Året på ön
Det är som om året tar sin början i de veckorna då isarna ruttnar. Slutet av februari. Vi är ett par veckor tidiga här ute i skärgårn. Kniporna knorpar i lävikarna. Det milda eftermiddagsljuset ligger som en hinna över tillvaron. Man tar sig tid till att stanna och känna värmen.
Gunnar Brusewitz har skrivit om det där på ett sällsynt fint sätt i Vårdagbok. Men vem läser Gunnar Brusewitz nu för tiden?
Och det är nu det börjar.
Inlagt 2019-02-26 20:58 |
Läst 2193 ggr. |
Permalink
Hälsn!
Ingen ejder eller alla ännu i alla fall.
Hälsn!
Upptäckte av en slump att han och jag haft samme teckningslärare, dock icke samtidigt. Men inte blev det nån tecknare av mig!
Brusewitz var en stor förebild i mitt fotograferande. Så där som han tecknade ville jag fotografera naturen. Han hade ju en del motiv hämtade från Dalälvsnaturen där jag själv vistades mycket på den tiden. När Skissbok, Skog och Sjö kom var jag först i kön i bokhandeln. Den sista boken jag köpet var Dagbok från en sjö. Jag tar fram dom ibland även idag. Fyra årstider var det länge sedan jag läste, men den står i bokhyllan. Framför allt var det fint att höra hans behagliga röst i dom TV-filmer han medverkade.
Sten
/ Gunnar S
Sten