Kvällstur på Söder

Försöker lära mig bejaka höstmörkret. En kvällstur med kameran på Söder i Stockholm är ett steg i rätt riktning. En sån promenad kräver sex ben - två att gå med och fyra på ett kamerastativ.

Upplägget på kameran var ISO 200, bländare 9,0 och bracketing med tre exponeringar. Rätt långa exponeringstider således. 

Det blev HDR med tre bilder för att undvika clipping i högdagrar där jag använder SC5. Ibland har den överexponerade bildens slopats. Tyckte ofta den inte tillförde något. Motiven blir såpass upplyst i de mörka delarna att det inte behövs. Istället behöver man tillföra en hel del kontrast så att bilden får struktur.

Första anhalten var Maria kyrka.

Sedan blev det Mosebacke Torg. Enstaka nattvandrare här fastnar inte på bild med den långa exponeringstiden.

Vidare bort till Katarina kyrka.

Och en del bilder till i kvarteren runt Katarina kyrka.

Strax efter midnatt kom jag hem igen. Det var inte många personer jag mötte på vägen. Någon tittade lite nyfiket där jag gick med stativet utfällt över axeln.

Det känns rätt bra att gå runt ensam i natten. Försöka hitta ett bra fotoställe och stå där och mixtra med kameran ett slag.

Gott sover man sen också.

Gatufoto kring Westminster Abbey

Gatulivet kring varje plats i London formar sig till en egen berättelse även om det bara är ett kort besök. Särskilt om man intresserar sig för gatufotot.

Enklast att ta sig till Westminster Abbey är med tunnelbanan och kliva av vid the Embankment. Så här ter sig den relativt nyanlagda uppfarten ut innan man kommer ut invid Themsen under Boadiceas staty och tittar upp mot parlamentshuset.

Parlamentshuset är väl bevakat mot turiser och terrorister. Den här bilden är tagen med låg fotovinkel. När jag reste mig noterade jag att ett gäng japaner följd mitt exempel och kröp på trottoaren med sina kameror för att få samma fotovinkel.

Dr Tripletts Primary School firade 150 års jubileum i St Margaret´s Church som ligger vägg med vägg med Westminster Abbey.

Chancellor Mary OConner syns här tillsammans med medlemmar i skolstyrelsen i dr Tripplets School. Hon är mayor i Hillington i norra London där skolan finns.

Dom 350 eleverna som deltog i gudstjänsten hade just tågat iväg till sina bussar för hemfärd till Hillington. Lärararna och honoratiores pustade ut och pratade.

En bild på Mary OConners consortes. Han bär visserligen ingen "Chain of Office" men försöker se rätt grann ut ändå.

Även prästerskapet - både från Westminster Abbery och från Hillington - pustar ut.

Kunde inte låta bli att ta en bild på den här diakonen i St Margret´s med vit fluga.

Efter en stunds samtal lämnda Mary OConner et consortes sällskapet och vinkade glatt till dem som fortfarande var kvar. Mary företräder de konservativa förresten och har varit mayor i snart tio år.

Alla mayors har tjänstebil med privatchaufför i tjänsten. Den väntade i Deans Yard på andra sidan Westminster Abbey.

Naturligtvis har jag inget med dr Tripplets skola att göra. Om man snubblar över något intressant så tas givetvis en del bilder medan man konverserar folket på plats för att få reda på vad som händer.

Man kan ju använda kameran som ett verktyg att ta kontakt med människor. Och sådana här vardagsevenamang har vi inte hemma i Sverige.

Regn och paraplyer

Med perspektiv gatufoto blir det nästan lite av karneval när ett skyfall bryter ut. Människor rusar för att ta skydd eller går tryggt vidare med uppfällt paraply. Eller kanske till och med väljer att bli genomblöta. Struntar totalt i vätan.

Alla regnvåta ytor - gator, väggar, kläder - får nu spännande reflexer.

Dom här bilderna är tagna i tryggt skydd under ett tak vid Victoria Station i London i rusningstid. Det oberäkneliga engelska klimatet gör att många alltid är försedda med paraply. Även om väderlekstjänsten förutspår solsken.

Bilderna visar att även engelsmän förfallit till att använda dom där små utfällbara tingesterna. Praktiskt  - men ingen stil. Men dom har vana att hantera sina paraplyer. Det är sällan man ser kollisioner i folkmassorna.

Här kommer två bilder på damer som har rejäla paraplyer. Perfekta ur fotosynpunkt och ger överlägset skydd mot regnet. Ska väl tillägga att nu var det nästan mörkt och åskknallar dånade mellan väggarna.

Sen finns det ju förståss dom som inget paraply alls har och gör det bästa av situationen.

 Hösten med de eviga regnen är här.

Så småningom tog jag tunnelbanan hem.  Passagerarnas  våta kläderna hade förvandlat den till något som kändes som en fuktig, varm, finsk bastu.

Är jag ett agentdrama på spåren?

Gatufoton tagna längs en gata under kort tid formar sig lätt till en historia. Man undrar varför och vill se sammanhang.  Fantasin triggas av att gatufotot skildrar okända personer i oarrangerade situationer.

Vilka är personerna på en bild? Varför befinner dom sig här? Vart är dom på väg? Självklara frågor utan några svar.

Piccadilly i London - från Green Park fram till Piccadilly Circus - en förmiddag gav mig följande bilder. När jag granskar dem så formar de sig till en skildring.

Första bilden visar det som varje drama av det här slaget innehåller. En agent blir skuggad av en annan agent. Båda ser sammanbitna ut. Kunde inte förmå mig att följa efter dem. Kanske en av dom fick bita i gräset borta i Green Park.

Situationen var oroande och bekymrade högt uppsatta personer i regeringskretsar. Det var tydligt. En rapport fanns utarbetad. Den var läst och begrundad tydligen.

Och flera rapporter var på väg. Kanske en av agenterna på den första bilden hann överlämna sitt hemliga paket till den här mannen. Kanske "Arriva" är kodordet för operationen. Ett dylikt måste ju finnas i en sådan här skildring.

När jag kom fram till Burlington Arcade upptäckte jag huvudpersonerna i agentromanen. Anar att det finns ett sammanhang mellan dessa fem. Samma klädstil antyder att de kommer från samma plats. Eller är det bara "Lazy Friday" i Westminster.

Uppenbart är att även vakterna i Burlington Arcade är bekymmrade. Hur gör man om det värsta inträffar.

Ett dånande ljud trängde ut på Piccadilly från Albany Courtyard. Snabbt tog jag mig in på det lilla torget och upptäckte att en Alta Jaguar Stremliner kördes ut ur ett garage och vinchades upp på en trailer.

Personer med Albany som adress och med en sådan här veteranbil  som leksak har givetvis resurser. Vilken roll spelar dessa två herrar i agentdramat?

Bilen skulle transporteras till banan Eifelringen i trakten av Koblenz i Tyskland för att delta i veteranbilstävlingar om några dagar. Eller fanns det andra skäl för tranporten denna dag?

Nu hade jag nått slutet av promenaden läng Piccadilly och var snart framme vid Piccadilly Circus. Jag vände mig om och tittade upp längs myllret av människor och bilar.  Fann att den här mannen misstänksamt granskade mig från sin post utanför Cordings.

Misstänkte han att jag anade?

En vintertidsmorgon som denna finns det tid att minnas.

Gatufoto by night

Ett intressant och spännande område att utforska. Det handlar inte bara om att hitta motiv utan också om att använda gatans ljus nästan som en studiobelysning. Mörkret ska hamna kring motivet som en god vinjettering. Och naturligtvis måste man fota på nära avstånd.

En hyfsad kamera krävs. Min Canon 7 D är väl på gränsen att orka prestera. Men det går om belysningen är OK. Autofokusen säger fö ifrån när det blir för mörkt. Som regel underexponerar jag ett steg för att de ljusa partierna inte ska klippa för mycket. Objektivet är ett Canon 17-55 IS 2,8 som jag använder för det mesta.

Efter en lång dag ute på stan räcker väl inte riktigt orken till för ytterligare några timmar på kvällen. Men en dag i London kändes det som om lite styrka fanns kvar.

Här börjar kvällsmörkret sänka sig vid Picadilly Circus.

Den här mannen väntade jag in framför en teaterentré med kraftig belysning uppifrån. Tog bilden på nära håll utan att lyfta kameran för att fånga hans ansikte. Han gick runt djupt framåtlutad försjunken i egna tankar.

Vid Covent Garden vällde människor upp ur tunnelbanan.  Ett fotbollslag körde någon form av lagträning. Kul kanske men utan intressant belysning och för långt avstånd - flera meter alltså.

Fick ett par bilder på personer i väntan. Det så placerade att de hade bra gatubelysning. Vill gärna tänka att de väntade på varandra. Först kvinnan.

Sen mannen - lite dragning åt Sherlock Holmes stilen.

 Dom här två tjejjerna verkade vara lite "going party". Ljuset var inte det bäsa för min kamera men lite korn skadar kanske inte.

Egentligen borde man fortsatt framåt midnatt och kanske in i småtimmarna. Men med fjorton timmars dagspromenad i benen vacklade jag hem till sängen. Åldern tar ut sin rätt.

Nästa gång det är dags får kvällsfoto ska jag nog sondera platser med fin belysning där någon slags intim ljusmiljö bildas. Fatta post där och vänta... Å andra sidan får man ju de obemärkta tillfällena när man är stadd i ständig rörelse.