Ibland, när jag är bildredaktör och redigerare...

...låt vara för en ganska liten produktion. En båtklubbstidning med en upplaga om 1000 ex, oftast 32 sidor i A5 format. Utkommer numera tre gånger om året. En grej jag pysslat med i en hel massa år. Ja, tänk vad tiden går.
Ett problem har alltid varit att få in ett hyfsat bildmaterial, såväl tekniskt som berättarmässigt. Tack och lov finns alltid klubbens mästerfotograf, med gediget intresse för båtar och segel om det skulle knipa. Men en grej med att få in lite olika material är att då blir klubbmedlemmarna liter mer aktiva. Att se sina bilder i tryck sporrar lite, lite grann. Är min reflektion.
Numera tas de flesta bilder med mobilkamera och är det nåt problem med det kan man fråga. Och jovisst finns det problem. När ovan nämnda mästerfotograf skickar in sina bildfiler så vet jag att jag kommer att göra tre operationer. 1. Kolla histogrammet ( det är alltid bra). 2. Ställa in storleken. 3. Byta färgrymd till cmyk. Men med mobilbilderna blir det en del mer pyssel. Men mobiler är väl bra? Jodå, men ett bekymmer är ofta det mindre dynamiska omfånget. Det är inte alla dagar det fotograferas i gott ljus. För om nu bilder ska gå till fyrfärgstryck på bestruket papper behövs det lite mera av den varan. Dynamiskt omfång alltså. Ett annat litet bekymmer är mobilernas digitala zoom.

(Inte mobilbild. foto: Björn Hedin)

Men fördelen med mobilbilder är att fler blir engagerade. Alla bilder är väl inte på topp i komposition och annat. Avsaknad av snapshots, kort skärpedjup och lite annat bildmässigt som komposition och dylikt får man ha ha överseende med att det fattas. Men oftast ska bilderna dokumentera något, glada människor till exempel. Som gjort något duktigt. Och det är vackert så.
En inte oviktig sak i såna här bilder är att om det finns identifierbara människor med i bild ska namnen alltid finnas med. Alla bilder i en publikation ska kunna ha en bildtext. Och tänk vad glad man blir när det ligger en bildtext med namn och allt i Exif-filen. Det gör det ytterligt sällan i mobilbilder.
En annan bra grej med mobilen är att fotograferna skickar bilden direkt till mig från kameran. Inga omvägar över obskyra gratisprogram, inga inklistrade bilder i word-dokument och så vidare. Min enda order är, skicka bilden i verklig storlek! Sen är jag nöjd.

Sen kan man naturligtvis tycka att klubbtidningar i papper gott kan ersättas av sidor på sociala medier, hemsidor med mera. Men så icke. Medlemmarna vill ha pappret i brevlådan. Den fungerar uppenbarligen som ett slags kitt i segelklubbens liv. Så det är bara att köra på. (Den här gången ska årsberättelsen med. Mycket tabeller och annat pyssel. Bilder är roligare.)

(Julikväll nån gång i förra tjugotalets början. Inte mobilbild. fotograf okänd. Det är bra att ha en arkivarie i klubben.)

Utskärgård

Österskäret, Gillöga. Augusti 2019

En tur till de yttersta skären blir det varje sommar. Gillöga i Stockholms skärgård var några år sen sist. Det ska helst vara hyggligt väder när man sticker dit ut. Ankarbotten är inte att tala om. Här åker ankarna kors och tvärs på hala undervattenshällar om de inte fastnar för gott i nån skreva.
Men vackert är det. Och den här dagen tittar S/S Blidösund ut också.

Vill man läsa mer om Gillöga rekommenderas Sven Barthels och Roland Svensons bok ”Gillöga”. Om det bokverket kan man skriva en hel del. Men det får bli en annan gång.

Skärgårdstur

Det brukar bli en tur ut till ytterskärgårdarna varje år. Numer oftast som gastar på goda vänners båtar. Ibland räcker inte vinden till så långt, men det är trevligt ändå. Här har vi kommit till Rammskär innanför Söderarm.

Vi seglar med Primrose, en Reimersritad  kustkryssare byggd 1938 i mestadels mahogny. Ett trivsamt flytetyg från fordom. Och lite aftonbestyr med matlagning och annat gastronomiskt pyssel.
Kvällen kommer med en rätt magnifik solnedgång. Ett sånt här fenomen, vad det nu kan vara vet jag inte om jag sett förut. Det verkar som om det är något bortanför horisonten som skuggar solen. Nån som vet.
Hur som helst sjunger sälarna hela natten och långt in på morgonen.

Med morgonen kommer algerna. Sol och varmt då blommar algerna. Och de är snabbare igång nu än för ett antal år sedan. Människans inhopp i kväve och fosforcirkulationen. Gamla och nya synder kan man säga. Undrar om vi får höra uppgifter om att algerna i Östersjön minskar och vårt innanhav är på bättringsvägen under vår livstid? Hoppas barnbarnen i alla fall kan få bada med sina barn i ett renare hav.  

Gamla vänner och skönheter

Mitt uppe i ett seriöst arbete med bildfiler och tankar runt foto, i huvudsak mitt egna, snubblar jag in i mappar med gamla inscannade bilder och så guppar hon bara där. Sylva, kustkryssaren KR S486. Och jag faller pladask. Du, min Aménritade skönhet från 1939. 8,2x2,2 depl 3,0 30kvm i X-ställ. Byggd i Arkösund med skrov i kvartersågad oregon pine. De där siffrorna sitter som inristade i minnet. Och blir nu  en annan tid mer uppenbar än när man bläddrar, rotar runt bland gamla bilder? Jo du Sylva, du lät mig segla runt i Stockholms skärgård, Östersjön och alla dess kuster. Och när jag ser bilden förnimmer jag omedelbart den där doften som du hade. Och jag ser varenda detalj. Hör ljuden när skotvinscharna snurrar, känner fingrarnas motstånd när jag skruvar i lite extra fett i MD-1:ans kylvattenpump, och alla ljuden  som finns lagrade...all glädje och all sorg.

( Nu fick det allt bli färgbild. Originalet en Kodachrome 64. Plåtat med Nikon F. Bilden direkt ut ur scanner, Inte för att det betyder nåt egentligen.)

En liten juvel

hittad vid bryggorna i Grebbestad. En GKSS-eka. Ship shape and Bristol fashioned kan man nog säga. Jag har en jag också, men den har "fått gå i hagen", som man brukar säga om hästar när de tjänat ut. 

( och den här får bli i färg.)