Gatufoto och vad man kan tänka om färg

Eftersom blötsnön föll i sjok och slasket gjorde det outhärdligt att vistas utomhus blev det en sittning framför skärmen. Färg eller svarvitt i gatufoto, eller kanske inte direkt antingen eller utan mer, vad blir skillnaden? Hur påverkas läsningen av bilden? Att välja film gör vi nu oftast med hjälp av mjukvara. Man kan efterlikna en analog värld mer eller mindre bra. Man kan så klart ha invändningar om att det inte är äkta men det är något jag väljer att bortse ifrån.

Det här exemplet är gjort för att se hur berättandet förändras genom att välja färg eller svartvitt. Och lite olika svartvitt respektive färg. För att läsa bilden behövs någon form av nyckel som kan bringa reda i bildens myller av människor.

Var är vi? Vad finns det för denotationer som avslöjar det?
När händer det?
Vad händer?
Lägg märke till att "svårighetsgraden" i  tolkningen av bilden varierar beroende på vilken fråga man ställer. Facit till bildhändelsen finns längst ner på sidan.

Den här bilden är avsiktligt gjord med lite för hög färgtemperatur och lite för mycket mättnad. Kontrasten är nedskruvad en aning. Vågar nog påstå att så här skulle det kunna sett ut om den hade kommit ur en mobiltelefon.
Och nu en lite annorlunda framkallning.

Den här bilden har fått en lägre färgtemperatur, exponering och kontrast ökad, svärtan minskad en liten aning. Ökad klarhet, ganska rejält, lite granna lyster samtidigt en avsevärd minskning av mättnaden.
Påverkas läsningen av bilden genom denna operation?

Så en svartvit framkallning. Den här är för enkelhetens skull gjord med Silver Efex och ska föreställa Fuji Acros.

Och här dyker plötsligt frågan upp hur den här framkallningen läses utanför ett fotografkontext. Därför får det bli ytterligare en svartvit framkallning.

Nu ska det enligt Silver Efex föreställa Tri-X. Skillnaden är ganska uppenbar, antagligen även för ett öga utanför ett fotografkontext. Däremot kan man undra hur läsningen blir i ett skarpt läge. I en publicering där bilden bara återges i en av varianterna. Där läsaren saknar jämförelsematerialet. Tål att tänkas på.
Nu är frågan, med facit i hand, vilken bildvariant  understödjer bäst bildens berättelse utifrån vad facit säger? 

Och jag kommer att trä på broddarna på skorna och gå ut och fundera mera på det här med kontext och berättarkomponenter.

Facit. New York 5th Avenue, augusti förmiddag. Ett skottdrama mellan anställd och mellanchef på ett kontor. Orsaken oklar. Mellanchefen skottskadas och avlider senare. Gärningsmannen skjuts av polis strax efteråt själva gärningen. I NY är man på tå när det gäller terroristbrott ( samtidigt som den överväldigande delen av skjutningar i USA inte(!) är att koppla till terrorhandlingar). 

2019-01-09 17:19   Mats Axelsson

Svårt att säga. Mannen i hög hatt och personen med solglasögon som vänder sig mot kameran avleder det som händer där framme. Ettan är tydlig men kanske för positiv. Tvåan är inte naturlig. Trean kanske är bäst. I fyran har svärtan grötat ihops för mycket.
/MA

Svar från mombasa 2019-01-11 19:15

Tack för kommentaren och reflektionen! Det satte igång några tankar hos mig.
Gunnar S

2019-01-11 19:16   mombasa

Tack för kommentaren och reflektionen! Det satte igång några tankar hos mig. Men, först,
Det är lite lurigt med bilden eftersom det som händer egentligen hände redan för flera timmar sedan, sett utifrån bildens tidsaxel. Och det hände tolv våningar upp i huset till vänster. På ett kontor. Så folkmassan tittar faktiskt inte på något. Annat än massans egen förväntan, vad är det som har hänt? Också sträcker man kanske lite extra på nacken. Mannen med den höga hatten är en ortodox jude, inte helt ovanligt förekommande på Fifth Avenue. Mannen med solglasögonen är nog han som är den där länken mellan fotografen-betraktaren och bilden. Nu är det lite svårt att se om han verkligen ser på oss, solglasögonen är liksom i vägen. Det är nog som du skriver att dessa två skulle kunna dra blicken ifrån det som händer. Om det nu egentligen händer något. Själv fastnar jag min blick oftast på den Magdalena Andersson-liknande kvinnan längst ner till vänster.
Du gör en bedömning utifrån ett fotografkontext och något annat är inte att vänta sig på FS. Vi tittar på bilder och bedömer dem utifrån fotografiska kvaliteter. Så jag tror att de flesta fotografer skulle hålla med dig. Men hur tänker normalbetraktaren, tittaren utan fotografisk erfarenhet? De är dessutom fler än man kan tro. Vågar jag påstå att normalbetraktaren tycker bäst om nr1. Det är den som är bildmässigt tryggast, som du skriver lite positiv i färgen. Nr 2 är för kall och hård även om det är en bildbearbetning som inte är helt ovanlig i nyhets- och reportagesammanhang. Låt vara att den här är lite överdriven och saknar alldeles säkert den rätta finessen. De två svartvita kommer med stor sannolikhet att ratas, åtminstone av en lite yngre publik som saknar en privat konnotation till det svartvita fotot. Fotografen kommer nog att föredra nr 3 som har den bästa tonkurvan, hyfsad kontrast men ändå teckning i skuggorna. Nr 4 sotar igen i det svarta, det grötar som sagt ihop. Det trots att den ska försöka efterlikna sjuttiotalets svartvita tri-x. Vem har inte haft den i sin kamera. Men med nostalgi bygger man inga bilder.
Så en liten slutsats av detta skulle kunna vara att läsningen inte helt oväntat beror vilket kontext man betraktar en bild utifrån.