Nordnorge i maj 1945, en bildberättelse.

På bangården i Boden.(Brosset, Gülich, Nordvall, Oldfelt samt fru Nordwall-expeditionens sekreterare.

Två veckor efter Tysklands kapitulation 1945 begav sig pappan tillsammans med ett i någorlunda hast ihopskrapat gäng unga läkare och sjuksköterskor till Fauske i Nordnorge för att göra en insats i Röda korset. Nåväl,det fanns nog rätt mycket förberedelser innan, man visste nog rätt långt i förväg vad som skulle hända och låg så att säga redan i startgroparna. Och varför gör man en sån resa? Svårt att veta, han var blott nyss fyllda trettiotre år när det begav sig och i senare berättelser nog antytt att det var en blandning av självklar empati, altruism kryddat med ett par uns äventyrslystnad.

Dr Gülich underhöll oss på resan.

   Hur som helst, pappan lämnade efter sig ett fotoalbum med berättelsen och bilderna. En ganska smal publicering kan man tänka, inte den mest välbesökta ytan om man så säger. Historien tål ändå att återberättas och har kanske en liten bäring på vad som sker i Europa idag. Den stunden kommer alltid när det ska städas upp, repareras, plåstras om och tas om hand. Och med Anselm Kiefers ord, historien går både bakåt som framåt.
Så välkommen till albumet Fauske. Doften av gamla album får ni nog föreställa er själva. Bilderna tagna med Rolleiflex, samma apparat som står på min fotohylla och fortfarande gör sin tjänst även om en välförtjänt rundsmörjning väntar. Jag tänkte pytsa ut lite av berättelsen då och då framöver samtidigt som jag funderar på en annan möjlig publicering. Många bilder är väldigt mycket dagbok även om såna bilder också har sin charm men allt håller inte för en bredare publicering. Bildtexterna är pappans egna. Och visst fins det också en särskild charm i  tillförsikten och framtidsperspektivet.

Tågresan avslutad.

(Bilderna är inscannade med en Epson V750 pro. Jag scannar alla bilder i 24 bitars färg för att senare konvertera dem till gråskala och profilen GrayGamma 2.2. Eventuella slarvfel i pappans mörkrum får hänga med, men en liten aning kontrasthöjning har jag plockat in även om kurvan i för webbpublicerade bilder helst ska vara rätt mjuk så är pappans bilder helt i enlighet med dåtidens smak väldigt mjuka. Jag kan tänka mig att det inte var något finlir i arbetet med de här bilderna så dagboksanteckningar de var och fortfarande är. )

Om stora format

Anselm Kiefers skulpturer och målningar är nog definitionen på stora format. Och tungt. Han arbetar gärna med tunga material, mycket bly bland annat. Ruggigt effektiva bilder och gestaltningar, allt med någon slags koppling till Europas trasiga nittonhundratalshistoria men ofta med bibliska referenser. Vi var  överens om att det här är konst med tydligt politiskt tilltal men för den skull inte plakatbilder.

Artipelags konsthall på Värmdö utanför Stockholm. Utställningen slutar i morgon söndag och det lär dröja innan Kiefer kommer tillbaka till Sverige igen. Det är en bokstavligen tung och inte alldeles lättflyttat samling det här.

Trots den allestädes närvarande smartphonen blev det Fuji X10 som fick tjänstgöra. Den är roligare om än inte nödvändigtvis bättre.