Suzanne Vega - she was here!

I går kväll var Suzanne Vega i stan, närmare bestämt på Katalin, på sin enda konsert i Sverige. Jag gillar hennes röst väldigt mycket och i vissa låtar blir den rent utav hypnotiserande. Musiken präglas överlag av en lågmäldhet där låttexterna är viktiga, men visst kan hon vara rockig också. Suzanne Vega har haft ett par stora hits, Luka och Tom's Diner, men någon storstjärna blev hon väl aldrig. Det är inte synd om henne för det; det som hon har åstadkommit räcker väl mer än väl? 

Livet har gått på högvarv på sistone så det hade inte blivit av att förboka några biljetter. Lite väl sent (= kl 20 - konserten skulle börja kl 21) började vi diskutera om det överhuvudtaget var någon idé att försöka få tag på biljetter. En halvtimme senare var beslutet fattat, ett försök skulle det bli och blir det inte Suzanne Vega så får det bli ett glas på något uteställe i stället. Hoppade in i duschen kl 20.35 (skönt efter den hemska klibbiga dagen), en kvart senare var vi på väg och kl 20.57 var vi framme. Fullt i lokalen, men fortfarande fanns det plats för två stycken! Tack för det för det blev en minnesvärd kväll för mig!

Befriande och uppiggande att uppleva en chosefri och okonstlad stor artist live!

Angående fotografering i lokalen sade hon förresten ungefärligen så här, efter några framförda låtar och efter att en del blixtar hade också avfyrats: Ja... jag ser att det är många som fotar här ... skulle ni vilja vara snälla (och här tänkte jag, oj, jag måste nog gömma min kamera även om jag inte är skyldig till blixtarna)...när konserten är klar så skulle ni vilja vara så snälla och gå in på min Facebooksida... och ladda upp alla bilder där ... så alla kan se dem!

En fin låt - The Queen and the Soldier

Lite tuffare - Solitude Standing

Mer av det tuffa - Men in a War. Tycker förresten att hon har fått in en välkänd Rolling Stones-slinga där...  

Storhit Tom's Diner i olika versioner, varning, kan bli lite tjatigt...:

• En avskalad version helt utan instrument, imponerande att kunna framföra detta i konsertsammanhang - arrangemang 1:
• En variant med instrumental uppbackning ("Officemiljö"...) - arrangemang 2:
• En rockigare variant med mycket trummor (obs varning för dålig bild- och ljudkvalitet) - arrangemang 3
• En flottare version i flottare sammanhang, med en symfoniorkester - arrangemang 4

Andra halvan av The Wall

Roger Waters - The Wall - Globen, några bilder till från andra delen av konserten. Den färdigbyggda muren (se förra inlägget) användes under pausen som en projiceringsyta för fotografier av våldsoffer, bilderna byttes ut löpande så att egentligen var det inte läge att gå ut från arenan. De flesta av fotografierna var porträtt av krigens offer, ofta okända och/eller relativt anonyma. Dock fanns det med en del bilder på människor som hade arbetat för freden i någon form, i offentliga sammanhang, välkända ansikten. Gemensamt för dessa var att de hade också drabbats av våldsam död, bland dessa fanns Mahatma Gandhi och Olof Palme. 

Och sedan var konserten i gång igen. Muren hade blivit ointagligt hög, musiker någonstans bakom den, utom ett par stycken ...

Muren rasar - virtuellt....

Den rätt beskedliga grisen från förr har med tiden förvandlats till ett ganska otäckt vildsvin... 

Svårt med det röda ljuset, inte lättare med det starka vita heller...

Muren har rasat rent fysiskt och dammen yr. En förvånad tystnad i Globen. Antiklimax. Var det slut? Var det REDAN slut???!!!! NEEEEJ, ville man helst skrika.... Förresten, hur sj-n gick det till att få muren att rasa ihop utan risker för dem som satt närmast...?! 

Fram bland ruinerna kliver först Waters, sedan hans medmusiker...

Min version av The Wall - första halvan

Roger Waters i Globen för knappt en vecka sedan, en konsert och en multimediashow i den sanna Pink Floyd-andan! Mari L har visat sina bilder från första parkett i sin blogg tidigare. Här är några av mina bilder; satt en bit bort (trots att vi hängde på låset vid biljettsläppet), men det gjorde inte så mycket för själva showen kom väl till sin rätta på det sättet. Nackdelen var förstås att några närbilder var inte att tänka på. Och musiken hördes garanterat överallt i Globen!

Den pampiga inledningen med In the Flesh, mängder med pyroteknik och en makalös flygplanskrasch som pricken över i:et. Vi pratade innan konsertstarten med bänkgrannarna, två kurdiska killar från Bagdad (de var numera boende i Sverige), de tyckte absolut att jag skulle göra ett försök att fota... Lyckades inte fånga in kraschen något vidare, den kommer bättre till sin rätta i en filmad version.   Dessa sanna entusiaster hade förresten biljetter till extra konserten kvällen efter samt till konserten därefter i Köpenhamn...!!!!!

Another Brick in the Wall Part II, här en liveversion från Lissabon för den som vill höra samt se rörliga bilder...

Muren börjar byggas upp, bit för bit pågår bygget under konserten, på riktigt.

Endast mindre gluggar kvarstår i muren...

                             Murbygget blev färdigt till pausen.

Angående fotografering: Ett systemkameraförbud gäller normalt sett i Globen och på de kringliggande arenorna i samband med konserter. För denna konsert gällde dock en modifikation, enligt konsertinformationen på webben fick man inte ta med "professionell ljus- eller bildåtergivningsutrustning. Ingen fotografering med blixt!"

Hur tolkar ni ordet professionell...? Jag har min tolkning klar i alla fall.

Har publicerat några bilder från konserten i mitt föregående blogginlägg.

2 x Roger Waters / The Wall --- 5 x Cat Stevens (Yusuf)

Nedan ett par bilder från konserten med Roger Waters häromkvällen; återkommer med mer bilder en annan dag. Äsch, slänger in en bild till så nu är de tre stycken...

Nedan finns några bilder från gårkvällens (lördagens) konsert med Cat Stevens. Varenda sittplats på Hovet såg ut att vara utsålt. Publiken var totalentusiastisk ända från första låten eller snarare redan innan. Cat Stevens (numera Yusuf) fyllde kvällen med värme och humor. Kanske lite väl myspysigt för somliga, men inte för denna publik...Det märktes överhuvudtaget inte att han har varit borta från musiken och scenlivet väldigt länge; han uppträdde avslappnat och rösten var fullständigt oförstörd. En nostalgikväll som nog föraktas av förstårsigpåare, men inte av fans...! Och andra sidan efterlyste Expressens kritiker mer gamla välbekanta låtar... Håller med honom på en punkt: den nya låten "People" var väl ingen höjdare direkt, men fastnade i hjärnan gjorde den direkt....

Bilderna från Cat Stevens-konserten är dessvärre av halvdan kvalitet. Enligt reglementet hade jag ingen systemkamera med utan semikompakten Olympus SP-590UZ fick tjänstgöra. Den är inte särskilt lämpad för konsertfoto, enda fördelen är dess telezoom i dessa förhållanden. Vi kom att sitta så långt borta som det bara gick eftersom biljetterna bokades på tok för sent. (På Roger Waters-konserten hade jag en "riktig" kamera med; mer om det en annan gång.)

Den gemensamma nämnaren mellan Roger Waters (f.d. Pink Floyd) och Cat Stevens är ett slags samhällskritiskt grepp fast de kommer till uttryck på ganska olika sätt: The Wall målar upp obehagliga stämningar, Cat Stevens visar upp en mjukare värld där det är viktigt att vi bryr oss om varandra.

Funkade Disfarmer & Frisell ihop?

Bill Frisell & Co erbjöd en magisk kväll en vecka sedan, exakt, på Uppsala Konserthus. Men sanningen att säga - ni må ursäkta mig, herrar - det var varken Frisell eller Disfarmer som bar upp konserten. Det gjorde gruppens enda kvinnliga medlem, Carrie Rodriguez. Hon var klart den mest framträdande musikern i gruppen, slet verkligen de två timmarna oupphörligt med sin violin när andra hade gott om andhämtningspauser, violinen var det absolut viktigaste instrumentet för låtar som framfördes denna kväll, hon visade sig vara en duktig violinist, därtill kunde hon hantera även en gitarr och kunde sjunga vilket ett par låtar visade. Vad mer kan man begära?

Är helt säker på att många inte håller med mig, framförallt inte de som var där främst för Frisells skull.  Och så är det ju, var och en har sina egna preferensramar. Själv känner jag violinen bättre än gitarren som instrument vilket medför viss jävighet på sitt sätt. Men hur många jäviga recensenter har man inte stött på i tidningsspalter genom åren! 

Det blev förstås lite konsertbilder, tyvärr syns det inte på fotona hur magisk kvällen verkligen var. Någon recensent var kritisk vad gällde hanteringen av Disfarmers bilder under konserten. Själv har jag inga synpunkter på detta, annat än att den ena skärmen stod snett. Som synes satt jag rätt bra i lokalen, uppe på läktaren. Just där störde jag nog ingen heller för vi var ganska få personer där uppe.

Frisell sade inte många ord under konserten; i början presenterade han sina medmusikanter, mot slutet när det blev dags för den andra extralåten sade hand: "Ohh, Sweden..!" Det var allt.

Svaret på frågan "Funkade Disfarmer & Frisell ihop?" - JA, absolut!

Recensioner:

• Dagens Nyheter
• Svenska Dagbladet
• Uppsala Nya Tidning

Ska kanske ägna mig åt konsertfotografering framöver? Hitta min fotografiska själ den vägen? ;-)

Biljetter till Roger Waters 4/5 i Globen (usch för lokalen...) och till Cat Stevens 7/5 på Hovet är i alla fall bokade. Det blir bråda dagar för en konsertfotograf. Tyvärr saknar jag rätt fotoutrustning när man sitter långt borta från scenen. Sanningen att säga, det lär bli bara mobilbilder och karriären som konsertfotograf får man lägga på hyllan innan den ens har börjat... :-(