Camera Obscura
Idag för 50 år sedan - en skammans dag!
Samtliga bilder Copyright Johan Ericson 1989-2011. Brandenburger Thor och området runt riksdagshuset.
Natten till den 13:e augusti 1961 började Berlinmuren resas i det som då var den Sovjetiska zonen av Berlin - Östberlin - tillika huvudstad i DDR.
Den kom att kosta långt mer än hundra människor livet och bli den främsta symbolen för både det "kalla kriget" och den sk "järnridån".
Ett öppet sår i ett redan sargat Tyskland, och en ständig påminnelse om det absurda i en totalitär regims försök att kontrollera sina invånare.
Jag var inte född när den byggdes, men jag hade förmånen att vara på plats då den föll 1989.
Inga diktaturer kan i längden hålla sina medborgare instängda, förr eller senare "urholkar dropparna stenen" - eller som i Berlin - "betongen"!
Berlin är idag återigen förenat, huvudstad i ett enat Tyskland. Och på något sätt - sitt gamla vanliga "jag" - trots både nazisters och kommunisters härjningar....
Den enda digitala bilden i inlägget - Alexanderplatz 2007 - Canon EOS 5D + 28/1,8.
Finns det någon gräns för hur dålig smak man får ha? (Eller - vem bestämmer vad som är snyggt, fint, fräscht och inne?)
Under min semester besöker jag alltid bok och skiv-antikvariat. Hittade bla denna LP. Jag köpte den inte...
Någon fotograf har tagit bilden, någon har skapat typografin och formen. Och ja - någoh har gjort musiken ;-)
Men det ironiska är att det som var pinsamt dålig igår - kan var både coolt och inne imorgon. Fast kanske inte just i detta fallet :-)
Ps.
Om nu någon till äventyrs råkar ha denna LP i sin skivsamling, eller rentav dansat till tonerna av Curt Haagers - snälla, glöm då detta blogginlägg. Smaken är ju bekant som...
Och jag anser inte att just min SMAK har företräde framför andras, bara i mit liv och i min blogg ;-)
Fördelarna med EVIL - de raka linjernas tyranni
Panasonic Lumix GF1 + 40/1,7 Konverterad från RAW i Photoshop och såklart obeskuren.
Hur känslomässigt bunden jag än är till Leicas mätsökare - så måste jag erkänna att systemet har sina givna brister. Den klassiska mätsökaren (som idag bara finns hos Leica, Zeiss Ikon, Voigtländer och Fujifilm) lämpar sig bäst för reportage och/eller sk gatufotografi.
När det kommer till exakta kompositioner där utsnittet behöver kontrolleras i detalj så kommer de till korta. Då de generellt visar lite för lite av den verkliga bilden (dvs du får med mer än du räknat med) så kan man ju alltid beskära bilden i efterhand. men jag och antagligen många med mig vill gärna komponera bilden exakt i sökaren och sedan helst undvika all beskärning.
Då är den elektroniska sökaren oslagbar och den sk EVIL (Electronic Viewfinder Interchangeable Lenses) kameran ett perfekt verktyg. "Live view" på en DSLR ger ju samma resultat men med ett mycket större och tyngre verktyg.
I och med Fujifilm X100 så har man plötsligt kombinerat det bästa av två världar, men kamerans avsaknad av utbytbart objektiv (dvs den är inte EVIL) begränsar dess potential rejält.
Så min stilla önskan är att nästa Leica (M10?) får åtminstone "Live view" men ännu hellre en hybridsökare a la Fujifilm X100. Vågar man hoppas?
White hamster blues - eller vem vill ge över 150.000 Kr för en kamera med normal?
En fotoaffär i Österrike har beställst 20 st helt egna Leica M9-P med tillhörande Noctilux 50mm f0,95 - allt i skinande krom. Så om du tycker att den "vanliga" Noctiluxen i svart och med en prislapp på 81.000 Kr inte imponerar nog mycket på dina fotokompisar - nu kan du få ge betydligt mer för en kromad och i princip få en M9-P på köpet ;-)
Som balans till denna extrema "lyxifiering" av fotografin så gick jag med den Vita Hamstern och såg på Moderna museets fotoutställning. Många av bilderna där var faktiskt tagna med Leica, men av fotografer som med största säkerhet betraktade Leica som just en kamera och använde den som en sådan...
Om du till äventyrs tröttnar på att läsa om orealistiskt dyra kameror i min blogg så kan du alltid följa den Rosa och den Vita Hamsterns äventyr på Facebook ;-)
Detta måste dock tilläggas - den Vita Hamstern har absolut inget emot Leica!
Kommer Leica att bli EVIL? Och några tankar om Leica M10 och inte minst M9-P - den senare är både bekräftad och "god"!
Leica M9-P - som antagligen är huvudnumret under "A Decisive Moment by Leica & Magnum" i Paris 21-22/7, ev tillsammans med en ny 21:a - är en kosmetisk uppgradering av nuvarande M9. Som Leica M8.2 jämfört med M8 och Leica MP jämfört med M6.
Men vänta lite.. verkar det inte lite ologiskt? Att Leica och legendariska Magnum skapar ett ett jätte event för att den röda logga har fått ge vika för en skruv? Och för att "Leica skriptet" återinförs på toppkåpan, safirglas över skärmen och att man äntligen kan välja mellan svart lack och vanlig hederlig silver-krom?
Jag tror (och hoppas) att Leica har ytterligare ett ess i rockärmen, eller kanske två...
Om jag ska gissa vad Leica har använt sina utvecklingspengar till (förutom S2) så blir det följande, graderat efter sannolikhet:
1. Leica M10 - nästa generations M-kamera med "live view" och förbättrad optisk sökare. Men inte autofokus - något som få M-fotografer önskar sig. Och bibehållen M-design, så vi får säkert se även en M10-P om några år.
2. Leica X2 - en X1 på steroider. Kanske med fullformat, förhoppningsvis med en bajonettfattning och en serie nya af-objektiv - som tar till vara erfarenheterna fån S och M-serierna. Jag tror inte på en "af-moddad" M-bajonett eller Micro FourThirds. Men helt säkert ett adaptersystem som tillåter R-objektiven att komma till heders igen.
3. Leica S3 - ett "skalbart" och spegellöst mellanformats-hus som kan anpassas till "allt" med olika adaptrar a lá gamla S1. Och som kan filma, dvs en riktig "RED-dödare". Det senare något som Leicas nya sk cine-prime objektiv kan vara en indikation på.
Men som sagt - Leica M9-P är allt som läckt ut än, den 21/7 får vi se om mina spekulationer träffat rätt ;-)