En industriruin mitt i stan

Eskilstuna är mycket Minsk. Jag tänker på en sliten centrumbebyggelse. Och en gammal industribyggnad som långsamt förvandlas till en ruin.

Tunafors fabriker uppfördes i slutet på 1800-talet. Till arkitektur och storlek påminnande om ett franskt slott från 1700-talet.

Tillverkningen var bordsknivar och gafflar och fabriken blev snabbt ledande i landet på de produkterna. På 60-talet upphörde tillverkningen. Lokalerna kom istället att användas av olika hantverksföretag och för utbildning. I mitten av 90-talet stängdes lokalerna helt och kommunen sålde lokalerna till privata ägare. 

Senaste ägaren är Peab som nyligen satte upp denna stolta paroll på fasaden.

En stolt framsida men en bild från byggnadens andra sida visar fastighetens skick. Uppbrutna dörrar och sönderslagna fönster.

Här är det fritt tillträde för vem som helst att göra vadsomhelst inne i lokalerna.

Graffittin finns överallt inomhus. En del är faktiskt riktigt vackra. 

En utsikt från ett fönster där glaset krossats. Det är få fönster i byggnaderna som har alla rutor hela.

I den här bildserien har jag passat på att använda en konvertering att få fram något som påminner om äldre fotografier. Kanske det egentliga syftet med bilderna.

 Skorstenarna till vänster är det som återstår av de gamla smedjorna som låg här på rad.

Inledningsvis hävdade jag att Eskilstuna är mycket Minsk. Antydande en viss likhet med förfallna stadsmiljöer i Östeuropa. Nåja - det finns fina miljöer i stan men definitivt inte denna plats.

Förmodligen kostar de här fabrikerna för mycket att riva. Och det är nog alltför dyra att bygga om till bostäder. Så vad kommer att hända?

Under tiden - i väntan på ett beslut - gör väder och vind sitt med byggnaderna liksom stadens unga generation.

Svartvit kvällstur i småstad

Vintermörkret får inte hindra fotandet. När jag vistas i Stockholm finns ingen ursäkt för att sitta inne. Men ute i den öde landsorten - som i Torshälla då? Finns det något att plåta här? Ut och undersök.

Väljer helst svarvita konverteringar då färgbilder präglas av de olika gula tonerna från gatubelysningen i mörkret. Något som känns störande.

Bilderna här är tagna med stativ, ISO 200 och bländare 9,0 med ett stegs underexponering för att kompensera för utfrätta högdagrar. Det blir givetvis exponeringstider runt 30 sekunder.

Har tidigare kört en del HDR på mörkerbilde men irriterat mig på att ljuspunkter blir störande stjärnformade.

Vid bildredigeringen i ACR hanterar jag klippta högdagrar med Recoveryreglaget och justeringspenseln - det löser alla problem. Sen drar jag upp ljuset i de mörka delarna med Fill Light - det behövs inte så mycket och bilderna blir faktiskt rätt brusfria. Inne i Photoshop kan sedan slutsjusteringarna göras som att ta bort linsreflexer  och lokal hantering av svärta/ljus.

Den vanligaste vykortsbilden från orten är den här vyn med Torshällaån och statyn "Tors bockar" av konstnären Allan Ebeling.

Trots att klockan bara var i sju låg gatorna öde. Stötte kanske på en handfull personer under min fotopromenad. En bil körade upp bakom mig när jag ställt  mitt stativ mitt i gatan. Den väntade snällt ett par minuter till dess jag var färdig med min bild.

Det här är Bergengrenska gården förresten. En gammal köpmansgård som bevarats som hembygdsmuseum. En föreningsgård för en nykterhetsrörelse ligger innanför staketet till vänster.

Belysningen är som regel tänd i alla rum i husen här. Det ger ett trivsamt och välkomnande intryck. Och de smala gatorna blir väl upplysta.

Motiv från en trafikerad gata mitt i stan.

Och en bild till

Kanske inte så värst dramatiska bilder. Men det är en miljöskildring av en liten ort kvällstid när Sverige är som bäst och vackrast.

Årstabroarna i skymningsljus

Den faluröda betongen i Östra Årstabron borde utforskas i skymningsljuser har jag tänkt flera gånger. Nu blev det äntligen av. Delvis kanske därför att skymningen så här års inträffar vid fyratiden på eftermiddagen.

Den engelske arkitekten Norman Foster ville ha just falu rödfärg som han tyckte passade en bro i Sverige. Något som han ska ha all heder för. Bron invigde förresten av Carl XVI Gustav 2005.

Det syns här att den faluröda bron liksom suger åt sig skymningsljuset.

Den välvda undersidan på bron tillsammans med de ovala bropelarna står i kontrast till den Västra Årstabron. Den bron innehåller ett annat formspråk hämtat från de romerska akvedukterna och byggdes på 20-talet. Typiskt geometrisk stil präglad av Art Deco.

Östra Årstabron är föremål för en omfattande renovering och är insvept i plastpresseningar. Den verkar nästa lite spöklik så här i skymningen.

Funderade ett slag på att fortsätta promenaden längs stranden mot Skanstull- Ångrade mig och tog buss 43 hem från ändhållplats är vid Årstabroarna. Visst var kvällen vacker men längtade efter lite kvällsmat.

Visst kan betong vara vackert!

Gryning vid Skanstull

Nighthawk behöver man inte vara den här årstiden för att fota gryning. Det räcker att kliva upp ur sängen som vanligt när arbetsdagen brukar börja.

Nu styrde jag mina steg mot Skanstullsbron på Söder för att uppleva soluppgången. På första bilden syns att gryningljuset är på väg Kunde kanske kommit tidigare.

Brovalven är naturligvis intressanta att uforska i det tidigare morgonljuset.

Ett par tidigare morgonvandrare på väg till jobbet. Den höga skorstenen från värmeverket skapar en intressant spegelbild i husfasaden.

Det är alltid motionärer på gång längs vattnet. Har man gott om tid på sig kan man kuta Söder runt längs vattnet.

Till sist en vy i färg ut över Hammarbyhamnen. Ett par män begav sig iväg på jobb någonstans med sin båt.

Efter en promenad på ett par timmar är det dags och gå hem och dricka kaffe. Den här dagen kändes inte bortkastad med en sådan fin början.

Ska TV-eken fällas nu?

TV-eken har blivit en rikskändis sedan Stockholm stad beslöt att den skulle fällas. En spontan proteströrelse uppstod som krävde en ordentlig utredning.

En norsk arborist har nu på uppdrag av Stockholm stad utrett frågan och kommit fram till att eken är i så dåligt skick att det är bäst att den fälls. Oberoende arborister har efter egna utredningar kommit fram till att eken inte alls är så dåligt skick att den behöver fällas.

Besökte eken själv den gångna helgen. Inte blev jag klokare över ekens tillstånd för det. Trädet dominerar gatubilden i alla fall.

Gick fram till folksamlingen och fick reda på vad man ansåg om ekens tillstånd. Med rätt åtgärder kan den stå kvar länge till. Många experter hade nu undersökt eken och bekräftat detta.

Tydigen var det förenat med livsfara att upphålla sig i ekens närhet då vilket ögonblick som helst en gren kunde brytas av - enligt Stockholm stad i varje fall.

Därför hade gatan stängts av med rejäla staket. Barnsligt eller befogad omtanke?

Vad tycker jag själv? Nog kunde dom låta avspärrningarna vara kvar. Och riva upp gatan och anlägga en park runt eken. Den var på plats i alla fall långt före oss.

Med tiden dör nog trädet - men det kan dröja ytterligare några hundra år. Fram till dess kommer den nog vara ett av Stockholm stads främsta sevärdheter.