Höstfägring - och Dagnys fotofika snart!

Mitt i den gråaste hösten blir det svårare och svårare att hitta färgklickar i naturen....

.

.

.... men det finns ju annat att vända blicken mot...

.

.

.

.

.

.Dagnys fotofika infaller alltid den första lördagen i månaden - bra minnesregel!

Lördagen den 1 november bör det alltså vara dags igen. Klockslag 10.30 (individuella starttider både före och långt efter förekommer). Plats Konditori Fågelsången i Uppsala verkar det bli även denna gång. - All denna info gäller såtillvida inte någon kommer på en idé om att vi ska göra något annat på annat håll denna gång; håll utkik efter uppdateringar både här bland bloggarna och/eller i Dagny-gruppen och/eller i Uppsala-gruppen. I Facebook-gruppen finns alltid garanterat den sista gällande  informationen.

.

Svårt att välja...

... dagens bild och därför lät jag bli att bestämma själv denna gång (sådant händer lite då och då). Nedan de bilder som blev "över". Och här den som blev utvald denna gång.

Ekoln; vilken dag! Dimman ligger kvar även om det börjar dra ihop sig till en eftermiddag.

Mysigt.

Gulligt.

Vad de kan, spindlarna, på ett par dagar!

Vilket hantverk!

Åriket - Fyrisån.

Tråkigt. Eller harmoniskt.

Spännande. Vad har hänt? (Inget.)

Det drar ihop sig.

Målet.

Våren kom och gick... och kom

Den här veckan hade jag tänkt fotografera vårtecken från måndagen till fredagen, som veckans tema (dagens bilder på Blipfoto). Var bortrest större delen av den föregående veckan, men jag var ändå väl underrättad hela tiden om att våren hade nått hemstaden. Jag såg framemot att få plocka fram makroobjektivet för att föreviga allt det fina i naturen och som uppenbarligen hade dykt upp under min frånvaro!

.

14/3 - Det började bra, på fredagen efter hemkomsten, hittade en liten krabat med mycket vårkänslor bland färgglada vårblommor.

.

15/3 - På lördagsmorgonen var det fortsatt fint, lite snö hade kommit under natten, men vad gör det?!

.

16/3 - På söndagen gav jag mig ut på blåsippsjakt i den bistra blåsten, i en skyddad vrå fann jag några blyga "violer", ej utslagna dock idag för det var kallt!

.

17/3 - Temaveckan började på måndagen för mig; vi vaknar upp i en helvit värld! Vart tog våren vägen?! Och så flög mitt vårbildsprojekt sin kos! Eller?

.

18/3 - Tisdag.

.

19/3 - Onsdag. Detta var bara början, på kvällen såg det ut så här . Och då hade stadstrafiken med bussarna slutat att fungera. Och DET är något som jag har lite svårt att förstå eftersom några jättemängder med snö var det ju ändå inte frågan om... Ok då, bussarna har ju inga riktiga vinterdäck egentligen och det finns ju backar här i stan och snöröjningsresurserna kan ju inte hållas på samma nivå som vid Polcirkeln... Framförallt resursfrågan spelar nog en stor roll, tillsammans med att kaos uppstår lättare när väldigt många människor drabbas. Vid Polcirkeln är det ju inte så många själar och då kan det aldrig bli totalkaos.

.

20/3 - Torsdag. Ganska sanslöst. Fast väääldigt vackert också....

Dagen därpå var ordningen återställd och vi skulle få uppleva vårkänslor igen, nästan som om inget hade hänt. Bortsett nu från att min temavecka hade förvandlats till att handla om "vintertecken"!

..

Så här vill vi ha det...

Längtar efter det vita och rena. Men det är mest det gråa och halvtrista som omger oss mitt i denna årstid som kallas för vinter. Får ta en tillflykt till foton tagna tidigare under säsongen. Den gemensamma nämnaren i bilderna nedan är dock inte snö egentligen, utan "guld". De är alla tagna tre veckor sedan i Stockholm, på Djurgården.

Passar nu på att frångå från ett löfte jag har gett mig själv; en av bilderna blev mitt val för dagens bild den aktuella dagen, och sådana hade jag inte tänkt lägga upp på FS alls under det pågående 365-året. Men löften är ju till för att brytas!

(PS. Slutord längst ner i inlägget. DS)

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Detta inlägg var tänkt att publiceras igår. I och med att en FS-medlem (som likaledes är en flitig deltagare på fotofikor, bl.a. Dagnys) förlorade sin far den dagen, kändes det bättre att publicera något som knöt an till kärleken till våra närmaste och sorgen när vi förlorar dem (även om min bild var ganska subtil i detta avseende). Alla har inte nära relationer till sina anhöriga, men man önskar att alla har någon eller några i sin närhet på ett sådant sätt att innerlighet och medmänsklighet finns i våra liv. Under resan genom livet förlorar vi några, i slutändan står vi på tur att gå samma öde till mötes. Att vara missnöjd med väder och klimat är trots allt bara något småirriterande och banalt i vår vardag, jämfört med allt annat som är viktigare i livet - inte minst våra medmänniskor.

.

Väldig likriktning med bilderna här - eller inte - och så det där monumentet som ingen vet hur det ser ut....

Nog är det höst, den finaste delen av den, några foton från veckan som gått.

.

Hur gick det här till?

.

Dagens bild på Blipfoto för min del i tisdags. Vann mångas gillande. Ingen slump, inget att stoltsera med; ovanligt många hade kikat in i min journal just den kvällen för jag hade haft en av mina sällsynta kommentarsräder (= kommenterade många av mina blipvänners bilder under kvällen).

.

Njaa, har inget att säga om detta.

.

Sten Sture monumentet av Carl Milles på Uppsalaåsen ovanför Geijersdalen. Knappt någon känner till monumentet, ännu mer sällan ser man någon bild på det....  (inte ens någon av dagnysarna som var med på fotoutflykten häromsistens verkar ha fotograferat det).

.

Just det, ingången till Geijersdalen ska väl med.

.

Upp och ner, så kan det gå.

.

Första bildens gåta är löst.

.