En dag bland veteranbilar och besökare

Tusentals besökare på en veteranbilsdag. Inga bilder på bilar. Det var människorna som var spännande.  Gatufoto således.

Evenemanget på Ekeby flygfält är en mångårig tradition. Går inte att jämföra med PowerMeet i Västerås som är storslagen med mycket festande och show. I Eskilstuna går det betydligt lugnare till.

Bland loppisstånden är ett utmärkt tillfälle att fota folk obemärkt i trängseln. Här säljs inte bara bildelar utan också mycket skräp.

Många pensionärer bland besökarna. Med kläder och hår/skägg-stil markerar man sin identitet som motorfolk.

Det är många personligheter bland nasarna. Det blev visst bara bilder på såna som säljer mössor och T-shirt den här gången.

Motorintresset grundläggs tidigt. Grabben var ivrigt sysselsatt med en gammal traktor.

Gratis inträde för barn under tolv år. Killarna diskuterade bilar mycket seriöst förstod jag.

Lång kö till hamburgergrillarna. Två grabbar i olika storlekar satt och väntade på mat.

Hittade inressanta motiv med skyltdockor. Den ena med dansant  tema och den andra med tema huvudbonader.

Fynd gick att göra i loppislådorna.  Nöjd verkade den här flickan vara.

Gjorde jag själv något loppisfynd?  Gav 50 kronor för en oanvänd grön militärjacka m/58. Bättre plagg finns inte för höstens fotopromenader. Kanske måste krypa på marken som man gjorde i lumpen.

Under förutsättning av att den starka doften av malmedel går att få bort. Jackan hänger nu på tork efter en första tvätt.

Veteranbilar på kommunens äldreboende

En hund eller katt på ålderdomshemmet lär pigga upp gamlingarna. Samma gäller nog för veteranbilar. Snäckbergets äldreboende i Torshälla är i vanliga fall ett stillsamt och tyst hörn av stan. Det livades igår upp av gamla bilar, musik, korvförsäljning och massor av åskådare.

Och trivdes gamlingarna då? Definitivt. Det kunde jag konstatera efter nån timme på plats. Lite bilder blev det också som är lite vinda då jag använde 10 mm vidvinkel.

Här har vi en farbror som från permobilen njöt av spektaklet.

Besökare flockades kring veteranbilarna. Det var säkert sådana som de boende själv hade rattat i sin ungdom. En sån här Buick som den korvmumsande äldre farbrorn kollar in kanske. 

Men besökare i alla åldarar var på plats. Det verkade som många anhöriga till de boende tog sig tid till ett besök med lite kvalitativ samvaro.

Personal såg till att varm korv med bröd och dricka såldes billigt. Alla lät sig väl smaka. Lions medverkade också.

Och ett band spelade lite stillsam populärmusik utanför ingången till dagcentralen - men inte typ gammaldans med dragspel och sånt.

Naturligtvis ska det finna med en T-ford också bland veteranerna. Bilen framför alla andra.

Den här mannen berättade entusiastiskt om sin gamla Moskowitch från 1951. Det finns inte många kvar idag. Gott om plats var det under motorhuven då motorn är rätt liten.

Man verkar ha lite att se fram emot den dagen man måste flytta in på hemmet. Kanske det blir veteranbilsshow utanför porten och sånt om äldreomsorgen hänger med i tiden.

Kanske man inte kan ta med sig hela bilen in på hemmet. Men en sån här kylarprydnad i alla fall. En snabbt HDR-tonad bild av traditionell art.

På söndag är det den stora årliga veteranbildsträffen på Ekeby flygfält i Eskilstuna. Då jag bor bara några hundra meter därifrån så knallar jag givetvis tid och tillbringar en heldag bland alla veteranbilar. Men räknar att det blir 15.000 besökare.

Gatufoto som berör samhällsfrågor

Gatufoto ska helst vara glättigt och lite ballt. Sånt har väl sin plats. Men det borde finnas mer utrymme för allvar. Ögonblick av insikt i människors situation som är en följd att strukturella samhällsproblem.

Tänkte så igår under en fotopromenad i Stockholm när jag gick runt bland shoppingstråken där byggnadstakten är febril för att ge oss nya gallerior.

Mer lokaler att handla i är ju inte dagens problme. Istället borde pengar satsas på att ge alla människor tillgång till en vettig bostad för ett rimligt pris.

Bygg billiga bostäder istället vill jag säga med en här bilden och fick med en ungom och en bostadslös på samma bild.

Utanförskapet är ett problem inte bara i Stockholm och skildras väl inte så bra med bilder på det organiserade knäböjande tiggeriet. Det blir alltför lättköpt utan det behövs bättre skildringar. Den här killen med kryckan som går utanför fönstret med skyltisar på det vackra folket som är föremål för ompyssling kanske ger aningen mer. Bilden är tagen på Sveavägen, inte långt från platsen på den förra bilden.

Men man borde kunna prestera långt  bättre som fotograf.

Funktionshinder - den här mannen styrde sitt fordon genom fruktstånden på Hötorget. Jag har sett honom flera gånger med sina kameror  runt halsen men inte tänkt tanken att ta en bild.

Jag blev imponerad. Man behöver inte lägga fotograferande på hyllan även om man blir gammal och får båda benen amputerade.

Eller ska man inte ta såna här bilder. Ska det bara vara trevliga motiv eller glada festivalbilder. Kanske inställningen är som hos den här mannen jag stötte på i Gamla stan igår. 

Hm - bilden togs med 10 mm på vidvinkelszoomen så jag stod nog väldigt nära.

Lite tankar alltså kring vad gatufoto mer borde handla om.

Får en motorcykel se ut hursomhelst?

Naturligtvis inte! Men jag blev förvånad över uppfinningsrikedomen hos motorcykelägare i helgen. Der gällde Honda Goldwing som är en stor motorcykel med 1800 cc motor, mycket plåt, granna färger och massor av tillbehör.

Motorcyklarna stod tätt packade på Fristadstorget i Eskilstuna. Vädret var vackert. Rockmusik live dånade över torget. Jag fick använda 10 mm på min Sigma 10-20 mm  för att komma åt och ta bilder.

Om man är hundägare så ska man givetvis inte lämna hunden hemma. Istället så drar man en hundkoja i plåt och på hjul efter motorcykeln. Hunden verkade va rätt nöjd med att få följa med så här.

Och har man småbarn kan dom också följa med i en liten husvagn efter kärran. De kan ha det rätt bekvämt av allt att döma. Här tittar en liten tjejj yrvaken ut.

Annars verkar det där med motorcyklar mest vara en seniorgrej av deltagarnas ålder att döma så det är kul att se hur barnfamiljerna anpassar sig till motorcykellivet.

Mamman var i varje fall fullt påklädd och satt på plats på det jättelika ekipaget.

Det här var en praktisk grej om man skulle få motorstopp. Man har liksom en motorcykeljolle med sig. Det är bara att koppla loss den och köra iväg och skaffa hjälp eller hämta bensin med.

Och så här såg hela ekipaget ut framifrån. Trollet hette ekipaget och hade försetts med diverse trollmålningar på cykel, sidovagn, släpvagn och jolle.

Dom här två gubbarna hade smak för vinröda färger. Och han med kryckorna hade väl lämnat biken hemma efter senaste kullkörningen.

Det är viktigt med säkerheten. Den här killen hade en stödskena för sin hårsvans. Förebygger väl att man bryter håret av sig vid en olycka.

En sista bild på hur motorcyklarna stod uppradade på Fristadstorget med Stadshuset i bakgrunden. Det var Honda Gold Wing inte bara från hela Sverige utan också från Finland, Norge, Tyskland, Frankrike. Det vara medlemmar i Honda Gold Wing Club.

Här är en länk till deras hemsida förresten som jag fann på nätet http://gwcs.se/

Det var allt från Eskilstunas horisont för idag.

Gatufoto på nöjesfält

Gatufoto ska väl bedrivas på gator och torg. Ett nöjesfält med ungar har väl inget att erbjuda tänkte jag. Men så flimrade ett antal bilder förbi i mitt innre som tagits av de stora gatufotograferna. Dom hade tänkt annorlunda.

Okej då - jag gör väl ett försök.

Liksom i alla andra städer har Eskilstuna ett jippo så här års för att muntra upp stämningen. Ett ambulerande tivoli tillhörde ett av inslagen. Stämningen var lite avslagen men en och en annan unge hade jättekul.

Några karuseller fanns. Den här bilden ger mig anledning att tro att den ena killen funderar över veckopengens storlek. Men det finns ett slags spänning i de två grabbarnas attityd.

Så hade dom nån uppblåsbar dinosaurie med rutschbanor inbyggda. Kanske inte så välbesökt. Men det var kul för ungar att bara sitta  i gapet.

Radiobilar är givetvis alltid kul. Om man har rätt ålder och nån vuxen finns med att hålla i ratten.

Får avsluta med en färgbild. Den föreställer inte nånting. Eller gör den det? Färger är det i alla fall.

Kanske jag gör ett försök ikväll igen. Man kan ju strosa runt en halvtimme eller så på det lilla nöjesfältet. Man får ju inte bli en alltför iögonfallande figur. Och drabbas av misstänksamma blickar.

 För visst har de stora gatufotograferna rätt. Det finns alltid tacksamma motiv att fånga där det vistas människor. Även på ett litet ambulerande Tivoli. Eller kanske just på såna ställen?

--------------------------------------------------------------

Efter ett par dar hittade jag den här bilden också som borde varit med i blogginlägget även om det inte är så många läsare längre av den. Grabbarna sitter framför banan med radiobilar. Det verkar som dom vunnit något som de kanske ska ge till sin mamma. Hon blir nog glad.

Dom här tivoliarbetarna som slappar är rätt kul också.

Men nu får det räcka med bilder!