Norduppland 221123

     Att gå ut med hunden. Hjälmunge Norduppland i november.

       Lars Lerin-vibbar. Xpro2 och 18-55mm.

Klein nästa

Jag har haft Ed van der Elskens bild på kylskåpsdörren snart en vecka och försökt att se den som den bild den är. Vissa "metadata" är så klart svårt att hålla sig ifrån;  Mes filles Juliette et Madeleine, Paris 1953. Och att interiören med den slitna byrån och kartorna på väggen förekommer på fler bilder. Men om man nu inte ser det här umgänget som ett försök att överlista bilden utan mer som att bli bekant, se bilden som en vän. Flummigt kan man tycka, och det finns naturligtvis flera sätt att betrakta en bild på.

Den här veckan blir det William Klein, en bild från Life is Good & Good for you in New York som kom ut 1956. 
   Det här är uppenbarligen en annorlunda bild, situation, miljö, samspel mellan fotograf och objekt. Och en bra mycket ruffigare framtoning men så har kopiatorn uppe på Harpers Bazaar nattstängda redaktion säkert  hjälpt till en del. Ja, nu blir det en vecka med den här bilden. Återkommer.

Hur var det nu med Klein och van der Elsken

Jämförelsen Klein van - der Elsken är kanske inte helt rättvis. men, de jobbar i ungefär samma tid, båda i den där undervegetationen av kommersiellt foto och eget uttryckande. Som förvisso många fotografer gör. Sen är frågan vad denne blir ihågkommen för. Eller blev.
   Man kan använda olika fotografer och bildskapares verk för att resonera runt frågor om vilka faktorer och element i bilder som så att säga driver berättelsen framåt. Allt från bildens beståndsdelar, denotationer, komposition och det bakomliggande tekniska förfarandet. Allt som syns är berättarkomponenter, för att vara lite tjatig.

Göran Segeholm skrev härförleden i Fotografisk tidskrift om att ge studenterna uppgiften att umgås med en bild en vecka. Ha den på kylskåpsdörren till exempel. Se bilden. Samtala med den. Låta den sjunka in. En bra övning, värd att anammas av alla oss som gått i stå, eller som inte utvecklas i sit bildspråk, eller vad det nu kan va.

Jag har valt den här bilden av Ed van der Elsken. Fotograferad i Paris nån gång mellan 1950 och 1954. Bilden är alltså runt sjuttio år. Det är en ansenlig tidrymd för ett tillfälligt snabbskott. ( Bilden avfotograferad med Iphone i ljuset från en köksbänkslampa. Vd Elskens bild är betydligt mer nyansrik.) Nästa vecka blir det en bild av William Klein. Jag körde faktiskt en likartad övning i kursen fotografisk bild A för de elever som dessutom läste kursen grafisk kommunikation för tio femton år sedan. Bra att bli påmind, tack Göran för det.

Det är liksom lite mörkt

Det är liksom lite mörkt i folkhemmet på många sätt. En sak är att en sydsvensk politiker med verifierbar brunhet på kavajslaget av många anses vara smart, Han får var hur smart som helst, men påverkar det den politik han vill driva? Nä, man får nog ta sig en liten stund med hanses politiska programförklaring. Det tar en stund, bit ihop,  och det gäller att hålla två bollar i luften samtidigt. Och här handlar det inte om billigare diesel eller hur många poliser man vill ha, eller vad man egentligen vill ha dem till. Eller en hel del andra frågor, Snälla mot pensionärer vill ju alla vara. Att någon är smart betyder inte att det den säger är smart.
(En dag med oförutsägbara regnskurar varannan halvtimme, Lite extra mörker och korn idag. Det känns så. Idag sitter kitobjektivet på.  Mestadels ”låst” på 18mm. I dag blev det politik.)

Gatufoto. En recension

Idag blev det en titt in på Galleri Fotografi. Adress Hornsgatan Stockholm. Bengt Hansson, känd från FS ställer ut gatufoto.
   Och för det första, det går alldeles utmärkt att blanda färgbild med gråskalebild. Är printarna dessutom exemplariskt välgjorda med superb färghållning där färgtemperaturen är på graden när rätt då kan man förstå att det här blir en nöjsam läsning. Bengt Hansson kan sin sak. Det är naturligtvis ett urval av bilder, men det handlar också om att välja ur den mängd exponeringar som jag förutsätter finns. Vissa bilder har jag sett publicerade tidigare och då är det extra roligt att se dem fysiskt så att säga. Det är nu så, bilder på papper trumfar.

Och om berättandet då? Kan man hitta ett anslag, ett fotografens förhållningssätt till det han gestaltar? Ja, jag tycker det. Det finns alltid en tanke bakom Bengts bilder. Det finns ofta en slags rytm i berättandet (Bengt är basist och musiker så fattas bara annat). Och det är ett fotografi i en humanistisk tradition.

Har ni möjlighet ska ni och är i huvudstaden, ta en sväng till Galleri Fotografi. Titta, se och lär. Och ut och fotografera.