Omvänt perspektiv

Gatufoto. Slutreplik.

Jag tror att jag anar var GF-problemet egentligen är. Det är inte tekniken, brännvidd eller svartvitt, det är inte genren i sig. Men det verkar som genren lägger krokben för sig själv. Erfarna fotografer, och människor med livserfarenhet har nog inte problemet. För de går ut och vandrar, så flanörfotografer de är. Eller att de helt enkelt hävdar, jag har något att berätta. Då kan det bli de bilder det blir, om man är flanörfotograf. Och i den efterföljande sållningen hittar de guldkornen. De bilder som därigenom blir just gatufoto. Och utgår man från en berättelse så kommer inte alla bilder fungera. Det blir ett urval där också. Problemet uppstår för de fotografer som går ut i gatan och tänker att nu minsann ska det bli gatufoto. Där är problemet, åtminstone enligt mitt sätt att se det. Jag kanske borde utveckla resonemanget, men det görs bäst i dialog. Och hur väljer jag en passande gatufotobild ur min egen oeuvre? Se det är en delikat uppgift. Jag väljer ändå den här. Det är tekniskt sett ingen bra bild. Men jag är ändå nöjd. ( En fotoblogg utan en bild vore, ja vadå?) Den har nån form av berättelse som stämmer med mitt sätt att se på tillvaron.

Så jag har en liten avslutande tanke. Hur hade det sett ut om svensk skola hade varit bildtillvänd? Om bildförståelse hade in ympats i alla fotografer från början. Jag vet inte hur det ser ut på enskilda skolor här i landet, men utifrån politiska beslut och hur det verkar se ut är det illa. Svensk skola och NPM-samhället (New public managment) i det stora är sjukligt intresserat av att mäta allt. Betyg, siffror etcetera. Men bilder, musik, dans, litteratur låter sig svårligen mätas i matriser. I måttsystem. Nja, gatufotografins dilemma kan ske inte har så mycket med det att göra, men, en beröringspunkt finns nog i allafall.
Alltså. Gatufoto uppstår i betraktandet, i mottagarens öga. Förutsatt att mottagaren är bekant med begreppet. Det är för fotografen att använda en möjlig och en bra metod att skapa gatufotografi.

Och nu gäller det. Funkar den här analysen? Eller är jag tillbaka på ruta ett?’

Postat 2019-02-03 23:49 | Läst 974 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Livet på ön. Februari. Och klimatet.

Nog är det lite Roland Svensson över naturen idag. Nån svartvit konvertering behövs knappt. Det drar igång en ostlig kuling. En kindbitare. Ett skrakpar kämpar i motvind, undrar vart de ska? Likaså en ensam sångsvan. Ska sångsvanen erövra skärgården? Inte mig emot.

Alfrida gick hårt åt här ute. Det ser faktiskt värre ut än jag trodde. Så här kan en av många effekter av klimatförändringen gestalta sig. Det blir mycket trän att ta rätt på.

Och att det är så hysteriskt mycket kvistar på granar. Och det här var dessutom en ovanligt stor rackare. Tät och fin som en flaskborste. Men en såg med lite längre svärd vore inte fel. Så det blir att överväga, en ny såg eller ett nytt objektiv? Ett med tydlig fokalskala. Allt ryms inte i en pensionerad plånbok. Tål att tänka på.
Granbilden är tagen med en något immig mobiltelefon. Om nån undrar över kvaliteten.
Efter ett sånt här fyspass är jag värd en soffa och en god brasa ( brist på ved de närmaste åren? Nej då.) och läser Naomi Kleins bok "Det här förändrar allt, kapitalismen kontra klimatet". Det är en fem sex hundra sidor om man räknar bort notapparaten. Mycket läsvärd.

Postat 2019-02-01 17:13 | Läst 1372 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Föregående 1 2 3

Bloggar

Omvänt perspektiv

Gatufoto. Slutreplik.

Livet på ön. Februari. Och klimatet.

mombasa

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Bloggar

Omvänt perspektiv

Gatufoto. Slutreplik.

Livet på ön. Februari. Och klimatet.

mombasa

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Kategorier