Leica M8 och Dogma ångest - att välja brännvidd ;-)

Leica M8 Summicron 50/2 ISO 160 Obeskuren men varsamt behandlad och skärpt i Photoshop.

Så har det blivit dags för mig att fundera på ett nytt DOGMA-löfte. Ny kamera och plötsligt en uppsjö av brännvidder att välja mellan. Hade det varit det klassiska 35mm formatet - på film eller på "fullformats" sensor - skulle mitt val antagligen bli Summicron ASPH 35mm. Men M8:ans 1,33x brännvidds-förlängning ställer till det en del. Så jag beslöt mig för att prova mig fram, med början med Summicron 50mm som nu motsvarar ca 67mm - dvs ett mycket kort tele.

Funkar bra till arkitektur, porträtt och bilder som mår bra av en tajt beskärning.


Leica M8 Summicron 50/2 ISO 160 Obeskuren men varsamt behandlad och skärpt i Photoshop.

Men blir lite problematisk till klassiskt gatufoto, lite för snäv, det känns att det inte är en 50mm längre. Man vill ständigt backa lite för att få till kompen.

Nästa objektiv till prövning blir så min favorit: den asfäriska Summicron 35:an - men nu är den närmast en 47mm, dvs en normalglugg.


Leica M8 Summicron ASPH 35/2 ISO 160 Obeskuren, varsamt behandlad o skärpt i Photoshop.

Den känns betydligt vidvinkligare än 50mm - fast den är farligt nära den brännvidden i praktiken. Och med full öppning så ger den ett snyggt "släpp" - som alla Leica gluggar ;-)


Leica M8 Summicron ASPH 35/2 ISO 160 Obeskuren, varsamt behandlad o skärpt i Photoshop. 

35:an funkar också förvånansvärt bra till porträtt, speciellt om man vill ha lite miljö med. Men den är framför allt vidvinklig nog för gatu och reportagefoto. Och den är även en av Leicas kompaktaste gluggar - vilket talar för den. 
Jag upplever den som sagt lite vidare än den klassika normalen, lite som 40mm på en film-Leica, helt subjektivt såklart. Skulle kunna bli mitt val - men imorgon går jag vidare med 28mm som blir motsvarande ca 37mm - farligt nära favoritbrännvidden 35mm.


Leica M8 Voigtländer Color-Skopar 21/4 ISO 160 Obeskuren, varsamt behandlad o skärpt i PS.

Och sedan väntar 24mm som blir ca 32mm och är det vidvinkligatse som M8:an har ram i sökaren för. 21:an som ganska exakt blir en 28:a kräver tyvärr extern sökare.

Mer om detta inom kort!

Stora "DOGMA" bloggtestet: Ricoh vs Sigma vs Leica

Richo GR-D II                            Sigma DP1                              Leica M8

Jag har under en period använt tre "DOGMA" digitalkameror paralellt: två kompakter med fast otik och med möjlighet till extern optisk sökare samt en "riktig" mätsökarkamera med utbytbar optik. 
Kamerorna är: Ricoh GR-D II (med en Voigtländer 28mm sökare monterad), Sigma DP-1 med originalsökaren (28mm) och Leica M8 med olika optik, bla en Voigtländer ColorSkopar 21/4.
Samtliga kameror har då haft optik som motsvarar 28 mm i småbildsformat (ff), men sensorstorleken varier från Ricohs lilla med 4,75 i "crop factor" och 10 MPX, via Sigmas nästan APS-C stora FOVEON sensor med 1,68 "Crop factor" och 14 MPX, till Leicas Kodak sensor med 1,33 i "Crop factor" och 10 MPX. (Vill du läsa mer om kamerornas tekniska specar så följ länkarna till Dpreview.com: Ricoh GR-D II, Sigma DP1, Leica M8 artiklar)

Kamerorna skiljer sig såklar åt i funktion, utförande och inte minst pris, men de ligger nära i möjliga användningsområden, som tex "klassiskt" reportage foto och/eller för min del - "DOGMA" foto.
Jag har skapat tabellen nedan för att sammanfatta mina intryck, subjektiva såklart, men upplevda under likartade förhållanden. Dvs jag tar upp sådant som är relevant för mitt fotograferande. 5 är bäst, 1 sämst och 0 innebär att funktionen saknas.

Som summeringen visar så kommer Ricoh och Leica "farligt" nära varandra, fast det skiljer över 30 000 Kr i pris! Sigman är tyvärr hopplöst svåranvänd, i vissa situationer rent av omöjlig. Detta främst pga en extremt "seg" autofokus, avsaknaden av lättanvänt gränssnitt för det manuella ditot, samt ett "segt" avtryck. Ricohn vinner på riktigt användarvänliga reglage, hyperfokalläget och en synnerligen bra skärmsökare. Leican har som väntat absolut bäst bildkvalitet (även om IR-känsligheten stör ibland) - men Sigman ligger inte långt efter, även det anmärkningsvärt med tanke på prisskillnaden! I tabellen har jag lagt till "Utbytbar optik" och nollat Leican i "Bildkvalitet, optisk", detta för att skapa balans mellan kompakternas exellenta optik och Leicans stora tillgång till fantastiskt optik. Vilket även är M8:ans stora tillgång - den är en systemkamera. Och viktigare för "DOGMA": den har en riktig mätsökare, det enda på M8:an som är identiskt med dess analoga syskon i M-familjen.

För en jämförelse mellan Leica M8 och Sigma DP1, se bilderna nedan:


Leica M8 160 ISO Auto vitbalans 760/s f5,6 Detaljen i 300% ingen skärpning eller färgjustering

 
Sigma DP1 100 ISO Auto vitbalans 500/s f5 Detaljen i 300% ingen skärpning eller färgjustering

Slutsats: Leica M8 är en mycket kompetent om än inte prisvärd kamera, Ricoh GR D II bjuder på väldigt mycket användarvänlighet för pengarna och Sigma DP1 kan man glömma!

Dagspris: Ricoh GR-D II: 5500 Kr, Sigma DP1: 4500 Kr, Leica M8: 35000 Kr

Grattis och Gott Nytt 2009 - DOGMA har fyllt ett år!

Fasadbelysning, elitism och DOGMA

Richo GR-D II (f2,4 och 1/2 sek. på fri hand, obeskuren men varsamt skärpt) Uppsala Domkyrka

Domkyrkan i Uppsala har äntligen försetts med fasadbelysning. Ett otroligt lyft för stadsbilden! Från att ha ruvat stor och mörk över staden så lyser hon nu behagligt inbjudande. Och för oss fotografer så har staden blivet ett snäpp mera fotogenisk ;-)


Richo GR-D II (ISO 200, f2,4 och 1/6 sek. på fri hand, obeskuren men varsamt skärpt = Dogma ;-)

Interiören är sig lik, kantorn övar, musiken kommer inte med på fotot, alla dimensioner ryms inte i mediat. Allt skapande rör sig inom avgränsningar, som man kan försöka spränga eller bejaka.


Richo GR-D II (Dogma bild ;-) Dottern visar mig sina teckningar/anteckningar...

Dogma är inte elitistiskt, tvärtom. Sällskapet är öppet för alla, ingen nekas inträde. Inga krav ställs på förkunskaper, artistiska bedrifter eller utrustning. Du måste såklart ha tillgång till någon form av kamera samt ha tillräckligt med fotografisk allmännbildning för att kunna avge löftet (om inte så hjälper vi gärna till med lite utbildning :-)

Målet är att du skall utvecklas som fotograf och Dogma är ett "medel", en filosofi, metod eller "väg". Mot ett  mål. Ungefär som om du väljer att träna Judo. Det finns andra träningsformer, men väljer du Judo så underkastar du dig Judons regler ( i alla fall under träningen). Sedan övar du Judons grepp och kast, genom ständiga upprepningar, tills du uppnår olika grader av perfektion. Och du kan alltid välja att träna andra sporter och då tillgodogöra dig de kunskaper/färdigheter du fått genom Judoträningen. 

Nya DOGMA-löftet (nu måsta väl alla bli nöjda :)

OK - vad sägs?
Som ni märker är texten kortad, främst under punkt 1 och 5.
 Och löftena är förenklade enligt allmänna  önskemål, vilket syns tydligast under punkt 4, 5, 8 och inte minst under punkt 9.

Om vi tar bort mer så tycker vi nog att själva tanken med DOGMA faller. Det står ju alla fritt att skapa sitt eget "DOGMA" - men "DOGMA 07" med dess tillhörande bildpool här på Fotosidan.se är inte en induvidualistisk övning. Utan något som vi gör tillsammans och då måste vi ha en gemensam grund att utgå från. Men ingen tvångströja - bara en tagelskjorta ;-)