Sommarmelankoli

Som den alltid infinner sig i början av augusti. Något har hänt med ljuset. Solen står lägre mitt på dagen och skymningen kommer tidigare. Jag registrerar. Luften är annorlunda. Tempot går ner. Det blir en långsamhet i allt. Är det nu året står och väger? Ett par dagar till och det rullar vidare. Sensommar, höst. Mörkret. Att stå emot. 

( Man kan tro att sommar och semestrar är fotografins förlovade tid, och jo, ja visst är det så. Men det kan också vara en avkoppling från allt vad bildtänk heter. Och. Så nu. Tankarna sätter igång, bildhjärnan går i gång. Återkommer.)