Om fotografi, litteratur och sån där kanon
Proust, Dostojevskij, Tolstoj, Zola, Flaubert, Mark Twain, Steinbeck, Montagnes essayer med flera, med flera, eller kanske hellre en svensk kanon? Hur ambitiös kan den bli utan att tappa fotfästet? Törs man gissa på Astrid Lindgren, Strindberg, Karlfeldt, Martinsson, men hur gör man med sådana som Eyvind Johnsson? ”Grupp Krilon” kanske inte gillas av alla. Och Mobergs Utvandrarna? Och hur sent i tiden? Lars Norén? Stieg Larsson? Ulf Lundell?
Men vad sägs om en fotografikanon? Några dussin fotografier som alla medborgare, och sådana som aspirerar på medborgarskap ska ha sett. Gärna ordentligt, minst en kvart per bild varje år. Ska det vara bilder i största allmänhet, alltså bilder i ett internationellt perspektiv, eller ska det vara en svensk kanon (eller nordisk?). Ska man välja sånt som alla gilla, alla borde gilla eller sånt som är lite kontroversiellt i största allmänhet.
Kvalar Strömholm in? Anders Petersen? Elisabeth Ohlson Wallin? Lennart Nilsson? KW Gullers? Var lägger man ribban och vilken ribba lägger man? Det är inte så lätt att göra ett urval, den litterära eller visuella lägereld vi ska samla oss runt i nationell gemenskap. Eller är en kanon ett verktyg för folkbildning? Nåt som förhoppningsvis berikar och utvecklar medborgarnas liv?
Eller en musikalisk kanon? (Då blir det väl bara sånt där j-la Rönnerdahlande som en välkänd lutsångare och kompositör lär ha undsluppit sig.) Eller en konstkanon? (Karl den tolftes likfärd, Carl Larson ?)
Det är lätt att säga tulipanaros men svårare att åstadkomma en. Framförallt att få medborgarna att lyssna, titta, läsa en kanon. Men den kanske på ett eller annat sätt är bra att ha i alla fall.
November i nådens år 2022. Med ironins lilla räv på axeln.
Inga nu levande upphovspersoner, det skulle inte funka.
Fotografikanon, det enklaste är väl att utse Bergengrens "Tänka med ögonen" som vägledare i svenskt foto och hans "Fötografera är nödvändigt" som vägledare mer internationellt.
Sen tror jag att vägen till en kanon kan vara mödan värd.
Bergengren är bra.
/Gunnar S.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kulturkanon
B)
Ps. Hittade faktiskt en intressant grej i den danska kanonen! :)
https://sv.wikipedia.org/wiki/Valans_sp%C3%A5dom
Ps. 2 Hittar ännu mera! Det här va ju intressant! Mera kulturkanoner åt folket! :)
https://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%A5ngen_om_Vavtrudner
/GunnarS
De blev så lätt utbytbara... Jag tror mer på öppenhet, frihet och möjlighet att välja... men samtidigt någonstans borde det finnas ramar....
Frågan blir vem väljer och varför och många motstridiga känslor. Vi kanske krånglar till det i onödan... Så även räven kan inte ha det lätt... Den gillar jag mycket förresten :-)
Hälsningar Halina
/Gunnar S
/Gunnar S
http://runeberg.org/admin/kanon.html
Sen är det skillnad på att verkligen ha läst och att känna till. Känna till kan räcka långt, man har i alla fall ett hum. Men visst är det vanskilgt, allltför många som bara har ett hum tycker till och då blir det ofta fel.
Då James Joyces Odyssevs (Ulysses) åtalades för sedlighetsbrott av USA:s moralpolis frikändes boken. Domaren uttalade att han själv, i motsats till alla dem som bara hört talas om boken och möjligen läst en kvarts sida, hade läst hela boken. Han bedömde att den var ett seriöst litterärt verk och skulle dömas därefter.
/Gunnar S
Ska en kulturkanon sedan kopplas till vandel kan sluta hur som helst.
Nej med en kulturkanon kan det bara gå galet eller med andra ord -
"Å i åa ä e ö"
Hälsningar Jörgen
Det är en knepig fråga.
/Gunnar S