MC-manifestation

MC-manifestation i Toulouse. 400 medelålders franska farbröder varvar samfällt ur. Hur kul som helst. Hur många decibel som helst. Syftet inte helt klarlagt.

Granada

Negativen minns. Granada. Siesta. Det är ingen som bygger gitarrer så här dags. Termometern står på trettiofem. Vi släntrar upp  till Albacín. Dricker Myntate. Det svalkar. (På kvällen lämnar vi den dammiga våningen vid Plaza del Carmen och tar oss upp till Alpujarras. En middag med alltför mycket lokalt vin. Vi står där och vaggar i nattsvalkan på det platta taket. Himlen är strösslad med stjärnor ända längst bort till yttersta kanten.)
Nkon FG 35mm. Juli 1993

I väntan på regnet

Livet på ön. Väntar på oväder. Ska komma i natt. En myckenhet regn. Gick en sväng i dag. Det är höst nu. Tog  en bastu. Såg en film om William Lawes. Se den här. Och tänker på musiken och bilderna ( "det har jag sett på tavlorna och hört i visorna"). Det viktiga som gör att vi förstår. Nu kommer regnet. Jag lägger på några vedträn till.

Oktober

Oktober. Fredagkväll. Kanske. Tiden gick åstad utan att det märktes. Var tog ärlan vägen? När flog hon? Det regnar, det solar, det är mulet. Ljuset är påtagligt lägre. Fullmånetid.
Jag tar en bild, bara därför att jag tycker om mörkret. Inget stativ, inga märkvärdigheter. Ingen ambition att få med varenda av månens kratrar. Inget annat. Det är örat, hörseln som ligger främst.

Båtarna är upptagna, stugan är varm. Det mojnade framåt kvällen.  

(Fuji Xpro1 Fujinon 35/1,4 sv direkt, jpg högsta tänkbara ISO, Åsså en snabbvända i Efex.)

La Mama

Ibland i bildarbetet fastnar man för nåt, åtminstone jag. Den här bilden har jag sett förut. Vet inte var och vem som i så fall skulle varit fotograf.
Men nu är saken den att jag tagit beslutet att skicka alla diabilder till återvinningen. Men först, innan avfotografering med kamera på stativ och ett Durst kopieringsapparatshuvud uppochnervänt under. Hållaren för objektiv bortskruvad. Och sen rensa bort alla blommor, träd, gräslök i motljus, kossor etc. Men bilder med människor ( som på ett eller annat sätt är identifierbara) fotograferas av. Och några till slinker igenom. Jag tar alla bilder med en stor sensor och raw. Det tar några dagar. Sen åker jag till återvinningen och slänger allt i en container. Det är mycket skönt. Och ett befrielseljud när  diaramar, plastmagasin skramlar mot containerns botten.
Men som sagt vem mer har tagit bilden? Min är tagen nånstans på Sicilien för tja, trettiofem år sedan. i en lite granna annan tid.