den äkta hälften förevigat. Förresten har jag som metod att ALDRIG titta i termometern före doppet, för säkerhets skull.

En färgklick vid strandkanten.

En färgklick till, en lite dramatiserad version av vårverkligheten.

En långsam vandrare. Olympus semikompakten lämpar sig bra för närbilder, bara inte föremålet rör sig... Det gjorde den här rackaren, fick aldrig skärpan där jag ville.

En stund som aldrig mer återkommer.

Projekt: Det gångna året - del 4

Sorry,  dagens andra, men dock det ”rätta”  inlägget. Det blir is, fors, fotboll, god mat, husvagn, rökpaus, Valborg – allt huller om buller.  Månaden APRIL förra året var en händelserik månad helt klart.

En tur till Finland ännu en gång. Man kan nästan inte tro att detta kan vara april, på sträckan mellan Stockholm och Helsingfors.

Uppladdningen till album och från datorn till bloggen funkar nu, hurra…!

Rökpaus i Uleåborg (Oulu). Obs! Jag röker inte.

Ibland hade jag lite fågelperspektiv. Här tittar jag ner på husvagnar i långa rader, längst bort vid den röda bilen är mors och fars husvagn. De åker skidor både på  längden och tvären fortfarande trots sin höga ålder (80 resp. 75).

Annorlunda utsikt i centrala Helsingfors, hur lättillgänglig som helst från bilinfarten vid Vikings färjeterminal.  Dimma och sol ihop erbjöd ett märkvärdigt skådespel med havet, isflaken och holmen en bit bort.

Linköping nästa och sjön Roxen:

Ett försök att agera fågelfotograf när ett tillfälle dyker upp.

En superb måltid på en japansk restaurang! Linköping är värd besöket bara för detta, men vad hette stället…

Hem till Uppsala. Vissa gånger får man ett vackrare mottagande än vanligt.

Valborg i Uppsala, såklart! Det här gänget är modigt, snudd på övermodigt...

Ja, så var det!

Projekt: Det gångna året - del 2 OCH del 3

Lika bra att skynda på och slå samman bilder från olika månader det gångna året. Andra ämnen, som skryt och ljug och annat har ju trängt in fast jag skulle egentligen hålla på med mitt lilla projekt. Andra ämnen har stulit både bloggplats och tid, men nu är det slut med det för stunden!

En vinterscen från Vemdalen i FEBRUARI 2010. Dottern skidar på i sin rosa dräkt, vald efter molnens nyanser! Nej, inget fusk i Photoshop, det såg faktiskt ut så här både i klädseln och på himlen!

Huttrade fortfarande vid Svandammen en del denna månad, i likhet med den föregående månaden. Var förstås inte ensam utan hade sällskap av mina fågelvänner som tyckte att det nog hade blivit för kallt ändå. De blev nästan tama av kylan, aldrig kan man komma dem så nära som vid en långvarig mycket kall period.

Bilden nedan har jag visat förr, men den passar här så låt gå...

SER NI???!!! Kajan har upptäckt att svanen är en värmande vän... Den höll sig tätt intill Alexander så länge jag var på plats denna dag. Det var -20 på morgonen, -13 mitt på dagen och på kvällen kröp temperaturen till -18 grader igen vid läggdags. 

En tupplur mitt på dagen under helger är inte fy skam. Micki finns ju inte mer, roligt men samtidigt sorgligt att titta på bilder där han är med. Och han var ju med i bilder väldigt mycket förstås för som vallhund behövde han sin flock och var därför alltid närvarande.  

MARS detta år 2010 bjuder på ordentliga vinterscener fortfarande. Här en lustighet, en nedhängande kompakt snöfront som är på väg ner från taket som hör ett cykelställ till.

Skidåkning kan man fortsätta med utan förhinder. Inte vanligt i mars på dessa breddgrader. Vet det med säkerhet eftersom jag fyller år i mitten av mars och den månaden brukar vara en väldigt trist smutsig period av året i Uppsalatrakten. Det är helt annat i mina hemtrakter där mars är en underbar vårvintermånad.

Här landas det i Uleåborg där jag gör några dagars visit hos mor & far, syster, och bror med familjer. Besöksanledningen hör till min ålder till: pappa hade insjuknat allvarligt, men tack och lov repade han sig snabbt igen och är fortfarande "still going strong". PS. Uleåborg är inte min hemstad, men studiestad dock, alltid trevligt att bese staden igen. DS.

Nedan Nemo, syrrans misse som föddes i ett stall och var svanslös ända från födseln (naturligtivs så även på fosterstadiet). Kul rackare. Tyvärr försvann Nemo spårlöst i somras, antagligen har något otrevligt hänt för han var en hemmakatt som trivdes bäst hos sin familj och basade över hundarna. 

Projekt: Det gångna året - del 1

Sällar mig till dem som vill göra en tillbakablick på det gångna året. Det visade sig bli knepigt att få ihop bilder från alla månader till ett enda inlägg. Detta beror på att för mycket bilder finns och att jag ligger hopplöst efter med bildhanteringen sedan länge. Därför delar jag nu upp min tillbakablick med förhoppning om att jag kan hålla takten såtillvida att jag är klar med återblicken i slutet av 2011... Håll tummarna!

Och jag börjar med.... JANUARI 2010!!! Denna månad var riktigt kall om ni minns. Temperaturer kring -20 eller ännu lägre. Själv hade jag hamnat i något slags komatillstånd i kylan och vistades under åtskilliga dagar vid Svandammen som krympte snabbt ihop till en liten pöl med hur mycket fåglar som helst. Den lilla pölen såg kommunen till att hålla öppen för änkemannen Alexander och alla hans undersåtar som bestod mest av änder, men en och annan kaja och duva slank också med i det livliga sällskapslivet.

Den icke flygande svanen Alexander är en intressant figur. Han har bott vid Svandammen så länge jag minns (hur gamla kan svanar bli?). Svanar lär leva i livslånga partnerförhållanden så det är ju lite synd om honom nu när han har varit en ensam svan här sedan 2006. Han lär ha avverkat fyra fruar totalt och enligt vissa uppgifter ska han ha dödat ett par av dessa.... Sant eller inte?  Den siste ska dock ha dött i lunginflammation och ungarna tog Alexander totalansvar för efter frugans frånfälle. Alexander har visst en särskild andkompis här, de brukar simma bredvid varandra.

Vilken av de två nedanstående bilderna gillar ni? 

En ytterligare duva:

Det blev ju en del andra vinterbilder denna månad också, här en från Geijersdalen som är fin både sommar som vinter.

Men sedan bar det iväg till något helt annat, till en "svensk sommar" i Jordanien. Lägger med bara två bilder därifrån och återkommer förhoppningsvis vid något tillfälle när jag har lyckats få ordning på alla bilder därifrån.Kanske får de ett eget album. Med förskräckelse läste jag förresten hur en del har räknat ihop sina bilder från det gångna året och kommit fram till att det kanske blev 1000-1200 bilder totalt. Själv överskred jag detta rejält bara under Jordanienveckan. Inte undra på att man har tappat kontrollen över sitt fotoliv...

Nedanstående bild känner väl alla till; nabatéernas klippstad Petra som byggdes kring 800-700 f.Kr. Staden övergavs och "glömdes bort" på 1200-1300-talet för att "upptäckas" av en schweizare på 1800-talet. Här har man först vandrat genom en nästan 2 km smal "siq" med totalbranta bergväggar som på sina ställen är uppemot 200 m höga. Synen som väntar på en när Bab as-Siq slutar är överväldigande och ingen bild i världen kan göra denna syn rättvisa. Svåra ljusförhållanden som synes. Och förresten är nästan alla mina bilder tagna i "siqen" av dålig kvalitet trots att jag hade ett enbensstativ med mig.

Bilden nedan är från det stora Wadi Rum ökenområdet som är så mycket mer än ett ökenområde. Klippformationerna är mycket fascinerande. En total tystnad råder, den påminner om den tystnad som man kan uppleva framförallt norröver även här i Norden.

Några undervattensbilder tagna i det jordanska Röda havet finns i ett album här.

Grått grått men lite färgglatt, händelserikt och soligt också

Ett par bloggdagar har försvunnit för annat ska också hinnas med. Nödtroftigt foto har det dock blivit ändå. Mottot "man tager vad man haver" passar fint till fotovardagen också. Här i alla fall en rapport om tur/retur 60 mil.

PS. En liten luring döljer sig i en av bilderna. DS.

Nästan som en byväg i norra delen av landet. Fast det är E4.

Det blir en aning bättre sikt och underlag, genast får många brådis. Vi har inte det för vi har båda erfarenhet av hur snabbt allt kan gå på tok. Maken har halkat genom ett broräcke vid ishalka och jag har vurpat av E4 vid Kista i snöoväder.Bilen med maken landade på marken vid broänden. Jag med ett barn bredvid och en annan i magen landade mjukt i snön i stället för att krocka med bilen jag var på väg att köra om och i stället för att hamna bland träden eller mötande trafik. Änglar, finns de? Nej, tror inte det, men vi har haft tur.

Lyssnar på vår nuvarande favoritlåt nr 1. Den raspira rösten passar väldigt fint till låten.  

Snösvängen är ute.

Eftersom det har blivit bättre underlag och sikt lämnas lunken på 80 km/h.

Nästan framme.

Njuter av den underbara miljön i Gamla Linköping.

Hon väntar på husse och matte som är inne och köper godis. Själv är jag lika svag för schäfrar som för sheltisar. Det blir så när man har själv haft hundar av dessa raser. Äntligen en vacker färg på bajspåsen! Passade på att klappa på vovven, men förstås först när matte och husse var på plats.

AJ AJ AJ! BILEN ÄR BARA EN VECKA GAMMAL! Och den är vår... Detta blev en lite annorlunda och ganska osannolik upptakt till kvällens begivenhet, musikalen Chicago på Östgötateatern....

Hemåt. Sovit illa under natten så jag snarkar bort hela sträckan mellan Linköping och Stockholm. Vi båda har ovana att bli lite trötta vid körning och turas om att köra i vanliga fall. Inte idag, men som tur är var bara jag trött. 

Passande låt till vädret fast fel månad. Ok då, det är snöblandat....

En liten avstickare i Stockholm.

Nästan hemma, passerar Vaksala kyrka och Vaksala kyrkby på Uppsalaslätten. Börjar piggna till.

Den här synen chockade mig ett antal år sedan. Inte ett fjäll i sikte förstås, men att det inte fanns den minsta antydan till något litet berg eller kulle, det var deprimerande, tyckte jag. Nu känner jag mig hemma och tycker om att få syn på min hemstad på det här sättet efter att ha varit borta från stan.

Ingen kaffepuff utsläppt nu, men man känner dock nästan lukten när man ser huset...